Creepschool och barnprogrammering

[J R Auk]

Håller med dig Auken men du baserar tankarna på ett samhälle som inte existerar ännu.

Trots den stora orättvisan i betygsystemet fyller de sin funktion. Betygen är en förberedande fas för vårat kapitalistiska samhälle.
Främst för att den genererar studieskulder, fostrar och testar vilka individer som passar sig bäst för våran kultur.

Man måste se vilken funktion skolan främst har. Fostra flitiga och lydiga medborgare och generera bindande skulder.
Motivationen i vår kultur är främst en jakt på ”känsla av betydelse” och en rädsla för att misslyckas.

Fast skolan har inte den funktionen främst om man ser till de som skall förmedla de värden du talar om. Så är skolan då en funktion för det kapitalistiska samhället eller en funktion av det kapitalistiska samhället?


Jag tror inte den medvetenheten existerar som du implicerar när du säger att det är för.

Men jag kan ha fel, svajjar på den punkten, det finns ju så många skabbiga föreningar som hålls under armarna men utanför ljuset av "etablissemanget".

[Fromm]

Håller med dig Auken men du baserar tankarna på ett samhälle som inte existerar ännu.

Trots den stora orättvisan i betygsystemet fyller de sin funktion. Betygen är en förberedande fas för vårat kapitalistiska samhälle.
Främst för att den genererar studieskulder, fostrar och testar vilka individer som passar sig bäst för våran kultur.

Man måste se vilken funktion skolan främst har. Fostra flitiga och lydiga medborgare och generera bindande skulder.
Motivationen i vår kultur är främst en jakt på ”känsla av betydelse” och en rädsla för att misslyckas.

Fast skolan har inte den funktionen främst om man ser till de som skall förmedla de värden du talar om. Så är skolan då en funktion för det kapitalistiska samhället eller en funktion av det kapitalistiska samhället?


Jag tror inte den medvetenheten existerar som du implicerar när du säger att det är för.

Men jag kan ha fel, svajjar på den punkten, det finns ju så många skabbiga föreningar som hålls under armarna men utanför ljuset av "etablissemanget".

Tror inte heller på att någon hemlig skolgrupp har en arbetsmetodik. Alla jobbar för en skola utifrån sin egen världsbild.
Banklånen (skola + bostad) gör bara världsbilden ännu mer konservativ (dvs förstärker vår auktoritära hållning till makten).

[Fromm]

Lägger även till att skrå utbildningen med betyg förstärker vår auktoritära hållning till makten.

[samuelkazen]

Mål som eleverna skall ha uppnått efter avslutad kurs

Eleven skall
kunna diskutera några olika filosofiska förhållningssätt till existentiella frågor

känna till centrala etiska frågeställningar och kunna argumentera kring några vanliga ståndpunkter inom den normativa etiken

analysera och värdera information och ge argument för vad som bör ingå i begreppen kunskap och vetenskap

arbeta med tolkning, precisering och definition av begrepp och utsagor

ha fördjupat sig i något valt filosofiskt problem.
Betygskriterier
Kriterier för betyget Godkänt

Eleven argumenterar i tal och skrift och motiverar egna filosofiska ställningstaganden.
Eleven diskuterar grundläggande etiska och existentiella problemställningar.
Eleven visar en prövande och undersökande inställning till vad som är kunskap och vetenskap.
Eleven läser och reflekterar över filosofiska texter.

Kriterier för betyget Väl godkänt

Eleven beskriver filosofins huvudområden och analyserar några centrala filosofiska teorier.
Eleven bearbetar och diskuterar etiska och andra problemställningar samt gör egna bedömningar.
Eleven använder olika filosofiska teorier och analysmodeller på vardagliga eller vetenskapliga frågor.
Eleven formulerar och presenterar något valfritt filosofiskt problem.

Kriterier för betyget Mycket väl godkänt

Eleven visar självständighet och kritisk förmåga när det gäller att jämföra, tillämpa och värdera olika centrala filosofiska teorier.
Eleven upptäcker filosofiska problem under sina studier eller i diskussioner och ställer relevanta frågor.
Eleven tolkar och preciserar filosofiska frågeställningar samt ger argument både för och emot en ståndpunkt.
Eleven analyserar valda filosofiska texter och sätter in dem i ett idémässigt sammanhang.

Logos citerade betygskriterierna för filosofi på gymnasiet. Jag kom då snabbt att tänka på en trevlig uppgift vi fick i filosofi A för två år sedan samt mitt trevliga svar. Hu skulle ni gymnaiselärare "bedöma" detta svar? (frågan löd ungefär: Utgå från betygskriterierna, resonera kring hur de olika betygen motsvara olika kunskapsnivåer)

(OBS! nedanstående motsvarar inte helt mina nuvarande ståndpunkter)



Vad står egentligen i betygskriterierna? Det är en bra fråga jag funderat över många gånger. Mitt svar blir, ingenting alls! Visst finns där text och bokstäver, problemet är bara att innehållet rör sådant vi omöjligen kan få ”kunskap” om. Känslor, värderingar och reflektion kan inte mätas och beskrivas med logikens och ordens hjälp. De avgörande betydelsebärande orden som används i betygskriterierna kan tolkas hur som helst. Det är helt upp till läsaren att ladda orden med betydelse.
Låt oss beta av betygskriterierna ett i taget. Punkt 1 för G säger att eleven ska kunna argumentera och motivera sina filosofiska ställningstaganden. Vad är ett filosofiskt ställningstagande? Det kan vara precis vilken åsikt som helst. ”Jag äter glass” är ett filosofiskt ställningstagande.3 Det kan jag argumentera för genom att säga: ”jag blir glad av glassen, därför äter jag den”. Punkt 2 säger att eleven ska kunna diskutera grundläggande filosofiska och etiska problemställningar. Vem avgör vad som är grundläggande? Jag och min bror bråkar om vem som har rätt till den största tårtbiten, detta är en etisk frågeställning! Dessutom, hur ska man kunna mäta om eleven diskuterar? Antalet ord per minut som slipper ur munnen eller antalet övertygande självsäkra fraser? Punkt 3 säger att eleven ska visa en undersökande inställning till kunskap. Hur mäter man det? Om man frågar eleven ”vad vet du?” och eleven svarar: ”typ inget alls”, har eleven uppfyllt kriteriet då? Kan en attityd ligga till grund för ett betyg? För övrigt uppfyller vilken bebis som helst det kriteriet. Punkt 4 är enbart ett konstaterande. Elevens läser och reflekterar över filosofiska texter. Inte ens om man lyckas avgöra vilka texter som är filosofiska och huruvida eleven faktiskt läser (eleven kanske bara tittar på bokstäverna) så kan man avgöra om eleven reflekterar. Man kan även fråga sig hur man reflekterar ”bra” eller ”dåligt”? Det är omöjligt att med ovanstående som grund bedöma en elevs kunskaper och prestationer på en kurs. Enligt de värden jag valt att lägga in i de betydelsebärande orden så uppfyller vilken 3-åring som helst betygskriterierna för G i filosofi A. Enligt en filosofiprofessor kanske inte en enda gymnasie-elev någonsin uppfyllt ett enda av kriterierna.
Då utrymme inte finns att på samma sätt gå igenom målen och övriga betygssteg får jag nöja mig med att säga att kriterierna för VG och MVG följer exakt samma mönster. Skillnaden är att där används lite starkare ord som jämföra, tillämpa, reflektera, bearbeta, använda, upptäcka, tolka, relevant och analysera. Allt detta gör alla människor dagligen i större eller mindre utsträckning. Vem fastställer gränsen för om du analyserat lagom mycket? Vem kan avgöra om du värderat tillräckligt bra? Den avgörande skillnaden mellan de olika betygsstegen är att ju högre betyg, desto finare formuleringar och flummigare innehåll i kriterierna och desto mer avgörs av lärarens subjektiva tyckande.
Nu har jag kollat på vad som står – i princip ingenting. Nästa fråga var: vilka former av kunskap värderas i de olika ”stegen”? Först och främst måste jag påpeka att själva frågan utgår från att kunskap kan och bör värderas. Det är inte på något sätt självklart. För det andra är det stor skillnad på hur de olika betygsstegen värderas i praktiken och hur de är tänkta att värderas. Den allmänna tanken bakom betygsystemet är att G ska motsvara faktakunskaper, VG förståelsekunskaper och MVG färdighetskunskaper. Betygen är tänkta att ge ett mått på elevens kunnande. I hela detta tänk finns ett stort fel. Delvis beror det på att kunskap ofta blandas ihop med ”kunna”, vara kapabel att utföra en viss handling som att rapa upp telefonkatalogen och cykla. Men det största felet är att man ständigt förväxlar information och fakta med kunskap. Kunskap är frågor man aktivt skapar själv genom att bearbeta yttre information. De fakta och den information vi matas med i skolan är helt irrelevant, annat som ett medel eleven använder för att utveckla kunskap. För att återvända till trädet så kan vi säga att det är omöjligt att försöka ”fästa” löv om inga grenar (frågestrukturer) finns. Löven är dessutom helt irrelevanta, kan vi ställa de rätta frågorna (känner trädets grenverk) kan vi när som helst sticka ut och kika på lövet när det behövs.
Eftersom det inte är logiskt möjligt att bedöma kunskap kan man undra hur det går till i praktiken. Eftersom det enda läraren har möjlighet att bedöma är förekomst och frekvens av fakta måste han/hon komma på sinnrika metoder för att mäta det. Detta prov börjar till exempel med rena faktafrågor (1-10), inga problem. De påstås vara G-frågor. Men dessa frågor kan knappast mäta G-kvalitet om man utgår från kriterierna (punkt 1-4). Inget av kriterierna säger ju något om att kunna specifika begrepp. Eftersom Provets första del är IG - G frågor, och de omöjligen kan vara G-frågor så måste de vara IG frågor! På fråga 11 och framåt finns inget rätt eller fel svar. Här handlar det om att producera en större textmassa som ska resultera i att läraren får en upplevelse av sammanhang, struktur och tror att eleven ifråga har tänkt. För att bedöma dessa uppgifter måste läraren leta efter vissa ”viktiga” fakta och se om texten behandlar sådant läraren förväntar sig, eller uppfattar som relevant. I min text ovan kan läraren t.ex. tycka att jag fokuserat alldeles för lite på de olika kunskapstyperna och varit alldeles för subjektiv. Men det tycker kanske inte jag. Vem har rätt? Det finns det inget svar på. Det enda som är säkert är att min ovanstående rappakalja knappast kan ”mäta” mina ”kunskaper” i det av människor påhittade ”ämnet” filosofi.

[samuelkazen]

För att stimulera den intressanta skoldiskussionen ytterligare, här följer min analys av prov:

När den undrande eleven frågar läraren ”varför har vi prov egentligen?” får man oftast svaret ”därför att jag ska kunna sätta betyg”. Fortsätter man med ”varför har vi betyg då?” får man svaret ”därför att du ska kunna söka in på högskolan”. Högskolebetygen i sin tur är till för att söka arbete. Hela systemets mål, syfte och mening verkar alltså vara att ge arbetsgivaren värdefulla upplysningar om oss elever. Det vore intressant att granska hela kedjan från prov till arbetsgivare lite närmare och se hur väl proven uppfyller sitt (enda?) påstådda syfte. Prov är något som sker i ett instängt klassrum, avskärmat från verkligheten, hjälpmedel och all övrig kommunikation. Prov sker under tidspress med fastställd start- och sluttid. Prov består av en uppsättning frågor för att testa hur bra eleverna memorerat ett av läraren utvalt faktamaterial samt huruvida eleven har förmågan att dra några slutsatser som läraren tycker är relevanta ur faktamaterialet. Jag kan inte se att någonting av det ovan nämnda har någon som helst relevans för arbetsgivaren. Inte heller någon relevans när det gäller livet, jorden och universum i övrigt. Någon kanske tycker att det trots allt är viktigt att kunna prestera under tidspress, men starttider kommer aldrig finnas i det verkliga livet. Att hålla en deadline är viktigt att lära sig, men att hålla en ”startline”, vad är det för påhitt? Vilket bokförlag förbjuder författarna att börja skriva förens de passerat en ”startline”? Idén om starttider är djupt orättvis. Den bygger på den felaktiga tanken att alla människor har samma grundarbetstempo. Olika människor arbetar olika snabbt, och med det följer olika för- och nackdelar. Personer med högt arbetstempo producerar mycket med sämre kvalitet, personer med lågt arbetstempo producerar mindre men mer genomtänkt och välbearbetat. Skolan premierar de snabba eleverna och förstör framtidsutsikterna för de annorlunda mer långsamma eleverna. Man kan fråga sig vad vi i dagens ytliga informationssamhälle behöver mest. Det vore intressant att hitta en arbetsgivare som är intresserad att veta hur bra de sökande är på att memorera fakta. Det vore väldigt intressant att hitta en arbetsgivare som är intresserad av hur bra de sökande är på att arbeta i en isolerad cell helt utan hjälpmedel. Det enda proven gör anspråk på att mäta som ett fåtal arbetsgivare möjligen skulle kunna vara intresserad av är hur bra de sökande är på att tänka, reflektera och analysera (så kallade vg-mvg kvaliteter). Men vad jag vet har ingen i mänsklighetens historia lyckats reflektera på några minuter när det råder tidspress. Så även på denna punkt måste proven underkännas. Vi kommer aldrig någonsin, i hela vårt övriga liv ägna oss åt det som i skolan kallas prov. Men vad är då proven till för? Man kan väl inte ha infört något så meningslöst helt utan anledning? Det formella svaret är att proven är till för systemet. Det enda vi kommer att ha av proven och betygen till är intagningen till högskolan! Men jag tror det finns mer allvariga skäl till att vi har prov. Skolväsendet sitter nämligen och möglar med en gammal felaktig kunskapssyn som står i direkt strid med vetenskapen. Skolan ignorerar helt de inlärningsmedel som presenteras i moderna studieteknikböcker och vetenskapen i stort, och det inte utan anledning. Skolans syfte har nog aldrig varit att vi ska lära oss något. Proven är ett verktyg staten använder sig av för att se till att bara de elever med ”rätt” egenskaper får tillgång till högre utbildning. Anpassa dig eller försvinn. Rent allmänt inom pedagogiken så betraktas mediet som viktigare än innehållet, det sätt vi lär oss på, den miljö vi vistas i, den metod som används är det vi formas av. Det vi lär oss i skolan är egentligen inte de fakta kunskaper vi trycker in inför proven, utan de arbetssätt, de tankebanor och den kunskapssyn som skolan speglar genom dess aktiviteter. Därmed blir frågan om ”provformen” en ännu viktigare fråga. Vad lär vi oss då av provformen? Jo, att det finns ett rätt svar på alla frågor som någon annan bestämt, att kunskap är någonting som intas passivt på en lektion och spottas ut aktivt på ett prov, att auktoriteten alltid har ensamrätt på värdeomdömningar, att ingen rättsäkerhet finns (vi kan aldrig överklaga), att lärarens tolkning är den enda rätta (du får tycka vad du vill, men bara inom vissa ramar, annars får du sämre betyg), att bara vänster hjärnhalva och vissa specifika egenskaper staten bestämt är värdefulla och räknas. Proven är en av grundstenarna i skolsystemets ingrodda struktur och bygger på planekonomiska tankar om statlig kontroll och styrning av arbetsmarknaden, sortering av människor i olika kategorier samt tanken att ”staten vet vad som är bäst för dig”. För maximal kontroll av oss människor vill man så tidigt som möjligt indoktrinera oss med betyg och prov så att vi omöjligen kan tänka oss ett system utan dem. Barnets och människans naturliga nyfikenhet elimineras effektivt redan de första åren. Runt 6:an är all nyfikenhet som bortblåst. Då är det som upplagt för att på högstadiet fylla igen tomrummet med prov och betyg som mening och mål. Låter inte detta lite för konspiratoriskt? Nej, när man tänker efter är det ganska naturligt. En stor hög människor måste trots allt slås ut så att vi får lite sopgubbar och städare. Kanske vill man inte att vi ska tänka för mycket. Kanske är man rädd för att ett spretigt samhälle med oliktänkande nyfikna kreativa individer blir svårt att kontrollera. Man får tro vad man vill, men eftersom proven uppenbarligen inte kan vara till för kunskap, för att stimulera vår nyfikenhet, kreativitet och sökarlust och på intet sätt förmår ge arbetsgivarna någon som helst relevant information så kan man dra slutsattsen att det ligger en hund begraven någonstanns. Ett är i alla fall helt säkert: ett prov som mister sin mening och funktion när eleverna får tillgång till verkliga livet och det material som finns där är ett verklighetsfrämmande värdelöst prov!

[Logos]

Samuel, jag citerar Auk ovan

Fast skolan har inte den funktionen främst om man ser till de som skall förmedla de värden du talar om. Så är skolan då en funktion för det kapitalistiska samhället eller en funktion av det kapitalistiska samhället?


Jag tror inte den medvetenheten existerar som du implicerar när du säger att det är för.

Jag tror att skaparna av det målstyrda betygssystemet hade goda intentioner. Tanken bakom förefaller vara att lära eleven att aktivt behandla information istället för att passivt memorera den. Systemet ska också ställas i idéhistorisk kontrast till det relativa betygssystemet (1-5) som om möjligt var ännu mer anpassat till subjektiv tolkning från lärarens sida och som i sig var utformat för att kategorisera. Tanken med det nya systemet var dels att anpassa sig till det nya "kunskapssamhället" och delsa att varje elev skulle ha samma chans att nå ett visst givet betyg. Kriterierna är även skrivna på ett väldigt "vagt" sätt  efter tanken att varje skola skulle ha sina egna lokala tolkningar, alltså att det skulle vara klart och tydligt vad som menas med "filosofiska ställningstaganden" på en viss skola (vilket ju iofs motsäger det jag skrev i förra meningen). Detta har inte skett, inte minst på grund av att Skolverket 1994 helt la över ansvaret om en implementering av det nya systemet på kommunerna.

Sen måste jag säga att du i din uppsats ju faktiskt visar på en förmåga att diskutera och kritiskt analysera begrepp och företeelser, något som är precis det som i alla fall i teorin efterfrågas. Allt kan ju dekonstrueras in absurdum om man har lärt sig att tänka på det sättet, men det är det definitivt inte alla som har, eller som i alla fall inte vågar göra offentligt. Filosofi A på gymnasiet kan vara både en superenkel eller jättesvår kurs, allt beroende på intresse, självförtroende och klassbakgrund (dessa tre går ofta hand i hand).

Men i grund och botten tycker jag, som tidigare nämnts, att betygen bör minimeras. Visst kan det finnas ett intresse av att veta om Lasse kan lösa andragradsekvationer eller om Lisa kan kommunicera skriftligt på franska, men det finns inte tillräckliga metoder för att mäta kvalitetsskillnad på ett tillfredsställande sätt utan varje VG blir alltid satt på andra grunder än de andra VG:na. Jag skulle hellre se en skolform där man fokuserade på själva innehållet ("idag ska vi diskutera den här frågan" etc) och försökte göra sig av med det behavioristiska arvet och fokuserandet på moroten och piskan. Tyvärr är vi långt ifrån det, utvecklingen går snarast åt andra hållet.

[biggj]

Hejsan!

Om betyg tycker bigj inte, därför att följdverkningarna av de graderade betygen ledere till detta:

Eleverna i gymnasieskolans yrkesinriktade såväl som teoretiska program studerar samma baskunskaper i kärnämnena. Därmed betygssätts de efter samma normer. Detta innebär att de elever som går på de yrkesinriktade linjerna inser att deras möjligheter är små att erhålla godkända betyg och ännu svårare att erhålla högre betyg hur mycket de än jobbar. Då blir det svårt att motivera eleverna att anstränga sig i sina studier.

Betygens funktion som urvalsgrund har lett till att det krävs högre genomsnittsbetyg för vissa utbildningar än andra, inte minst de yrkesinriktade linjerna har varit strykklass i några årtionden. Om eleverna har tummen mitt i handen tas ingen hänsyn - dåliga betyg leder eleven till yrkesutbildningarna ändå. Betygen som urvalsgrund innebär även att lämpligheten för högskolestudier och yrkesutövning som exempelvis präst, revisor, snickare, kontorist, veterinär eller språklärare bedöms efter en och samma måttstock. Som om det skulle krävas samma förkunskaper och samma egenskaper för dessa yrken!

Har eleverna dåliga förkunskaper i matematik, exempelvis multiplikation och division eller procenträkning, lär de inte lyckas så bra på de företagsekonomiska lektionerna heller. Ja, frågan är om de kan lyckas i fysik, kemi eller diverse yrkesinriktade linjer heller för den delen? Kan de inte läsa och skriva kan de ju i praktiken hälsa hem, det är ju grunden för hela vårt samhällssystem! Vilket beror på att man har en betygshets som tvingar alla att ha en och samma kurs för att läraren skall kunna betygsätta dem rättvist!

Betygshetsen hindrar lärarna från att ha studiebesök eller utföra fältarbeten ute i verkligheten. Inte heller kan läraren använda de duktiga eleverna att vara ställföreträdande lärare för de övriga medan läraren själv koncentrerar sig på de elever som kommit efter. Eleverna vill inte eftersom de hela tiden tvingas läsa in för betygen, och då vill de själva ha tillgång av tiden att läsa på för egen del.

Annars är just de s.k. "draghästarna" i klasserna värdefulla, för om de förstår, så kan de även förklara för sina klasskamrater på ett språk som de förstår, och som lärarna oftast vuxit ifrån! Idag delas klasserna alltmer upp i och med privatskolornas intåg i utbildningsvärlden, och ofta blir resultatet att de duktigare eleverna försvinner medan de mindre duktiga finns kvar. Därmed blir det färre draghästar kvar, och hela pedagogiken och läromiljön försämras, tyvärr! För framtiden är detta inget alls bra, för även de duktiga behöver mindre duktiga elever att socialisera sig med. Får vi två grupper av duktiga och mindre duktiga vad gäller skolans ämnen, lär det leda till ökade problem i framtiden.

Inte sällan frågar eleverna om det eller det under ett lektionspass kommer på provet. Får de reda på att något inte kommer på provet, då struntar de i detta. De flesta eleverna är mer intresserade av vad som kommer på proven än vad de lär sig.

Dessutom finns det anledning att oroa sig för ”betygsinflationen”, särskilt när olika privata gymnasier, och kommunala, börjar tävla om eleverna med diverse ting; fria datorer, lediga dagar, inga läxor och liknande som i längden bara leder till en sak - sämre kunskaper. Att vissa skolor har höga genomsnittsbetyg behöver inte betyda att de har väldans duktiga elever – men väl att de har ”kreativa” lärare som sätter betygen! Populära och ”finare” skolor är drabbade av sådana, underförstådda, krav på höga betyg - för att skydda ”firmanamnet”.

MVH
bigj