Ärligt talat, är det inte lite knäppt egentligen? Var kommer den här totala fascinationen för sex ifrån? Är det ett massmedialt luftslott eller? Vad är den stora grejen?
Jag som tycker om att betrakta saker på olika nivåer fann mig analysera även sexet på mitt gamla vanliga sätt.
Alltså, för det första så har vi den rent, fysiska, materiella aspekten av sexet. Ni vet, pojkar har en köttstav och två relevanta kroppsöppningar. Flickor har tre öppningar men (vanligtvis) ingen köttstav. Sen kan man kombinera detta i olika sammansättningar, olika antal deltagare, positioneringar osv. Men på detta plan blir det inte mycket intressantare än att bygga med klossar som man gjorde när man var liten. Kul i och för sig, men det förklarar inte fascinationen inför sexet. På denna mest basala nivå kommer också porren, dvs. sexet som konstform in. Detta är ju den enda nivån av sex som kan förmedlas direkt i ljud och bild, så allt nytänkande och spännande måste bygga på nya kombinationsmöjligheter och -omöjligheter av dessa kötthål och köttpinnar. Med en lagom mängd begärligt stönande i bakgrunden, som ackompanjemang.
För det andra har vi den personliga njutningen, gratifikationen, att det "känns skönt" som jag har för mig att det stog i biologiboken i nian. Vad tycker ni själva, är en orgasm den starkaste och mest optimala personliga njutningsupplevelsen ni haft? För min egen del - tja, jo, rätt OK. Men en god middag, huvudmassage, 15+ årig wirre, god cigarr - allt det där är minst sagt i samma liga. Och vi kan inte läsa om det på aftonbladets löpsedlar stup i kvarten. Skulle kanske vara att en orgasm är en så allmängiltig njutningsform. Alla gillar ju inte cigarrer...
Det tredje är sexets sociala, ömsesidiga och ömsinta aspekt. Sexet som social rit och funktion. Här är det egentligen samma känsla som att få en värmande kram jag är ute efter, fast lite gosigare, lite mer intimt, naket. Par som hållit ihop länge kan ofta tala sig varma för denna sida av sexet. Det är kanske inte lika ångande vilt och egocentriskt (nivå 2, ovan) som i början av förhållandet, men desto mer känslomässigt tillfredsställande. Omtanken för motparten värderas högre än den personliga, fysiska gratifikationen - summan av den fysiska och emotionella gratifikationen blir på så sätt ännu större.
Det fjärde, det är det där som man skriver låtar om. Love, love baby. Det är också där de flesta upplever den, skulle jag tro, i musiken och inte i sänghalmen. Ni vet skillnaden folk pekar på när de säger "vi älskade" istället för "vi hade sex". DEN skillnaden är jag ute efter. Jag vill påstå att dom som hajjat grejen med sadomasochism ligger närmast till hands för att få uppleva detta. Nu menar jag inte lack, läder och gagballs - då är vi fortfarande inne på materiella hänsyn, nivå 1. Det är mest rekvisita, jag pratar om SMs essens, nämligen undergivenhet i kvadrat. I flera nivåer. Sadisten som verkligen gör allt som står i hans makt för att inte göra masochisten besviken, dvs svika hennes förtroende. Sadisten som masochistens verklige tjänare. Det behöver inte vara våldsamt, utan handlar snarare om total öppenhet. Man får döda varandra i kärleksakten, om så krävs. Inte så att man vill det, men man är villig att dö, och motparten är den lämpligaste bödeln.
Och så finns det en femte nivå. Eller jag gissar att det gör det, för det brukar det göra annars. Aldrig självupplevd dock, och därför spekulativ. Om nivå tre var ljus och nivå fyra mörk så är nivå fem både och - integrativ. Det är alltsammans på samma gång. Den upphöjer, förskönar och förstärker varje enskild nivå. Den transformerar köttet som konstform till köttet som konst. Det torde vara en sexupplevelse som bygger på en känsla av sällhet mer än något annat. Jag återkommer i frågan om jag får möjlighet att bekräfta eller dementera hypotesen.
Nåväl - allt detta var bara bakgrunden för att själva sakfrågan, som nu ska framföras, skulle vara begriplig.
Jag tycker nivå 1 och 2 är alldeles för överreklamerad i vårt samhälle, på ett osunt sätt. Och nivå 3-4 (5) är alldeles för underreklamared, också på ett osunt sätt. Vad har ni att säga om det?
