Absurdismen

[Algotezza]

Vi föds i en omgivning, en kommunitet. Kommuniteten har spelregler och mål, vi ärver dem. Inte rakt av, och vi kan göra uppror osv. Men är inte det en ingrediens?

Ja, vi föds in i en viss tid och i en viss social kontext med en viss kultur, vissa värderingar och ett sätt att se på världen och i botten är vi människor med mänskliga sinnen och ett mänskligt medvetande och allt detta har en biologisk grund.

Varje nivå har sina begränsningar och möjligheter, och frågan är om det är möjligt att frigöra sig från de tanketraditioner man vuxit upp med och i - eller om nan bara kan reagera mot det man finner förlegat och mossigt och protestera mot det. Alla behöver vi ett sammanhang - och språk och kommunikation kräver ett sammanhang för att dessa skall fungera och bli meningsfulla.

Absurdismen var väl bl.a. en produkt av känslan inför krigets meningslöshet efter andra världskriget så i och med dagens krig i världen kanske en renässans för absurdismen kommer, absurdismen 2.0 med avstamp i världens läge i dag.

Absurdism i de sociala mediernas tid kan man nog tala om.

[Hubert]

Själv föredrar jag 'patafysik - "läran om undantagen och de inbillade lösningarna", eller " 'patafysiken sträcker sig lika långt utanför metafysiken, som metafysiken utanför fysiken."

Claes Hylinger är en framträdande gestalt:
Hylinger är huvudlärare i vestrogotisk 'patafysik vid Vestrogotiska 'Patafysiska Institutet i Sverige samt det franska Collège de 'Pataphysique, och har översatt författare med 'patafysisk anknytning till svenska. Omslagen görs oftast av Lennart Aschenbrenner.

citerat från wiki med smärre korrigeringar

[Algotezza]

Själv föredrar jag 'patafysik - "läran om undantagen och de inbillade lösningarna", eller " 'patafysiken sträcker sig lika långt utanför metafysiken, som metafysiken utanför fysiken."

Claes Hylinger är en framträdande gestalt:
Hylinger är huvudlärare i vestrogotisk 'patafysik vid Vestrogotiska 'Patafysiska Institutet i Sverige samt det franska Collège de 'Pataphysique, och har översatt författare med 'patafysisk anknytning till svenska. Omslagen görs oftast av Lennart Aschenbrenner.

citerat från wiki med smärre korrigeringar

Undantagen bekräftar regeln brukar man säga. Världen är full av inbillade lösningar på både befintliga och obefintliga problem.

[xion]

Jag tror att jag har skrivit det här tidigare, men..
Värde, sanning och fakta är subjektiva.

Värde är helt beroende av den situation jag befinner mig i.
Det som betraktas som sanning idag är kanske inte alls sant imorgon.
Fakta går att plocka sönder tills det inte finns något meningsfullt kvar.

[Algotezza]

Jag tror att jag har skrivit det här tidigare, men..
Värde, sanning och fakta är subjektiva.

Värde är helt beroende av den situation jag befinner mig i.
Det som betraktas som sanning idag är kanske inte alls sant imorgon.
Fakta går att plocka sönder tills det inte finns något meningsfullt kvar.

Därför uppfann människan idén om absoluta sanningar och absoluta fasta punkter i tillvaron. Finns sådana kan de varken förnimma eller erbaliseras. Allt som förnimmer och verbaluseras blir relativt och föränderligt.

Då är matematiken en tröst. Kan vi klä det relativa i matematiskt dräkt kanske det blir absolut. Livet som en serie tautologa kretsar...

[Smisk]

Jag tror att jag har skrivit det här tidigare, men..
Värde, sanning och fakta är subjektiva.

Värde är helt beroende av den situation jag befinner mig i.
Det som betraktas som sanning idag är kanske inte alls sant imorgon.
Fakta går att plocka sönder tills det inte finns något meningsfullt kvar.

Att leva ett erfarenhetsmässigt mänskligt liv och uppleva en värld med olika önskvärda händelser är en utgångspunkt för att vi kan tänka oss att det finns saker som syfte, värde och mening i våra liv.

Det finns både subjektiva och objektiva aspekter av denna tillvaron och sanningar och fakta finns för oss att förstå som objektiva till viss del.

Men inget av dessa saker existerar ju som bekant "utanför detta" som egna saker i någon komplett värld.
Istället fungerar alla dessa aspekter av tillvaron på ett komplext, kontextbundet och relativt sätt.

Om vi attackerar en världsbild som ser tillvaron som komplex på detta sättet genom att reducera den till "atomer" eller något simpelt och sedan klistrar på dessa enkla beståndsdelar på "allt som kan existera" blir det fel. Den reduktionistiska metafysiken är filosofiskt problematisk anser jag.

Absurdismen gör det till viss del. Den utgår ifrån en reduktionistisk grund och skjuter sig själv i foten där och behöver sedan plåstra till såret med en absurd filosofi

[Algotezza]

Att öht använda ord och språk är både att förenkla och reducera verkligheten - till ord, symboler, för det är enda sättet att kommunicera om den. Vilken grad av förenkling och reduktion som passar beror på våra avsikter och på kommunikationssituation och vilka insikter vi vill förmedla.

[xion]

Jag tror att jag har skrivit det här tidigare, men..
Värde, sanning och fakta är subjektiva.

Värde är helt beroende av den situation jag befinner mig i.
Det som betraktas som sanning idag är kanske inte alls sant imorgon.
Fakta går att plocka sönder tills det inte finns något meningsfullt kvar.

Att leva ett erfarenhetsmässigt mänskligt liv och uppleva en värld med olika önskvärda händelser är en utgångspunkt för att vi kan tänka oss att det finns saker som syfte, värde och mening i våra liv.

Det finns både subjektiva och objektiva aspekter av denna tillvaron och sanningar och fakta finns för oss att förstå som objektiva till viss del.

Men inget av dessa saker existerar ju som bekant "utanför detta" som egna saker i någon komplett värld.
Istället fungerar alla dessa aspekter av tillvaron på ett komplext, kontextbundet och relativt sätt.

Om vi attackerar en världsbild som ser tillvaron som komplex på detta sättet genom att reducera den till "atomer" eller något simpelt och sedan klistrar på dessa enkla beståndsdelar på "allt som kan existera" blir det fel. Den reduktionistiska metafysiken är filosofiskt problematisk anser jag.

Absurdismen gör det till viss del. Den utgår ifrån en reduktionistisk grund och skjuter sig själv i foten där och behöver sedan plåstra till såret med en absurd filosofi

Metafysiken måste hålla sig till tankens värld, men utan den fysiska kroppen vore inget tänkande möjligt.

[Algotezza]

Jag tror att jag har skrivit det här tidigare, men..
Värde, sanning och fakta är subjektiva.

Värde är helt beroende av den situation jag befinner mig i.
Det som betraktas som sanning idag är kanske inte alls sant imorgon.
Fakta går att plocka sönder tills det inte finns något meningsfullt kvar.

Att leva ett erfarenhetsmässigt mänskligt liv och uppleva en värld med olika önskvärda händelser är en utgångspunkt för att vi kan tänka oss att det finns saker som syfte, värde och mening i våra liv.

Det finns både subjektiva och objektiva aspekter av denna tillvaron och sanningar och fakta finns för oss att förstå som objektiva till viss del.

Men inget av dessa saker existerar ju som bekant "utanför detta" som egna saker i någon komplett värld.
Istället fungerar alla dessa aspekter av tillvaron på ett komplext, kontextbundet och relativt sätt.

Om vi attackerar en världsbild som ser tillvaron som komplex på detta sättet genom att reducera den till "atomer" eller något simpelt och sedan klistrar på dessa enkla beståndsdelar på "allt som kan existera" blir det fel. Den reduktionistiska metafysiken är filosofiskt problematisk anser jag.

Absurdismen gör det till viss del. Den utgår ifrån en reduktionistisk grund och skjuter sig själv i foten där och behöver sedan plåstra till såret med en absurd filosofi

Metafysiken måste hålla sig till tankens värld, men utan den fysiska kroppen vore inget tänkande möjligt.

Ja, enligt den vanligaste synen på verkligheten. För vissa idealister är det tvärtom. Den fysiska kroppen är då bara ett verktyg för att föra ned anden i den fysiska världen. Men varför befinna sig alls i den fysiska världen om man nu "egentligen" är ett andeväsen?

[Smisk]

Metafysiken måste hålla sig till tankens värld, men utan den fysiska kroppen vore inget tänkande möjligt.

Samma sak med den mentala aspekten, utan den inget tänkande.
Som Algotezza påpekar så kan man tänka sig olika varianter där.
Enligt Analytisk Idealism så är mentala processer den ultimata ontologiska existensen och fysiska erfarenheter är så som mentala processer ser ut från ett empiriskt perspektiv. Alltså "utsidan" eller "ytan" av dem så som dessa ter sig på mentala processer som vårat inre.

Jag tänker mig att bägge typer är verkliga, olika och inte kan eller bör förklara eller reduceras till varandra. I alla fall inte utan bra skäl/förklaring

[Algotezza]

Metafysiken måste hålla sig till tankens värld, men utan den fysiska kroppen vore inget tänkande möjligt.

Samma sak med den mentala aspekten, utan den inget tänkande.
Som Algotezza påpekar så kan man tänka sig olika varianter där.
Enligt Analytisk Idealism så är mentala processer den ultimata ontologiska existensen och fysiska erfarenheter är så som mentala processer ser ut från ett empiriskt perspektiv. Alltså "utsidan" eller "ytan" av dem så som dessa ter sig på mentala processer som vårat inre.

Jag tänker mig att bägge typer är verkliga, olika och inte kan eller bör förklara eller reduceras till varandra. I alla fall inte utan bra skäl/förklaring

Då är ju frågan vad vi menar med verkligt? Finns objektiva eller intersubjektiva kriterier? Det beror på vem du frågar...

Tillvaron kan liknas vid en väv av processer som påverkar varandra mer eller mindre. På sätt och vis likvärdiga i så måtto att vi människor ägnar oss åt dem i lägre eller högre grad, vissa befinner vi oss i, andra deltar vi i, och ingen är mer grundläggande än någon annan om vi inte känner att så är fallet och de kan inte reduceras till varandra, utan att något går förlorat.

Det låter kanske abstrakt. Lite exempel. Jag talar om perceptions-, kognitions-, emotions-, volations- processer på individnivå. Och intersubjektiva: Kommunikationsprocesser i sociala medier och i den fysiska världen. Gemensamma beslutsprocesser. Politiska. Kunskapssökande. Vetenskapliga. Religiösa.

Och i naturen. Biologiska. Sexuella.

Och mellan himlakroppar.

Processer utan ände, väldigt många.

Jag ser objekt i världen omkring oss som bestående av mikroprocesser. Samma med människokroppen...

[Smisk]

Då är ju frågan vad vi menar med verkligt? Finns objektiva eller intersubjektiva kriterier? Det beror på vem du frågar...

Tillvaron kan liknas vid en väv av processer som påverkar varandra mer eller mindre. På sätt och vis likvärdiga i så måtto att vi människor ägnar oss åt dem i lägre eller högre grad, vissa befinner vi oss i, andra deltar vi i, och ingen är mer grundläggande än någon annan om vi inte känner att så är fallet och de kan inte reduceras till varandra, utan att något går förlorat.

Precis. En väv av processer är fint uttryckt, det låter som något som är i linje med Whitehead.
Han tänker sig existensens ultimata natur som en process av "organisk helhet". En "organisk ontologi" där organisk betyder en levande kreativ process. Processer utan ände som du var inne på, något åt det hållet.

Att jag ofta kommer in på metafysik är eftersom det verkar finnas något av ett metafysiskt felslut som leder till existentialismens olika grenar inklusive absurdismen.

Det kan inte bli absurdism utan existentialism och ingen existentialism om man inte utgår ifrån att saker som syfte, värde och mening inte är integrerade i verklighetens ontologi.

Jag har själv svårt för att dra några ultimata slutsatser för en metafysik men jag kan definitivt kritisera dem modeller som finns och se hål i dem som öppnar upp för ett vidare djup. Om vi tänker oss Whiteheads ontologi som börjar med värde, existensen manifesteras genom att manifestera kreativa processer som är önskvärda i sig, för att sedan fylla på med erfarenheter och fysiska processer så tycker jag att detta intuitivt och spirituellt är mer lockande än perspektivet som ger materialism, scientism och fysikalism.

Jag uppskattar dock existentialism och absurdism på flera sätt och dessa tycker jag bygger på ett begränsat perspektiv där man tappar bollen för syfte, värde och mening.

[Algotezza]

Då är ju frågan vad vi menar med verkligt? Finns objektiva eller intersubjektiva kriterier? Det beror på vem du frågar...

Tillvaron kan liknas vid en väv av processer som påverkar varandra mer eller mindre. På sätt och vis likvärdiga i så måtto att vi människor ägnar oss åt dem i lägre eller högre grad, vissa befinner vi oss i, andra deltar vi i, och ingen är mer grundläggande än någon annan om vi inte känner att så är fallet och de kan inte reduceras till varandra, utan att något går förlorat.

Precis. En väv av processer är fint uttryckt, det låter som något som är i linje med Whitehead.
Han tänker sig existensens ultimata natur som en process av "organisk helhet". En "organisk ontologi" där organisk betyder en levande kreativ process. Processer utan ände som du var inne på, något åt det hållet.

Att jag ofta kommer in på metafysik är eftersom det verkar finnas något av ett metafysiskt felslut som leder till existentialismens olika grenar inklusive absurdismen.

Det kan inte bli absurdism utan existentialism och ingen existentialism om man inte utgår ifrån att saker som syfte, värde och mening inte är integrerade i verklighetens ontologi.

Jag har själv svårt för att dra några ultimata slutsatser för en metafysik men jag kan definitivt kritisera dem modeller som finns och se hål i dem som öppnar upp för ett vidare djup. Om vi tänker oss Whiteheads ontologi som börjar med värde, existensen manifesteras genom att manifestera kreativa processer som är önskvärda i sig, för att sedan fylla på med erfarenheter och fysiska processer så tycker jag att detta intuitivt och spirituellt är mer lockande än perspektivet som ger materialism, scientism och fysikalism.

Jag uppskattar dock existentialism och absurdism på flera sätt och dessa tycker jag bygger på ett begränsat perspektiv där man tappar bollen för syfte, värde och mening.

Proffsfilosofer har en tendens att renodla sina idéer, antagligen för att få bra och vassa diskussioner. Jag har själv en tendens att vela hit och dit, "å ena sidan - å andra sidan" och bara vara säker på att jag är osäker och hellre talar om sannolikheter än absoluta sanningar. Det sannolikas värld är mycket mer levande och intressant än de absoluta sanningarnas monolit.

[Smisk]

Proffsfilosofer har en tendens att renodla sina idéer, antagligen för att få bra och vassa diskussioner. Jag har själv en tendens att vela hit och dit, "å ena sidan - å andra sidan" och bara vara säker på att jag är osäker och hellre talar om sannolikheter än absoluta sanningar. Det sannolikas värld är mycket mer levande och intressant än de absoluta sanningarnas monolit.

Absoluta sanningar är oftast värda att ifrågasätta

[Algotezza]

Proffsfilosofer har en tendens att renodla sina idéer, antagligen för att få bra och vassa diskussioner. Jag har själv en tendens att vela hit och dit, "å ena sidan - å andra sidan" och bara vara säker på att jag är osäker och hellre talar om sannolikheter än absoluta sanningar. Det sannolikas värld är mycket mer levande och intressant än de absoluta sanningarnas monolit.

Absoluta sanningar är oftast värda att ifrågasätta

Så utvecklas tänkandet!