Finns Gud?

[531bts]

Smisk: du begår ett tankefel; det är omöjligt att beskriva mening utan att härleda den till en levande varelses behov.
Således blir allt tal om en allmängiltig mening med HELA tillvaron, utan att definiera den som ett mångfacetterat uttryck från EN levande, om sig själv o sina delar medveten varelse, obegripligt för förnuftet, mystiskt.
Att den genom årtusenden namngivits som Gud, i andra kulturer som Jahve, Varat, Brahman mm, saknar betydelse. Det är Guds kvalité o position som avgör förhållandet till människan som ingående del, o individ.
Att ägna sig åt känslomässiga reaktioner inför vad människan kallat den levande Orsaken är bortkastad tid. Det är den förnuftsmässiga innebörden som har betydelse, logos.

[Smisk]

Smisk: du begår ett tankefel; det är omöjligt att beskriva mening utan att härleda den till en levande varelses behov.
Således blir allt tal om en allmängiltig mening med HELA tillvaron, utan att definiera den som ett mångfacetterat uttryck från EN levande, om sig själv o sina delar medveten varelse, obegripligt för förnuftet, mystiskt.
Att den genom årtusenden namngivits som Gud, i andra kulturer som Jahve, Varat, Brahman mm, saknar betydelse. Det är Guds kvalité o position som avgör förhållandet till människan som ingående del, o individ.
Att ägna sig åt känslomässiga reaktioner inför vad människan kallat den levande Orsaken är bortkastad tid. Det är den förnuftsmässiga innebörden som har betydelse, logos.

Inga tankefel har begåtts, du verkar kanske utesluta saker jag menar eller missuppfatta dem?

Man kan exempelvis se alla behov, uppfattningar, intentioner, känslor och liknande saker som driver det som är viktigt som ett symptom på att dessa relationer reflekterar saker i "HELA tillvaron"s natur.

Ett resonemang kan vara att naturen tillåter värden att existera och är då alltså kompatibelt med värden. Syfte, värde och mening kan ses som saker "naturen gör" och som säger saker om vad naturen förmedlar och är.

Ett vanligt tankefel är att naturen är något eget, utanför oss, och vi inte ingår i den och den inte i oss.
Att den inte innefattar saker så som syfte, värde och mening. Den uppfattningen har inte jag, jag anser att det är ett tankefel.

Men jag är med på vad du menar och säger inte strikt emot det utan delger mitt perspektiv som kan vara ett annat.

Jag kan se värde både av känslomässiga kvalitativa aspekter av andlighet och förnuftsmässiga. Bägge har betydelse för mig.

Guds kvalitéer så som "översatta" till mänskliga där mänskliga är saker som frid, syfte, godhet, mening, skönhet, harmoni osv är en användbar tolkning. Man kan se dessa som en följd av autenticitet, alltså att "vara av spirituell natur", och att då kultivera dem och lära sig hantera det som hindrar/döljer dessa.

Vi kan definiera detta som "guds närvaro hos människan" och sedan resonera som så att vi definierar detta som andlighet och helt utelämna Gud som en sak man behöver veta något ytterligare om. Gör man så så blir så blir svaret på frågan "Finns Gud?" en som handlar om dessa kvalitéers närvaro.

Man kan inte lyfta vad man menar med Gud och "existerar" ur sin kontext, kontexten är nödvändig för att tala om saker.

För att få tillgång till vad man menar måst man definiera och utveckla sakerna man menar. Det är viktigt i detta fall då man lätt menar olika saker och blandar saker osv.

[Pilatus]

Ett resonemang kan vara att naturen tillåter världen att existera och är då alltså kompatibelt med värden.

Naturen utdelar inga tillstånd som tillåter världen att existera.

[Smisk]

Ett resonemang kan vara att naturen tillåter världen att existera och är då alltså kompatibelt med värden.

Naturen utdelar inga tillstånd som tillåter världen att existera.

Kan du utveckla?

Utdelar?

Jag ser problem med koncepten naturen, gud och existens, alla dessa innehåller tveksamheter som behöver klargöras och definieras för att man skall kunna förklara vad man menar med saker när man använder begreppen.

Den ontologiska statusen hos saker som syfte, värde och mening är starkt kopplat till motivet att ha en gudstro, framförallt psykologiskt sätt. Vår psykologiska natur är inte separat från naturen utan delvis sammanhängande med den.

