Finns Gud?

[Hubert]

Vi kan inte grubbla fram.
Vi måste gräva fram, få smuts under naglarna.
Skönandars fasa!
Empiri=Smuts.

Ja, det krävs mer än att sitta med tänkarnössan på i filosoffåtöljen för att få reda på något annat än det som ryms i tänkarmössan.

Matematik är väl dock en vetenskap som i hög grad tänks fram.

Descartes gudsbevis kan ju bevisa existensen av aliens också. Eller vad som helst.

[Anders]

Vi kan inte grubbla fram.
Vi måste gräva fram, få smuts under naglarna.
Skönandars fasa!
Empiri=Smuts.

Ja, det krävs mer än att sitta med tänkarnössan på i filosoffåtöljen för att få reda på något annat än det som ryms i tänkarmössan.

Matematik är väl dock en vetenskap som i hög grad tänks fram.

Descartes gudsbevis kan ju bevisa existensen av aliens också. Eller vad som helst.

Vad nu empiri är för en filosof som inte är i facket.

[Algotezza]

Vi kan inte grubbla fram.
Vi måste gräva fram, få smuts under naglarna.
Skönandars fasa!
Empiri=Smuts.

Ja, det krävs mer än att sitta med tänkarnössan på i filosoffåtöljen för att få reda på något annat än det som ryms i tänkarmössan.

Matematik är väl dock en vetenskap som i hög grad tänks fram.

Descartes gudsbevis kan ju bevisa existensen av aliens också. Eller vad som helst.

Vad nu empiri är för en filosof som inte är i facket.

Tänkandets andliga empiri?

[Anders]

Vi kan inte grubbla fram.
Vi måste gräva fram, få smuts under naglarna.
Skönandars fasa!
Empiri=Smuts.

Vad nu empiri är för en filosof som inte är i facket.

Tänkandets andliga empiri?

Eller de ringa erfarenheter man upplevt själv kanske

[Algotezza]

Vad nu empiri är för en filosof som inte är i facket.

Tänkandets andliga empiri?

Eller de ringa erfarenheter man upplevt själv kanske

Två sidor av samma mynt?

[Hubert]

https://www.synonymer.se/sv-syn/empiri
är en bra källa:
(fil.) erfarenhetsgrundad kunskap, erfarenhet, kunnighet, kännedom, kunskap, faktasamling

Vi kan inte grubbla fram.
Vi måste gräva fram, få smuts under naglarna.
Skönandars fasa!
Empiri=Smuts.

Ja, det krävs mer än att sitta med tänkarnössan på i filosoffåtöljen för att få reda på något annat än det som ryms i tänkarmössan.

Matematik är väl dock en vetenskap som i hög grad tänks fram.

Descartes gudsbevis kan ju bevisa existensen av aliens också. Eller vad som helst.

Vad nu empiri är för en filosof som inte är i facket.

[Algotezza]

https://www.synonymer.se/sv-syn/empiri
är en bra källa:
(fil.) erfarenhetsgrundad kunskap, erfarenhet, kunnighet, kännedom, kunskap, faktasamling

Vi kan inte grubbla fram.
Vi måste gräva fram, få smuts under naglarna.
Skönandars fasa!
Empiri=Smuts.

Vad nu empiri är för en filosof som inte är i facket.

Rationalism innebär bl.a. att man ifrågasätter empiri som kunskapskälla, empiri som ju i hög grad utgår från sinneserfarenheten, finns öht andra källor? En rationalistsk filosof har andra kunskapskällor, medfödd kunskap, logik och förnuft. Om det sedan är vettigt är en bedömningsfråga.

[Smisk]

Rationalism innebär bl.a. att man ifrågasätter empiri som kunskapskälla, empiri som ju i hög grad utgår från sinneserfarenheten, finns öht andra källor? En rationalistsk filosof har andra kunskapskällor, medfödd kunskap, logik och förnuft. Om det sedan är vettigt är en bedömningsfråga.

Jag tycker det är vettigt att innefatta bägge sidor för att förstå detta. För just Gud som existens, från ett filosofiskt perspektiv, så behöver man använda både insikter kring existensens inre och yttre aspekter samt förståelse för hur dessa förhåller sig till varandra.

