Evolutionismen

Moderator: Moderatorgruppen

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Evolutionismen

Inläggav Sceptisk » 05 nov 2009 21:25

Det har ordats mycket om evolutionsteorin och den har fått utstå mycket kritik, men trots det så är det ändå många personer som fallit in i dess märkliga logik. Själva grundprincipen låter inte speciellt komplicerad men den är som en trestegsraket; det första steget lyder den såhär; vid varje befruktning eller celldelning sker en mutation av arvsmassan.

Det andra steget av teorin är att efter befruktnignen hamnar avkommorna på en "spelplan" som ständigt är i förändring där de avkommor som har de mest anpassade arvsanlagen får leva och föröka sig medan de svagare dör eller hindras från att föra sina gener vidare.

Den som kommit att tro på evolutionsteorin så här långt måste dock också acceptera det tredje steget av teorin för att denne ska kunna kalla sig renlärig. Det är att om man ger processen tillräckligt mycket tid så kommer denna process av förökning och anpassning leda till uppkomsten av nya arter.

Från denna väldigt enkla tre-stegs-tes har en monsterteori byggts upp som säger sig utmana Bibeln och "kreationismen". Många sveps med in i denna teori helt utifrån bilden av att det ser ut som en självklarhet. Att bara sådana avkommor som har de bästa arvsanlagen får leva och föröka sig verkar ju stämma, och att de andra, svagare, dör och försvinner. Med andra ord, evolutionsteorin får inflytande och kraft från hur mycket den liknar verkligheten.

Många kan nog inför sitt inre öga föreställa sig själva processen hur den skulle kunna äga rum över tid. Fantasin spelar en avgörande roll för om man kan bli evolutionsfrälst eller inte.

Men faktum är att evolutionsteorin är varken en vetenskaplig teori eller ens en filosofisk spekulation för den är nämligen en religion. Men den är inte en andlig religion utan den är en materialistisk religion. Man dyrkar nämligen död materia i evolutionsteorin. Såsom Epicuros från förr i sin kära trädgård, sitter materialisterna idag i sina lab och analyserar sin älskade materia. Man pillar på den, man skär i den, man sönderdelar den, man belyser den och man fascineras.

Evolutionsteorin blir en religion för att den har belägrat just de vitala punkterna som alltid varit ett mysterium för människosläken i alla tider och i alla delar av världen. Nämligen befruktningen, existensens villkor och tiden.

Dessa tre grundläggande begrepp i det religiösa och filosofiska tänkandet har man bytt ut mot mutation, kaos och process. Livet muteras in i världen, genomgår ett reningsbad av kaotiska villkor där de som lyckas överleva får ta sig vidare till nästa nivå av överlevnad. De som överlever blir anfäder till nya raser som alla strävar efter överlevnad i det kaotiska reningsbadet. Inte helt olikt ett dataspel.

Om man beskriver livet som en mutation, helt i händerna på ett blint kaos där överlevnad är det enda rimliga syftet, då får det konsekvenser för hur man tänker om livet i övrigt och vilken attityd man kommer få i hur man lever. Evolutionstron bygger upp en världsbild där livet är en obarmhärtig och omoralisk, meningslös strid om överlevnad i en värld där ingen bryr sig. Ett krigsfält där den starkes rätt är den enda principen.

De två stora revolutionerna i modern tid, nazismen och kommunismen, byggde uteslutande på materialism och evolutionstro. Marx var ett stort fan av Darwin och ansåg att Darwins evolutionslära stämde mycket väl överens med sin egen materialism. Även Hitler ansåg att Darwin beskrev sanningen. Marx såg historien som en dialektik där analys följdes av syntes i stegvisa förbättringar och att det i slutändan kommer att uppstå en absolut syntes och att detta då var kommunismen eller den kommunistiska personlighetstypen. Hitler såg historien som ett krig mellan raserna där den Ariska rasen till sist skulle gå segrande och etablera ett världsimperium. Det verkar inte vara så välkänt, men i Ryssland så avrättades människor i miljontals eftersom de inte ansågs vara levnadsvärdiga i det nya samhället som kommunisterna skulle bygga.

Den religion som låg till grund för alla dessa krig och massmord var evolutionsteorin. För i evolutionsteorin så har människan inget individuellt värde. Reduktionismens produkt, materialismen, saknar moral, rättvisa och empati. När någon börjar att integrera sig i evolutionsteorin så kommer denne också att snart måsta välja, antingen materialism eller att ta avstånd från evolutionsteorin. För när materialismen tagit fäste i människosjälen då börjar hon betrakta sig själv och andra som kuggar i en maskin. Som skydd mot omgivningens och omvärldens hotfulla kaos väljer hon att bli en kugge för att överleva. En kugge som kan utnyttjas och användas och sedan göras av med, som en förbrukningsvara och förneka sin egen andliga natur och väsen.

Vilken skillnad det är då att inte låta sig bli hjärntvättad av evolutionsteorin och materialismen, utan betrakta dom som det dom är. Moderna sekulära religioner. För de tre områden som ligger till grund för evolutionsteorin är faktiskt existentiella områden där det finns olika teorier.

Frågan är kanske varför evolutionsteorin är så vanlig idag och varför den används så flitigt just i vår tid? Precis som Stoikerna eller Epikureerna på sin tid trodde att deras filosofier var självklarheter som alla rätt-ränkande människor borde ta för givet, så står dagens "rätt-tänkande" människa och ser på världen som ett meningslöst kaos där endast överlevnad betyder något. Dessutom finns det så många saker idag som tycks ge belägg för att livet är kaotiskt och att det inte finns någon ordning. Evolutionsteorin har gett sig in på alla områden.

Postmodernismen, en av evolutionsteorins barn, barns barn har ju länge nu försökt att dekonstruera varenda mening och betydelse i varenda stavelse och på något sätt bevisa att det inte finns någon mening, inte ens i meningar. :)

Evolutionsteorin har gett upphov till en extrem variant av nominalism, vilket ju är självklart. Nominalismen ville se försvinnandet av universaler. Evolutionsteorin vill se försvinnandet av mening. Dock så bygger hela evolutionsteorin på tro och är därför i sina egna ögon irrationell.

Fry
Inlägg: 89
Blev medlem: 12 aug 2009 14:30
Ort: vettet

Inläggav Fry » 06 nov 2009 00:53

Evolutionsteorin blir en religion för att den har belägrat just de vitala punkterna som alltid varit ett mysterium för människosläken i alla tider och i alla delar av världen. Nämligen befruktningen, existensens villkor och tiden.

Dessa tre grundläggande begrepp i det religiösa och filosofiska tänkandet har man bytt ut mot mutation, kaos och process.


Menar du på fullaste allvar att evolutionseorin har bytt ut befruktningen mot mutation? På vilket sätt är de oförenliga? Och på vilket sätt är determinismen oförenlig med evolutionsteorin (eller vad menar du annars med "kaos"?)? Och på vilket sätt är tiden oförenlig med att liv är en process?

Om man beskriver livet som en mutation, helt i händerna på ett blint kaos där överlevnad är det enda rimliga syftet, då får det konsekvenser för hur man tänker om livet i övrigt och vilken attityd man kommer få i hur man lever. Evolutionstron bygger upp en världsbild där livet är en obarmhärtig och omoralisk, meningslös strid om överlevnad i en värld där ingen bryr sig. Ett krigsfält där den starkes rätt är den enda principen.


Skulle detta föreställa ett argument som talar mot evolutionsteorin? Här verkar du göra det klassiska moralistiska misstaget. Det går inte att gå från bör till är. Bara för att det "bör" finnas en naturlig (gudagiven) moral vi kan rätta oss efter, så betyder inte det att en sån moral de facto existerar.

För att ta ett par exempel. Det du skriver verkar mest vara tomma påståenden, argumentationsfel och propaganda. Vad jag kan se angriper du inte på ett enda ställe evolutionsteroin som sådan, utan du talar om helt oväsentliga saker.

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 06 nov 2009 02:04

Om du har svårt att förstå vad jag skriver så kan du prova med att bygga upp bilden lite mer av den kritik som jag ger mot evolutionsteorin. Men jag kommer inte tolerera några oförskämdheter utan jag kommer bara att besvara inlägg som jag bedömer som sakliga, trevliga och seriösa. Ska bli intressant att se om det finns någon på filosofiforum som klarar av det.

idi
Inlägg: 67
Blev medlem: 16 okt 2009 21:11

Inläggav idi » 06 nov 2009 03:05

Till viss del en avstickare från ämnet kanske men...
Från evolution till utveckling till ökad kunskap, mer precist ökad kunskap genom yttre iaktagelser, kanske även beräkningar. Hur ser du sceptisk på möjligheten till en utveckling av tro, kunskap om och förståelse av oss och Gud?

Fry
Inlägg: 89
Blev medlem: 12 aug 2009 14:30
Ort: vettet

Inläggav Fry » 06 nov 2009 03:07

Tycker nog snarare det är du som ska ta en titt på din egen argumentation, eftersom din kritik endast riktar sig mot evolutionsteorins konsekvenser. Du talar till exempel om att evolutionsteorin undergräver moralen och att krig har startats på grund av den. Men evolutionsteorin är givetvis deskriptiv, medan du talar om det normativa. Tycker du inte man bör göra en skillnad där? Inte anser du väl att "Gud finns inte eftersom det har utkämpats krig i guds namn" är ett giltligt argument?

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 06 nov 2009 04:55

Fry

Nej, jag beskrev även evolutionsteorins grundläggande föreställningar. Läs om "tre-stegs-raketen" i början av inlägget.

idi

Din fråga handlar om hur vi kan ackumulera kunskap och vad det finns för möjligheter till det. Det rör inte trådens syfte och jag har inget svar att ge på din fråga, tyvärr.

Användarvisningsbild
biggj
Avstängd
Inlägg: 1308
Blev medlem: 24 mar 2009 14:34
Ort: Landet

Inläggav biggj » 06 nov 2009 08:41

Hejsan!

Lite historisk kunskap om evolutionsteorin och hur den kunde missbrukas! På väg mot den slutliga lösningens retorik – och praktiska tillämpning

De lägre rasernas undergång var nu ett närmast vedertaget begrepp hos de styrande i det brittiska imperiet, de kunde även påräkna stöd från ”vetenskapen”. Darwins teorier hade nu börjat omvandlas till ett stöd för de rasistiska tankegångarna som florerade bland de styrande i det brittiska imperiet. Etnologiska sällskapet hade nya föreläsningar, bl.a en i mars 1866, där Frederick Farrar föreläste om ”Aptitude of the races”. Han delade in raserna i tre grupper: vilda, halvvilda och civiliserade. Bara två raser var civiliserade, den ariska och den semitiska. Till de halvciviliserade hörde kineserna, som en gång varit lysande men nu led av ”hejdad utveckling”. De vilda raserna hade däremot alltid levat i samma okunnighet och elände.
Farrar skränade vidare; ”-De är utan förflutet och utan framtid. Som andra långt ädlare raser före dem, är de dömda till snabb, total och ofrånkomlig utplåning, vilket kanske är ett led i mänsklighetens högsta bestämmelse.”
Ja, dessa ”myllrande myriader” hade inte frambringat ett enda namn av betydelse för den civiliserade rasen, hävdade Farrar. De var helt enkelt vildar, och civilisationen kan inte hjälpa dem, mer än att de snabbt går under. Indianerna var ett exempel på just detta, liksom Afrikas hundra miljoner. Det finns inget hopp för dessa raser, påstod Farrar.
”De lägsta typerna av mänsklighet, de som uppvisar den moraliska och intellektuella urartningens mest ohyggliga kännetecken” de var dömda till undergång, hävdade Farrar vidare.
Och han fortsatte med följande slutkläm: ”Ty mörker, slöhet och brutal okunnighet kan inte bestå där de trängs undan av kunskap, flit och ljus”.

Hur gick det till när ljuset och fliten dödade? Det visste Charles Darwin. Han hade sett general Rosas i Argentina och hans indianslaktare nedsmorda av blod, de visste hur man tryckte ut ögonen på indianer, hur man slog ihjäl kvinnor och barn och fick fångar att tala genom extremt grym tortyr. Han hade även ett namn för det – ”kampen för tillvaron”. Trots att Darwin visste hur denna kamp fördes, trodde han att den utvecklade och förädlade människan, och allt fler höll med honom ju mer känd han blev.

Utplånandet av de lägre raserna var befogat eftersom de med tiden minskar rasskillnaderna i världen, och till slut bebos den av en enda homogen ras där ingen är underlägsen. Så trodde Darwins vän, A R Wallace. Det underliga var dock, menade Wallace, att de små framstegen som skedde inte tycktes bero på ett ”naturligt urval”. Det var inte ”de bästa” som segrade i kampen för tillvaron, det var tvärtom de intellektuellt och moraliskt undermåliga, ogräset, som lyckades bäst i livet och förökade sig snabbast – handelsmän, fångar, nybyggare, kolonister och äventyrare. Inte Londons högreståndskretsar!

Wallace hade satt fingret på en öm punkt i rasteorierna. Detta togs mot slutet av år 1868 upp av en annan intressent, William Greg. Han skrev i ”Frazer´s Magazine” att de energiska, pålitliga och progressiva elementen i befolkningen har långt färre barn än överklassen och underklassen har. Trots att dessa bägge saknar anledning till återhållsamhet. Det naturliga urvalets rättfärdiga och hälsobringande lag hade satts ur spel och nu hotades samhället av ”övercivilisering istället. Precis det som romarnas och grekernas samhällen hade förstörts av, menade Greg. Turligt nog så levde naturens lag kvar i förhållandet mellan raserna, tröstade sig Greg. Här var det ännu de dugligare och starkare som var de mest gynnade. Det är de som vinner tävlingen och ”…utrotar, regerar, undantränger, bekämpar, äter eller arbetar bort de lägre människoarterna ur tillvaron”, skrev Greg.

Charles Darwins kusin Francis Galton var också skribent, år 1869 kom hans bok ”Hereditary genius”, där han skriver att geologiska förändringar tvingat djurarter att anpassa sig till nya livsbetingelser. Civilisationen är en sådan helt ny betingelse som människoarterna måste lära sig att leva med, menade kusin Galton. Många hade misslyckats, och ett stort antal människoraser hade blivit utplånade under trycket av civilisationens krav, fortsatte han. Knappast någon djurart hade blivit utsatt för en sådan förödelse så snabbt som människan, visste Galton att berätta. Det borde vara en läxa även för oss upplysta, menade han. Även den nutida civilisationen var hotad, pläderade Galton vidare. För att undvika en egen utplåning måste vi, anglosaxare och andra européer, söka förbättra vår arvsmassa och därigenom öka vår förmåga att överleva i en civilisation som åter kan förändras, fortsatte Galton. Galton fortsatte sina studier av hur man kunde förbättra arvsmassan, och fick många lärjungar, både i Tyskland, Frankrike och Sverige. Statens Institut för rasbiologi i Uppsala var skapat efter Galtons ”studier”.

År 1894 gjorde Benjamin Kidd succé med sin bok ”Social evolution”. Han spann vidare på Galtons tankegångar och menade att just anglosaxarna har utrotat de mindre utvecklade folken ännu effektivare än andra raser förmått göra. Driven av sin civilisations inneboende krafter kommer anglosaxaren till det främmande landet för att utveckla dess naturresurser – och följderna tycks ständigt vara de samma - och ofrånkomliga. Det är en rasernas kamp, som innebär att den underlägsne drivs till underkastelse eller utplåning, och det är inget avlägset, menade Kidd. Det händer framför våra egna ögon, visste Kidd att förtälja läsarna. För att en ras som vill behålla sin plats i tävlingen tillhör utrotningen av andra raser de stränga, oeftergivliga villkoren. ”-Vi kan humanisera dessa villkor, men inte i grunden ändra dem”, menade Kidd.

Ändå var de oroade, Wallace, Greg, Galton och Kidd, samhällets terräng stämde inte med deras karta. Fel människor förökade sig. Det naturliga urvalet gynnade inte dem som borde gynnas, menade de. Det var trevligare att då betrakta rasernas kamp, för där, äntligen, stämde teorin med verkligheten, ansåg de alla. En annan oro de kände var de samhällsförändringar som de ansåg sig uppleva. Kunde den egna civilisationen till slut också knäcka anglosaxaren? Hotades samhället inifrån av ett smygande rasligt förfall? Hade vi kommit för långt bort från naturen? Under deras ungdom fanns inga järnvägar, ångbåtar, telefoner och annat som fanns under 1860-talet och än mer under 1880-1890-talen.
Gemensamt för dem var viljan att godkänna folkmorden. Utrotningen var ofrånkomlig, hävdade de unisont. Utrotningen verkade snarast vitaliserande på utrotarna, den hade djupa, hemlighetsfulla orsaker, hävdade de. Troligen var utrotningen inte heller särskilt obehaglig för offren, intalade de sig.

Utrotning kunde inte kallas eländig eller ond, menade Galton. De som utsattes för denna politik tappade det sexuella intresset och man fick färre avkommor. Det var beklagligt, men det var knappast eländigt, menade Galton. Det var en slags apati, trodde Galton sig se när de lägre raserna dog ut utan att få barn eller bli civiliserade.
Vad berodde apatin på? I början av 1800-talet hade män som Howison och Merivale svaren, det var själva mördandet som var orsaken till apatin, men på 1890-talet hade klarheten försvunnit i ett rasistiskt töcken.

Var det bara britter som såg världen på detta sätt? Ingalunda. Se vad Karl Hildebrand i Uppsala skriver så sent som år 1936 när han talar om folken i Afrika, han kallar dem för ”urskogsnegrer, hottentotter, pygméer, bushmän”. Kvinnorna hos urskogsnegrerna har så stora hängbröst att de kan slänga dem över axeln för att ge di åt ett barn på ryggen. Dessa människors käkar i deras ”grova ansikten” är framskjutna, vet han att förtälja. Hildebrand fortsätter: ”Alla dess folkgrupper äro söndersprängda och torde höra till dem, som äro dömda till undergång, enär de ej kunna finna sig tillrätta i vår tids nya förhållanden.” Hildebrand hade då något större förtroende för ”stäppnegrerna” vilka visade mer progressivitet, fast inte ens här kunde man vara säker då de kan ha utifrån inkomna ”blodblandningar”.

Inte heller den belgiska kungafamiljen hade lärt sig något, trots sin släkting kung Leopold II:s blodsbesudlade regim i Kongo åren 1885-1908. På en kolonialkongress i Bryssel 1926 talade dåvarande kronprins Leopold av Belgien hur mycket Belgien hade fått av Kongo, men även givit Kongo. Han avslutade sitt tal i samma anda som så många andra européer ännu gjorde under mellankrigstiden:  
”Låt oss ej förlora ur sikte, att enligt vad vissa koloniers historia bevisar infödda folk kunna dö ut på grund av kontakten med de vitas civilisation.”
Leopold nämnde inte att hans släkting, kung Leopold, hade låtit mellan 10 och 15 miljoner kongoleser utrotas under en 25-årsperiod då han ägde ”Kongofristaten”.

Rasismen var allmän bland människor med borgerliga och konservativa ideologiska grunder under den imperialistiska epoken 1875-1914. Förnyad kraft fick dessa idéer under 1920-1930-talen i Europa. Inte konstigt att fascistiska och nazistiska idéer fick spridning i de borgerliga leden med ett sådant samhällsklimat.
År 1898 uttryckte England premiärminister, lord Salisbury, i Albert Hall följande:
”Man kan grovt dela in världens nationer i de levande och de döende”.
Det var faktiskt ett bildspråk som kom den tidens verklighet skrämmande nära. De svaga staterna blir svagare och de starka staterna blir starkare ju mer de tar av de döende staternas territorium, fortsatte lord Salisbury. I Nordamerika, i Asien, i Australien i Afrika, överallt hade européerna skaffat sig territorium. De döende staterna var just döende för att man tagit marken ifrån dem. Lord Salisbury summerade 1800-talet på ett bra sätt, för hela seklet var fullt av folkmord och markstölder.

År 1898 var Adolf H ännu bara nio år gammal. Han hade nog inte hört lord Salisbury tala, men han visste det redan! Lille Adolf visste att imperialismen var en biologisk nödvändig process som enligt naturens lagar leder till de lägre rasernas ofrånkomliga undergång. Detta etsade sig fast i hans tankevärld redan som barn. Det var en övertygelse som under 1800-talet redan kostat miljoner människor livet. När Adolf Hitler blev vuxen och fick makt, återvände han till dessa tankegångar han lärt sig under sin barndom. Sakta växte det nu fram en teori hos Adolf som han senare skulle ge sitt högst personliga signum – ”den slutliga lösningen”!  

I sin bok, Mein Kampf, hade Adolf H klart visat vad som var hans utrikespolitiska linje när han väl fått makten – och den byggde helt på de brittiska teorierna om behovet av livsrum för herrefolken. Här förklarades hans politiska program – ”Den slutliga lösningen”.
”Den tyska politikens mål är att trygga och bevara folkets massa samt att öka denna. Följaktligen är det ett rumsproblem vi har att göra med. Det tyska folkets massa omfattar 85 miljoner människor, vilka i förhållande till antalet människor och bosättningsområdets begränsning i Europa utgör en raskärna. Denna är så fast sluten i sig själv som i inget annat land; å andra sidan kan den mer än hos andra folk göra anspråk på större livsrum… Att varje vidgning av rummet endast kan ske genom ett nedbrytande av motstånd och med vissa risker har historien i alla tider bevisat – det romerska världsriket, det engelska imperiet… Varken tidigare eller i våra dagar har något herrelöst livsrum existerat. Ständigt har angriparen stött på en ägare.”
Hitler avslutade sin bok med följande rader vilka med all tydlighet visar på det hot från avgrunden som potentiellt låg och pyrde under 1920-talet. ”En stat som i en tid av rasförgiftning ägnar sig åt vården av sina bästa raselement måste en dag bli jordens herre. Detta får vår rörelses anhängare aldrig glömma, när de låter förleda sig att ängsligt jämföra offrens storlek med det möjliga resultatet”.
Hans teser skulle senare förverkligas och slå till mot mänskligheten med full kraft……

MVH
bigj
Den goda sidans försvarare

idi
Inlägg: 67
Blev medlem: 16 okt 2009 21:11

Inläggav idi » 06 nov 2009 09:47

“Din fråga handlar om hur vi kan ackumulera kunskap och vad det finns för möjligheter till det. Det rör inte trådens syfte och jag har inget svar att ge på din fråga, tyvärr. “

Okej sceptisk, var lite otydlig eller så gav du mig kanske svaret ändå? Omformulerar lite iaf...
Från evolution till utveckling till ökad kunskap, mer precist ökad kunskap genom yttre iaktagelser, kanske även siffror och mönster, i atomer och varför inte i en stor smäll? Och tillbaka.

Visst, det är ingen perfekt bild men du förstår tanken och bör se likheten med Frys kritik. Har också svårt att förstå din trestegsraket, den blir lätt till retoriskt blablabla som leder till ett skyttegravskrig mellan tro och vetenskap.

Där blir du soldaten som auktoritärt men ihåligt ropar. Som gräver djupare och djupare, utan att se upp, utan att se sin egna overklighet. Det finns inget krig!

Min fråga var däremot ursprungligen inte tänkt att provocera.

Fry
Inlägg: 89
Blev medlem: 12 aug 2009 14:30
Ort: vettet

Inläggav Fry » 06 nov 2009 14:06

Sceptisk skrev:Fry

Nej, jag beskrev även evolutionsteorins grundläggande föreställningar. Läs om "tre-stegs-raketen" i början av inlägget.


Så du menar att din beskrivning av evolutionsteorin skulle utgöra en invändning? Menar du då på samma sätt att en beskrivning av Bibeln skulle utgöra ett argument mot kreationismen? För att kritisera en teori kan du inte bara beskriva den, du måste komma med nåt nytt också, som talar mot teorin. Jag tog för givet att de tre inledande styckena bara var en introduktion, så man skulle veta vad det var du kritiserade.

Sceptisk skrev:Många sveps med in i denna teori helt utifrån bilden av att det ser ut som en självklarhet. Att bara sådana avkommor som har de bästa arvsanlagen får leva och föröka sig verkar ju stämma, och att de andra, svagare, dör och försvinner. Med andra ord, evolutionsteorin får inflytande och kraft från hur mycket den liknar verkligheten.


Ovanstående är dock en invändning mot evolutionsteorin. Men ditt påstående om arvsanlagen är givetvis en grov förenkling, och du får det att låta som om det vore en gissning ("verkar ju stämma"), när det finns enormt mycket empiri som stöder evolutionsteorin. Tycker du inte det vore mer slagkraftigt att läsa lite biologi, och rikta in sig på den istället? För ingen lär ta kritiken på allvar med tanke på de vaga ordalag du har framfört hittills.

I sista meningen skriver du att "evolutionsteorin får inflytande och kraft från hur mycket den liknar verkligheten." Här glömmer du ta hänsyn till den kraft och inflytande evolutionsteorin får av empirin som stöder teorin. För du menar väl inte att teorier som blott liknar verkligheten brister i vetenskaplighet? Måste teorin också vara verkligheten för att inte kallas religion?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: Evolutionismen

Inläggav Justin Case » 06 nov 2009 16:27

Sceptisk skrev:Den som kommit att tro på evolutionsteorin så här långt måste dock också acceptera det tredje steget av teorin för att denne ska kunna kalla sig renlärig. Det är att om man ger processen tillräckligt mycket tid så kommer denna process av förökning och anpassning leda till uppkomsten av nya arter.


Ja, ungefär som att om du 10^10^10^10^10^10^10^10^10^10 gånger skulle kasta 10^10^10^10^10^10^10^10^10^10 tärningar med vardera 10^10^10^10^10 sidor numrerade 1 till 10^10^10^10^10, skulle stundom alla de 10^10^10^10^10 tärningarna samtidigt hamna med t.ex. siffran 17 upp. Så gott som oundvikligen. Det bör även den förstå, som har relativt blygsamma kunskaper i matematik.

Sannolikheten för att, vid ett givet tillfälle, partiklar som finns inom några kubikmeter rymd, av en ren slump (rena kvantfluktuationer) ska råka hamna i förhållande till varandra på ett sådant sätt som vi idag kallar för "en människa", är mycket större än en på 10^10^10^10^10. Fråga vilken kvantfysiker som helst.

Kvantfluktuationer har haft väldigt, väldigt, väldigt många chanser på sig att råka leda till något sådant som vi. Det vore väldigt konstigt om inte något sådant som vi uppstod till slut. Vi är inte mindre sannolika, som sammanträffanden av partiklar betraktat, än vad t.ex. ovan nämnda tärningsutfall är. Sker tillräckligt många "kast" med tillräckligt många "tärningar", måste även till synes extremt osannolika atomkombinationer uppstå. Om inte annat så av rena sammanträffanden av kvantfluktuationer. Evolution gör bara processen snabbare. Vi skulle ha uppstått av en slump även om någon evolution inte hade förekommit. Dock har jag väldigt svårt att förstå hur en värld skulle kunna existera där ingen evolution förekommer. Det skulle i så fall vara ett universum som alltid och heltigenom befinner sig i absoluta nollpunkten. Men, som sagt, även ren slump skulle förr eller senare ge upphov till människan, alldeles oavsett evolution eller inte evolution. Så förakta inte slumpens betydelse för hurdana vi är!

Att bara sådana avkommor som har de bästa arvsanlagen får leva och föröka sig verkar ju stämma, och att de andra, svagare, dör och försvinner.


Och det talar starkt för att evolutionsteorin stämmer.

Med andra ord, evolutionsteorin får inflytande och kraft från hur mycket den liknar verkligheten.


...liksom teorin, att två människor som är på pricken lika varandra är tvillingar, får kraft av att de liknar varandra och av likheten med det faktum att andra människor som är på pricken lika varandra brukar vara tvillingar. Att något liknar verkligheten talar för att det är verkligheten, mer än vad som är fallet med något som inte liknar verkligheten.

Många kan nog inför sitt inre öga föreställa sig själva processen hur den skulle kunna äga rum över tid. Fantasin spelar en avgörande roll för om man kan bli evolutionsfrälst eller inte.


Ja, om man saknar fantasi kan man nog inte bli "evolutionsfrälst". Så om du saknade fantasi, skulle det kunna förklara varför du inte tror på evolutionen. Men du saknar knappast fantasi om du kan tro på något så paradoxalt som den gud som beskrivs i bibeln!

Men faktum är att evolutionsteorin är varken en vetenskaplig teori eller ens en filosofisk spekulation för den är nämligen en religion.


Alla människors tankar kan kallas för religion om man vill. Jag vet inte hur du definierar religion. Mitt intryck är att religiösa, som argumenterar ivrigt för sin tro, som du gör, brukar vara väldigt, väldigt säkra på sin sak, säkrare än vad det finns fog för att vara. Många av er talar om Sanningen, så att man får intrycket att ni är hundra på vad som är Sanningen. Att vara hundra på något som (ens i någon mån) motsägs av observationer, det är fanatism. Jag tror inte att särskilt många av oss som tror på evolutionsteorin upplever evolutionsteorin som garanterat hundraprocentigt säkert Sanningen. Vi hyser nog ett visst, sunt tvivel. De flesta av oss som argumenterar för evolutionsteorin är nog någonstans mellan 51 och 99 procent säkra på evolutionsteorin, många av oss rentav ganska nära 51 procent. Vårt tvivel är välgrundat; det är mycket vi människor inte vet. Men att därifrån dra slutsatsen att man ska förkasta evolutionsteorin, det vore lika tokigt som att förkasta teorin att jorden är i omloppsbana runt solen bara för att man inte känner sig exakt precis 100 procent säker på att jorden är i omloppsbana runt solen (jag är t.ex. bara 99,9% säker på det).

Liksom ni av vidskepelse drivna kreationister en gång i tiden förkastade teorin att jorden är i omloppsbana runt solen, för att sedan inse att ni är överbevisade och erkänna att ni hade fel, förkastar ni nu evolutionsteorin, för att (förhoppningsvis snart) inse att ni är överbevisade och erkänna att ni hade fel.

Men den är inte en andlig religion


Den är inte andlig, och därmed är den inte flummig. Den är lika vetenskaplig som teorin att jorden är i omloppsbana runt solen, den grundar sig på samma sorts vetenskapliga observerande av världen och samma sorts logiska slutsatsdragande av observationerna. Bevisen för evolutionsteorin är inte lika övertygande som bevisen för teorin att jorden är i omloppsbana runt solen, men ändå åtminstone bra mycket mer övertygande än något religiöst flum taget från någon sagobok som antas ha skrivits för hundratals år sedan av några man inte vet vilka de var och på ytterst tveksamma grunder.

utan den är en materialistisk religion.


Om du tycker om att kalla den för det, får du väl göra det. Om du förnekar att ens liv är en funktion av den materia man utgörs av, hur motiverar du då att vi behöver lagstiftning mot mord? Mord är ju bara handlingen att disintegrera någon annans materia på ett sätt som gör att den biologiska kropp som denna människa utgörs av slutar fungera. Varför bör den handlingen vara förbjuden, om nu våra liv inte är en funktion av hur den materia, som vår kropp utgörs av, sitter samman?

Man dyrkar nämligen död materia i evolutionsteorin.


Fel. Evolutionsteorins förespråkare dyrkar inte död materia, de observerar materia, levande och död. Om det är något de dyrkar, är det vetenskap och rationellt tänkande. En "dyrkan" som väl gett oss ganska många bra uppfinningar genom tiderna, som t.ex. datorn du använder nu. Tycker du inte att det är bra att kunna använda din dator? Den hade inte kunnat komma till, om man inte hade valt det vetenskapliga sätt att betrakta världen, som evolutionsteorin är ett av många resultat av. Det tycks mig att på de grunder du förkastar evolutionsteorin, måste du i konsekvensens namn kasta även din dator, och även bl.a. all annan elektronik som idag säkerligen gör ditt liv enklare och mer tillfredsställande. Så jag förväntar mig inget svar från dig, eftersom du nu i konsekvensens namn inte kommer att använda dator längre. För du är väl konsekvent?

Evolutionsteorin blir en religion för att den har belägrat just de vitala punkterna som alltid varit ett mysterium för människosläken i alla tider och i alla delar av världen.


Mysterier ska inte dyrkas, de ska lösas. Vi människor har framgångsrikt löst andra mysterier, som t.ex. - för detta var tidigare ett mysterium - varför man lätt blir sjuk om man skär grönsaker efter att ha torkat sig där bak utan att tvätta händerna mellan. Svaret visade sig vara bakterier. Inte onda andar, vättar eller "guds vilja". Tack vare den lösningen av det mysteriet lever vi idag längre och friskare liv än förr. Var det inte bra att vi löste nämnda mysterium, anser du? Varför ha en sådan "respekt för mysterier" som du verkar förespråka? När det är bättre att lösa dem?

Jag finner det ganska sannolikt att vi har en skapare, och jag kan tänka mig att denne skapare spelar dataspel, leker med oss. Att vi bara är avatarer i hans dataspel. Att han inte bryr sig ett dugg om oss egentligen, även om han ibland, på lek, lurar oss till att tro det. En hel del av vad jag kan observera av världen talar för den teorin. Vi utsätts för allehanda irritationsmoment i vår vardag, ibland rena plågor. Människor gillar att leka med varelser som är lägre stående än människan, jag tänker på bl.a. till synes sadistiska djurförsök som en del människor inte tycks ha några moraliska problem med att utföra, för mycket triviala syften för människan dessutom, som kosmetika och annat onödigt. Om människan i någon mån nu är guds avbild, är det alltså bara rimligt att utgå från att gud bara leker med oss, att han betraktar oss som rena leksaker, såsom vi leker med våra laboratorieråttor. Om han nu alls bryr sig om oss, vilket jag vid närmare eftertanke starkt betvivlar med tanke på att vi måste framstå som extremt primitiva, ointressanta och outvecklade i hans ögon. Men du kan mycket väl ha rätt i att vår värld är skapad av en skapare. Det är bara det att jag har svårt att tro att någon av de gudsbeskrivningar (som de i koranen, bibeln, vedaskrifterna etc) som människor genom tiderna hittat på, skulle ha någon som helst relevans om vi vill bilda oss en vetenskaplig, rimlig teori om hurdan denne gud är funtad. Jag kan samtidigt tänka mig att vi inte har någon skapare alls, och att allt bara uppstått genom slump. Min poäng är att även om vi har en skapare, finns det inget som säger att t.ex. just din religion skulle sitta inne med sanningen om hurdan denne skapare är. Jag tror inte att du, eller någon annan människa, vet mer än jag, om hurdan vår skapare (om vi har någon) är.

Om man beskriver livet som en mutation, helt i händerna på ett blint kaos där överlevnad är det enda rimliga syftet, då får det konsekvenser för hur man tänker om livet i övrigt och vilken attityd man kommer få i hur man lever.


Evolution är inte ett blint kaos, det där har du fått om bakfoten. Tvärtom, evolutionen ger upphov till mer och mer ordning. Big Bang skapade en värld som till en början bara var rent kaos. Där kunde man snacka om kaos. Det kaoset kan inte evolutionen eller evolutionsteorin anklagas för att ha skapat. Om någon gud skapat "det som var i begynnelsen", är det snarast den guden som ska anklagas för förekomsten av det kaos som råder i världen och som evolutionen ännu inte förvandlat till ordning. Evolution skapar inte kaos. Evolution tvärtom förvandlar sedan tidigare existerande kaos till ordning, mer och mer. Är det något evolutionen ska förknippas med, är det alltså ordning, främjande av ordning. Inte kaos. Så sluta förknippa evolution med kaos.

Evolutionstron bygger upp en världsbild där livet är en obarmhärtig och omoralisk, meningslös strid om överlevnad i en värld där ingen bryr sig. Ett krigsfält där den starkes rätt är den enda principen.


Den starkes rätt är en princip som göds mer av religiositet än av agnosticism och vetenskaplighet. Vilka länder har och haft haft värst kvinnoförtryck, till exempel? De starkast religiöst styrda, som Iran idag eller Sverige för några hundra år sedan, eller de mer sekulariserade, som Sverige idag? Hur förklarar du detta? Är det ett rent sammanträffande? Kvinnoförtryck är ett typiskt uttryck för den starkes rätt, och är också en av de mest utmärkande ingredienserna i de mest religiöst styrda staterna. Religion, om något, göder alltså "den starkes rätt". Agnosticism gör motsatsen. Har du hört talas om humanisterna?

Du påstår att ett accepterande av evolutionsläran leder till att samhällets moral blir av karaktären "den starkes rätt". Det påståendet kan tyckas ha visst stöd i observationen att Hitler och Stalin kanske inte var uttalat religiösa (även om Hitlers felaktiga föreställning om genetisk överlägsenhet kan beskrivas som en sorts religion). Men för varje Hitler och Stalin kan man räkna upp massor av religiöst drivna ledare som haft ihjäl - sammanlagt - många fler människor än vad Hitler och Stalin hade ihjäl tillsammans. Ta bara Bush d.y. till exempel. Genom att (tydligen på uppmaning från "Gud) gå in i Irak orsakade han oräkneliga irakiers död, och framför allt provocerade han med sitt "krig mot terrorismen" fram mer västerlänningshat hos islamister, och därmed mer terrorism, än vad han eliminerade. Med sin destruktiva klimatpolitik bär han en stor del av skulden till de naturkatastrofer som med stor sannolikhet kommer att döda miljontals människor världen över. Mycket talar för att Israel-palestina-konflikten har underblåsts av USA:s ledning av religiösa motiv, och med hemska konsekvenser som vi inte på långa vägar sett slutet på än. Föreställningen om att en viss plats skulle vara "helig" är en föreställning som mycket lättare dyker upp i skallen på religiösa än i skallen på agnostiker, och är en föreställning som uppenbart skapar krig, när två parter som är i krig med varandra båda tror att det är Guds vilja att just de ska besitta denna "heliga" plats. Utsikterna till fred är i sådana lägen mycket mindre än vad de hade varit om de stridande parterna hade varit agnostiska. Man släpper ju bara inte utan vidare en "helig" plats.

Lägg därtill alla de massmord på "hedningar" som kristna världen över begått genom tiderna. Lägg därtill alla de människor som dött av enkla infektionssjukdomar för att kristna länge envisades med att lura i folk att det är effektivare att be och utföra diverse religiösa ritualer än att söka läkarhjälp, när man är sjuk. Lägg därtill alla de människor som dött på grund av att ny medicinsk teknik förbjudits av religiösa ledare med hänvisning till att den vore "emot Guds vilja", att det vore "att leka Gud" att utöva vissa typer av vetenskapligt vettig läkekonst. Och så vidare och så vidare.

Du utgår från att bara för att darwinismen konstaterar att människan är ett resultat av en hård och skoningslös kamp om överlevnad, så bör människor bete sig sämre mot varandra. Det är som om en människa, som blivit till genom en våldtäkt, skulle tänka att "eftersom min existens beror på våldtäkt i historien, bör jag föra den traditionen vidare". Visserligen kan våldtäkt kanske lätt gå i arv - ty "sådan far, sådan son", som det heter. Men det betyder väl inte att den som blivit våldtagen bör förneka det faktum att han blivit till genom våldtäkt. Korrekta observationer av verkligheten får inte stå tillbaka för hur vi vill att framtiden ska bli. Även om vi inte vill att framtiden för mänskligheten ska präglas av samma hårda och skoningslösa kamp om överlevnad som gett upphov till människan sådan som hon är idag, betyder det inte att vi bör blunda för vad som tycks ligga bakom vår existens. Du kan alltså inte argumentera emot evolutionsteori utifrån hur du tycker att vi borde vara, utifrån att vi borde låta bli att konkurrera ihjäl varandra som vi gjort i historien. Man kan inte härleda ett är eller ett har varit ur ett "moraliskt borde". Så håll dig till att enbart försöka visa att evolutionsteorin inte håller som teori om vad som de facto orsakat människans existens. (Men inte heller där lyckas du särskilt bra.)

