Harald Davidsson skrev:Jag blir förbannad då och då, därför att min aggression
stockar sig i kroppen inte flyter ut ordentligt, får affekter,
men detta är inte ondska, det är just precis vad det är alltså
affekter, och de känns smärtfulla, och då helt spontant reagerar
jag på dessa affekter genom att säga kanske grymma sanningar.
Det där kan nog de flesta drabbas av, men samtidigt vet jag att det som kommer ut ur vreden sällan är positivt, det sårar och det där med sanningshalten av det sagda kan det bli lite si och så med, överdrifter och superlativ är sällan goda i det läget. Ett råd är ju att vänta med att svara, tills ilskan runnit av, begrunda och därefter sakligt försöka framföra kritiken, men jag är usel själv på detta, reagerar spontant och direkt, i varje fall på nätet.
Till vardags var det exakt på månaden ett år sedan jag fick ett mindre vredesutbrott mot en besserwisser som ville visa makt, innan dess var det flera år sedan mot ett par myndighetspersoner som agerade rent förfärligt , säkert svårt att tro, men de flesta som möter mig blir oftast glada så fort jag pratar med dem och även den mest rabiata brukar jag lugnt kunna prata ned på ett par minuter, jag är både sympatisk och empatisk och känner oerhört snabbt av var jag har andra, men så har jag även ett fruktansvärt stort rättvisepatos som man inte bör trampa på och jag kan vara rent grym mot dem som begår oförrätter, annars är jag mest som en liten solstråle!