Logos skrev:Förövrigt är det intressant, det här med stress och marknadsanpassning. Jag läste någonstans (tror att det var i DN för några dagar sedan) om hur USA:s medelklass i princip ligger på samma inkomstnivå idag som för 40 år sedan (inräknat inflation etc) men att konsumtionen inom samma klass har mångdubblats. Folk jobbar och lånar för att ha råd att konsumera bilar, båtar, dyrt boende och platta TV-apparater.
Karl Marx skriver någonstans i första boken i "Kapitalet" om hur Englands arbetare i mitten av 1800-talet förmåddes att gå från fyra dagars till sex dagars arbetsdag genom att höja brödpriserna. I någon mening är det samma sak som händer här, man får folk att arbeta mera genom att socialisera in dem i ett konsumtionsmönster som kräver heltidsarbete och gärna lite till. Lika lika här för snickare och IT-konsult.
Borg eller Reinfeldt eller Hägglund eller någon annan av hydrans ansikten sa i samband med höstbudgeten att den var till för "de som arbetar, kommer hem, hämtar på dagis och lagar mat med ungarna klängandes runt benen". Men hur prioriterar man här? Många av dessa människor skulle lugnt klara sig utan de extra hundringarna, och istället ha lite mer tid att leva på? Men vem propagerar för det idag?
Det är inte bara så, precis som en produkt ger dess säljare mer marginaler om den innehar ett högt införskaffningspris, dyra saker motiverar ett högre uttag sett till dess summa, ger stor konsumtion, och stora lån, större marginaler för de som skummar grädden från mjölken.
Så klart att man vill att det skall konsumeras mera, man kan då sno åt sig mer pengar från de håll som sysslar med sånt.
Enda lösningen på slikt skit är att belägga finansiella vinster med ett närt nog 100% skatteuttag. Då skulle investeringar gå till att få avkastning på dess produkt och inte på investeringen som kapital. En vändning mot en fysisk ekonomi framför en finansiell skulle automatiskt ta plats.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno