Makterna skrev:Skilj mellan om vem som gör bedömningen, och vem som gagnas. Det är tänkbart att en människa kan gagnas av något annat än det han förespråkar - det kan finnas flera tänkbara förklaringar till det.
Vad har det i sammanhanget att göra? Jag förstår inte din poäng. Lyckomaximeringsprincipen gäller väl oavsett?
Makterna skrev:Nej, det var inte därför. Vetenskapen bör alltid konsulteras eftersom den borde veta. Och även om den inte är perfekt är det det bästa vi har.
(Tror du verkligen det gagnar debatten att du ställer såna tillspetsade frågor? Tror du verkligen själv att det är så? Jag tycker ärligt talat du mest verkar debattera för att få rätt inför nån sorts publik, snarare än att tillsammans komma till nya insikter)
Jag vet inte, jag inbillar mig att det nästan är enbart du och jag som kan följa det vi skriver, eftersom det är så spårigt och spretigt, vem skulle ens ha orken att läsa allt vi skrivit? Faktum kvarstår, du vill ju inte anamma vissa vetenskapliga upptäckter, och detta av den anledning att de inte stämmer överens med dina åsikter. Eller är du nu beredd att ändra uppfattning vad gäller straff?
Makterna skrev:Det stämmer. Inte om USA vill gagna världen, vilket ju är den vanligaste innebörden av "utilitarism", och de hoppas jag att de vill. Många oseriösa länder tänker bara på sina egna invånare, vilket är oansvarigt och oseriöst. Av populistiska skäl gäller nog dettatyvärr många länder vi kallar seriösa, även USA såklart, fast inte i lika stor utsträckning.
Bin Ladin menar sig ju också ha en sådan ambition, men är det inte konsekvenser en utilitarist skall se till? Då spelar väl intentioner ingen roll som helst, eller? Din bedömning i sakfrågan är överhuvudtaget inte relevant, då du ju erkänt att du inte bygger dina omdömen på empiri eller verklighet. Du hade kunnat skriva att "i den och den spionromanen är USA en bättre stat än Irak och därför argumenterar jag på detta sätt", då hade vi åtminstone fått en rättvis bild av dina utsagor.
Makterna skrev:Det stämmer.
Nästa steg för dig blir väl då att bevisa att muslimerna verkligen blir lyckiga av att lyckas i sin terroraggression, eller om det kanske snarare är så att den som är krigsfixerad behöver lite nederlag ibland för att maximera sina adrenalinkickar. Om världen la sig ner för islamisternas fötter och det inte fanns något mer att kriga om, kanske de inte skulle tycka det vore lika kul längre. Analogt: det är t.ex. inte säkert att tecknandet av Muhammedteckningarna överlag sänkte lyckan bland muslimerna, snarare fick de hatkick och fick ökad sammanhållning, vilket på ett (sjukt, kan man tycka) sätt faktiskt ökade deras lycka samtidigt.
(Detta kan jag dock inte uttala mig helt säkert om, det är mest en spekulation, men jag nämnde det ändå, ty mekanismen kan vara värd att ha i åtanke)
Ja, här är vi ense, och du resonerar sunt kring utilitarismen här, men detta är också varför jag menar att spekulationer av detta slag är helt och hållet meningslösa och inget att bygga sin argumenation på. Samma kriterium skall förstås också gälla för USA innan de angriper något land i mellanöstern, men här tycks du (godtyckligt) ha frångått den principen.
Makterna skrev:Spionthrillers? Vad har du för bevis på att det är just skönlitteratur som driver hur USA's utrikespolitik utformas? Är det vanligt i Washington att man läser spionthrillers, är detta en stor del av livsstilen där?
Tror du det seriöst, eller sa du bara så för galleriernas skull? Dvs är Avantgardet ett troll? (Ett troll (kommer av trolling = drivfiske) är någon som driver med folk, genom att säga saker som han egentligen inte själv tror på eller tycker, i retoriska syften)
Vad kul att du frågar!
Richard A. Clarke skrev:Efter attacken i Tokyo började han läsa fiktiva redogörelser som Rainbow Six och The Cobra Event där terrorister skaffar sig kemiska och biologiska vapen. Vissa böcker skickade han till oss för kommentarer. Vissa diskuterade han med experter utanför administrationen. Böckerna bara bekräftade det han redan hade kommit fram till: vi var tvungna att göra mer för att hindra att terrorister fick tag på den här typen av vapen och vi behövde vara redo om de gjorde det.
Och vad får då detta för konsekvenser? Svaret hittar vi i 11 septemberrapporten:
Nationella kommissionens slutrapport om terroristattacken i USA skrev:President Clinton, som blivit uppskrämd av händelsen i Tokyo, beslutade att förberedande insatser för att upptäcka och bemöta terrorism som utnyttjade kemiska eller biologiska stridsmedel eller kärnvapen skulle ges högsta prioritet av hans egen stab och av alla myndigheter.
Visst finns det en någorlunda befogad rädsla, det finns ju dessa typer av vapen. Men varför läsa spionthrillers? Varför frågar man sig inte varför terroristerna skulle vara intresserade av att anfalla just USA? Vad är deras bevekelsegrunder? Rapporten är i ett stycke ytterst klarsynt när den skriver: ”USA är starkt engagerat i den muslimska världen och kommer vara det i många år framöver. Detta amerikanska engagemang är impopulärt” (s. 364). Men detta "engagemang" är inget man ämnar ändra på något sätt, upphovet till konflikten är alltså något man ämnar låta förbli som det är - dvs. en kontinuerlig provokation om man så vill.
Detta med skräckbilden man målar upp tycker jag är intressant i sig. Richard A. Clarke berättar hur man simulerade krismöten, och projicerade "fakta" på en skärm, allt i syfte att skrämma upp kabinettsmedlemmarna så att pengar skulle kunna stickas till.