David H skrev:Just ”verkligheten” kanske är ett för centralt begrepp att göra anspråk om, då det används i så många olika sammanhang.
Anledningen till att jag nämnde fysikämnet här var mer som ett exempel på hur svårt det kan vara att förklara något som är väldigt komplex…det blir en utmaning att hitta ord och sätt att formulera sig när det språk man har inte är färdigskapat för att hantera den uppgiften.
Verkligheten ur ett filosofiskt ontologiskt perspektiv är vad jag menar. Angående fysiken så är alla beskrivningar om fysiska företeelser "en typ av sak" på så sätt att de är semantiska enheter och som då inom fysiken förhåller sig till saker som kan mätas. Om vi beskriver att något har x antal dimensioner så måste det kunna mätas för att vara fysik eller åt i alla fall så tänker jag att man måste nämna att det är teoretiska uträkningar man inte bekräftat fysiskt ännu. Någon ontologisk verklighet har aldrig fysiken gjort anspråk på som vi ofta talat om, det är alltid filosofins uppgift även om många fysikalister tror att de är vetenskapliga

David H skrev:Hur vi talar om inre och yttre på bästa sätt beror förstås på sammanhanget. Men åter här tänker jag det är viktigt att kunna vara flexibel i sitt sätt att tolka… det som bäst beskrivs som ”inre” från ena perspektivet kan bättre beskrivas som ”yttre” från annat perspektiv.
Som jag använder dessa begreppen metafysiskt så är inre och yttre alltid en viss typ av sak och dem kan definieras.
Jag använder dem som Ken Wilber använder dem.
Bing sammanfattar det:
Ken Wilber är en amerikansk filosof som har utvecklat en metateori som kallas integralteori. Enligt Wilber, kan man förstå verkligheten genom att använda fyra grundläggande perspektiv: det inre individuella, det yttre individuella, det inre kollektiva och det yttre kollektiva1. Dessa perspektiv bildar de fyra kvadranterna i hans modell.
Det inre individuella perspektivet handlar om de subjektiva upplevelserna, tankarna, känslorna, intentionerna och värdena hos en person2. Det är den aspekt av verkligheten som bara kan nås genom introspektion eller medvetenhet3. Det yttre individuella perspektivet handlar om de objektiva fakta, beteenden, handlingar och egenskaper hos en person2. Det är den aspekt av verkligheten som kan observeras och mätas av andra med hjälp av empiriska metoder3.
Det inre kollektiva perspektivet handlar om de intersubjektiva relationerna, normerna, kulturen, världsbilden och kommunikationen mellan människor2. Det är den aspekt av verkligheten som skapas genom delade meningar och värderingar3. Det yttre kollektiva perspektivet handlar om de objektiva systemen, strukturerna, institutionerna och miljön som människor lever i2. Det är den aspekt av verkligheten som påverkar och påverkas av de kollektiva handlingarna och beteendena3.
Wilber menar att alla dessa fyra perspektiv är viktiga och kompletterar varandra för att ge en helhetsbild av verkligheten. Han kritiserar de teorier som reducerar verkligheten till bara ett eller några av dessa perspektiv. Han förespråkar istället en integrerad syn som inkluderar alla kvadranter och deras olika nivåer och dimensioner
David H skrev:Det Bing beskriver associerar jag snarare till en form av egocentrism, där det är en underförstådd jagupplevelse som står i centrum. En mer intressant version menar jag då är att istället är medvetandet som är ett ”solus ipse”. Det betyder inte att det är något särskilt med en individs upplevelser, det handlar varken om att jag eller du eller någon annans upplevelser skulle vara det enda verkliga.
Och sen tänker jag också att denna fråga är mer intressant från ett moraliskt perspektiv snarare än ett ontologiskt perspektiv.
Det är väldigt vanligt att individer skyller ifrån sig på andra, och skuldbelägger andra på olika sätt… jag ser något problematiskt i detta, och här har försökt förklara varför jag anser det problematiskt.
Jasså, jag tycker det är strålande faktiskt. Jag tycker både ontologin och etiken är intressant och hur de hänger ihop.
Däremot tycker jag solipsism är ganska ointressant då man ofta menar att jaget/personen är något unikt på ett för snävt sätt.
Däremot medvetenhet som en förmåga hos existensen osv är väldigt ontologiskt intressant.
Medvetandeproblemet och dem sakerna är kul

En sak som är kul är hur man tänker och hur tänkandet kring dessa saker utvecklas över tid när man inser att man missat vinklar man inte sett.
Ett exempel är experimenten man gjort för moralisk utveckling där man över tid frågar olika moraliska frågor som om det är rätt att göra abort.
Man kan då se att för de som ändrar uppfattningen om det är rätt eller fel så ändras den alltid enligt samma mönster och de som ändrar sig ändrar sig inte tillbaka för att det nya sättet att tänka tillför skäl man inte kunde se tidigare man nu inte kan bortse från.