Minded skrev:På tal om:alex-kasi skrev:Hur definierar du Guds vilja?
...Är inte gud definierad (typ) som allting och ingenting - dvs vad som helst? Alternativt - finns det någonting som inte är gud/gud är?
Någon?
Gud i kristendomen är den eviga (evig betyder att han existerade före universum, att han existerar parallellt med universum och fortsätter existera sedan universum upphört) självuppehållande, av allt skapat oberoende faktor som skapat universum men som själv inte är identiskt med eller en del av denna sin skapelse.
Guds vilja är att hans skapelse skall ha samma egenskaper som han, vara god och nästakärleksfull, samt leva i gemenskap med honom, men inte genom att skapelsen har dessa egenskaper och gör detta per automatik, utan av fri vilja. Gud vill förmodligen ha spänning och omväxling i tillvaron - uppleva något som inte bara är en mekanisk spegling av honom själv.
Vid syndafallet valde människan av fri vilja bort godheten och nästakärleken samt gemenskapen med Gud, och hon föll då ned i ondska, egoism och avskurenhet från Gudsgemenskapen. Guds son Jesus, den tredje personen i treenigheten, valde då efter en tid att inkarnera som människa på jorden, uppfyllde alla krav som Gud ställt på människan, och som en magnet sög han till sig människans ondska och egoism och neutraliserade dessa faktorer genom sin nästakärlek och offerdöd, där alltså Gud offrar sig själv för sin skapelse - det är alltså inte ett "oskyldigt väsen som pinas till döds" utan Gud själv som dör och lider - i mänsklig gestalt.
Martinus brukar ju hävda att Gud vore pervers om han offrade en oskyldig för att de verkligt skyldiga skulle gå fria - men hur blir det om det är Gud själv som i mänsklig gestalt offrar sig själv för sin skapelse? Martinus förnekar emellertid treenigheten: Jesus är inte Gud, inte en person i treenigheten, utan bara "en längre kommen människa".
Om då människan tror att Jesus/ Gud gjort detta - återupprättas Gudsgemenskapen. Människan får syndernas (synd = ondska, egoism och gudsförnekande) förlåtelse och får nåd inför Gud. Det innebär inte att den nyfrälste med en gång kommer att bli befriad från all sin ondska och egoism men han har i alla fall börjat leva i Gudsgemenskap. Genom nattvard, bibelläsning, bön och församlingsgemenskap (predikan, lyssna på Guds ord etc.) är det möjligt att börja "renas" från ondskan och egoismen på allvar, då man nu lever i Gudsgemenskap och kan vägledas av Gud via nämnda aktiviteter. Det är ju ganska lätt att se att de som kallar sig kristna fortfarande kan agera kärlekslöst och egoistiskt, men det centrala är att man som troende lever under Guds vingars beskydd så att säga. Men man kan fortfarande drabbas av tillvarons mörker - dock finns det alltid en inre motkraft till det mörker man drabbas av, nämligen det ljus som härrör från Gudsgemenskapen.
Så har jag förstått att kristendomen fungerar. Beskrivet i all korthet.
Med vänlig hälsning
Algotezza