[Pilatus]

Ett resonemang kan vara att naturen tillåter världen att existera och är då alltså kompatibelt med värden.

Naturen utdelar inga tillstånd som tillåter världen att existera.

Kan du utveckla? Utdelar?

Naturen är inte ett handlande subjekt som kan tillåta (eller förbjuda) någonting. Det finns inget andligt i naturen. Under skandinavisk järnålder så var det annorlunda, asarna stod nära företeelser i naturen.

[Smisk]

Naturen är inte ett handlande subjekt som kan tillåta (eller förbjuda) någonting. Det finns inget andligt i naturen.

Hur vet du det? Vad baserar du det på?

Är medvetandet separat från naturen?

Naturen är inte "ett föremål som har subjektiva funktioner och handlar från dem" så skulle jag kunna beskriva en sak naturen inte är.
När du skriver vad naturen inte är här ovan antyder du att du bestämt vad naturens kompletta ontologiska status är och att inre fenomen inte ingår där, det ser jag ingen grund för att hävda.

För att koppla det till resonemanget jag haft så kan man om man syftar på Gud som något som existerar på ett liknande sätt som inre fenomen såsom medvetandet, känslor, tankar och intentioner, koppla Gud till naturen och naturen till Gud. Detta är kompatibelt med exempelvis Vedanta som jag påpekat.

Jag håller inte med om att det inte finns något andligt i naturen, istället skulle jag säga att naturen endast har andliga relationer med sig självt. Naturen är ett andligt fenomen i grunden.

För att veta vad detta påstående syftar på behöver man så klart förstå det och därför utreda vad andlighet är, vad naturen är och vad påståendet betyder i den kontexten.

[Anders]

331 sidor, och en fråga som kan besvaras med ett enkelt Ja eller Nej.

[Anders]

Eller möjligen Vet inte.

[Pilatus]

Naturen är inte ett handlande subjekt som kan tillåta (eller förbjuda) någonting. Det finns inget andligt i naturen.

Hur vet du det? Vad baserar du det på?

Det är, så vitt jag förstår, inte en fråga som det skrivs avhandlingar om. Skulle någon se händelser i naturen som bäst låter sig förklaras med närvaron av en gudomlig vilja, så skulle det finnas anledning att förhålla sig mindre kritisk. Men ingen vetenskapligt inriktad institution överväger att starta något projekt för att närmare undersöka frågan om det existerar någon sådan gudomlig vilja i naturen.

[Pilatus]

331 sidor, och en fråga som kan besvaras med ett enkelt Ja eller Nej.

Frågan är besvarad många gånger. Men många nationer har i sin konstitution inskrivet att gudstroendet (religionen) är ett fundament staten vilar på.

in god we trust.jpg (75.92 KiB) Visad 2069 gånger

[Smisk]

331 sidor, och en fråga som kan besvaras med ett enkelt Ja eller Nej.

Det håller jag inte med om. Det är oftast inte ens en sådan typ av fråga. Bara för att vi kan ställa frågan som en ja/nej fråga så betyder det inte att frågan är rätt ställd.

Andra frågor av samma typ vi haft uppe är:

Finns tid?
Finns en dag?
Finns gulhet? (färgen)

Frågorna är ställda så som att de kan svaras som ja eller nej men frågorna har uteslutna/outvecklade detaljer i sig och implicita antaganden som gör att ja/nej svar inte fungerar.

Brinner en eld?
Flyter en flod?

Dessa frågor innefatta språkliga konflikter då man kan tolka det som att elden är brinnandet och floden är rinnandet men man kan samtidigt hävda att det man menar med dem är sant av samma skäl.

Ur Vedantas perspektiv är frågan om Gud finns samma som "existerar existensen" då Gud är identisk med existensen.

Vidare är frågan om tänkandet kan förstå existensen?

Deras svar är nej, tänkandet hanterar fiktioner (maya) och existensen är det enda verkliga och inget fiktivt.

Filosofiskt sätt är det då en epistemologisk fråga. Kan man ha kunskap om Gud/existensen alls? All tänkt kunskap är ju fiktion enligt det perspektivet.

[Smisk]

Naturen är inte ett handlande subjekt som kan tillåta (eller förbjuda) någonting. Det finns inget andligt i naturen.

Hur vet du det? Vad baserar du det på?

Det är, så vitt jag förstår, inte en fråga som det skrivs avhandlingar om. Skulle någon se händelser i naturen som bäst låter sig förklaras med närvaron av en gudomlig vilja, så skulle det finnas anledning att förhålla sig mindre kritisk. Men ingen vetenskapligt inriktad institution överväger att starta något projekt för att närmare undersöka frågan om det existerar någon sådan gudomlig vilja i naturen.

Men visst existerar handlande subjekt? Existerar de inte i, genom och av naturen?

Tänker du dig att de existerar utanför den?

[Pilatus]

Det är, så vitt jag förstår, inte en fråga som det skrivs avhandlingar om. Skulle någon se händelser i naturen som bäst låter sig förklaras med närvaron av en gudomlig vilja, så skulle det finnas anledning att förhålla sig mindre kritisk. Men ingen vetenskapligt inriktad institution överväger att starta något projekt för att närmare undersöka frågan om det existerar någon sådan gudomlig vilja i naturen.

Men visst existerar handlande subjekt? Existerar de inte i, genom och av naturen?
Tänker du dig att de existerar utanför den?

Men ingenting tyder på att något enda av dina handlande subjekt är en konsekvens av en gudomlig vilja. Eller att någon enda liten gud existerar.

[Smisk]

Det är, så vitt jag förstår, inte en fråga som det skrivs avhandlingar om. Skulle någon se händelser i naturen som bäst låter sig förklaras med närvaron av en gudomlig vilja, så skulle det finnas anledning att förhålla sig mindre kritisk. Men ingen vetenskapligt inriktad institution överväger att starta något projekt för att närmare undersöka frågan om det existerar någon sådan gudomlig vilja i naturen.

Men visst existerar handlande subjekt? Existerar de inte i, genom och av naturen?
Tänker du dig att de existerar utanför den?

Men ingenting tyder på att något enda av dina handlande subjekt är en konsekvens av en gudomlig vilja. Eller att någon enda liten gud existerar.

Man måste definiera Gud först som sagt. Om Gud är den handlande viljan, som inom Vedanta, så behöver man räkna med vad man menar med gud osv utifrån den kontexten.

Som sagt så är det "verklighetens ultimata natur" som är Gud och medvetandet är det enda som är i närheten av att komma i kontakt med den. Medvetandet är "verklighetens ultimata natur" helt enkelt och all existens inklusive all vilja är Guds existens och guds vilja.

De skiljer då mellan vad som är fiktion (maya) och verkligt och hänvisar allt som uppfattas som något annat än Gud till maya.
De hänvisar sedan till metoderna de använder för att få klarhet i saken och kunskapen/erfarenheten/insikten (jnana) är direkt erfaren insikt om jaget/existensens/guds natur, som är en och samma sak.


https://en.wikipedia.org/wiki/J%C3%B1%C4%81na

"In Indian philosophy and religions, jñāna (Sanskrit: ज्ञान, [ˈdʑɲaːnɐ])[1][a] is "knowledge".

The idea of jñāna centers on a cognitive event which is recognized when experienced. It is knowledge inseparable from the total experience of reality, especially a total or divine reality (Brahman).[2]"


Jag ser det som filosofiskt tveksamt att inte klargöra vad man menar med saker och i detta fall då Gud, existens och kunskap.
Utan att veta vad man talar om, vad man menar och hur man tänker kan man inte ha någon filosofisk kvalité alls kring saker.

Det är inte så intressant att hävda enkla logiska luckor i samer man gör halmdockor kring så som att "Gud finns inte för jag har inte sett gud" innan man först har klarhet i vad man menar med sakerna

[Pilatus]

Jag ser det som filosofiskt tveksamt att inte klargöra vad man menar med saker och i detta fall då Gud, existens och kunskap. Utan att veta vad man talar om, vad man menar och hur man tänker kan man inte ha någon filosofisk kvalité alls kring saker.

Vad gudar är har diskuterats länge i Kanaan, Egypten, Mesopotamien (5000 år).
Existens, befintlighet har vi skrivit en hel del om på forumet.
Epistemologi är inte heller något nytt ämne. Det brukar sammanfattas som sann, berättigad tro, med referens till Platons dialog Theaitetos.

Så något vet vi, Smisk. Kanske är det du som skulle läsa om Kanaans gudar, existensbegreppet och Platons dialoger.