Alternativ tolkning av Kristendomen

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 05 okt 2006 18:27

PopJimmy skrev:
Stefan skrev:Emellertid har jag känslan av att många religiösa tycker att dessa motsägelser på nåt sätt ökar mystiken.
Jag tror man ska vara försiktig i när man börjar analysera motsägelser inom mysticism. Poängnen är att alla motsägelser inom religion är inte "mystiska" utan i många exoteriska religioner rör det sig antagligen om uttalanden om saker som (med lätthet) går att definiera (och motbevisa) logiskt utifrån andra grunder. Visst finns det romantiserande i exoteriska delar av (folkliga inslag hos) religioner som bl.a. tas i uttryck i banala motsägelser, men att säga att mystiska paradoxer skulle röra sig om romantiserande är enligt mig helt felaktigt. Logiker är lika romantiserande i deras befängdhet till försök att få världen att gå ihop.

Försöker man systematisera en mystisk motsägelse/paradox så kan det sluta på två sätt: Man lär in sig denna paradox som en samling med ord (typ som att lära sig citera bibeln, citera filosofiböcker eller citera tekniska manualer eller citera matteböcker), eller så penetrar man den och förstår en djupare "existentiell essens", en insikt som faktiskt inte är så långt ifrån en matteinsikt.

Istället för att förklara alla explicita poänger ett resonemang syftar till (vilket kanske är en omöjlighet eller kanske inte önskvärt), så syftar paradoxerna till att tvinga subjektet till att bena ut dessa själva.

Vad innebörden av en paradox är, är svårt att föra ett resonemang om. Dessa kanske kan ha ett extremt djup av logik som går att resonera sig fram till som kanske slutar i något form av djup enkelhet, en enkelhet vi alla på något sätt egentligen "vet" någonstans inom oss, men som vi gör allt i världen för att förneka. Eller så kanske det rör sig om att acceptera flera axiom samtidigt, som då på olika nivåer som tillsynes tycks motsätta varandra. Eller så är de rent och skärt nonsens, men som får en att inse att allt de man själv tar förgivet som logiskt kanske egentligen är lika mycket nonsens själv och att det finns en befrielse i detta. Jag vet inte. Kanske är olika från paradox till paradox. Det är svårt att peka på. Men bara för att paradoxer tycks banala så ska man inte underskatta deras potential. Paradoxer är extremt krävande, eftersom de har en bakgrund av extremt, extremt komplexa resonemang bakom sig. Precis som vilken elegant formel eller konstverk som helst.


Vad logiker gör är att de försöker systematisera vår intuitiva förståelse för vad som är en rimlig slutledning. Gentzen säger apropå sin skapelse naturlig deduktion:

First I wished to construct a formalism that comes as close as possible to actual reasoning. Thus arose a "calculus of natural deduction".


Mystiker gör tvärtom medvetet våld på den intuitiva förståelsen. Visst, man kan bevisa vad som helst från vad som helst om man godkänner tillräckligt orimliga härledningar.

En motsägelse är inte detsamma som en paradox:

http://en.wikipedia.org/wiki/Paradox

Kiifen
Inlägg: 675
Blev medlem: 27 jan 2006 15:50

Inläggav Kiifen » 06 okt 2006 11:23

Stefan

Jag förstar inte vad det är Du inte förstar. Att världen är uppdelad i en ond och en god kraft är INTE Satanism. Det är Kristendom och Gnosticism och har sina filosofiska rötter tillbaka i Zoroastrianismen. Att se världen pa det sättet, som en ständig disharmoni har alltid varit den största anledningen till varför Kristendomen behöver frälsning fran denna världen.

Som KONTRAST mot detta beskrev jag Grekernas världsbild. De sag världen som en harmonisk plats, naturen var ett ideal, världen var inte befolkad av demoner utan av andeväsen med egna personligheter, nyckfulla men inte alltigenom ondskefulla.

Kristendomen förändrade detta genom att kalla dessa naturväsen för demoner och de som trodde pa dem kallade Kristendomen för djävulsdyrkare och hedningar och allt möjligt. Magiker blev häxor och trollkarlar och i förbund med den ondaste av alla.

Och JAG har överhuvudtaget inte ens uttalat mig om hur världen är beskaffad. Inte heller säger jag nagot om hur människan egentligen är, jag säger bara att jag tror inte att människan är annorlunda nu fran da. Precis som förr i tiden blir människan influerad av idéer och agerar utifran vad hon anser vara det sanna.

Om människor tror att världen är mitt uppe i ett världskrig mellan tva andemakter sa kommer människan att agera utifran denna föreställning. Hon kommer naturligtvis att själv vilja ställa sig pa den "goda" sidan och kämpa mot den "onda".

Om människan tror att världen är en harmonisk plats där allting sker enligt gudarnas vilja, da kommer hon att agera utifran denna föreställning ocksa.

Det Jag säger är att jag föredrar en värld där människan lever som en harmonisk del av världen. Jag föredrar INTE en värld där människan befinner sig i ett ständigt världskrig, där världen utmalas som en ondskans plats, där människan är ondskefull och syndig, där naturen och magi star i förbund med djävulen, där man ständigt blir "testad" av Gud, där man ständigt maste göra bot för hur man är skapt/vanskapt. Där man inte far njuta av sin kropp, där man enbart maste lyda budord och aldrig fa göra som man själv vill.

Användarvisningsbild
Grottis
Inlägg: 451
Blev medlem: 15 nov 2006 10:59
Kontakt:

Aristoteles dramateori

Inläggav Grottis » 03 dec 2006 17:46

Skulle man inte kunna tolka passionshistorien -- Jesu dom och korsfästelse -- enligt Aristoteles katharsis-begrepp, som han lägger fram i sin Poetik. Genom att känslor av medlidande väcks hos åhöraren/läsaren av den ack så tragiska passionshistorien renas dennes känslor, ja själva själen befrias från slagg och orenheter.
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.

Kiifen
Inlägg: 675
Blev medlem: 27 jan 2006 15:50

Inläggav Kiifen » 04 dec 2006 01:16

Grottis

Absolut kan man det. Jag tror att människan behöver bli pâmind om sin sârbarhet för att inte förhârdas av omgivningens krav och konkurrens.

Användarvisningsbild
Grottis
Inlägg: 451
Blev medlem: 15 nov 2006 10:59
Kontakt:

Inläggav Grottis » 04 dec 2006 01:38

Passionshistorien kan också skänka tröst om man identifierar sig med Jesus. Han led och han led, ända till den absoluta nollpunkten, men kunde i slutändan triumfera i och med sin seger över döden!   :o
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus

--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.

Kiifen
Inlägg: 675
Blev medlem: 27 jan 2006 15:50

Inläggav Kiifen » 04 dec 2006 16:36

Jag har alltid funderat över vad det är som gör att sâ mânga identifierar sig med Jesus, vad är det med just honom som folk verkar uppskatta eller kanske känner igen sig hos, känner samhörighet med? Jag menar det finns ju sâ mânga martyrer och profeter...

Användarvisningsbild
Grottis
Inlägg: 451
Blev medlem: 15 nov 2006 10:59
Kontakt:

Inläggav Grottis » 04 dec 2006 17:18

Kan identifikationen komma sig av kyrkans bild av Jesus som mild, god, blid och snäll? (Men om man läser evangelierna rämnar denna bild, om man inte är helt indoktrinerad.)
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus

--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8885
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 04 dec 2006 19:03

Kiifen skrev:Jag har alltid funderat över vad det är som gör att sâ mânga identifierar sig med Jesus, vad är det med just honom som folk verkar uppskatta eller kanske känner igen sig hos, känner samhörighet med? Jag menar det finns ju sâ mânga martyrer och profeter...


Kommersialism kallas det. Jesus har gått på reapris djävligt länge, subventionerad t.o.m.

tjabbe
Inlägg: 181
Blev medlem: 04 jun 2006 16:12
Ort: Tjabbe

Kristendomens idevärd, hur är den egentligen ?

Inläggav tjabbe » 08 jan 2007 22:14

Grottis skrev:Passionshistorien kan också skänka tröst om man identifierar sig med Jesus. Han led och han led, ända till den absoluta nollpunkten, men kunde i slutändan triumfera i och med sin seger över döden!   :o


Vad består denna tröst i egentligen, är trösten en suggetion eller?

Läste ett inlägg som kunde vara intressant att låta andra ta del av, vad tycks?

Chicago Times tryckte nyligen galgmannens protokoll över det första halvåret i år (1877) – en lång och kuslig lista över mord och hängningar. Nästan varenda en av dessa mördare fick religiös tröst och många tillkännagav att de hade mottagit Guds förlåtelse genom Jesu blod och att de den dagen skulle bege sig till himmelen!... (De) slog ihjäl sina offer, i de flesta fall, utan att ge dem tid att ångra sig, eller att åkalla Jesus för att han skulle tvätta dem rena med Hans blod. (Offren) dog kanske syndfulla och fick naturligtvis – i överensstämmelse med den teologiska logiken – vedergällning för sina större eller mindre förbrytelser. Men mördaren...uttalar de förtrollande orden om omvändelse och går till schavotten som ett återlöst Jesu barn! Hade han inte begått mordet, skulle ingen ha bett tillsammans med honom, och han skulle inte ha frälsts och blivit förlåten. Uppenbarligen gjorde denne man rätt som mördade, för på det sättet vann han evig salighet. Och hur gick det med offret och hans eller hennes familj, släktingar, tjänare och vänner – har rättvisan ingen gottgörelse för dem? Måste de lida i denna värld och nästa, medan han som begick oförrätten mot dem sitter bredvid den ”helige rövaren” från Golgata och är för evigt välsignad? Denna fråga besvaras av prästerskapet med en välbetänkt tystnad.

Även om storyn är gammal är fenomenet modernt.. :wink:

Tjabbe

Sedd
Inlägg: 123
Blev medlem: 14 dec 2006 16:07
Ort: Andra sidan Bottenhavet

Inläggav Sedd » 11 apr 2007 16:17

Man kan inte resonera på det sättet tycker jag. Han gjorde fel, och gjorde det av egen vilja. Men förlåtelse finns fantastiskt nog också för sådana brott som mord – men morden lämnar sprickor och sår kvar hos andra.
Hade han inte mördat vet jag inte vad han gjort. Men det var ju bra att han fick förlåtelse. Men morden var ju förfärliga för dem som drabbades!
Och det är stora frågor som inte är lätta att svara på, men man kan iaf inte säga att morden skulle vara nödvändiga för försoning, absolut inte.
Lyssna och se.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster