Finns Gud?

[Algotezza]

Värde finns inte utan någon som värderar.
Syfte finns inte om inte någon har detta syfte.
Mening finns inte om inte någon känner mening.

Finns dessa saker över huvud taget?

Finns en Måndag?
Är det sant att Frodo tog ringen till mount doom?

Om jag finns och föreställer mig att syfte, värde och mening existerar, existerar dem då?
Hur vet du isf det?

Ja, vad menar vi med att något finns och hur vet vi att det som finns finns? Det har kanske mer med semantik och kollektiva språkspel att göra än ontologi och metafysik.

[Pilatus]

Ja, vad menar vi med att något finns och hur vet vi att det som finns finns? Det har kanske mer med semantik och kollektiva språkspel att göra än ontologi och metafysik.

Ja visst, vi accepterar ju att vi existerar som människor och att det finns en omvärld med både måndagar och filosofer. Gör man inte det har man mycket att förklara.

[Smisk]

Värde finns inte utan någon som värderar.
Syfte finns inte om inte någon har detta syfte.
Mening finns inte om inte någon känner mening.

Finns dessa saker över huvud taget?

Finns en Måndag?
Är det sant att Frodo tog ringen till mount doom?

Om jag finns och föreställer mig att syfte, värde och mening existerar, existerar dem då?
Hur vet du isf det?

Ja, vad menar vi med att något finns och hur vet vi att det som finns finns? Det har kanske mer med semantik och kollektiva språkspel att göra än ontologi och metafysik.

Ordet Måndag syftar på något och om detta något existerar eller inte är en ontologisk fråga skulle jag säga.
Syftet för mig att blanda in den är att klargöra saker kring gränserna för saker vi har tillgång till genom vårat inre respektive yttre.
Gud är inget vi har tillgång till via det yttre, precis som Måndagar. Precis som syfte, värde och mening.
Precis som berättelser som sagan om ringen och till och med precis allt vi erfar, förställer oss och gör.
Allt detta kräver inre mentala processer som inte nödvändigtvis syftar på "verkliga föremål".

[David H]

Ordet Måndag syftar på något och om detta något existerar eller inte är en ontologisk fråga skulle jag säga.
Syftet för mig att blanda in den är att klargöra saker kring gränserna för saker vi har tillgång till genom vårat inre respektive yttre.
Gud är inget vi har tillgång till via det yttre, precis som Måndagar. Precis som syfte, värde och mening.
Precis som berättelser som sagan om ringen och till och med precis allt vi erfar, förställer oss och gör.
Allt detta kräver inre mentala processer som inte nödvändigtvis syftar på "verkliga föremål".

Anser du att dina resonemang är förenliga med Spinozas dubbelaspektsteori? Eller anser du att Spinoza har fel i sin dubbelaspektsteori?

[Pilatus]

Ordet Måndag syftar på något och om detta något existerar eller inte är en ontologisk fråga skulle jag säga.

Hur vi benämner dagarna är en konvention och de existerar så länge jorden roterar runt sin axel. Det är inte metafysiskt, vi kan observera dygnets rytm, mäta dagarnas varaktighet, solhöjd och mycket annat.

[Hubert]

Det verkar inte vara någon som köper idén att det är vår konstitution som bestämmer vår värdsbild.
Platons grottliknelse sa oss att vi inte erfar världen sådan den är. Min hjälte Aristoteles gjorde vad han kunde för att utreda hur vårt intellekts konstitution får oss att tänka om det vi erfar. Kategoriläran var svaret.
Vetenskapliga revolutionen visade, ja bevisade att det finns "ljus" som vi inte kan se, "ljud", osv som det är omöjligt att erfara på grund av vår konstitution.

Diskussionen om värde poppar upp överallt, så även här i Finns Gud?
Värde har med konstitution att göra. Tidigt i människans historia lärde vi oss att hålla distans till vargar och flugsvamp men ty oss till får och jordgubbar. Inte på grund av några funderingar om värde utan det var en fråga om överlevnad. Det var inte heller så att våra förförförfäder resonerade om värdet av överlevnad: vi är som alla individer i en art "programmerade" att överleva och reproducera.

Som så mycket annat i vår arts historia reflekterar vi om varför vi gör/tänker si eller så, varför något är si och inte så, och sedan långt tillbaka i tiden har det varit naturligt att ge svar utifrån rationellt tänkande, empiri var inte tänka på.

Värde har bakgrund i fakta om vad som gynnar överlevnad.
Numera är evolutionen bevis för att vi inte bara har gemensam historia med vargar och får, flugsvamp och jordgubbar, utan också att värde har allt gemensamt med överlevnad och inget med något gudomligt eller strängt personligt.

Värde finns inte utan någon som värderar.
Syfte finns inte om inte någon har detta syfte.
Mening finns inte om inte någon känner mening.

Finns dessa saker över huvud taget?

Finns en Måndag?
Är det sant att Frodo tog ringen till mount doom?

Om jag finns och föreställer mig att syfte, värde och mening existerar, existerar dem då?
Hur vet du isf det?

[Algotezza]

Det verkar inte vara någon som köper idén att det är vår konstitution som bestämmer vår värdsbild.
Platons grottliknelse sa oss att vi inte erfar världen sådan den är. Min hjälte Aristoteles gjorde vad han kunde för att utreda hur vårt intellekts konstitution får oss att tänka om det vi erfar. Kategoriläran var svaret.
Vetenskapliga revolutionen visade, ja bevisade att det finns "ljus" som vi inte kan se, "ljud", osv som det är omöjligt att erfara på grund av vår konstitution.

Diskussionen om värde poppar upp överallt, så även här i Finns Gud?
Värde har med konstitution att göra. Tidigt i människans historia lärde vi oss att hålla distans till vargar och flugsvamp men ty oss till får och jordgubbar. Inte på grund av några funderingar om värde utan det var en fråga om överlevnad. Det var inte heller så att våra förförförfäder resonerade om värdet av överlevnad: vi är som alla individer i en art "programmerade" att överleva och reproducera.

Som så mycket annat i vår arts historia reflekterar vi om varför vi gör/tänker si eller så, varför något är si och inte så, och sedan långt tillbaka i tiden har det varit naturligt att ge svar utifrån rationellt tänkande, empiri var inte tänka på.

Värde har bakgrund i fakta om vad som gynnar överlevnad.
Numera är evolutionen bevis för att vi inte bara har gemensam historia med vargar och får, flugsvamp och jordgubbar, utan också att värde har allt gemensamt med överlevnad och inget med något gudomligt eller strängt personligt.

Värde finns inte utan någon som värderar.
Syfte finns inte om inte någon har detta syfte.
Mening finns inte om inte någon känner mening.

Finns dessa saker över huvud taget?

Finns en Måndag?
Är det sant att Frodo tog ringen till mount doom?

Om jag finns och föreställer mig att syfte, värde och mening existerar, existerar dem då?
Hur vet du isf det?

Vi behöver mat och skydd mot faror för individens
överlevnad och sexualitet för släktets överlevnad. Båda behoven ligger djupt. Det första är svårt för individen att ignorera om hen vill överleva. Det andra kan individen strunta i. Allt fler är ointresserade av föräldrarollen.

Dödsrädsla är väl en av anledningarna till att religioner finns då de erbjuder hopp om att överleva döden om man "tror på rätt sätt" eller "på rätt gudar".

Behöver den som övervunnit den primitiva dödsrädslan religion och gudar eller Gud?

Av andra anledningar kanske...

[David H]

Vi behöver mat och skydd mot faror för individens
överlevnad och sexualitet för släktets överlevnad. Båda behoven ligger djupt. Det första är svårt för individen att ignorera om hen vill överleva. Det andra kan individen strunta i. Allt fler är ointresserade av föräldrarollen.

Dödsrädsla är väl en av anledningarna till att religioner finns då de erbjuder hopp om att överleva döden om man "tror på rätt sätt" eller "på rätt gudar".

Behöver den som övervunnit den primitiva dödsrädslan religion och gudar eller Gud?

Av andra anledningar kanske...

Jag vet inte om vi behöver Gud. Men jag tror att vi behöver vara fri från tankar om att någon annan eller något annat än Gud kan ersätta Gud. Jag är skeptisk till att gudstro skulle kunna gå att reduceras ner till något annat, utan att det är något som går förlorat i processen.

[Hubert]

Vad grundar du din skepsis på?

Jag vet inte om vi behöver Gud. Men jag tror att vi behöver vara fri från tankar om att någon annan eller något annat än Gud kan ersätta Gud. Jag är skeptisk till att gudstro skulle kunna gå att reduceras ner till något annat, utan att det är något som går förlorat i processen.

[Algotezza]

Vi behöver mat och skydd mot faror för individens
överlevnad och sexualitet för släktets överlevnad. Båda behoven ligger djupt. Det första är svårt för individen att ignorera om hen vill överleva. Det andra kan individen strunta i. Allt fler är ointresserade av föräldrarollen.

Dödsrädsla är väl en av anledningarna till att religioner finns då de erbjuder hopp om att överleva döden om man "tror på rätt sätt" eller "på rätt gudar".

Behöver den som övervunnit den primitiva dödsrädslan religion och gudar eller Gud?

Av andra anledningar kanske...

Jag vet inte om vi behöver Gud. Men jag tror att vi behöver vara fri från tankar om att någon annan eller något annat än Gud kan ersätta Gud. Jag är skeptisk till att gudstro skulle kunna gå att reduceras ner till något annat, utan att det är något som går förlorat i processen.

I stället för ett väl utvecklat luktsinne har människan fått förmågan att tro på Gud, om det nu är en formåga. Begreppet Gud finns kanske på samma ställe i hjärnan där vårt luktsinne sitter.

Tro har ibland definierats som människans sätt att förhålla sig till det som finns bortom det omedelbart upplevbara. Det som finns "bortom bergen" och vars gränser ständigt flyttas när kunskapen växer och vetenskapen utvecklas. Då handlar det om något annat än en förmåga.

[Vertumnus]

Vi behöver mat och skydd mot faror för individens
överlevnad och sexualitet för släktets överlevnad. Båda behoven ligger djupt. Det första är svårt för individen att ignorera om hen vill överleva. Det andra kan individen strunta i. Allt fler är ointresserade av föräldrarollen.

Dödsrädsla är väl en av anledningarna till att religioner finns då de erbjuder hopp om att överleva döden om man "tror på rätt sätt" eller "på rätt gudar".

Behöver den som övervunnit den primitiva dödsrädslan religion och gudar eller Gud?

Av andra anledningar kanske...

Jag vet inte om vi behöver Gud. Men jag tror att vi behöver vara fri från tankar om att någon annan eller något annat än Gud kan ersätta Gud. Jag är skeptisk till att gudstro skulle kunna gå att reduceras ner till något annat, utan att det är något som går förlorat i processen.

I stället för ett väl utvecklat luktsinne har människan fått förmågan att tro på Gud, om det nu är en formåga. Begreppet Gud finns kanske på samma ställe i hjärnan där vårt luktsinne sitter.

Tro har ibland definierats som människans sätt att förhålla sig till det som finns bortom det omedelbart upplevbara. Det som finns "bortom bergen" och vars gränser ständigt flyttas när kunskapen växer och vetenskapen utvecklas. Då handlar det om något annat än en förmåga.

Kanske inte luktsinnet, men väl våra spegelneuroner. De första gudarna var trol. personifikationer av naturfenomen.

[Pilatus]

Kanske inte luktsinnet, men väl våra spegelneuroner. De första gudarna var trol. personifikationer av naturfenomen.

Animistiskt tänkande finns kvar, inte bara hos barn. Även vuxna besjälar tingen ibland för deras onda avsikter mot oss. "Förr då bilarna var litet känsliga och kunde vara svårstartade; 'Djävla bilhelvete som inte vill starta!'" Alltså att animism är en tro som innebär att vi tillskriver tingen liv och intentioner, vilket även kan avse naturfenomen, åskgudar tror jag det finns gott om. Så man fick blidka gudarna med offer.

[David H]

Vad grundar du din skepsis på?

Jag vet inte om vi behöver Gud. Men jag tror att vi behöver vara fri från tankar om att någon annan eller något annat än Gud kan ersätta Gud. Jag är skeptisk till att gudstro skulle kunna gå att reduceras ner till något annat, utan att det är något som går förlorat i processen.

Att ingen ersättning till Gud övertygat mig. Vissa säger "jag tror inte på Gud, jag tror på mig själv istället", andra säger att de tror på vetenskap, eller humanism eller Håkan Hellström eller FN:s stadgar om mänskliga rättigheter. Allt detta tänker jag ju då kan vara bra, att tro på sig själv, och vetenskap, mänskliga rättigheter, men inget av detta förefaller tillräckligt att skapa en yttersta gemensam grund kring. Om det är så att alla ska med, om allt ska med, duger det inte helt och fullt.

[David H]

Kanske inte luktsinnet, men väl våra spegelneuroner. De första gudarna var trol. personifikationer av naturfenomen.

Animistiskt tänkande finns kvar, inte bara hos barn. Även vuxna besjälar tingen ibland för deras onda avsikter mot oss. "Förr då bilarna var litet känsliga och kunde vara svårstartade; 'Djävla bilhelvete som inte vill starta!'" Alltså att animism är en tro som innebär att vi tillskriver tingen liv och intentioner, vilket även kan avse naturfenomen, åskgudar tror jag det finns gott om. Så man fick blidka gudarna med offer.

Liksom det finns objektifierande tänkande, om sådant som lever och som benämns som ting. Det var ett barn som gång på gång kallade mig en "bajskorv". Efter ett tag fick jag nog, och grep tag i hans arm och spärrade mina rovdjursögon in i honom. Det var kanske dumt gjort, men därefter blev jag i alla fall inte kallad för bajskorv igen.

[xion]

Värde finns inte utan någon som värderar.
Syfte finns inte om inte någon har detta syfte.
Mening finns inte om inte någon känner mening.

Jag samtalade med en kvinna om trosfrågor.
Hon sa: "Men om inte Gud finns så är ju allting meningslöst".

Kanske har vi ett behov av denna "yttre mening" för att känna oss trygga och "bekväma".
Att livet skulle vara förgängligt som ett "bloss i vind" är för många en skrämmande tanke.
Så människan kommer nog inte att klara sig utan religion trots allt vad det för med sig.
Vi är dömda till att leva i en illusion.
Mot den bakgrunden kanske Martinus kosmologi är att föredra. Där har skaparen fått en mer undanskymd roll och tyngdpunkten ligger i stället på utveckling. De österländska religionerna tycks vara mer vidsynta och naturalistiska. De sämsta religionerna verkar vara de abrahamitiska. De vill frälsa med svärdet i hand.