Justin Case skrev:Okunnig skrev:Fråga vilken forskare som helst "Har din förhöjda förståelse inom ditt område minskat din beundring av ditt områdes skönhet?" så kommer de garanterat att svara "Nej". Våra försök att förstå/intellektualisera världen enbart ökar vårt uppskattning av världen. De som inte värderar förståelse av världen, brukar vara de som av någon besynnerlig anledning uppskattar okunnighet som fenomen.
Ditt alias är Okunnig. Betyder det, med tanke på det du skriver ovan, att du inte älskar dig själv? (Jag ber om ursäkt om frågan känns alltför personlig.)
För om man litar på sig själv, så litar man på en ytterst osäker källa. För enkelt uttryckt: Det är mänskligt att fela.
Det är känns inte alls som en allt för personlig fråga, jag är snarare tacksam att du tog upp ämnet
Anledningen till att jag har valt identiteten "Okunnig" inte bara på detta forum, utan även på andra forum, så som helgon.se´s forum, är för att jag är plågsamt medveten om min egen arrogans. Det verkar som att jag har näst intill en genetisk tendens till att bli arrogant, och om du frågar mig, verkar de flesta andra människor lida av samma handikapp, även om de i de flesta fall inte är medvetna om det. Det har fått mig att tro att arrogans är ett resultat av människans evolution, och kanske finns inom oss alla, i mer eller mindre grad.
Men även om jag har fel i mina genetik-teoretiska tankar, så är det ett faktum att jag, så fort jag släpper garden, återvänder till att bli ett arrogant as. En personlighet jag absolut inte gillar för fem öre! och det är därför jag har valt nicknamnet "Okunnig", dvs, inte för att påverka andras uppfattning av mig, utan för att påminna MIG SJÄLV om det faktum att jag är enbart en människa, och inte en gud. För om man använder logik och tänker rationellt måste man böja sig för det faktum att:
Allt jag TROR jag vet (inklusive min egen existens (sorry Descarté)) kan vara felaktig.
Det är därför jag kallar mig Okunnig. Ett slags filosofisk självmedicinering med andra ord.
Jag har många egenskaper jag gillar, så som ärlighet, uppriktighet, respekt, osv osv. Men min (genetiska) arrogans är inte en av dem. Så på ett sätt kan du ha rätt. Efter de tillfällen då jag har vart arrogant, så älskar jag inte mig själv. Under dessa tillfällen HATAR jag mig själv faktiskt. Men med träning blir de tillfällena färre och färre, och genom självförbättring ökar min genomsnittsliga kärlek till mig själv. Det svåra är dock att älska sig själv, utan att bli arrogant....En snårskog jag ej ännu har kartlagt...
Justin Case skrev:Varje alternativ (till att lita på sig själv) är dock ännu mindre pålitligt, eftersom allt det som inte är en själv och som man skulle kunna tänkas lita på istället för en själv ändå sållas genom en själv, inte sant? Alltså bör man trots allt lita på sig själv, i den mån man överhuvudtaget bör lita på något/någon. Denna mån tycks förvisso inte vara alls stor, men den är väl allt vi har, inte sant? Har man bara ett halmstrå, bör man väl gripa det, eller hur?
Detta håller jag absolut inte med om. Och jag tror inte ens att du anser detta om du verkligen tänker efter. För anser du verkligen att din förståelse, dina beslut eller demokratiska röst om tex kärnkraft är lika pålitliga som åsikterna som en professor i kärnkraft kan ha? Förhoppningsvis böjer du dig inför experters åsikter inom deras område, även om de motstrider vad du VILL tro.
Jag har egna erfarenheter av detta val mellan önsketänkande och trovärdiga källor. Exempel: Experter inom kvantfysik hävdar bestämt att elektroners position är totalt slumpmässig, om du mäter dess hastighet. Och att deras hastighet är totalt slumpmässig om du mäter dess position! Detta är ett påstående som jag finner HELT AVSKYVÄRT!!! Och det är en känsla som jag delar med självaste Einstein!
Einstein var faktiskt religiös, vilket bland annat bevisas i hans kommentar "God doesnt play dice!". Detta var hans svar till kvantfysikens syn på elektroners position vs hastighet. Jag är inte religiös, men delar ändå hans innerliga avsky till detta fenomen. Jag vet inte varför jag avskyr detta så mycket, men jag AVSKYR det verkligen! Jag HATAR det!!! Det gör mig SPYFÄRDIG!!! Om verkligheten var som jag önskade den, skulle elektroner kunna ha både en position, och en hastighet, samtidigt! Precis som en lastbil! Oavsett om vi kan mäta båda egenskaperna samtidigt, för mätning är en helt annan problematik.
Men tyvärr svär alla nutida experter inom kvantfysiken att elektroner inte kan ha en väldefinierad position och en väldefinierad hastighet samtidigt. Ifall den ena är bestämt, så är den andra totalt slumpmässig. Så jag finner mig klämd mellan ett önsketänkande och experters utlåtande.. Det är då jag blir sorgset tvungen att inse min egen begränsade kunskap om kvantfysiken, och tvungen att böja mig för experternas utlåtande. För även om det är MÖJLIGT att jag har rätt, så är det mer troligt att de som har vigt sitt liv till att studera detta fenomen, har rätt.
Därför blir jag logiskt sett tvungen att erkänna att elektroner nog inte har en bestämd positivt och hastighet, samtidigt.
Så nej, sammanfattningen är att du INTE kan lita på dig själv. För oavsett vilket ämne dina åsikter gäller, så finns det troligtvis någon expert där ute som har spenderat betydligt längre tid på att studera just detta ämne, och då bör man inse sina begränsningar, och lita på experten. Oavsett vad man själv vill tro. Det handlar inte om säkerhet, om garanterad kunskap, för något sådant existerar icke. Det handlar helt enkelt om trolighet, sannolikhet. Och då är det mycket mer troligt/sannolikt att experten har rätt, och du har fel. ÄVEN om det i framtiden visade sig att ditt önsketänkande var korrekt, och expertens åsikter var inkorrekta. IDAG är det fortfarande troligt att experten har rätt. Experter har trots allt många fler succeer bakom sig, än gemene man.
Till sist vill jag repetera ett misslyckat argument någon gav mig om vad som är "troligt". Han sa "Om en bäbis föds i en grotta, och aldrig sett något annat, så är det troligt att hela världen är en grotta. Personen som skrev detta trodde att han hade motbevisat ordet "troligt" men i själva verket demonstrerade han vad ordet verkligen betyder:
Det som är troligt idag är inget mer än summan av vår kunskap av omvärlden. Det är därför antikens genier ( Sokrates, descarté osv ) ofta hade fel sett ifrån dagens uppdaterade synvinkel. Missförstå mig inte, flertalet av deras visdom verkar fortfarande som troliga, men antalet "korrekta" visdomar från dessa antikens genier minskar för varje observation som görs, upptäckter som begås, och år som förflyter. Mänsklighetens visdom är helt enkelt obönhörligt begränsad till den tid som vi lever i. För en bäbis som enbart har sett en grotta hela sitt liv, så är det 100% troligt att hela världen är en grotta! 100%! Men allt efter som tiden går, ökar vår kunskap av omvärlden, och därmed kan nya saker te sig troligast. Något som vetenskapen, men inte religioner, har insett.
Idag anser vi det som mest sannolikt att världen är sfärisk. Men risken kommer alltid finnas att vi imorgon finner något som antyder att en annan form av jorden är än mer trolig.
"Troligast" är en färskvara.
"Kunskap" är en illusion.
haha!
)
