Var kommer ekonomiska kriser från?

[J R Auk]

1 maj 1985 avskaffades räntregleringen och i december samma år togs utlåningstaket bort som de första stegen mot en förnyelse av kreditmarknaden. Detta innebar att bankerna fritt kunde välja både volym och ränta for sin utlåning. Effekterna av den förändrade lagstiftningen lät inte vänta på sig och bankernas kreditgivning ökade snabbt .

En stor del av bankernas krediter gick till att finansiera byggen och fastighetsköp. Priserna på fastigheter, speciellt kontorsfastigheter, steg kraftigt under senare delen av 1980-talet framfor allt i storstäderna. En huvudorsak verkar ha varit inflationsförväntningarna som vid denna tidpunkt var mycket höga. Dessa förväntningar kan ses som en reaktion på den allmänna högkonjunkturen, stegrande löner och den statliga skattepolitiken. Då många hyreskontrakt var indexerade - och hyreshöjningarna därför styrdes av inflationen - förväntades avkastningen på fastigheter fortsätta öka. Därtill kom att människor förväntade sig att inflationen under de kommande åren skulle sänka realräntan och på så sätt göra fastighetsinvesteringar mer lönsamma. Erfarenheten sade också att fastighetsköp var en säker investering. Den goda tillgången på kredit kunde ytterligare underblåsa prisstegringen på fastigheter och i slutändan även inflationen.

Efter det att bankernas utlåningstak 1985 togs bort, steg fastighetspriserna och skapade på sikt realsäkerheter som endast
byggde på marknadens uppskruvade förväntningar.

De finansiella kriserna föregicks av perioder med ökad utlåning från
bankerna och - med undantag for 1930-talet - en accelererad inflation i
samhället. De föregående högkonjunkturerna karaktäriserades ur finansiell
synvinkel av en ökad spekulation på antingen obligations-, aktie- eller fastighetsmarknaderna, vilket pressade upp priser och kurser till nivåer som många gånger inte överensstämde med de värden som motiverades av avkastningen.

http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf

I samband med 1990/91 års skattereform slogs fast att bostadsbeskattningen ska uppfattas som en del av kapitalbeskattningen.
Detta låg bakom valet av skattesats, 1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde. Utgångspunkten var – och är – att kapital placerat i bostäder ska beskattas neutralt mot kapital placerat på
annat sätt, t ex i obligationer eller aktier.
Parallellt med att utredningen om reformerad inkomstskatt12 lämnade detta förslag, föreslog kommittén för indirekt skatt13 att investeringar i nya bostäder istället skulle betraktas som konsumtion. Som en följd av detta föreslog den sistnämnda kommittén full moms på bostadsbyggande.

Följderna av dubbelbeskattningen tillsammans med de övriga skatteökningarna som skattereformen förde med sig (moms
på vatten, energi, fastighetsskötsel m m) blev dramatiska. Hyrorna höjdes i genomsnitt i hela beståndet 1990–1997 med ca 40 procent realt. Boendekostnadernas andel av hushållens disponibla inkomster
steg till de högsta i världen. För år 1997 uppgick den till hela 31,5 procent.
Denna relativprischock på boendet skapade ett behov av att kraftigt reducera bostadskapitalet i Sverige. De skenande boendekostnaderna
drev fram ett prisfall på bostäder som skapade den amorteringschock
(”ökning av sparkvoten”) som fick privat konsumtion att falla.

Jag har i huvudsak argumenterat för två slutsatser. Den ena är att den realekonomiska krisen inte bör förklaras som orsakad av ett flertal olyckliga oberoende händelser. De förändringar i bostadsbeskattningen
som genomfördes i samband med skattereformen är en viktig exogen
händelse som orsakade eller i betydande grad förstärkte flera av de händelser som utgör krisens förlopp. Det är bl a kollapsen i bostadsbyggandet, fallet i villapriserna, uppgången i sparkvoten, nedgången i privat konsumtion, den sjunkande industriproduktionen,
sysselsättningsraset och den offentliga skuldkrisen.

http://www.ne.su.se/ed/pdf/27-6-up.pdf

De rikaste 1 procent äger 20 procent av förmögenheten De 1 procent rikaste hushållen har 20,3 procent av hela förmögenhetssumman för samtliga hushåll. De 10 procent rikaste har 61 procent av förmögenheten. Spridningen av förmögenhet är 2-3 gånger så stor som spridningen av hushållens disponibla inkomst. Topp 1 procent av hushållen har 7 procent av inkomstsumman och topp 10 procent har 26 procent av inkomstsumman.

Fastigheter och aktier påverkar förmögenhetsfördelningen

Ingen studie av förmögenhet och dess fördelning kan undgå att ta intryck av vad som händer med de tillgångar som påverkar värdet av hushållens sparande. Generellt gäller att kraftiga förändringar på värdet av aktier och aktierelaterade tillgångar påverkar hushåll med stora tillgångar. Förändringar vad gäller priser på fastigheter, framförallt egna hem påverkar en mycket större del av befolkningen. I tider av hög inflation påverkas även värdet av hushållens skulder även om denna påverkan har fler faktorer som man måste beakta. De dramatiska förändringar som skett vad gäller aktiemarknadens utveckling under 1980- och 90-talen, både vad gäller omfattning och förändringar av börskurser, har haft en mycket stor inverkan på fördelningen.

Merparten av de samlade tillgångarna, 62 procent, finns som fastigheter samt bostadsrätter och bilar. Dessa tillgångar kan inte omedelbart omsättas i kontanter. Det är också dessa tillgångar som är jämnast fördelade mellan hushållen. Finansiella tillgångar omfattar nästan 35 procent av hushållens tillgångar och de är ojämnare fördelade än fastigheter m.m.

Det är inte bara tillgångarna som är större efter stigande nettofömögenhet. Även skulderna är större i medeltal om man har stor nettoförmögenhet. Däremot är skuldsättningsgrad, skuldens andel av tillgångarna, endast 8 procent för de 1 procent rikaste hushållen och för hushållen mitt i fördelningen är skuldsättningsgraden över 50 procent.

Förändringar 1975-1997
Vi har så här långt visat att förmögenheten är mycket ojämnt fördelad bland de svenska hushållen år 1997. Nästa fråga att försöka besvara är om det har skett förändringar i den svenska förmögenhetsfördelningen över tid. Svårigheterna är uppenbara att göra strikta jämförelser
eftersom förutsättningarna för datainsamling har förändrats över åren. I avsnittet om datafångst har vi försökt visa på de skillnader som föreligger i förutsättningarna att mäta förmögenheten för olika år. Med kännedom om dessa skillnader ska vi göra en jämförelse med tidigare mätningar.
Vi kommer att visa förändringar på olika sätt för att försöka klargöra om uppmätta skillnader kan bero på olika sätt att mäta eller om vi trots skillnader i mätmetod kan uttala oss om det har skett förändringar i förmögenhetsfördelningen. Vi kommer endast att uppehålla oss
vid nettoförmögenheten.

Allra mest ökade den översta decilen och de allra rikaste 1 procent ökade sin nettoförmögenhet med över 80 procent mellan 1983 och 1990.

En ytterligare noggrann beskrivning av den absoluta toppen visar att de allra rikaste topp 0,01 procent av hushållen, som motsvarar mindre än 500 hushåll, har i jämförelse med 1970-talet en högre andel av förmögenhetssumman på 1990-talet men andelen var högst år 1990 och har sedan minskat något.

Analysen med hjälp av andel av förmögenhetssumman är ett s.k. nollsummespel. Om någon grupp ökar sin andel måste någon annan minska sin andel. Det tydliga mönstret uppträder för decil 10 dvs. de rikaste 10 procent av hushållen. Sedan 1980-talet har denna grupp ökat sin andel av förmögenheten markant och har sitt högsta värde under 1997. Då hade den 10:e decilen 61 procent av den totala förmögenhetssumman. Detta inträffar trots att de allra rikaste
skiktet, de 0,1 procent rikaste har minskat sin andel. Det har alltså skett dels en ökning till de 10 procent rikaste förmån men också en omfördelning inom denna grupp. De 90 procent hushållen under toppnivån har minskat sin andel.

Det saknas kontrolluppgifter för finansiella tillgångar utomlands 1997. Enligt finansräkenskaperna finns en större restpost i den nationella sammanställningen som pekar på att hushåll har mer tillgångar i utlandet i slutet av 1990-talet än tidigare. Till en del kan dessa tillgångar finnas med i begreppet övriga finansiella och reala tillgångar som redovisas i rapporten. Vi har inga beräkningar över hur finansiella tillgångar i utlandet är fördelade. Hur dessa tillgångar påverkar fördelningstalen får därför vara en öppen fråga i vår rapport.

Däremot har de 40 procent hushåll som finns längst ned i fördelningen sina högsta värden 1978 och de lägsta värden uppmäts 1992 och 1997.

http://www.scb.se/statistik/HE/HE0104/formrapport.pdf

"endast en kris - verklig eller inbillad - kan åstadkomma verklig förändring"

Jag hoppas jag inte behöver förklara vad jag menar med detta. Och jag hoppas att jag inte behöver påpeka att det som sker sker med våra folkvalda representanters medgivande.

Det är mycket text, men jag rekommenderar en full läsning av de källor jag angett för att ni skall få en fullständig bild av vad som försiggår.

För hur man utnyttjar ekonomins konjunktur svängar se det jag tidigare sagt om detta.

[teoretikern]

Jag hoppas jag inte behöver förklara vad jag menar med detta. Och jag hoppas att jag inte behöver påpeka att det som sker sker med våra folkvalda representanters medgivande.

Det är mycket text, men jag rekommenderar en full läsning av de källor jag angett för att ni skall få en fullständig bild av vad som försiggår.

För hur man utnyttjar ekonomins konjunktur svängar se det jag tidigare sagt om detta.

Just krisen i början av 90-talet kan man belasta sossar för. Det viktiga här att komma ihåg är att Sverige hade under 80-talet en fast växelkurs gentemot sina handelspartners. Med den kunde inte inflationen skjuta i höjden för då skulle svenska produkter bli dyrare gentemot utländska. Detta sker vid en blygsam inflation på bara en handfull procent. Skumma finansvalpar ligger väl nära till hands att beskylla här liksom i det amerikanska fallet, men detta duger inte. Milton Friedman skrev pedagogiskt att man kan anklaga oljeshejker, finanshajar, fackföreningar eller företag för inflation, men alla dessa äger inte penningpressar. Det är centralbankens politik som ligger bakom inflation. Tydligen låg avregleringen av finansmarknaderna bakom krisen 1992, men ser man till inflationstrycket, var inflationen desto högre innan än efter avregleringarna. Redan 1970, innan oljekriserna, låg inflationen på 6%, vilken var den så kallade underliggande inflationen. Ser man till inflationen, sjönk den faktiskt omedelbart efter 1985, men tog rejält skutt 1990 upp till 10% i och med en momshöjning och i och med stigande oljepriser pga Irakkriget. 1992 hade inflationen medfört dyr krona och förväntningar om en närstående devalvering, varpå räntorna höjdes och därmed skapade en finanskris. Tyskland hade under många år hållit ett inflationsmål och därav inte drabbats av sådana kriser liknande den svenska.


Angående den amerikanska ligger problemet även här på politikens område. USA har sedan några år den så kallade Community Reinvestment Act vilken tvingat banker att låna till mindre kreditvärdiga personer. Banker som inte lånade ut stämdes rentav, det finns ett berömt klipp av Clintons bostadsminister som öppet inför en presskonferens skryter om hur giriga banker ska sättas dit. Dessa lån slussades senare vidare till utlandet i så kallade MBS. Men så visade det sig att inte så få av alla icke kreditvärdiga visade sig leva upp till sitt rykte, att de kunde inte betala, vilket utlöste krisen, vilken således inte beror på någon lustig härdsmälta inne i någon spekulants huvud utan på reella faktorer i ekonomin.

Man ska här ha i åtanke att alla bail out tjänar inte några skumma finansvalpar på, utan istället främst de osäkra låntagarna vilka tillåts bo kvar överhuvudtaget i sina hus.


Om privata finanser är så volatila och instabila, borde helt avreglerade marknader vara de värsta av alla. Men så är inte fallet. Canada, Sverige och Skottland hade länge ett mycket fritt bankväsen med privata valutor, som mest hade Sverige 20 olika. Dessa länder borde i så fall varit hopplöst mycket mer plågade av kriser, men så här ser det ut:



Canada drabbades inte av en enda bankkonkurs under depressionen 1930.

De amerikanska regleringarna fram tills 1933 bestod i att  banker tvingades köpa statsskulder för att överhuvudtaget tillåtas bedriva verksamhet, dels att de tilläts inte etablera sig var de ville. Resultatet blev ett mycket klumpigt bankväsende. Englands regleringar såg nästan likadana ut men de nådde inte den skotska gränsen så därav kan man tydligt se regleringarnas verkan.



Det har idag framförts krav på "regleringar" för finansväsendet, men det är oklart vilka regleringar då, för de har i och med CRA redan existerat och syftade till någonting gott.
Bretton Woodssystemet är ytterligare ett exempel på ytterligare en reglering som skulle göra någonting gott, men det enda som hände var att medelklassens alla besparingar gick upp i rök när olika nationer tävlade sinsemellan om att devalvera, misshandla sin valuta och försöka skjuta över problem på sina grannar.
Även Jugoslaviens ekonomi borde vara en enda lång vacker framgångshistoria av sunda finanser utan spekulation och annat så kallat skadligt, men istället sköt inflationen fart till 500% vilket orsakade en vrede bland befolkningen. Så regleringar är inga lösningar på finanser utan istället kommer man få se andra typer av kriser.

Istället för att se ett visst värdepapper gå upp i rök, kommer en annan, socialistisk sort drabbas av exakt samma sak.

Denna post är nu inget försvarstal att i en äkta liberalism kommer vi minsann inte få se någon destabilisering alls, utan den säger bara att regleringar löser knappast någonting, de infriar inte alls sitt syfte. Under finansregleringarnas tid fram tills 1985, lovade verkligen den svenska staten att en krona skulle vara värd en krona nästa år? Så var verkligen inte fallet med 13% inflation.



Jag tänkte avsluta här med att gå in i det egentligen för realpolitik totalt irrelevanta ämnet marxism, för även Marx medgav att det i socialismen kommer existera en värdeenhet vilken byts mot produkter. Det duger därför inte att mena att pengar ska minsann försvinna och så löser sig allting. Pengar försvann i Sovjet i början av bolsjevikernas styre, men de upptäckte att det var mycket svårt att styra en ekonomi utan pengar. Man återiunförde istället pengar och förde en rigorös antiinflationslinje i vetskap att beräkningar av framtida värde blir helt omöjliga utan en fast värdeenhet. Marx utlovar i sitt tio punkters program i det kommunistiska manifestet att som första åtgärd förstatliga riksbanken. Vem bestämmer värdet av den värdeenheten? Och produkterna? Kan socialistiska regeringar garantera att denna vädeenhet, innan den försvinner under kommunismen, kommer bibehålla sitt värde?

[J R Auk]

Varför var det sossarnas fel att bankerna lånade ut pengar utan gedigen täckning?

Nordea, nordbanken, var inte statlig då, utan kom att bli det efter att deras misskötta affärer uppdagades.

Men det är ändå en irrelevant fråga. Jag talar inte här om att peka finger mot en enskild aktör. Jag talar här om talande händelser för att oavsett vem som sitter vid makten så agerar staten företrädande för de besuttna. Detta genom att påtryckningar från just besuttna kontrollerar nyckelposter och om inte det möjligt, det handlingsutrymme nyckelposterna ges.

Socialdemokraterna har aldrig varit något annat än en installation för att motverka hotet mot dessa intressen. Därav som den högborgerliga kungapolaren Branting slängde ut alla verkliga representanter för den tidens folkliga strömningar.

Den som verkar ha ryckt i spakarna när svenska folket förlorade sina pengar, för Sverige som land går det ju bra för, om man ser till de som tronar i Sverige, (fantastiskt till och med, de lyckas mycket bättre än sina aristokratiska polare på kontinenten då de äger en långt mycket större del i % räknat), var Bo Lundgren. Alltså, det som jag omtalar ovan verkar vara en borgerlig skapelse. För de satt vid makten när skattesystemet för fastigheter ändrades och detta efter att den breda befolkningen belånat sig upp över öronen med säkerhet just i fastigheter. Och de som äger bankerna, styrde deras agerande inför krisen, brukar vi kalla just borgerliga även om jag tror att de skiter högaktningsfullt i politik, då politik enbart intresserar den som tror på parlamentarism eller demokrati.

När det krisade så fick alltså svensson betala och stärkta gick den ägande klassen ut krisen. Det kan vi tydligt se i dessa refererade texter ovan.

Och det är kul att du nämner just de som trycker pengarna. För vem ser vi nu bakom de spakarna? Jo Bo Lundgren igen, som nyligen tilldelats serafimermedaljen från vår konung. Den samma konungen som ärvt sin krona från Bernadotte den importerade fascisten som följde i Bonapartes imperialistiska spår.

Och minns vad han sade.

"What then is, generally speaking, the truth of history ? A fable agreed upon."

Ordning fastlagd och upprätthållen. Medalj till de som tjänar det sanna Sverige.

Sluta snacka skit Teoretikern. Jag talar inte här om några småsaker, utan visar på hur man systematiskt plundrar befolkningen för att upprätthålla den snäva ägarstruktur som vi ser.

Det står dig fritt att tolka det annorlunda och argumentera för det. Men kom inte och försök avleda ämnet till något för detta irrelevant.

Det är så att säga skit samma om det går bra eller dåligt för Sverige, det här handlar om hur vi inom Sverige upprätthåller de assymetriska ägandeförhållanden vi är vana vid.

[J R Auk]

Sverige har aldrig haft någon avreglerad marknad, och frihandel har aldrig rådit.

Vi fick aldrig den revolution som kunde förbytt ägandet till den grad att något sådant var möjligt.

Saker är som de har varit, utom att vissa släkter kanske har klantat sig kapitalt och halkat efter lite till någon annans fördel.

De som ägde för hundra år sedan äger idag vår politik ser till att konservera förhållandena.

Och tro inte att det här handlar om någon missunsamhet, jag lever gott, och de gör vi nog de flesta.

Det handlar om hur mycket bättre vi skulle kunna ha det, särskilt i fråga om trygghet och tillit, om inte denna giriga bevakning av makten ständigt skulle vara förestående.

[J R Auk]

Bo, Vilken var din sämsta affär, dels rent privat och dels under bankkrisen och Securum?


Min sämsta privata affär var när jag var ca 15 år gammal då jag bytte bort ett Märklinlok som kallas ”krokodilen”. Det har numera ett högt samlarvärde. Lite skämtsamt var väl min sämsta affär under bankkrisen att ta över Gota Bank, som hade förlorat 37 procent av sin utlåning. Å andra sidan var det nödvändigt för att rädda insättarna och det finansiella systemet.

För vem var det så viktigt att rädda det finansiella systemet? Vi vet vem som innehar mest ägande där, vem som har mest att vinna av det. Det är tydligt beskrivet i rapporten ovan.

Är Bo bara lite korkad, eller väldigt förslagen. Spelar han fiolen eller blir han spelad som en fiol?

Det vet jag inte, men ett finger med i spelet har han och har han haft länge.

[J R Auk]

Är det oklart vad som jag beskriver.

Tror ni det var en slump?

Tror ni att det är en slump vad som sker nu?

[Avantgardet]

Jo, det var bara ett slumpmässigt sammanträffande att man "ompaketerade" en massa lån och sålde dem systematiskt över hela världen!  :lol:

[teoretikern]

Varför var det sossarnas fel att bankerna lånade ut pengar utan gedigen täckning?

Nordea, nordbanken, var inte statlig då, utan kom att bli det efter att deras misskötta affärer uppdagades.

Men det är ändå en irrelevant fråga. Jag talar inte här om att peka finger mot en enskild aktör. Jag talar här om talande händelser för att oavsett vem som sitter vid makten så agerar staten företrädande för de besuttna. Detta genom att påtryckningar från just besuttna kontrollerar nyckelposter och om inte det möjligt, det handlingsutrymme nyckelposterna ges.

Socialdemokraterna har aldrig varit något annat än en installation för att motverka hotet mot dessa intressen. Därav som den högborgerliga kungapolaren Branting slängde ut alla verkliga representanter för den tidens folkliga strömningar.

Den som verkar ha ryckt i spakarna när svenska folket förlorade sina pengar, för Sverige som land går det ju bra för, om man ser till de som tronar i Sverige, (fantastiskt till och med, de lyckas mycket bättre än sina aristokratiska polare på kontinenten då de äger en långt mycket större del i % räknat), var Bo Lundgren. Alltså, det som jag omtalar ovan verkar vara en borgerlig skapelse. För de satt vid makten när skattesystemet för fastigheter ändrades och detta efter att den breda befolkningen belånat sig upp över öronen med säkerhet just i fastigheter. Och de som äger bankerna, styrde deras agerande inför krisen, brukar vi kalla just borgerliga även om jag tror att de skiter högaktningsfullt i politik, då politik enbart intresserar den som tror på parlamentarism eller demokrati.

När det krisade så fick alltså svensson betala och stärkta gick den ägande klassen ut krisen. Det kan vi tydligt se i dessa refererade texter ovan.

Och det är kul att du nämner just de som trycker pengarna. För vem ser vi nu bakom de spakarna? Jo Bo Lundgren igen, som nyligen tilldelats serafimermedaljen från vår konung. Den samma konungen som ärvt sin krona från Bernadotte den importerade fascisten som följde i Bonapartes imperialistiska spår.

Och minns vad han sade.

"What then is, generally speaking, the truth of history ? A fable agreed upon."

Ordning fastlagd och upprätthållen. Medalj till de som tjänar det sanna Sverige.

Sluta snacka skit Teoretikern. Jag talar inte här om några småsaker, utan visar på hur man systematiskt plundrar befolkningen för att upprätthålla den snäva ägarstruktur som vi ser.

Det står dig fritt att tolka det annorlunda och argumentera för det. Men kom inte och försök avleda ämnet till något för detta irrelevant.

Det är så att säga skit samma om det går bra eller dåligt för Sverige, det här handlar om hur vi inom Sverige upprätthåller de assymetriska ägandeförhållanden vi är vana vid.

Sossarna var ansvariga för penningpolitiken. Det är inte bo Lundgren som äger Riksbanken utan den ägs av Riksdagen och tar order därifrån. Med hög inflation försöker innehavare av pengar göra sig av med just pengarna och placerar dem i fasta tillgångar. Fastigheter är ett utmärkt objekt att placera i. Men om inflationen sjunker, blir det attraktivare att placera i aktier eller obligationer. Banker som hade lånat ut till fastigheter fann sig sitta med dåliga lån. Nordbanken var till större delen redan statlig, det som hände under bankkrisen var att staten köpte fler aktier i banken. Bo Lundgren ville till en början inte heller rädda finanssystemet.


Nej, det inträffade aldrig någon massiv överföring av  pengar från dem med mindre inkomster till dem med högre, för ser man till inkomststatistiken i SCB:s årsbok 1996, ser man att alla fick sämre inkomst.  De svenska privata förmögenheterna tillhör Europas lägsta, det är därför de rikaste äger en stor del av denna typ av förmögenhet. socialister brukar ha sin äckliga holistiska syn på inkomster, vilken inte tar hänsyn till att det t ex finns förortsområden med arbetslöshet på 50 - 60%, personer som inte får arbeten pga att arbetsköpare inte anser dem skapa något värde, så hur kan de då vara utsugna om arbetsköpare ser dem som värdelösa?


Sverige hade som sagt privata pengar under 1800-talet, med färre bankkrascher, det kan du inte prata dig ut ur.

[teoretikern]

Varför var det sossarnas fel att bankerna lånade ut pengar utan gedigen täckning?

Nordea, nordbanken, var inte statlig då, utan kom att bli det efter att deras misskötta affärer uppdagades.

Men det är ändå en irrelevant fråga. Jag talar inte här om att peka finger mot en enskild aktör. Jag talar här om talande händelser för att oavsett vem som sitter vid makten så agerar staten företrädande för de besuttna. Detta genom att påtryckningar från just besuttna kontrollerar nyckelposter och om inte det möjligt, det handlingsutrymme nyckelposterna ges.

Socialdemokraterna har aldrig varit något annat än en installation för att motverka hotet mot dessa intressen. Därav som den högborgerliga kungapolaren Branting slängde ut alla verkliga representanter för den tidens folkliga strömningar.

Den som verkar ha ryckt i spakarna när svenska folket förlorade sina pengar, för Sverige som land går det ju bra för, om man ser till de som tronar i Sverige, (fantastiskt till och med, de lyckas mycket bättre än sina aristokratiska polare på kontinenten då de äger en långt mycket större del i % räknat), var Bo Lundgren. Alltså, det som jag omtalar ovan verkar vara en borgerlig skapelse. För de satt vid makten när skattesystemet för fastigheter ändrades och detta efter att den breda befolkningen belånat sig upp över öronen med säkerhet just i fastigheter. Och de som äger bankerna, styrde deras agerande inför krisen, brukar vi kalla just borgerliga även om jag tror att de skiter högaktningsfullt i politik, då politik enbart intresserar den som tror på parlamentarism eller demokrati.

När det krisade så fick alltså svensson betala och stärkta gick den ägande klassen ut krisen. Det kan vi tydligt se i dessa refererade texter ovan.

Och det är kul att du nämner just de som trycker pengarna. För vem ser vi nu bakom de spakarna? Jo Bo Lundgren igen, som nyligen tilldelats serafimermedaljen från vår konung. Den samma konungen som ärvt sin krona från Bernadotte den importerade fascisten som följde i Bonapartes imperialistiska spår.

Och minns vad han sade.

"What then is, generally speaking, the truth of history ? A fable agreed upon."

Ordning fastlagd och upprätthållen. Medalj till de som tjänar det sanna Sverige.

Sluta snacka skit Teoretikern. Jag talar inte här om några småsaker, utan visar på hur man systematiskt plundrar befolkningen för att upprätthålla den snäva ägarstruktur som vi ser.

Det står dig fritt att tolka det annorlunda och argumentera för det. Men kom inte och försök avleda ämnet till något för detta irrelevant.

Det är så att säga skit samma om det går bra eller dåligt för Sverige, det här handlar om hur vi inom Sverige upprätthåller de assymetriska ägandeförhållanden vi är vana vid.

Sossarna var ansvariga för penningpolitiken. Det är inte bo Lundgren som äger Riksbanken utan den ägs av Riksdagen och tar order därifrån. Med hög inflation försöker innehavare av pengar göra sig av med just pengarna och placerar dem i fasta tillgångar. Fastigheter är ett utmärkt objekt att placera i. Men om inflationen sjunker, blir det attraktivare att placera i aktier eller obligationer. Banker som hade lånat ut till fastigheter fann sig sitta med dåliga lån. Nordbanken var till större delen redan statlig, det som hände under bankkrisen var att staten köpte fler aktier i banken. Bo Lundgren ville till en början inte heller rädda finanssystemet.


Nej, det inträffade aldrig någon massiv överföring av  pengar från dem med mindre inkomster till dem med högre, för ser man till inkomststatistiken i SCB:s årsbok 1996, ser man att alla fick sämre inkomst.  De svenska privata förmögenheterna tillhör Europas lägsta, det är därför de rikaste äger en stor del av denna typ av förmögenhet. socialister brukar ha sin äckliga holistiska syn på inkomster, vilken inte tar hänsyn till att det t ex finns förortsområden med arbetslöshet på 50 - 60%, personer som inte får arbeten pga att arbetsköpare inte anser dem skapa något värde, så hur kan de då vara utsugna om arbetsköpare ser dem som värdelösa?


Sverige hade som sagt privata pengar under 1800-talet, med färre bankkrascher, det kan du inte prata dig ut ur.

[J R Auk]

Vem fan snackar om inkomst? Jag snackar ägande.

Dessutom är det inte så att Sverige har lägre ägarkoncentration än resten av Europa snarare tvärt om. Om vi nu tror på dessa utredningar.

Tror du att man skall kunna se dag från dag?

Du måste väl för fan medge att pengar, eller snarare tillgångar, eftersom pengar bara är abstrakta representationer för dessa, flyttas genom mer komplexa mönster än att det tickar ner på ett konto och upp på ett annat.


Tycker du att det är bra att ägandet är fördelat så att 10% äger 90%? Tror du det är bra för vår ekonomiska situation? Tror du det är bra för vår miljö?

Det är ändå bara kontroll det handlar om och inte "pengar". Och varför skulle vi tillåta denna kontroll? Eller snarare varför skall vi tillåta att vi ställs så utanför kontrollen?

[J R Auk]

För att vara någon som påstår sig vara påläst på det här ämnet så framstår du ytterst undanflyende. Börjar snacka inkomster och skit när det tydligt framgår att jag talar om hur värdeföskjutningar och inteckningar på lån koncentrerar ägandet.

Sen att du kommer med rena lögner gör att jag ställer mig än mer tveksam. Vad är det du vill? Har ju frågat dig detta förut. Men aldrig får man något svar.

För övrigt så sa jag att det är politiken, inte något enskilt parti, som är med och backar upp näringsliv, eller snarare de besuttna, för att genomföra dessa perioder.

Jag menar det är inte bara i Sverige det här mönstret uppvisas. Ge ut massa lån till folket så att de placerar i fastigheter, höj räntorna så att de knappt kan betala dessa och tvingas sälja, köp upp de realtillgångar som fastigheter innebär osv.

Finanssystemet är bara det som man sysslar med emellan dessa perioder. Det är bluffen som gör att vi tror att de är så himla rika, och det är bluffen som gör att vi idag saknar täckning för 90 % av all valuta i världen (kanske inte är 90% jag drog bara till med något, är förmodligen mera).

/ J R Auk en propagandastation utan finansering

[J R Auk]

Eftersom det verkar vara svårt med förståelsen för vad som presenteras så ges här en alternativ källa (och ja jag hade förväntat mig åtminstone en liten suck när jag klippte och klistrade ihop det ovan, marknadsapologeten räknas inte.)

"Den har dömt människor till döden", berättade världsbankens förre apparatchik för mig. Det var som en scen från Le Carre. Den mästerlige gamle agenten kommer in från kylan, hoppar över till vår sida, och under några timmars debriefing berättar han om sina minnen av illdåd begågna för en politisk ideologi han nu inser blivit rutten.

Steg ett är privatisering - vilket Stiglitz säger snarare borde kallas korruptifiering. Snarare än att motsätta sig försäljning av statliga industrier, säger han att nationella ledare - med Världsbankens krav som medel för att tysta lokala kritiker - glatt sålde ut sina elektricitets- och vattenföretag. "Man kunde se deras ögon vidgas" vid utsikterna till 10%-iga provisioner, utbetalda till schweiziska bankkonton, bara för att dra bort några miljoner från försäljningspriset på de nationella tillgångarna.

Och USA:s regering visste om det, anklagar Stiglitz, åtminstone när det gäller den största korruptifieringen av alla, den ryska utförsäljningen 1995. "Inställningen hos USA:s finansministerium var att detta är utmärkt eftersom vi vill ha Jeltsin omvald. Vi bryr oss inte om det är ett korrumperat val. Vi vill att pengarna ska gå till Jeltsin" genom mutor till hans kampanj.

http://www.gregpalast.com/globalisten-s ... ran-kylan/

He is also the former Senior Vice President and Chief Economist of the World Bank.

http://en.wikipedia.org/wiki/Joseph_E._Stiglitz

[teoretikern]

Eftersom det verkar vara svårt med förståelsen för vad som presenteras så ges här en alternativ källa (och ja jag hade förväntat mig åtminstone en liten suck när jag klippte och klistrade ihop det ovan, marknadsapologeten räknas inte.)

"Den har dömt människor till döden", berättade världsbankens förre apparatchik för mig. Det var som en scen från Le Carre. Den mästerlige gamle agenten kommer in från kylan, hoppar över till vår sida, och under några timmars debriefing berättar han om sina minnen av illdåd begågna för en politisk ideologi han nu inser blivit rutten.

Steg ett är privatisering - vilket Stiglitz säger snarare borde kallas korruptifiering. Snarare än att motsätta sig försäljning av statliga industrier, säger han att nationella ledare - med Världsbankens krav som medel för att tysta lokala kritiker - glatt sålde ut sina elektricitets- och vattenföretag. "Man kunde se deras ögon vidgas" vid utsikterna till 10%-iga provisioner, utbetalda till schweiziska bankkonton, bara för att dra bort några miljoner från försäljningspriset på de nationella tillgångarna.

Och USA:s regering visste om det, anklagar Stiglitz, åtminstone när det gäller den största korruptifieringen av alla, den ryska utförsäljningen 1995. "Inställningen hos USA:s finansministerium var att detta är utmärkt eftersom vi vill ha Jeltsin omvald. Vi bryr oss inte om det är ett korrumperat val. Vi vill att pengarna ska gå till Jeltsin" genom mutor till hans kampanj.

http://www.gregpalast.com/globalisten-s ... ran-kylan/

He is also the former Senior Vice President and Chief Economist of the World Bank.

http://en.wikipedia.org/wiki/Joseph_E._Stiglitz

Ge dig nu, tror du verkligen att jag kan minutsnabbt besvara dina inlägg? Som att jag inte har ett arbete så att jag kan arbeta ihop värde till antingen behövande eller icke behövande bidragstagare?

Jag har läst tre böcker av Joseph Stiglitz:

Economics of The Public Sector

Lectures in Economics

Globaliseringen och dess kritiker

I den sista boken kritiseras avreglerare å det bestämdaste. Men vad säger vår riddare i den förstnämnda? Där har han en helt annan inställning, där svärtar han ned statliga ingripanden, och försöker med avancerad ekonometri visa i algebra hur farligt det är med statliga klåfingrar. skulle du ha sett denna bok, skulle du kanske rentav på goda grunder ha gapskrattat i rent förakt. Varför ska vi tro Stiglitz nu?

Det Stiglitz inte heller säger någonting om är att Jeltsin försökte dra undan industrin från inflytelserika militärer, vilka knappast är några humanistiska förebilder. Affärsmän och militär är i Ryssland absolut inte samma sak, trots att vänster försöker klumpa samman dem. Stiglitz säger inte heller någonting om att Ryssland faktiskt inte följde IMF's rekommendationer. Han säger inte heller att Rysslands BNP sjönk även pga att Sovjet producerade mängder av militär utrustning av den gamla skolan där ju tyngre och ju mer stål var desto bättre, men att denna produktion lades ned. Den minskade BNP ses av somliga som en standardsänkning. Ja, en sänkning av levnadsstandarden inträffade men inte så abrupt man kan tro om man stirrar på BNP.


10% äger inte alls 90% av allt värde. Rent ihopkok, utan det är kanske 5% av de rikaste som äger 15% om vi tar börsvärdet. Utlandet äger kanske 35%, staten 8% och olika fonder resterande del.

Du missar även det kollektiva sparandet i form av AP-fonder, tjänstepensioner och liknande. Du har gått på det där vänstertramset och siffrorna om de de privata hushållens situation, men det finns långt fler faktorer att beräkna och att ta hänsyn till.

det som däremot stämmer är att det privata ägandet är mer ojämnt här än i utlandet, för om man tar och slår samman skulder med tillgångar är de fattigaste i Sverige mer skuldsatta än de fattigaste i USA. Vi ska alltså amerikanisera oss?

Är detta bra för miljön? Ja, sedan 70-talet kan man se att större delen av utsläppen av alla miljögifter sjunker.

Bli inte hysterisk nu. Presentera gärna ett alternativ. Javisst ja, "folket ska ta kontrollen", vi ska ha "produktion för behov och inte profit", bl a bla bl a bl a bl a...

[J R Auk]

Ge dig nu, tror du verkligen att jag kan minutsnabbt besvara dina inlägg? Som att jag inte har ett arbete så att jag kan arbeta ihop värde till antingen behövande eller icke behövande bidragstagare?

Världen består av fler än dig, inlägget var inte riktat till dig.

Jag har läst tre böcker av Joseph Stiglitz:

Economics of The Public Sector

Lectures in Economics

Globaliseringen och dess kritiker

I den sista boken kritiseras avreglerare å det bestämdaste. Men vad säger vår riddare i den förstnämnda? Där har han en helt annan inställning, där svärtar han ned statliga ingripanden, och försöker med avancerad ekonometri visa i algebra hur farligt det är med statliga klåfingrar. skulle du ha sett denna bok, skulle du kanske rentav på goda grunder ha gapskrattat i rent förakt. Varför ska vi tro Stiglitz nu?

Du måste skilja från det han säger i teori och det han säger om hur teorin omsatts i praktik. Idéen med globalisering och fri marknad samt en institution lik världsbanken behöver inte vara fel. Men som den verkar idag så verkar den upp åt väggarna galen. Och det kommer fler och fler källor som pekar på det. Jag kritiserar inte någon teori i det här inlägget, vilket tydligt kan ses, jag kritiserar något faktiskt, något konkret och något pågående. Det finns tydliga avsändare till de saker som vi ser ske i samhället. De måste ställas till svars för vad det gör och förklara sig, och kanske kan det vara motiverat att inte undskaffa dem från allt vad finans och näringsliv innebär. Men mest troligt är att de borde spärras in så att de inte kan uppta sina projekt igen via bulvaner.

Det Stiglitz inte heller säger någonting om är att Jeltsin försökte dra undan industrin från inflytelserika militärer, vilka knappast är några humanistiska förebilder. Affärsmän och militär är i Ryssland absolut inte samma sak, trots att vänster försöker klumpa samman dem. Stiglitz säger inte heller någonting om att Ryssland faktiskt inte följde IMF's rekommendationer. Han säger inte heller att Rysslands BNP sjönk även pga att Sovjet producerade mängder av militär utrustning av den gamla skolan där ju tyngre och ju mer stål var desto bättre, men att denna produktion lades ned. Den minskade BNP ses av somliga som en standardsänkning. Ja, en sänkning av levnadsstandarden inträffade men inte så abrupt man kan tro om man stirrar på BNP.

Vad har det med saken att göra? Det kan vara relevant att väga in de aspekterna också, men du kan inte försvara detta upprätthållande av aristokrati med att det finns en aristokrati (de inflytelserika militärer du snackar om). Det är irrelevant. Möt mina argument eller butt out och skapa en tråd som tar upp det problem du intresserar dig för.

10% äger inte alls 90% av allt värde. Rent ihopkok, utan det är kanske 5% av de rikaste som äger 15% om vi tar börsvärdet. Utlandet äger kanske 35%, staten 8% och olika fonder resterande del.

Så då ljuger Statistiska centralbyrån, Programmet för inkomst och förmögenhet? Varför då? De jobbar för Socialisterna och misskrediterar socialisterna, verkar konstigt. Eller du vill förstås göra en skillnad på förmögenhet och värde.

Vart har du fått dessa siffror ifrån?

Kanske att jag bättre borde ha specificerat vad jag menar med ägandet, men du borde inte heller ta dig friheten att skriva om vad jag menade, jag avsåg ägandet av förmögenhet. Jag är fullt medveten om att verkligheten är ännu värre än att det är så att det stora flertalet 90% får dela på 10% av förmögenheter, för ovanpå det kommer det du påpekar att de besuttna har del av olika föreningar som står för mycket ägande, och är det egentliga sättet makten koncentreras.

Har jag inte alltid sagt att det handlar om makt? Har jag inte i den här tråden tydligt påpekat att det inte handlar om någon missunsamhet?

Du missar även det kollektiva sparandet i form av AP-fonder, tjänstepensioner och liknande. Du har gått på det där vänstertramset och siffrorna om de de privata hushållens situation, men det finns långt fler faktorer att beräkna och att ta hänsyn till.

det som däremot stämmer är att det privata ägandet är mer ojämnt här än i utlandet, för om man tar och slår samman skulder med tillgångar är de fattigaste i Sverige mer skuldsatta än de fattigaste i USA. Vi ska alltså amerikanisera oss?

Är detta bra för miljön? Ja, sedan 70-talet kan man se att större delen av utsläppen av alla miljögifter sjunker.

Bli inte hysterisk nu. Presentera gärna ett alternativ. Javisst ja, "folket ska ta kontrollen", vi ska ha "produktion för behov och inte profit", bl a bla bl a bl a bl a...

Nej jag missar det inte. Det som dessa Ap-fonder gör är att man kan styra en enorm massa människors sparande genom en eller ett par representanter. Se på Wanja Lundby-Wedin inte har hon företrätt folket, utan har konsekvent gått med på alla höjningar av bonusar och liknande, och det i just de företag som AP-fonderna, det kollektiva sparandet, har placerat i. Det vi gör är alltså att vi tar alla våra tillgångar och ger till andra att utnyttja för sin vinning.

Jag har inte gått på något vänstertrams, vilket jag också påpekat när jag sa att det "är politiken, inte något enskilt parti, som är med och backar upp näringsliv, eller snarare de besuttna, för att genomföra dessa perioder".

Ta av dig nattmössan och hjälp till att skapa ett ordentligt fritt samhälle istället. Jag är inte emot någon fri handel, jag är emot "frihandel" eftersom det enbart innebär att man reglerar marknader så att de starka parterna gynnas.

Jag håller med om att vi bör ha privat ägande, men jag menar att vi också måste ha institutioner som ser till de kollektiva intresset. Så som det sköts nu så fungerar det ju inte. Vilket syns tydligt på saker som att människan inte kan överleva på platser hon kunnat bo på i tusentals år. Eller att kostnaderna för boende ökar trots att investeringar för boendet har gjorts för allt längre tid sen. Kostnaderna för el sätts så att "Vinsten för de nio första månaderna är 23,3 miljarder kronor och det är en ökning med 7 procent." Och folket får betala, och strama åt svångremmen (alltså med detta menar jag inte en materiell förlust utan en kvalitetsförlust).

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2410686

Sluta upp med att sätt mig i någon slags motsatsposition, jag är a politisk, men trött på att makten centraliseras. Det är dags att göra gott av det som är bra. Och förpassa det andra till den öppna historiens vrår.

Du ser inte klart det är allt! Syna bakom kulliserna!

[Lasarus]

De ekonomiska kriserna härrör ifrån människan orationella och känslomässiga  natur.