Anders skrev:Vi föds i en omgivning, en kommunitet. Kommuniteten har spelregler och mål, vi ärver dem. Inte rakt av, och vi kan göra uppror osv. Men är inte det en ingrediens?
Ja, vi föds in i en viss tid och i en viss social kontext med en viss kultur, vissa värderingar och ett sätt att se på världen och i botten är vi människor med mänskliga sinnen och ett mänskligt medvetande och allt detta har en biologisk grund.
Varje nivå har sina begränsningar och möjligheter, och frågan är om det är möjligt att frigöra sig från de tanketraditioner man vuxit upp med och i - eller om nan bara kan reagera mot det man finner förlegat och mossigt och protestera mot det. Alla behöver vi ett sammanhang - och språk och kommunikation kräver ett sammanhang för att dessa skall fungera och bli meningsfulla.
Absurdismen var väl bl.a. en produkt av känslan inför krigets meningslöshet efter andra världskriget så i och med dagens krig i världen kanske en renässans för absurdismen kommer, absurdismen 2.0 med avstamp i världens läge i dag.
Absurdism i de sociala mediernas tid kan man nog tala om.