Ändhållplatsen för en sådan filosofisk utredning verkar hamna hos att vi för att kunna förhålla oss till saker som "Guds natur" så krävs andra perspektiv än enbart dessa. Istället behöver man få med intuition, känsla, värde, mening, moral och direkt mystik erfarenhet av en andlig natur. Alla dessa är saker vi behöver en direkt kontakt med och inget vi kan "resonera oss fram till" eller "förnimma empriskt".
Med andra ord, vi kan inte utesluta saker som dessa utan att utesluta insikter om Guds natur.

Vedanta är ett exempel på hur man där menar att Guds och vår egen naturs närvaro är samma närvaro och för att få kunskap om den så krävs det att vi inser att vi identifierar oss med vårat tänkandes fiktion om vad "världen och vi själva är". Med andra ord, vi behöver avidentifiera det vi tolkar som världen och oss själva för att få kvar det vi redan har närvarande som vad vi egentligen är, som är ett med det gudomliga.

https://en.wikipedia.org/wiki/Neti_neti

[Algotezza]

Rationalism innebär bl.a. att man ifrågasätter empiri som kunskapskälla, empiri som ju i hög grad utgår från sinneserfarenheten, finns öht andra källor? En rationalistsk filosof har andra kunskapskällor, medfödd kunskap, logik och förnuft. Om det sedan är vettigt är en bedömningsfråga.

Jag tycker det är vettigt att innefatta bägge sidor för att förstå detta. För just Gud som existens, från ett filosofiskt perspektiv, så behöver man använda både insikter kring existensens inre och yttre aspekter samt förståelse för hur dessa förhåller sig till varandra.

Ändhållplatsen för en sådan filosofisk utredning verkar hamna hos att vi för att kunna förhålla oss till saker som "Guds natur" så krävs andra perspektiv än enbart dessa. Istället behöver man få med intuition, känsla, värde, mening, moral och direkt mystik erfarenhet av en andlig natur. Alla dessa är saker vi behöver en direkt kontakt med och inget vi kan "resonera oss fram till" eller "förnimma empriskt".
Med andra ord, vi kan inte utesluta saker som dessa utan att utesluta insikter om Guds natur.

Vedanta är ett exempel på hur man där menar att Guds och vår egen naturs närvaro är samma närvaro och för att få kunskap om den så krävs det att vi inser att vi identifierar oss med vårat tänkandes fiktion om vad "världen och vi själva är". Med andra ord, vi behöver avidentifiera det vi tolkar som världen och oss själva för att få kvar det vi redan har närvarande som vad vi egentligen är, som är ett med det gudomliga.

https://en.wikipedia.org/wiki/Neti_neti

Ja, empirister använder naturligtvis även logik och förnuft.

Hur kommer man fram till insikter kring existensens yttre och inre aspekter och vad är det för något?

Vad är andligt och vad är inte andligt?

Gud är inget objekt varken för tanken eller för empirin. Gud är därmed ett ingen-ting, där ting betyder objekt. Ungefär som buddhismen resonerar. Gud kanske snarast är det ultimata subjektet, omöjligt att erfara men vara i. Ungefär som nuet.

Men jag vet inte och behöver inte veta, eller kanske inte-veta.

[Smisk]

Ja, empirister använder naturligtvis även logik och förnuft.

Hur kommer man fram till insikter kring existensens yttre och inre aspekter och vad är det för något?

Vad är andligt och vad är inte andligt?

Gud är inget objekt varken för tanken eller för empirin. Gud är därmed ett ingen-ting, där ting betyder objekt. Ungefär som buddhismen resonerar. Gud kanske snarast är det ultimata subjektet, omöjligt att erfara men vara i. Ungefär som nuet.

Men jag vet inte och behöver inte veta, eller kanske inte-veta.

Jag håller med om det du skriver om Gud här. Om vi tänker oss "Gud som ett objekt" fastnar vi i saker som tar oss ifrån ett andligt perspektiv. Saker som skönhet, moral, kreativitet och andlighet tar oss närmre och inget av dessa är "objekt i världen".

Vad inre och yttre aspekter är kommer man fram till genom att vi har dessa typer av erfarenhet tillgängliga. Allt vi erfar genom våra 5 sinnen "pekar på" en yttre aspekt av tillvaron och all erfarenhet som sådan "pekar på" en inre. Andlighet är det som "pekar på Själen" (eller Gud om man tänker så) och Själen är essensen av vad vi är och som innefattar relationen vi har med existensen/naturen/liv (Eller Gud om man tänker så).

Vad jag skulle kalla andligt är vad som intuitivt förhåller oss till Själen. Ett exempel är att vi kan jämföra ett fysikalistiskt och ett spirituellt perspektiv på tillvaron där det fysikalistiska leder till att vi identifierar oss som "enbart objekt" och det spirituella identifierar oss som en andlig process som deltar i världen med vår människa som delvis är ett objekt. Vi kan inte veta något om livet som en andlig process utan att koppla på ett djupare intuitivt perspektiv på tillvaron.

Ett andligt perspektiv kan ses som en relation existensen har med sig själv som innehåller ett andligt värde av den djupaste mening.

Om vi tänker oss Gud som den relationen, som processen som uttrycker det värdet, som en princip eller som ett allomfattande medvetande som innehåller/innefattar allt så har jag inga problem med att säga att "Gud existerar". Men vanligtvis skulle jag snarare säga att Gud måste vara ett "ingen-ting" och för att vara filosofiskt ärlig måste jag säga att jag varken kan påstå att Gud existerar eller inte existerar och istället ifrågasätta vad man menar med frågan.

[xion]

Ja, empirister använder naturligtvis även logik och förnuft.

Hur kommer man fram till insikter kring existensens yttre och inre aspekter och vad är det för något?

Vad är andligt och vad är inte andligt?

Gud är inget objekt varken för tanken eller för empirin. Gud är därmed ett ingen-ting, där ting betyder objekt. Ungefär som buddhismen resonerar. Gud kanske snarast är det ultimata subjektet, omöjligt att erfara men vara i. Ungefär som nuet.

Men jag vet inte och behöver inte veta, eller kanske inte-veta.

Jag håller med om det du skriver om Gud här. Om vi tänker oss "Gud som ett objekt" fastnar vi i saker som tar oss ifrån ett andligt perspektiv. Saker som skönhet, moral, kreativitet och andlighet tar oss närmre och inget av dessa är "objekt i världen".

Vad inre och yttre aspekter är kommer man fram till genom att vi har dessa typer av erfarenhet tillgängliga. Allt vi erfar genom våra 5 sinnen "pekar på" en yttre aspekt av tillvaron och all erfarenhet som sådan "pekar på" en inre. Andlighet är det som "pekar på Själen" (eller Gud om man tänker så) och Själen är essensen av vad vi är och som innefattar relationen vi har med existensen/naturen/liv (Eller Gud om man tänker så).

Vad jag skulle kalla andligt är vad som intuitivt förhåller oss till Själen. Ett exempel är att vi kan jämföra ett fysikalistiskt och ett spirituellt perspektiv på tillvaron där det fysikalistiska leder till att vi identifierar oss som "enbart objekt" och det spirituella identifierar oss som en andlig process som deltar i världen med vår människa som delvis är ett objekt. Vi kan inte veta något om livet som en andlig process utan att koppla på ett djupare intuitivt perspektiv på tillvaron.

Ett andligt perspektiv kan ses som en relation existensen har med sig själv som innehåller ett andligt värde av den djupaste mening.

Om vi tänker oss Gud som den relationen, som processen som uttrycker det värdet, som en princip eller som ett allomfattande medvetande som innehåller/innefattar allt så har jag inga problem med att säga att "Gud existerar". Men vanligtvis skulle jag snarare säga att Gud måste vara ett "ingen-ting" och för att vara filosofiskt ärlig måste jag säga att jag varken kan påstå att Gud existerar eller inte existerar och istället ifrågasätta vad man menar med frågan.

För mig är det en självklarhet att Gud existerar { i mina tankars värld ] .
För mig har allt jag tänker existens. Om det inte vore så skulle vi heller inte kunna ha några tankar.
Gud finns alltså i mina och andras tankar. Och bara där. Jag kan diskutera frågor som rör Guds egenskaper men bara från denna utgångspunkt.

[Smisk]

För mig är det en självklarhet att Gud existerar { i mina tankars värld ] .
För mig har allt jag tänker existens. Om det inte vore så skulle vi heller inte kunna ha några tankar.
Gud finns alltså i mina och andras tankar. Och bara där. Jag kan diskutera frågor som rör Guds egenskaper men bara från denna utgångspunkt.

Jag misstänker att det du menar med "tankars värld" är det jag skulle kalla "det inre".
Det inre är allt vi faktiskt erfarenhetsmässigt har tillgång till, inklusive empirisk erfarenhet, men som inte behöver bekräftas av empiri.
Det vi vet genom våra 5-sinnen "pekar på" andra saker utanför erfarenheten som sådan och detta är i "det yttre". Bägge är perspektiv vi har tillgängliga i vår tillvaro. Empiri är alltså något vi erfar men som syftar på en typ av existens som inte är helt beroende av erfarenhetens natur.

Gud är inget våra 5-sinnen kan "peka på".

[Pilatus]

Gud är inget våra 5-sinnen kan "peka på".

Att det i empirisk mening inte kan beläggas att Gud existerar, är säkert helt ointressant för de troende. Gud är, enligt trosbekännelsen och kyrkan, himlens och jordens skapare. Det borde (i logisk mening) betyda att den som kan åstadkomma allt som existerar, måste själv existera.

[Smisk]

Att det i empirisk mening inte kan beläggas att Gud existerar, är säkert helt ointressant för de troende. Gud är, enligt trosbekännelsen och kyrkan, himlens och jordens skapare. Det borde (i logisk mening) betyda att den som kan åstadkomma allt som existerar, måste själv existera.

Ja så är det för en del. För en del är dessa viktiga intressanta frågor helt klart, både som troende, icke-troende och vad vi kan kalla post-troende eller post-ateister. Det finns verkligen hur mycket som helst från olika sidor bara på youtube.

Bahai tycker jag är intressant. AI berättar kort om tron:

Bahá'í-tron är en monoteistisk religion som grundades av Bahá'u'lláh i mitten av 1800-talet i Persien (nuvarande Iran). Kärnan i Bahá'í-tron är enhet och fred, och den betonar vikten av mänsklighetens enhet, jämställdhet mellan könen, och harmoni mellan vetenskap och religion.

Bahá'íer tror att alla stora religioner har samma andliga källa och att deras grundare, som Jesus, Buddha och Muhammed, är Guds budbärare. Bahá'í-samfundet är känt för sitt arbete med social och ekonomisk utveckling, utbildning och mänskliga rättigheter.

Dem verkar även innefatta Buddhism, Vedanta och Taoism.

Bahá'í-tron har en inkluderande syn på andra religioner, inklusive Buddhism, Vedanta och Taoism. Här är en kort översikt:

Buddhism: Bahá'íer ser Buddha som en av Guds manifestationer, precis som Jesus och Muhammed. De anser att Buddhismen är en viktig del av den gudomliga planen och en länk i den progressiva uppenbarelsen genom tiderna1.

Vedanta: Bahá'í-tron erkänner de andliga sanningarna i Vedanta och ser den som en del av den större enheten av religiös sanning. Bahá'íer tror att alla religioner har samma andliga källa och att deras grundläggande läror är förenliga med varandra2.

Taoism: Bahá'íer respekterar Taoismens läror och ser Laozi som en visdomslärare. De betonar att alla stora religioner bidrar till mänsklighetens andliga utveckling och att deras grundläggande principer är i harmoni med Bahá'í-trons läror om enhet och fred

Jag skulle nog kalla mig för post-ateist/post-teist som föredrar Bahais perspektiv på tro

[Algotezza]

Nu är ju inte Gud det enda andliga väsendet man kan tro på eller mena finns.

Alla folktrons tomtar och troll, alla andar, demoner och naturväsen, najader etc i den grekiska tron, på vad sätt finns dessa, på samma sätt som Gud? Vad betyder det att mena att dessa liksom Gud finns? Är det "finns" i samma betydelse som att solen finns, du och jag finns?

Andlighet bygger på minnen, fantasier och ett visst mått av logik... det måste vara hyfsat motsägelsefritt... och trovärdigt...

Om något "finns i mitt medvetande" vad betyder "finns" då jämfört om det finns "därute"?