Våra sinnen är tillförlitliga, eller?

[Algotezza]

Fast jag tror inte dualismen egentligen är nödvändig, inte heller uppdelandet av jag själv och omvärlden. Jag upplever inte någonsin bara mitt medvetande, eller bara omvärlden. Jag upplever alltid ett slags upplevelsesfär - så långt mina sinnesförnimmelser sträcker sig för att nu göra detta begripligt. Allt som befinner sig i mitt medvetande är ju delar av "mig", är det intelligibelt månne?

Jovisst, det vi kallar "världen" är ju en bild i ditt medvetande förmedlat via dina mot världen inriktade sinnen och ditt medvetande är en del av dig!

A

[Algotezza]

Hegel skriver om "das totalität", totaliteten av upplevelsen, i öppningsrepliken till " Phänomenologie des Geistes"
Alltså skulle vi uppleva världen på barnets sätt som en total, osplittrad helhet.
Sen, enligt Hegel, griper förnuftet in och splittrar och analyserar. Det oskuldsaktiga är inte längre naivt då det mänskliga förnuftet har gripit in och söndrar helheten i fragment.
Återvägen, efter analysen, är syntesen då det mänskliga förnuftet åter sammanfogar analysens fragment till en helhet.

Citerar Marx,
"Det konkreta är konkret eftersom det utgör sammanfattningen av många bestämningar, alltså enhet i mångfalden. I tänkandet framstår det därför som sammanfattningsprocess, som resultat, inte som utgångspunkt, fastän det är den verkliga utgångspunkten och därför också utgångspunkten för åskådningen och föreställningen. På den första vägen förflyktigas den fulla föreställningen till abstrakta föreställningar; på den andra leder de abstrakta bestämningarna  till reproduktion av det konkreta på tänkandets väg."

Sen kommer Marx till allvarlig kritik av Hegel i samma tema
"Hegel råkar därför ut för illusionen att han fattar det reella som resultatet av det själv sammanfattande, i sig fördjupande, sig av egen kraft utvecklande, tänkandet. I själva verket är metoden att stiga från det abstrakta till det konkreta bara tänkandets sätt att tillägna sig det konkreta, att reproducera det som något andligt konkret"
Vet inte riktigt varför jag skrev detta inlägg, möjligen som ett prov på djupsinnig marxism.

Jo, livsupplevelsen är en totalitet och en del av oss själva men via vårt gemensamma språk och därav betingade intersubjektiva sanningar, axiom och tolkningsmönster har vi lyckats med konstycket att dela upp denna i "jag" och "omvärlden"... Men allt är "själv" (jag + omvärld) i något slags ursprunglig, enhetlig  mening... Alltså inte heller "jag upplever något" utan "är själv" eller bara "närvaro"...

A

[Avantgardet]

Inte nödvändigtvis en del av. Men rent språkligt måste vi ju tyvärr beskriva det så tycks det. Medvetandet är jag, jag är medvetandet - och medvetandet rymmer allt tillgängligt, inom räckhåll. Således är "yttervärlden" något jag aldrig är i kontakt med, om vi nu skall vara petiga, för "yttervärlden" definieras här som något utanför mitt medvetande.

[Avantgardet]

Det går undan här märker jag...jag tror vi säger samma sak Algotezza.

[Algotezza]

Även jag håller med Algotezzas genomgång här. När, som här är fallet, sinnes-, minnes- och tankeprocesser ingår under paraplyet upplevelser.  :)  :D  :lol:

/cogito

PS. Algo, hela din kommentar borde du publicera på det där andra forumet också. Det är "denna pedagogik" som jag saknar i den "livsanalysen" som där utgör ett stående inslag. Äntligen!

______

Ojdå, det har redan kommit en massa inlägg emellan... Genomgången jag avser är denna:

Martinus talar i sina verk om den ständigt skiftande livsupplevelsen (summan av allt vi upplever av fysisk och mental natur), oavsett om detta förmedlats via våra vanliga fem sinnen eller något som härrör från vårt inre, minnesprocesser, tankeprocesser, känslofärgningar av vad de fem utåtriktade sinnena förmedlar.

Utiffrån just livsupplevelsens faktum (svårt att förneka eller hur?) kan vi dra slutsatsen att i samma mån som denna existerar, bör vi själva som upplevare med förmåga att uppleva, existera samt även den omvärld som, när vi upplever den, kan beskrivas som "min fysiska kropp - innehållande min mentalitet -  omgiven av en fysisk värld". Glöm inte att ta med närvaron av den egna fysiska kroppen och den egna mentaliteten när vi beskriver omvärlden. Visserligen ser vi  inte kroppen i dess totalitet men stora delar av den. Vi är alltid närvarande, fysiskt och mentalt, när vi upplever omvärlden. Så vad är det vi kallar "den fysiska kroppen" upplevelsemässigt sett annat än en viss typ av upplevelse som är ständigt närvarande när vi upplever omvärlden, alltså en serie  upplevelser som uppvisar hög grad av familjelikhet - även om de kanske inte har en gemensam materiell kärna,  ett materiellt jag (men väl ett immateriellt, enligt mig).