De två stora revolutionerna i modern tid, nazismen och kommunismen, byggde uteslutande på materialism och evolutionstro. Marx var ett stort fan av Darwin och ansåg att Darwins evolutionslära stämde mycket väl överens med sin egen materialism. Även Hitler ansåg att Darwin beskrev sanningen. Marx såg historien som en dialektik där analys följdes av syntes i stegvisa förbättringar och att det i slutändan kommer att uppstå en absolut syntes och att detta då var kommunismen eller den kommunistiska personlighetstypen. Hitler såg historien som ett krig mellan raserna där den Ariska rasen till sist skulle gå segrande och etablera ett världsimperium. Det verkar inte vara så välkänt, men i Ryssland så avrättades människor i miljontals eftersom de inte ansågs vara levnadsvärdiga i det nya samhället som kommunisterna skulle bygga.


Så låt oss då tillsammans arbeta för att förhindra framväxten av den typen av totalitära stater som tenderar leda till sådana folkmord (EU:s närapå fullständigt odemokratiska ledare är nu på väg att med sitt successiva nedmonterande av mänskliga rättigheter förslava Europas folk, till synes lika skrupelfritt som t.ex. Hitler försökte göra detsamma på sin tid, bara med subtilare medel som Internetcensur, rättsosäker avstängning av människor från nätet, massavlyssning, misstänktliggörande och absurt hård övervakning av varenda människa; låt oss stoppa detta vansinne), och istället förslagsvis bygga vidare på den vettigt balanserade folkhemsmodell som började arta sig under Olof Palme men som nu kommit av sig, och låt oss förslagsvis återinföra den måttliga, vettiga grad av statlig övervakning av folket som rådde på Palmes tid.

Att kommunism blir farlig när den drivs till sin extrem betyder inte automatiskt att ett mellanting mellan kommunism och kapitalism behöver vara något dåligt. Det har Sverige varit ett bevis på.

Den religion som låg till grund för alla dessa krig och massmord var evolutionsteorin. För i evolutionsteorin så har människan inget individuellt värde.


Det finns väl massor med människor som skriver under på evolutionsteorin men som ändå anser och upplever människan ha ett individuellt värde, och som rentav kämpar hårt för upprätthållandet av mänskliga rättigheter. Medan snuskigt mäktiga religiösa ledare i väst de senaste åren gjort vad de kunnat för att tvärtom köra över mänskliga rättigheter med sin New World Order och sina försök att stänga ned Internet, och liknande.

Vilken skillnad det är då att inte låta sig bli hjärntvättad av evolutionsteorin och materialismen, utan betrakta dom som det dom är. Moderna sekulära religioner. För de tre områden som ligger till grund för evolutionsteorin är faktiskt existentiella områden där det finns olika teorier.


Look who is talking about hjärntvätt. Evolutionsteorin lutar sig inte mot urluftentagna dogmer, det gör däremot den religion du förespråkar. Är det hjärntvätt att öppet lägga fram bevis och sedan låta folk själva ta ställning till bevisens tyngd? Det är vad evolutionslärans förespråkare har gjort, och det är vad som fått evolutionsläran att övertyga så många av egen kraft, utan att behöva hjärntvättas in i folk som med religioner.

Frågan är kanske varför evolutionsteorin är så vanlig idag och varför den används så flitigt just i vår tid?


För att vi rationella människor till slut fick nog av de grundlösa dogmer ni religiösa tutat i oss i alla tider. Förr eller senare måste det ske. Att fråga sig varför det skett just de senaste århundradena är som att fråga varför de allierade besegrade Hitler just när de besegrade honom. Förr eller senare måste det ske. Idioti kan inte få styra mänskligheten hur länge som helst. Folk storknar till slut.

Precis som Stoikerna eller Epikureerna på sin tid trodde att deras filosofier var självklarheter som alla rätt-ränkande människor borde ta för givet, så står dagens "rätt-tänkande" människa och ser på världen som ett meningslöst kaos där endast överlevnad betyder något. Dessutom finns det så många saker idag som tycks ge belägg för att livet är kaotiskt och att det inte finns någon ordning. Evolutionsteorin har gett sig in på alla områden.


Det är inte konstigare än att tanken att hygien är viktigt för hälsan gett sig in i allas våra liv på massor av områden. Om en teori verkar stämma som grundval för hur allt fungerar på alla områden, är det väl bara riktigt att låta den "ge sig in på" alla områden?

Evolutionsteorin vill se försvinnandet av mening.


En evolutionsteori är inte en individ och kan alltså inte vilja se någonting. Om du menar att de individer som skapade evolutionsteorin skapade den för att de ville se försvinnandet av mening, visa i så fall bevis för det, jag känner inte till några. Som jag har förstått det, drevs de av en känsla av att det är viktigt att vi människor har en så korrekt bild som möjligt av hur världen fungerar. Jag ser inget dåligt med en sådan drivkraft.

Dock så bygger hela evolutionsteorin på tro och är därför i sina egna ögon irrationell.


Evolutionsteorin har inga ögon. Återigen, du menar väl de individer som skapade evolutionsteorin? I så fall har du fel. I deras ögon var det i högsta grad rationellt att tro på evolutionsteorin.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: Evolutionismen

Inläggav Justin Case » 06 nov 2009 18:34

Sceptisk skrev:Den som kommit att tro på evolutionsteorin så här långt måste dock också acceptera det tredje steget av teorin för att denne ska kunna kalla sig renlärig. Det är att om man ger processen tillräckligt mycket tid så kommer denna process av förökning och anpassning leda till uppkomsten av nya arter.


Ja, ungefär som att om du 10^10^10^10^10^10^10^10^10^10 gånger skulle kasta 10^10^10^10^10^10^10^10^10^10 tärningar med vardera 10^10^10^10^10 sidor numrerade 1 till 10^10^10^10^10, skulle stundom alla de 10^10^10^10^10 tärningarna samtidigt hamna med t.ex. siffran 17 upp. Så gott som oundvikligen. Det bör även den förstå, som har relativt blygsamma kunskaper i matematik.

Sannolikheten för att, vid ett givet tillfälle, partiklar som finns inom några kubikmeter rymd, av en ren slump (rena kvantfluktuationer) ska råka hamna i förhållande till varandra på ett sådant sätt som vi idag kallar för "en människa", är mycket större än en på 10^10^10^10^10. Fråga vilken kvantfysiker som helst.

Kvantfluktuationer har haft väldigt, väldigt, väldigt många chanser på sig att råka leda till något sådant som vi. Det vore väldigt konstigt om inte något sådant som vi uppstod till slut. Vi är inte mindre sannolika, som sammanträffanden av partiklar betraktat, än vad t.ex. ovan nämnda tärningsutfall är. Sker tillräckligt många "kast" med tillräckligt många "tärningar", måste även till synes extremt osannolika atomkombinationer uppstå. Om inte annat så av rena sammanträffanden av kvantfluktuationer. Evolution gör bara processen snabbare. Vi skulle ha uppstått av en slump även om någon evolution inte hade förekommit. Dock har jag väldigt svårt att förstå hur en värld skulle kunna existera där ingen evolution förekommer. Det skulle i så fall vara ett universum som alltid och heltigenom befinner sig i absoluta nollpunkten. Men, som sagt, även ren slump skulle förr eller senare ge upphov till människan, alldeles oavsett evolution eller inte evolution. Så förakta inte slumpens betydelse för hurdana vi är!

Att bara sådana avkommor som har de bästa arvsanlagen får leva och föröka sig verkar ju stämma, och att de andra, svagare, dör och försvinner.


Och det talar starkt för att evolutionsteorin stämmer.

Med andra ord, evolutionsteorin får inflytande och kraft från hur mycket den liknar verkligheten.


...liksom teorin, att två människor som är på pricken lika varandra är tvillingar, får kraft av att de liknar varandra och av likheten med det faktum att andra människor som är på pricken lika varandra brukar vara tvillingar. Att något liknar verkligheten talar för att det är verkligheten, mer än vad som är fallet med något som inte liknar verkligheten.

Många kan nog inför sitt inre öga föreställa sig själva processen hur den skulle kunna äga rum över tid. Fantasin spelar en avgörande roll för om man kan bli evolutionsfrälst eller inte.


Ja, om man saknar fantasi kan man nog inte bli "evolutionsfrälst". Så om du saknade fantasi, skulle det kunna förklara varför du inte tror på evolutionen. Men du saknar knappast fantasi om du kan tro på något så paradoxalt som den gud som beskrivs i bibeln!

Men faktum är att evolutionsteorin är varken en vetenskaplig teori eller ens en filosofisk spekulation för den är nämligen en religion.


Alla människors tankar kan kallas för religion om man vill. Jag vet inte hur du definierar religion. Mitt intryck är att religiösa, som argumenterar ivrigt för sin tro, som du gör, brukar vara väldigt, väldigt säkra på sin sak, säkrare än vad det finns fog för att vara. Många av er talar om Sanningen, så att man får intrycket att ni är hundra på vad som är Sanningen. Att vara hundra på något som (ens i någon mån) motsägs av observationer, det är fanatism. Jag tror inte att särskilt många av oss som tror på evolutionsteorin upplever evolutionsteorin som garanterat hundraprocentigt säkert Sanningen. Vi hyser nog ett visst, sunt tvivel. De flesta av oss som argumenterar för evolutionsteorin är nog någonstans mellan 51 och 99 procent säkra på evolutionsteorin, många av oss rentav ganska nära 51 procent. Vårt tvivel är välgrundat; det är mycket vi människor inte vet. Men att därifrån dra slutsatsen att man ska förkasta evolutionsteorin, det vore lika tokigt som att förkasta teorin att jorden är i omloppsbana runt solen bara för att man inte känner sig exakt precis 100 procent säker på att jorden är i omloppsbana runt solen (jag är t.ex. bara 99,9% säker på det).

Liksom ni av vidskepelse drivna kreationister en gång i tiden förkastade teorin att jorden är i omloppsbana runt solen, för att sedan inse att ni är överbevisade och erkänna att ni hade fel, förkastar ni nu evolutionsteorin, för att (förhoppningsvis snart) inse att ni är överbevisade och erkänna att ni hade fel.

Men den är inte en andlig religion


Den är inte andlig, och därmed är den inte flummig. Den är lika vetenskaplig som teorin att jorden är i omloppsbana runt solen, den grundar sig på samma sorts vetenskapliga observerande av världen och samma sorts logiska slutsatsdragande av observationerna. Bevisen för evolutionsteorin är inte lika övertygande som bevisen för teorin att jorden är i omloppsbana runt solen, men ändå åtminstone bra mycket mer övertygande än något religiöst flum taget från någon sagobok som antas ha skrivits för hundratals år sedan av några man inte vet vilka de var och på ytterst tveksamma grunder.

utan den är en materialistisk religion.


Om du tycker om att kalla den för det, får du väl göra det. Om du förnekar att ens liv är en funktion av den materia man utgörs av, hur motiverar du då att vi behöver lagstiftning mot mord? Mord är ju bara handlingen att disintegrera någon annans materia på ett sätt som gör att den biologiska kropp som denna människa utgörs av slutar fungera. Varför bör den handlingen vara förbjuden, om nu våra liv inte är en funktion av hur den materia, som vår kropp utgörs av, sitter samman?

Man dyrkar nämligen död materia i evolutionsteorin.


Fel. Evolutionsteorins förespråkare dyrkar inte död materia, de observerar materia, levande och död. Om det är något de dyrkar, är det vetenskap och rationellt tänkande. En "dyrkan" som väl gett oss ganska många bra uppfinningar genom tiderna, som t.ex. datorn du använder nu. Tycker du inte att det är bra att kunna använda din dator? Den hade inte kunnat komma till, om man inte hade valt det vetenskapliga sätt att betrakta världen, som evolutionsteorin är ett av många resultat av. Det tycks mig att på de grunder du förkastar evolutionsteorin, måste du i konsekvensens namn kasta även din dator, och även bl.a. all annan elektronik som idag säkerligen gör ditt liv enklare och mer tillfredsställande. Så jag förväntar mig inget svar från dig, eftersom du nu i konsekvensens namn inte kommer att använda dator längre. För du är väl konsekvent?

Evolutionsteorin blir en religion för att den har belägrat just de vitala punkterna som alltid varit ett mysterium för människosläken i alla tider och i alla delar av världen.


Mysterier ska inte dyrkas, de ska lösas. Vi människor har framgångsrikt löst andra mysterier, som t.ex. - för detta var tidigare ett mysterium - varför man lätt blir sjuk om man skär grönsaker efter att ha torkat sig där bak utan att tvätta händerna mellan. Svaret visade sig vara bakterier. Inte onda andar, vättar eller "guds vilja". Tack vare den lösningen av det mysteriet lever vi idag längre och friskare liv än förr. Var det inte bra att vi löste nämnda mysterium, anser du? Varför ha en sådan "respekt för mysterier" som du verkar förespråka? När det är bättre att lösa dem?

Jag finner det ganska sannolikt att vi har en skapare, och jag kan tänka mig att denne skapare spelar dataspel, leker med oss. Att vi bara är avatarer i hans dataspel. Att han inte bryr sig ett dugg om oss egentligen, även om han ibland, på lek, lurar oss till att tro det. En hel del av vad jag kan observera av världen talar för den teorin. Vi utsätts för allehanda irritationsmoment i vår vardag, ibland rena plågor. Människor gillar att leka med varelser som är lägre stående än människan, jag tänker på bl.a. till synes sadistiska djurförsök som en del människor inte tycks ha några moraliska problem med att utföra, för mycket triviala syften för människan dessutom, som kosmetika och annat onödigt. Om människan i någon mån nu är guds avbild, är det alltså bara rimligt att utgå från att gud bara leker med oss, att han betraktar oss som rena leksaker, såsom vi leker med våra laboratorieråttor. Om han nu alls bryr sig om oss, vilket jag vid närmare eftertanke starkt betvivlar med tanke på att vi måste framstå som extremt primitiva, ointressanta och outvecklade i hans ögon. Men du kan mycket väl ha rätt i att vår värld är skapad av en skapare. Det är bara det att jag har svårt att tro att någon av de gudsbeskrivningar (som de i koranen, bibeln, vedaskrifterna etc) som människor genom tiderna hittat på, skulle ha någon som helst relevans om vi vill bilda oss en vetenskaplig, rimlig teori om hurdan denne gud är funtad. Jag kan samtidigt tänka mig att vi inte har någon skapare alls, och att allt bara uppstått genom slump. Min poäng är att även om vi har en skapare, finns det inget som säger att t.ex. just din religion skulle sitta inne med sanningen om hurdan denne skapare är. Jag tror inte att du, eller någon annan människa, vet mer än jag, om hurdan vår skapare (om vi har någon) är.

Om man beskriver livet som en mutation, helt i händerna på ett blint kaos där överlevnad är det enda rimliga syftet, då får det konsekvenser för hur man tänker om livet i övrigt och vilken attityd man kommer få i hur man lever.


Evolution är inte ett blint kaos, det där har du fått om bakfoten. Tvärtom, evolutionen ger upphov till mer och mer ordning. Big Bang skapade en värld som till en början bara var rent kaos. Där kunde man snacka om kaos. Det kaoset kan inte evolutionen eller evolutionsteorin anklagas för att ha skapat. Om någon gud skapat "det som var i begynnelsen", är det snarast den guden som ska anklagas för förekomsten av det kaos som råder i världen och som evolutionen ännu inte förvandlat till ordning. Evolution skapar inte kaos. Evolution tvärtom förvandlar sedan tidigare existerande kaos till ordning, mer och mer. Är det något evolutionen ska förknippas med, är det alltså ordning, främjande av ordning. Inte kaos. Så sluta förknippa evolution med kaos.

Evolutionstron bygger upp en världsbild där livet är en obarmhärtig och omoralisk, meningslös strid om överlevnad i en värld där ingen bryr sig. Ett krigsfält där den starkes rätt är den enda principen.


Den starkes rätt är en princip som göds mer av religiositet än av agnosticism och vetenskaplighet. Vilka länder har och haft haft värst kvinnoförtryck, till exempel? De starkast religiöst styrda, som Iran idag eller Sverige för några hundra år sedan, eller de mer sekulariserade, som Sverige idag? Hur förklarar du detta? Är det ett rent sammanträffande? Kvinnoförtryck är ett typiskt uttryck för den starkes rätt, och är också en av de mest utmärkande ingredienserna i de mest religiöst styrda staterna. Religion, om något, göder alltså "den starkes rätt". Agnosticism gör motsatsen. Har du hört talas om humanisterna?

Du påstår att ett accepterande av evolutionsläran leder till att samhällets moral blir av karaktären "den starkes rätt". Det påståendet kan tyckas ha visst stöd i observationen att Hitler och Stalin kanske inte var uttalat religiösa (även om Hitlers felaktiga föreställning om genetisk överlägsenhet kan beskrivas som en sorts religion). Men för varje Hitler och Stalin kan man räkna upp massor av religiöst drivna ledare som haft ihjäl - sammanlagt - många fler människor än vad Hitler och Stalin hade ihjäl tillsammans. Ta bara Bush d.y. till exempel. Genom att (tydligen på uppmaning från "Gud) gå in i Irak orsakade han oräkneliga irakiers död, och framför allt provocerade han med sitt "krig mot terrorismen" fram mer västerlänningshat hos islamister, och därmed mer terrorism, än vad han eliminerade. Med sin destruktiva klimatpolitik bär han en stor del av skulden till de naturkatastrofer som med stor sannolikhet kommer att döda miljontals människor världen över. Mycket talar för att Israel-palestina-konflikten har underblåsts av USA:s ledning av religiösa motiv, och med hemska konsekvenser som vi inte på långa vägar sett slutet på än. Föreställningen om att en viss plats skulle vara "helig" är en föreställning som mycket lättare dyker upp i skallen på religiösa än i skallen på agnostiker, och är en föreställning som uppenbart skapar krig, när två parter som är i krig med varandra båda tror att det är Guds vilja att just de ska besitta denna "heliga" plats. Utsikterna till fred är i sådana lägen mycket mindre än vad de hade varit om de stridande parterna hade varit agnostiska. Man släpper ju bara inte utan vidare en "helig" plats.

Lägg därtill alla de massmord på "hedningar" som kristna världen över begått genom tiderna. Lägg därtill alla de människor som dött av enkla infektionssjukdomar för att kristna länge envisades med att lura i folk att det är effektivare att be och utföra diverse religiösa ritualer än att söka läkarhjälp, när man är sjuk. Lägg därtill alla de människor som dött på grund av att ny medicinsk teknik förbjudits av religiösa ledare med hänvisning till att den vore "emot Guds vilja", att det vore "att leka Gud" att utöva vissa typer av vetenskapligt vettig läkekonst. Och så vidare och så vidare.

Du utgår från att bara för att darwinismen konstaterar att människan är ett resultat av en hård och skoningslös kamp om överlevnad, så bör människor bete sig sämre mot varandra. Det är som om en människa, som blivit till genom en våldtäkt, skulle tänka att "eftersom min existens beror på våldtäkt i historien, bör jag föra den traditionen vidare". Visserligen kan våldtäkt kanske lätt gå i arv - ty "sådan far, sådan son", som det heter. Men det betyder väl inte att den som blivit våldtagen bör förneka det faktum att han blivit till genom våldtäkt. Korrekta observationer av verkligheten får inte stå tillbaka för hur vi vill att framtiden ska bli. Även om vi inte vill att framtiden för mänskligheten ska präglas av samma hårda och skoningslösa kamp om överlevnad som gett upphov till människan sådan som hon är idag, betyder det inte att vi bör blunda för vad som tycks ligga bakom vår existens. Du kan alltså inte argumentera emot evolutionsteori utifrån hur du tycker att vi borde vara, utifrån att vi borde låta bli att konkurrera ihjäl varandra som vi gjort i historien. Man kan inte härleda ett är eller ett har varit ur ett "moraliskt borde". Så håll dig till att enbart försöka visa att evolutionsteorin inte håller som teori om vad som de facto orsakat människans existens. (Men inte heller där lyckas du särskilt bra.)

De två stora revolutionerna i modern tid, nazismen och kommunismen, byggde uteslutande på materialism och evolutionstro. Marx var ett stort fan av Darwin och ansåg att Darwins evolutionslära stämde mycket väl överens med sin egen materialism. Även Hitler ansåg att Darwin beskrev sanningen. Marx såg historien som en dialektik där analys följdes av syntes i stegvisa förbättringar och att det i slutändan kommer att uppstå en absolut syntes och att detta då var kommunismen eller den kommunistiska personlighetstypen. Hitler såg historien som ett krig mellan raserna där den Ariska rasen till sist skulle gå segrande och etablera ett världsimperium. Det verkar inte vara så välkänt, men i Ryssland så avrättades människor i miljontals eftersom de inte ansågs vara levnadsvärdiga i det nya samhället som kommunisterna skulle bygga.


Så låt oss då tillsammans arbeta för att förhindra framväxten av den typen av totalitära stater som tenderar leda till sådana folkmord (EU:s närapå fullständigt odemokratiska ledare är nu på väg att med sitt successiva nedmonterande av mänskliga rättigheter förslava Europas folk, till synes lika skrupelfritt som t.ex. Hitler försökte göra detsamma på sin tid, bara med subtilare medel som Internetcensur, rättsosäker avstängning av människor från nätet, massavlyssning, misstänktliggörande och absurt hård övervakning av varenda människa; låt oss stoppa detta vansinne), och istället förslagsvis bygga vidare på den vettigt balanserade folkhemsmodell som började arta sig under Olof Palme men som nu kommit av sig, och låt oss förslagsvis återinföra den måttliga, vettiga grad av statlig övervakning av folket som rådde på Palmes tid.

Att kommunism blir farlig när den drivs till sin extrem betyder inte automatiskt att ett mellanting mellan kommunism och kapitalism behöver vara något dåligt. Det har Sverige varit ett bevis på.

Den religion som låg till grund för alla dessa krig och massmord var evolutionsteorin. För i evolutionsteorin så har människan inget individuellt värde.


Det finns väl massor med människor som skriver under på evolutionsteorin men som ändå anser och upplever människan ha ett individuellt värde, och som rentav kämpar hårt för upprätthållandet av mänskliga rättigheter. Medan snuskigt mäktiga religiösa ledare i väst de senaste åren gjort vad de kunnat för att tvärtom köra över mänskliga rättigheter med sin New World Order och sina försök att stänga ned Internet, och liknande.

Vilken skillnad det är då att inte låta sig bli hjärntvättad av evolutionsteorin och materialismen, utan betrakta dom som det dom är. Moderna sekulära religioner. För de tre områden som ligger till grund för evolutionsteorin är faktiskt existentiella områden där det finns olika teorier.


Look who is talking about hjärntvätt. Evolutionsteorin lutar sig inte mot urluftentagna dogmer, det gör däremot den religion du förespråkar. Är det hjärntvätt att öppet lägga fram bevis och sedan låta folk själva ta ställning till bevisens tyngd? Det är vad evolutionslärans förespråkare har gjort, och det är vad som fått evolutionsläran att övertyga så många av egen kraft, utan att behöva hjärntvättas in i folk som med religioner.

Frågan är kanske varför evolutionsteorin är så vanlig idag och varför den används så flitigt just i vår tid?


För att vi rationella människor till slut fick nog av de grundlösa dogmer ni religiösa tutat i oss i alla tider. Förr eller senare måste det ske. Att fråga sig varför det skett just de senaste århundradena är som att fråga varför de allierade besegrade Hitler just när de besegrade honom. Förr eller senare måste det ske. Idioti kan inte få styra mänskligheten hur länge som helst. Folk storknar till slut.

Precis som Stoikerna eller Epikureerna på sin tid trodde att deras filosofier var självklarheter som alla rätt-ränkande människor borde ta för givet, så står dagens "rätt-tänkande" människa och ser på världen som ett meningslöst kaos där endast överlevnad betyder något. Dessutom finns det så många saker idag som tycks ge belägg för att livet är kaotiskt och att det inte finns någon ordning. Evolutionsteorin har gett sig in på alla områden.


Det är inte konstigare än att tanken att hygien är viktigt för hälsan gett sig in i allas våra liv på massor av områden. Om en teori verkar stämma som grundval för hur allt fungerar på alla områden, är det väl bara riktigt att låta den "ge sig in på" alla områden?

Evolutionsteorin vill se försvinnandet av mening.


En evolutionsteori är inte en individ och kan alltså inte vilja se någonting. Om du menar att de individer som skapade evolutionsteorin skapade den för att de ville se försvinnandet av mening, visa i så fall bevis för det, jag känner inte till några. Som jag har förstått det, drevs de av en känsla av att det är viktigt att vi människor har en så korrekt bild som möjligt av hur världen fungerar. Jag ser inget dåligt med en sådan drivkraft.

Dock så bygger hela evolutionsteorin på tro och är därför i sina egna ögon irrationell.


Evolutionsteorin har inga ögon. Återigen, du menar väl de individer som skapade evolutionsteorin? I så fall har du fel. I deras ögon var det i högsta grad rationellt att tro på evolutionsteorin.

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 06 nov 2009 23:33

Intressant. Både Fry och Justin gör ju ett gott jobb när det gäller att vederlägga Sceptisk argument utifrån den idag rådande rationalistiska diskursen, men problemet är ju att han inte riktigt baserar sitt argument på denna utan har en annan metafysisk bas (det hela liknar lite problemet i religionstråden med miles och JR). Och där borde han ju (Sceptisk) stanna istället för att ge sig på den typen av rationalitet som många idag anser är den enda som ger någon tyngd åt ett argument. Vilket ju i sig tål att diskuteras. Det är självklart att evolutionsläran har ett normativt element som knappast är urskiljbar från dess deskriptiva sida och det är självklart att dess förespråkare söker tolkningsföreträde över andra tolkningstraditioner. Och det är självklart att vi väljer våra sanningar.

Något som jag dock finner markant är hur samtliga trossystem (inklusive de naturvetenskapliga) som nämns i denna tråd snarast verkar basera sig på ett kristet tankegods, med en avgränsad början, en progression i ständig kamp och ett framtida slut.  Linjen är grunden som ingen ifrågasätter.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND

lundek
Inlägg: 8
Blev medlem: 12 jun 2008 01:50
Ort: Stockholm

annan talar

Inläggav lundek » 28 nov 2009 17:26

Kom att tänka på ett stycke ur Livets bok av Martinus. För den som är intresserad klistrar jag in stycket nedan nedan.

