Inläggav J R Auk » 22 dec 2009 16:59
Nej det är inte fånigt, för du tenderar och miss skillnaderna som föreligger inför ämnena som diskuteras.
Här är det en tämligen konkret och praktisk situation som föranleder frågan. Att hänvisa till "strukturella konstanter" kanske inte direkt är relevant här annat som en anmärkning om varför problemen uppstår, vad man har att kämpa mot så att säga.
Det går alldeles utmärkt att bryta det kapitalistiska systemet och dess struktur, det är tämligen enkelt. Dock enbart individuellt.
Och jag ser heller inte någon poäng i att reducera det hela till att handla om pengar och föräldrar. Det är ju en psykologi som skall anpassa sig till sin situation i rådande omständigheter som i slutändan ger det partikulära resultatet. Vad de enskilda personerna främst behöver i en specifik situation är inte att några strukturella konstanter förändras. De behöver något som svarar mot deras situation.
Har du inte märkt hur anpassningsbar människan är, lever från söder till norr i allsköns former av livsföring. Så varför stämma in i bäcken och skråla om det flydda kapitalet och det ärvda klasshandikappet. Det är ju att ge just de kapitalistiska värdena (kapital och arvskultur för att vara specifik).
Enskilda människor behöver upprätta föreställningar om att de har ett val som de kan göra för att förändra sin situation (om de ens så vill, många gillar ju livet "utanför"). Jag ser det bäst göras genom exempel erfarenheten ger. Så tar moralen sitt inträde, inte som något andra skall göra, utan något man själv skall göra. Varför inte visa upp klassernas bluff och visa att rummet inte byggs upp av andras värderingar utan våra egna. Problemet är ju att folk rättar sig efter det rådande. Istället för att bryta mot det, hur man nu än kan det. Majoriteten av de "kriminella" som jag träffar har dömts på förhand av det samhälle som uppfostrat dem, och det har mer varit frågan än de förutsättningar du talar om. Familjeförhållanden kommer snarare in i bilden när domar börjar falla. En trygg hemmasituation gör ju att man slipper många problem inför lagutövningen idag. Precis som jobb och liknande också utökar det handlingsutrymme utanför lagen man har innan man döms. Men sen kan man ju alltid genom att argumentera för sig uppnå samma resultat. Varför? För att de som dömer, eller förvaltar makt på annat sätt, själva är dynamiska faktorer.
Vad innehållet i den "hjälp" som erbjuds till dessa "värstingar" skall vara har ingen sagt, och ändå så betecknar du dina meningsmotståndare (?) som några som förespråkar indoktrinering. Inte heller så står det skrivet hur livet för en "förlorare" skall gestalta sig i det kapitalistiska systemet. Det är i vår mänskliga samvaro som livet för den som mest förlorat bestäms, det bestäms inte av systemet, strukturen. Nu säger jag inte det för att skyla över frågan om fördelning av resurser utan för att påpeka att det står oss fritt att själva ställa olika värden mot varandra. Vi kan själva värdera pengarna i den mån som vi överlever, vilket för de flesta innebär ett ganska stort spelrum, sett till kostnader för överlevnad kontra inkomster som en stipulerad medelmedborgare kan sägas ha.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