Detta forum är mitt andningshål när luften blir för tung att andas på STT av "oomkullrunkeliga fakta" och "logiska tankedjor"...

A

[Grottis]

Grottis,
jag betvivlar inte sinnenas pålitlighet! Varför jag deltar i denna diskussion är ditt påstående nr1 från ditt startinlägg, citat:

"Sinnesorganen ger en korrekt och relativt fullständig bild av verkligheten."

Jag har hela tiden velat framhåller att sinnena INTE ger en fullständig bild av verkligheten. Bilden blir fullständig tack vare tänkandet!

Observera att jag skrev "relativt fullständig bild av verkligheten". Jag förnekar inte att tänkandet bidrar till vår kunskap om verkligheten. Absolut är det så.

Som stöd för min tes vill jag anföra ett resonemang som jag hittade på en filosofblogg, citat:

"Tydligen är vi utrustade med förmågor att skilja sanning från falskhet. Eftersom det handlar om en bedöming, som utförs tankemässigt med hjälp av förnuftet och sinnena, kan vi kalla förmågorna för kognitiva. Vi tycks alltså kunna lita på dessa kognitiva förmågor för att kunna känna igen det som är sant och avvisa det som är falskt."

Öh... Det råkar var min blogg: http://grottis.blogspot.com/ . Har jag sagt emot mig nu igen?  :o

 :D

[Anders]

Sinnernas tillförlitlighet är väl att betrakta som rådande paradigm. Den bästa modell vi har för varseblivning just nu. Sen kan det ju komma nya upptäckter som raserar denna paradigm.

[Algotezza]

Det går undan här märker jag...jag tror vi säger samma sak Algotezza.

mJAu!

A

[Avantgardet]

Han heter G, och hade han varit inne just nu hade han hälsat.

[Algotezza]

:)

Han heter G, och hade han varit inne just nu hade han hälsat.

Vår katt heter Cléo, jamar just nu bredvid mig, sitt "gos"-jam, när hon lade sig i sonens säng.

Fsst, hon saknar helt social kattkompetens...

A

[Grottis]

Jag kom att tänka på en vetenskaplig laboration som skulle få dig att ändra uppfattning Grottis, men den är olaglig så jag uppmuntrar inte till den, och den kan inte registreras av utomstående.

Så här: man imundigar sig en stor kvantitet med psilocybininnehållande svamp.

Är det världen som ändras eller vår perception av den? Jämför ett objekt före, under, och efter trippen.[/i]?

Svampintaget får en att sluta varsebliva för att istället drabbas av hallucinationer och illusioner.

Det är ganska enkelt alltså. Hallucination är inte perception.

[Avantgardet]

Svampintaget får en att sluta varsebliva för att istället drabbas av hallucinationer och illusioner.

Det är ganska enkelt alltså. Hallucination är inte perception.

Det är absolut inte så enkelt, jag tycker personligen att begreppet hallucination är riktigt olyckligt (eftersom det har kopplingar till just illusion). Hallucination är inte illusion, däremot är det utan tvivel perception. Men det måste emellertid erfaras. Det påminner emellertid om gemene mans föreställning om att psykotiska människor skulle handla helt slumpartat, lika felaktig föreställning det.

[Algotezza]

Jag kom att tänka på en vetenskaplig laboration som skulle få dig att ändra uppfattning Grottis, men den är olaglig så jag uppmuntrar inte till den, och den kan inte registreras av utomstående.

Så här: man imundigar sig en stor kvantitet med psilocybininnehållande svamp.

Är det världen som ändras eller vår perception av den? Jämför ett objekt före, under, och efter trippen.[/i]?

Svampintaget får en att sluta varsebliva för att istället drabbas av hallucinationer och illusioner.

Det är ganska enkelt alltså. Hallucination är inte perception.

Nej,  men det är en upplevelse som dock ej primärt ej har sin grund i perception av något i yttervärlden via våra på denna yttre värld inriktade sinnen. Men en upplevelse är det.

A

[Avantgardet]

Nej,  men det är en upplevelse som dock ej primärt ej har sin grund i perception av något i yttervärlden via våra på denna yttre värld inriktade sinnen. Men en upplevelse är det.

Jag skulle tvärtom hävda att det var just detta, bara att själva grunden för perceptionsapparaten är förändrad. Jag ser fortfarande exakt samma föremål men jag ser dem på ett annorlunda sätt. Det går nog med fördel att jämföra med att ta på sig ett par färgade solglasögon. Det är fortfarande samma sinnen som förnimmer och på samma sätt men själva upplevelsen i sig är en annan.

[Grottis]

Ni är alltså med på att det inte är verkligheten som ändras utan biokemin hos den svampätarens hjärna, eller mer filosofiskt: varseblivningsförmågan?