"1407. Det anses alltså bero på en ren ”tillfällighet” att det finns liv eller
upplevelse, ja att det överhuvud existerar ”levande väsen”. Tänk om
materieoceanens ”tillfälliga” skvalpande inte hade råkat åstadkomma
detta sammanträffande av energier som utgör ”det levande väsendet” eller
”livet”? Tror någon att en universitetsvetenskap med sådana konsekvenser
kan hålla stånd i fortsättningen? Är det troligt att man i framtiden kan
uppnå doktorsgrader eller professurer på en bevisföring om livets identitet
eller tillblivelse som en konsekvens av en ”tillfällig” skvalpning i
världsalltets materieoceans stora vågrörelse eller energiutlösning?
Kommer månne inte denna ”dyrkan av slumpen” att blekna något i samma
mån som man förstår, att ett levande väsens organism representerar en
värld av andra levande väsen, ja miljoner av individer? Att dessa individer
är ”mikroindivider” förändrar ingenting i princip. Om man nu tänker sig
att ett levande väsen från ”mellankosmos”, t.ex. en jordmänniska, har
blivit till genom en egendomlig ”tillfällig” skvalpning eller just den
lyckträff av energirörelser som kunde bringa de speciella energier i
beröring med varandra, som fordras för en jordmänniskas tillkomst, och
vidare att denna jordmänniska i sin tur består av miljoner små levande
väsen, som varför sig tillkommit genom ”slumpartade” sammanträffanden
eller föreningar av de ämnen och materier som fordras för att deras liv
skulle bli till verklighet, och så återigen att dessa mikroväsen också är
levande varelser med organismer bestående av levande väsen på samma
sätt som organismerna i mellankosmos, så betyder detta, att
jordmänniskans framträdande är betingat, inte av en ”tillfällighet” utan av
miljoner och åter miljoner av ”tillfälligheter”.
1408. Dessa miljoner ”tillfälligheter” måste sålunda ha ägt rum, innan
jordmänniskans framträdande kunde bli ett faktum. Var och en av dessa
miljontals ”tillfälligheter” har måst innebära ett exakt sammanträffande av
just de energi och materieformer som kunde åstadkomma en sådan
inbördes harmoni eller ett sådant inbördes samarbete till ömsesidig nytta
som fordras för skapandet av ett levande väsens organiska funktion.
Kanske förstår man lättare, vilken vansklig vinstchans i detta livets stora
lotteri det levande väsendet utgör, om vi framställer ”tillfällighetens”
panorama i en annan bildform. Vi liknar världsalltets miljoner av ämnes
och energivariationer vid en stor påse med lotter, där varje enskilt
lottnummer är en av världsalltets energi eller materieformer. Vi antar nu
att dessa nummer utgör talserien från ett och uppåt i miljonerna. För att nu
få några av dessa ämnen att ingå i den förening som fordras för att de
tillsammans skall kunna bli ett levande väsen, förutsätts alltså en
”tillfällighet”, en ”slumpartad” skvalpning i världsalltets energi eller
materiehav. Om vi nu, för att ha en hållpunkt, betecknar de energi eller
1073
materieformer som behövs för att skapa detta levande väsen med talen 27,
317, 352, 1002, 3649, 7777 och flera andra vissa bestämda nummer, så
måste den ”tillfällighet”, som är förutsättningen för det levande väsendets
tillblivelse, bestå i att man genom ett enda grepp i lottpåsen får fatt i just
dessa nummer och inga andra, eftersom det levande väsendet då skulle
vara en omöjlighet. Om vi alltså har en sådan tur med detta grepp att vi får
tag i just dessa nummer, då står vi inför den ”slump” som sätter naturen i
stånd att frambringa ett levande väsen. Bland miljoner av nummer skall
naturen således ha tur att med sin ”skvalpning” eller sitt grepp få fatt på
dessa nummer. I annat fall kommer inget levande väsen fram av greppet;
då blir det bara en nit.
Men när vi nu tänker oss att naturen har haft en sådan tur i sitt grepp att
den fått just precis de erforderliga numren, så har den visserligen fått fram
ett levande väsen, men detta väsen är ju endast ett mikroväsen. Av sådana
behöver den ju miljoner för att kunna åstadkomma ett levande väsen från
mellankosmos, t.ex. en jordmänniska. Den måste alltså miljoner gånger
göra nya grepp ned i påsen och varje gång vara så gynnad av slumpen, att
den får just de rätta numren, till dess att den har alla de miljoner väsen
som behövs för att det mellankosmiska väsendet skall kunna framträda. Det
skall förvisso en verkligt övernaturlig ”tur” till, för att en sådan
massuppfyllelse av ”tillfälligheter” skall kunna komma till stånd som
fordras för att det levande väsendet skall bli till. Hur ofta tror man att en
jordisk människa måste göra sina grepp ned i påsen för att få turen att
träffa på dessa nummer? Är det inte troligt att hon kommer att uppleva en
hel ocean av nitar? Skulle månne inte den ”tillfällighet”, som krävs för att
greppen i påsen verkligen skulle ge vinst, vara en enastående sällsynthet?
För varje jordmänniska eller levande väsen som naturen frambragt har
den alltså måst gripa ned i lottpåsen och få den stora vinsten flera miljoner
gånger i obruten följd trots att det bara fanns en vinst på miljontals nitar. I
varje grepp har den måst ta hem just de förut nämnda sex numren. Det är i
sanning en märklig ”tur”. En sådan ”tur”, en sådan oavbruten
återupprepning av samma ”tillfällighet” har ännu aldrig observerats i
något levande väsens liv. Vilken jordmänniska kan från en lottpåse, där
nitlotternas antal skrivs med sjusiffriga tal, av en slump få upp just de
ovannämnda sex numren miljoner gånger i sträck eller i oavbruten följd?
Är månne inte ”tillfälligheten” här så fundamental, att den inte alls går att
skilja från det planmässiga? Och blir inte detta ännu verkligare, när man
ser, vilken ymnighet naturen uppenbarar vid tillblivelsen av de levande
väsendena i såväl mikrokosmos som mellankosmos? Men när
”tillfälligheten” inte går att skilja från ”planmässigheten”, vilket alltså vill
säga, att den uppfyller alla de lagar eller betingelser, varigenom en
företeelse blir logisk eller ändamålsenlig, då bortfaller ju all grund till att
identifiera den som ”tillfällighet”. Att då fortsätta att påstå att företeelsen
är ”tillfällighet”, blir detsamma som att påstå något osant eller overkligt.
Att påstå, att de levande väsendenas tillblivelse eller uppkomst endast
1074
beror på ”tillfällighet” visar sig alltså här vara detsamma som att dyrka en
”osanning”.
1409. Men då de levande väsendenas uppträdande på det fysiska planet
alltså inte kan bero på ”tillfällighet” utan i stället i allra högsta grad
grundar sig på ”planmässighet” eller på uppfyllandet av en ”avsikt”, blir
det därmed till faktum att det finns ”liv ”före detta uppträdande, ty
”planmässighet” kan endast vara uttryck för ”logisk viljeföring”, som i sin
tur endast kan vara baserad på ett förut existerande ”begär”, eftersom en
viljeföring endast kan existera som en ”bro ”från jaget över till ”begärets”
tillfredsställande. Men tillfredsställandet av ett ”begär” kan återigen
endast existera som en ”upplevelse av livet”. Och därigenom blir det ju till
ett ofrånkomligt faktum för den avancerade forskaren, att det finns ett
”något” som önskar kropparnas, organismernas eller tingens tillblivelse
och att denna tillblivelse alltså uteslutande beror på detta ”någots”
viljeföring. Då alla de skapade tingens tillblivelse sålunda är viljeföring, så
finns det inte något på det fysiska eller andliga planet som är tillgängligt
för förnimmelse, som kan vara identiskt med detta ”något” som önskar
skapelsen och befordrar denna med sin viljeföring. Men då det icke desto
mindre är ett faktum att det existerar, så framgår härav att detta ”något” i
sig självt är otillgängligt för förnimmelse. Det kan endast förnimmas
genom sina skapelser, sin viljeföring, sina planer och avsikter. Då allt som
överhuvud är tillgängligt för förnimmelse endast kan existera som identiskt
med eller uttryck för logisk skapelse och viljeföring, varigenom det avslöjar
begär och avsikter, kommer vi aldrig i någon som helst situation att i form
av ett direkt förnimmande kunna uppleva detta ”något”, som är själva
”livets” befallande eller bjudande kärna. Det kan endast upplevas indirekt
genom sina skapelser eller manifestationer. Men därigenom blir avsikten
med all manifestation, all materieomdaning, all skapelse, endast och
allenast att göra detta ”något” tillfaktum, icke blott för detta ”något”
självt utan även för dess omgivning eller dess medväsen.
Då detta ”något” sålunda är livskärnan, själva ”det levande” i
alla manifestationer, i alla kroppar eller organismer och därmed ”det
bjudande” eller ”befallande” över materien, över organismerna, över
dessas skapelse och tillblivelse, såväl som över deras undergång eller
upphörande, så framgår härav också att det levande väsendet består av två
ting, nämligen ett ”något” och detta ”någots” tillkännagivanden,
skapelser eller manifestationer. Väsendet består kort sagt av: ”skaparen”
och ”det skapade”. Av dessa två företeelser är det endast ”det skapade”
som kan vara föränderligt, som kan ha blivit till och som också kan fås att
förgå, under det att ”skaparen” omöjligt kan ha blivit till. ”Skaparen” är
ju ”det” som önskar tillblivelsen av ”det skapade”, tillblivelsen av
manifestationen, och på vars viljas bud tillblivelsen sker. Om ”skaparen”
hade blivit till liksom ”det skapade”, på vems viljas bud, på vems önskan
och begär hade då denne ”skapare” blivit till? Eftersom ”det skapade”,
d.v.s. alla existerande manifestationer, naturkrafternas såväl som de
levande väsendenas, enbart kan ha blivit till i kraft av en förut befintlig
”skapare”, är denne ”skapare” alltså tingens absoluta upphov. Och före
denne ”skapare” kan det absolut inte ha förekommit någonting annat än
ett absolut ”intet”. Men av ett ”intet” kan omöjligt komma ”något”, liksom
”något” omöjligt kan bli till ”intet”. Detta gudomliga ”något”, som är
tingens upphov, bakom alla yttre företeelser, naturkrafterna, solarna,
kloten eller stjärnorna, såväl som inne i varje levande organism, blir
härigenom uppenbarat som en ”evig” företeelse, i och med att det inte kan
ha blivit till av ”intet” och heller aldrig kan bli till ”intet”. Detta ”något”
finns alltså bakom varje form av liv, bakom varje organisms eller kropps
tillblivelse och framträdande, och existerar alltfort efter dess undergång.
Kropparnas tillblivelse, framträdande och undergång är alltså bara
detaljer i denna, detta ”någots”, ”eviga tillvaro”. Utan dessa detaljer
skulle denna ”eviga tillvaro” aldrig på något vis kunna bli markerad och
skulle därmed som ”upplevelse” vara en omöjlighet."
osv...


Piiiis
lundek

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 29 nov 2009 20:03

Skillnaden mellan fakta och teori är att fakta begränsar inte förnuftet. Teorier, religioner och filosofier inskränker tänkandet till ett unilateralt synsätt. För det tränar tanken att följa en viss ordning på bekostnad av alla andra tänkbara ordningar. Desto mer vattentät en teori, religion eller filosofi är och desto hårdare man håller på den, desto mer enögt och enkelspårigt blir förnuftet också. Jag kritiserar inte evolutionsteorin för att den inte har fakta i sig, eller för att jag skulle vilja att alla istället blev teologer eller nåt annat. Jag kritiserar evolutionsteorin eftersom den begränsar, inskränker och fördummar folk till att bli allt mer ensidiga och fantasilösa i sin verklighetsuppfattning - dumma helt enkelt. Det gäller alla teorier och filosofier och religioner. Om man väljer en teori då har man också valt bort alla andra teorier. Men fakta är som sagt annorlunda. Fakta kan ingå i en teori, som det gör i både evolutionsteorin och i intelligent design. Men i slutändan så är det inte fakta som evolutionsteorin eller intelligent design grundar sig på. Fakta har istället blivit underordnat "teorin" eller "religionen" och det innebär att man egentligen är selektiv i vilka fakta man väljer att se på eftersom teorin av någon anledning är viktigare. Fakta kan dessutom revideras och bevisas men teorierna är av sin egen natur självuppehållande och parasitiska.

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 17 dec 2009 19:45

Min fyraåring ge dig i alla fall rätt, Sceptisk. Han hävdade idag att "Skäggapan Darwin har fel, Gud skapade världen, för det har Martina (en tjej som sjunger på ett av hans kassettband) sagt". Och det var ju i alla fall en ärlig redogörelse för sina premisser.
What's the ugliest

Part of your body?

Some say your nose

Some say your toes

But I think it's YOUR MIND


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster