Finns en absolut sanning?

[Pilatus]

Vad menas egentligen med en absolut sanning? En sanning som är oföränderlig och gäller överallt i alla tider? Vilken nytta har vi av sådana sanningar om de nu finns och inte bara är logiska och matematiska sanningar? Kan en utsaga som vilar på empria vara en absolut sanning?

Det närmaste vi kommer är insikten om vår egen existens, vår medvetenhet. Om denna insikt är absolut är tveksamt, men för oss som tänkande och kännande individer är vår existens odiskutabel.

[Algotezza]

Vad menas egentligen med en absolut sanning? En sanning som är oföränderlig och gäller överallt i alla tider? Vilken nytta har vi av sådana sanningar om de nu finns och inte bara är logiska och matematiska sanningar? Kan en utsaga som vilar på empria vara en absolut sanning?

Det närmaste vi kommer är insikten om vår egen existens, vår medvetenhet. Om denna insikt är absolut är tveksamt, men för oss som tänkande och kännande individer är vår existens odiskutabel.

Descartes' Cogito, ergo sum, är väl en möjlighet, fast kanske då i form av Sum, ergo cogito.

[Vertumnus]

Vad menas egentligen med en absolut sanning? En sanning som är oföränderlig och gäller överallt i alla tider? Vilken nytta har vi av sådana sanningar om de nu finns och inte bara är logiska och matematiska sanningar? Kan en utsaga som vilar på empria vara en absolut sanning?

Så är det nog, när nyttan ställs i centrum ifrågasätts sanningar och inte minst absoluta sanningar. Kanske var det här frågan uppkom.

[Sheki]

Medvetandets natur är en absolut sanning då den är objektiv hos oss alla även djur och växter samt planeter.

[Pilatus]

Medvetandets natur är en absolut sanning då den är objektiv hos oss alla även djur och växter samt planeter.

"medvetandets natur" är inte någon språklig sats som säger något om någonting. Kanske tänker du dig någon bestämning, något som definierar medvetandet natur.
Meningen verkar absurd, absoluta sanningar är sällsynta och planeters medvetande finns inte mycket att orda om.

[Algotezza]

Kanske bättre att fråga sig själv: vilka sanningar ser jag som självklara och/eller omöjliga att betvivla. Om de sedan är absoluta, relativa, objektiva eller subjektiva kan vi lämna därhän.

Vilka är ditt livs axiom?

[531bts]

Medvetandets natur är en absolut sanning då den är objektiv hos oss alla även djur och växter samt planeter.

Utan att beskriva "medvetandets natur" hänger det i luften.
Man skulle kunna beskriva medvetandet som den osynliga förmågan att erfara, ta emot intryck o uttrycka behov. Frågan om medvetandet i sig är absolut kan bara vara ett antagande, tro om man inte menar att medvetandet är ett resultat av en hittills oupptäckt materia, vilket fn också är en tro.
Att avgöra medvetandet som absolut är en tankevurpa: för var fanns det innan vi föddes? Var tar det vägen när vi är medvetslösa eller dör?

[Vertumnus]

Medvetandets natur är en absolut sanning då den är objektiv hos oss alla även djur och växter samt planeter.

Utan att beskriva "medvetandets natur" hänger det i luften.
Man skulle kunna beskriva medvetandet som den osynliga förmågan att erfara, ta emot intryck o uttrycka behov. Frågan om medvetandet i sig är absolut kan bara vara ett antagande, tro om man inte menar att medvetandet är ett resultat av en hittills oupptäckt materia, vilket fn också är en tro.
Att avgöra medvetandet som absolut är en tankevurpa: för var fanns det innan vi föddes? Var tar det vägen när vi är medvetslösa eller dör?

Man kanske skall skilja på eviga och absoluta sanningar. Att en evig sanning måste betrakatas som absolut stå nog klart, men måste en en absolut sanning vara evig? Jag tänker alltså är jag; för mig är detta absolut sant tills dess att någon bevisar motsatsen.

[Pilatus]

Jag tänker alltså är jag; för mig är detta absolut sant tills dess att någon bevisar motsatsen.

Kanske är det mer korrekt att säga: Jag är medveten, alltså existerar jag.
Om det är en absolut sanning är ovisst, men vi kan vara säkra på att det medvetande som tar emot omvärldens intryck existerar, om så bara som en simulering, en illusion, eller vad vi föredrar att kalla det. Längre än så kan vi knappast reducera vår upplevelse av att vara. Jaget behöver ju knappast existera, bara något slags subjekt.

Descartes postulerade sitt jag. Och han menade sig ha en själ, men blev väl inte helt klar över var den befann sig, han chansade på hypofysen som låg i det gyllene snittet. Filosofer är litet konstiga. Men trots allt står filosoferna för grunden till Västerlandets kultur och vetenskap.

Jag tror inte det finns några krav på en absolut sanning för vetenskapen. Vad skall vi med sådant till? Det räcker med att det vi postulerar är sant. Som t ex Einsteins första postulat: Det är omöjligt att bevisa att något inertialsystem är i rörelse eller i vila. Tills vi jämför med vår rörelse genom galaxen, då får vi hålla i hatten.

[Vertumnus]

Jag tänker alltså är jag; för mig är detta absolut sant tills dess att någon bevisar motsatsen.

Kanske är det mer korrekt att säga: Jag är medveten, alltså existerar jag.
Om det är en absolut sanning är ovisst, men vi kan vara säkra på att det medvetande som tar emot omvärldens intryck existerar, om så bara som en simulering, en illusion, eller vad vi föredrar att kalla det. Längre än så kan vi knappast reducera vår upplevelse av att vara. Jaget behöver ju knappast existera, bara något slags subjekt.

Descartes postulerade sitt jag. Och han menade sig ha en själ, men blev väl inte helt klar över var den befann sig, han chansade på hypofysen som låg i det gyllene snittet. Filosofer är litet konstiga. Men trots allt står filosoferna för grunden till Västerlandets kultur och vetenskap.

Jag tror inte det finns några krav på en absolut sanning för vetenskapen. Vad skall vi med sådant till? Det räcker med att det vi postulerar är sant. Som t ex Einsteins första postulat: Det är omöjligt att bevisa att något inertialsystem är i rörelse eller i vila. Tills vi jämför med vår rörelse genom galaxen, då får vi hålla i hatten.

Absolut sannt skall här förstås som otvivelaktigt. Det Descartes fann och formulerade i sitt postulat var upptäckten av en fast punkt. En sådan punkt hade Arkimedes talat om och efterfrågat redan 2000 är tidigare då han med hjälp av en fast punkt menade sig kunna rubba jorden ur dess läge. Descartes förstod säkerligen inte vilka konsekvenser hans upptäckt skulle få. Att han inte helt förmådda att befria den från tidens föreställningsvärld förtar inte dess betydelse. Upptäckten - att den arkimediska punkten stod att finna i människans inre - kom sannerligen att rubba jorden ur dess läge. Det är här den moderna vetenskapen föds.

[Pilatus]

Kanske är det mer korrekt att säga: Jag är medveten, alltså existerar jag. Om det är en absolut sanning är ovisst, men vi kan vara säkra på att det medvetande som tar emot omvärldens intryck existerar, om så bara som en simulering, en illusion, eller vad vi föredrar att kalla det. Längre än så kan vi knappast reducera vår upplevelse av att vara.

Det Descartes fann och formulerade i sitt postulat var upptäckten av en fast punkt.

Ja, för sin teori om kunskap. Han hade sitt tvivel om vad vi möjligen kan vara säkra på? Men han kunde ju inte förneka att han satt och grubblade över ett besvärligt kunskapsproblem. Det borde implicera existens. Om tanke så existerar någon som tänker. I jämförelse med denna insikt är mycket annat osäkert.

[Sheki]

Kanske är det mer korrekt att säga: Jag är medveten, alltså existerar jag. Om det är en absolut sanning är ovisst, men vi kan vara säkra på att det medvetande som tar emot omvärldens intryck existerar, om så bara som en simulering, en illusion, eller vad vi föredrar att kalla det. Längre än så kan vi knappast reducera vår upplevelse av att vara.

Det Descartes fann och formulerade i sitt postulat var upptäckten av en fast punkt.

Ja, för sin teori om kunskap. Han hade sitt tvivel om vad vi möjligen kan vara säkra på? Men han kunde ju inte förneka att han satt och grubblade över ett besvärligt kunskapsproblem. Det borde implicera existens. Om tanke så existerar någon som tänker. I jämförelse med denna insikt är mycket annat osäkert.

Enligt mig så vet vi hela tiden saker. Vad vet jag kontra inte vet är en slags process att bli mer sanningsenlig.

[Vorax]

Antingen finns en absolut sanning eller så gör det inte det. Detta påstående är en absolut sanning. Därmed finns en absolut sanning.

[Pilatus]

Antingen finns en absolut sanning eller så gör det inte det. Detta påstående är en absolut sanning. Därmed finns en absolut sanning.

Ja visst finns det absoluta sanningar. Inom logik och matematik finns det obegränsat med sanna satser. Inom politik vet jag inte om det finns några sanningar alls. Inte heller är det säkert att det finns empiriska sanningar som vi fullständigt kan lita på. Stora båtar som Olympic som byggdes på Harland & Wolff var dock mycket säker.

[Algotezza]

Leka med ord är alltid en möjlighet. Då kan man sväva ut och tro man kan tänka djupa tankar medan man bara jonglerar med andras ord.

Vad vi än formulerar i ord är det sanningar på glid eftersom ordens betydelser är på glid över tid och mellan ordbrukarna.

Kan vi formalisera språket så mycket att det går att uttrycka absoluta sanningar med det?

Vardagsspråket är dock alltid på glid...