Vertumnus skrev:Jag tänker alltså är jag; för mig är detta absolut sant tills dess att någon bevisar motsatsen.
Kanske är det mer korrekt att säga: Jag är medveten, alltså existerar jag.
Om det är en absolut sanning är ovisst, men vi kan vara säkra på att det medvetande som tar emot omvärldens intryck existerar, om så bara som en simulering, en illusion, eller vad vi föredrar att kalla det. Längre än så kan vi knappast reducera vår upplevelse av att vara. Jaget behöver ju knappast existera, bara något slags subjekt.
Descartes postulerade sitt jag. Och han menade sig ha en själ, men blev väl inte helt klar över var den befann sig, han chansade på hypofysen som låg i det gyllene snittet. Filosofer är litet konstiga. Men trots allt står filosoferna för grunden till Västerlandets kultur och vetenskap.
Jag tror inte det finns några krav på en absolut sanning för vetenskapen. Vad skall vi med sådant till? Det räcker med att det vi postulerar är sant. Som t ex Einsteins första postulat:
Det är omöjligt att bevisa att något inertialsystem är i rörelse eller i vila. Tills vi jämför med vår rörelse genom galaxen, då får vi hålla i hatten.