Finns det fattiga i Sverige?

[Justin Case]

Under existensminimum är inte bra för samhället,

Jag ser ingenstans i ditt inlägg något bemötande av vad jag skrev om konceptet "existensminimum". Det känns som ett goddag yxskaft.

[Justin Case]

Under existensminimum är inte bra för samhället,
Vi skulle komma att gå tillbaka till början av 1900 talet då tillväxten i samhället var för låg.
Samma problem ser vi med ökad välstånd, vi arbetar istället för att föröka oss.

Det är väl alldeles strålande om vi arbetar istället för att föröka oss! Då blir det färre munnar att mätta de närmaste årtiondena, färre ungar att utbilda för dyra skattepengar, och istället mer resurser över till forskning och teknikutveckling - så att vi om några årtionden kan ha skapat teknik som löst alla resursproblem och klimatproblem för gott. Därefter kan vi börja föröka oss mer igen, och resurserna kommer att räcka bättre än om vi hade haft en massa ungar att tänka på hela vägen fram dit.

Att ha en bostad, mat, kläder och utbildning och tillgång till vård är en viktig basindigriens för att
ett samhälle ska fungera.
Delar av dessa slutar att fungera om man går under en viss norm.

Å andra sidan slutar ju folk vilja starta företag och producera saker och ting när skatterna blir för höga, och det innebär ju ännu mindre allmänna medel till bostad, mat, kläder och utbildning åt de fattiga. Någonstans går en gräns för hur hårt man kan beskatta företagare innan de slutar företaga. De fattiga behöver att företagarna företagar, annars kommer det inte in några skattepengar till de fattigas välfärd.

Denna norm kan ju diskuteras om
den är för hög eller fär låg för vissa individer. Själv klarar jag mig utomordentligt bra på att leva strax under
en existens norm

Vilket är detsamma som att säga att det är helt fel att kalla det för en "existensnorm", när man nu uppenbarligen kan existera även när man befinner sig under den!

Det kan tyckas mindre viktigt vad man kallar saker och ting, men om man använder missvisande ord, snedvrids bilden av hur det egentligen står till med folket. Kallar man det för att många lever "under existensminimum" framstår folket naturligtvis som fattigare (ja, rentav mer döda) än om man bara kallar det för vad det är: att de bara är fattiga helt enkelt. Att överdriva ett problem är bara ohederligt. Du existerar. Alltså kan du inte ha levt "under existensminimum".

(jobbade deltid i 12 år under existens minimum som inkomst)

Uppenbarligen inte, som sagt, med tanke på att du lever än.

Andra har kanske större behov och högre kostnader för sitt liv och nöjer sig inte med att köpa nya
kläder vart femte år.

Jag tror att en medelsvensson förr i tiden köpte kläder vart tjugonde år eller ännu mer sällan. Att köpa nya kläder vart femte år är en lyx jämfört med det. Icke-mänskliga djur har inte ens några kläder (i naturen). Och ändå existerar de.

"Behov" är ett annat märkligt ord. Olika människor tolkar in så olika mycket i det. Är det inte helt enkelt så att ju mer man har, desto bättre, och ju mindre man har, desto sämre? Det finns ingen levnadsstandardsgräns som gör det befogat att säga "det där och det där har man behov av, men inte det där och det där". Eller rättare sagt, det finns lika många sådana gränser som det finns människor, och de är alla godtyckliga, och bör därför inte vara något allmänt gällande rättesnöre. Istället bör man ersätta alltsammans med utilitarism.

De som ligger lägst i inkomst och normer har inte alltid råd att göra läkarbesök, köpa medicner
eller tandvård. Dessa utgifter betalas ut av socialen utöver normen om man finner att alla förutsättningar
för att få ett bidrag existerar. Det är inte ovanligt att människor med dålig ekonomi får psykiska problem
och dålig hällsa och inte klarar av att tillgodose kraven för bidrag.

Det kommer alltid att finnas oskyldiga "offer" vilket system man än inför. Skulle man ändra så att de krav som ska vara uppfyllda för att folk ska få socialbidrag sänktes, skulle många utnyttja de låga kraven till att få socialbidrag fastän de inte behöver, och så skulle kanske skatterna behöva höjas så mycket att företagarna inte ville företaga lika mycket, och så skulle man hamna i en ond spiral av minskande företagsamhet -> minskande skatteintäkter -> minskande välfärd för de fattigaste och sjukaste, etc. Man måste alltså offra några. Liksom man offrar några i rättsväsendet (man väljer att ha beviskraven på en nivå som gör att en del oskyldigt brottsanklagade blir dömda eftersom man aldrig skulle kunna få några skyldiga dömda om beviskraven sattes så mycket högre att inga oskyldiga blev dömda; på liknande sätt antar jag att det är när det gäller utbetalning av socialbidrag; det måste tillåtas bli fel ibland, så att vissa enskilda behövande blir orättvist och grymt behandlade av systemet, annars brakar hela systemet ihop på grund av bidragsfusk. En annan jämförelse är att man i krig ibland måste döda oskyldiga för att kunna rädda desto fler oskyldiga).

En dålig och för låg inkomst i stora grupper
kommer att skapa kriminalitet och ökat missbruk. Så det är viktigt att fastställa en rimlig miniminivå.

Att he ett sjukt samhälle gynnar inte någon.

Att höja skatterna så mycket att företagandet minskar gynnar inte heller någon, på sikt. Och hur skulle man åtgärda det problem du pekar på om inte genom att få in mer pengar till det allmänna via skatter? Någonstans måste ju pengarna tas. Du ser tydligen samhället som "sjukt", men vad jämför du i så fall med för sorts samhälle? Ditt drömsamhälle där alla bara ger till varandra, utan girighet? Är inte det ganska orealistiskt? Jag skulle snarare säga att samhället blir friskare och friskare i takt med teknikutvecklingen som gör mer och mer fantastiska saker möjliga, till exempel inom vården. Fokus bör inte ligga på att befria den nuvarande befolkningen från så mycket lidande som möjligt, om det alltför mycket riskerar ske till priset av att desto fler framtida generationer får det desto sämre därför att vi kortsiktigt höjde skatterna alltför mycket och därmed alltför mycket sänkte företagarnas incitament att driva teknikutvecklingen vidare. Det viktiga är hur stor den sammantagna välfärden i universum blir när man räknar samman alla varelser som någonsin kommer att existera eller ha existerat; när man räknar in alla varelser i all rumtid. I det perspektivet är välfärden för de relativt få människor som lever just nu av ytterst liten betydelse - förutom som instrument för att se till att mänskligheten fortsätter existera och utvecklas.

[Marko]

Det där med förökning innebär inte att en grupp ska föröka sig,
Hela samhället och alla grupper ska ha en stabil förökning.
Vid ett födelsetal under 2.1 kommer populationen att minska
och arbetskraftsinvandring är ett måste.

På lång sikt kommer en ökad välfärd att ge en global stabilisering av populationen
Tror det var vid 19 Miljarder invånare. Detta kommer att bli ett stort problem.
Så det mest fattiga måste få det bättre i resurser som vatten och mat.
Javisst lever jag i en liten lyx när jag bor i sverige och relaterar till de
som har det än värre. Men trotts det ser jag inte att vi ska sänka vår population
under födelsetalet 2.1barn/familj. (då blir det inte fler människor än idag)

Om folk inte har pengar så spenderar dom heller inget,
konsumtionen avtar även när de fattigaste inte kan konsumera.
Får dom ett litet högre tak kommer detta gynna tillväxten och
handeln och i slutet produktionen.

Var vi lägger existens minimum är en värdering av hur vi ser på frågan.
Ser jag från tillväxten och födelsetalet så är det död som råder om det avtar.

Det där med sjukt samhälle var en historisk bild,
tex när vi söp ihjäl oss eller under första värdskrigets deprission då folk bodde trångbott och fattigt.
vi hade på tok för liten tillväxt, den avtog på grund av hällsofaktorer. (och ekonomi)

[Justin Case]

Var vi lägger existens minimum är en värdering av hur vi ser på frågan.

Det är det säkert, men jag har fortfarande inte sett något försvar för det faktum att man fortsätter använda själva ordet "existensminimum" istället för att byta ut det, med tanke på att det som ord är missvisande att använda, eftersom det låter som om det är fråga om en levnadsstandard som är den allra lägsta möjliga som man kan existera på, det vill säga det tycks underförstå att man oundvikligen verkligen slutar existera, bokstavligen dör, om man har en lägre levnadsstandard än det som kallas "existensminimum" - något som ju uppenbart inte är fallet enligt de flestas definition av ordet. Eller rättare sagt, hur snart förväntas man dö, från och med det att man börjat leva under existensminimum, enligt en vettig definition av existensminimum, om nu en vettig sådan definition finns (vilket jag alltså betvivlar)? Om du anser att en person ska sägas leva under existensminimum trots att han rent fysiskt överlever år efter år och årtionde efter årtionde (om än kanske bara med nöd och näppe), är då inte orden "under existensminimum" missvisande att använda i det fallet, med tanke på vad ordet "existensminimum":s beståndsdelar "existens" och "minimum" leder tankarna till? Är inte det lika missvisande som att t.ex. kalla en läkarutbildning för "minimum för att kunna arbeta som sjuksköterska"? Eller som om en bilhandlare som skulle påstå att en bils "maxhastighet" ligger på 200 km/h när sanningen är att den ligger på 150km/h (och alltså kanske underförstå en definition av ordet "maxhastighet" som är ungefär lika märklig, svårutklurad och missvisande som de flestas definition av "existensminimum" är?

Jag tror mig känna igen attityden bakom ordet "existensminimum" i andra sammanhang, t.ex. när en kvinna utbrister "jag dör om jag inte får shoppa snart!" eller "jag kan inte leva utan [den och den musikgruppen som hon älskar att lyssna på]". Men det kanske var naivt av mig att förvänta mig att människor som är intresserade av och diskuterar samhälle och politik skulle vara mer sansade än shoppinggalna kvinnor i sina ordval/definitioner?

Ser jag från tillväxten och födelsetalet så är det död som råder om det avtar.

Att "död råder" gäller väl i alla tider, om än i olika utsträckning. Människor har dött dagligen under mänsklighetens kända historia. Ibland dör procentuellt fler, ibland färre, men det dör alltid några hela tiden. Du framställer det som ett antingen eller. Det är istället en gradfråga. Alla människor kommer nog inte att dö, oavsett om de flesta slutar föröka sig nu eller inte. Alla kommer inte att sluta föröka sig, och det är heller inget jag har hävdat att de borde göra. Jag föreslår bara att de flesta under de närmaste årtiondena låter bli att föröka sig. Jag tror även att tillväxten kan fortsätta öka även om de flesta människor nu slutar föröka sig, detta tack vare den snabba utvecklingen av robotar och AI jag förväntar mig under de närmaste årtiondena. Många av de barn folk skaffar idag kommer visserligen att hinna bli vuxna, färdigutbildade och arbeta i några år eller rentav något årtionde innan den teknologiska singulariteten gör mänsklig arbetskraft överflödig, men då ska man betänka att man under deras första 18 levnadsår investerat en massa pengar i deras skolgång och uppehälle, resurser som samhället måste hinna få utdelning för om det ska vara ekonomiskt försvarbart för samhället att skaffa de barnen, men som samhället inte kommer att hinna få tillräcklig utdelning för eftersom den tekniska utvecklingen kommer att springa om behovet av mänsklig arbetskraft inom inte mycket mer än 18 år från nu. Alternativt tar teknikutvecklingen kål på mänskligheten innan dess, men inte heller om man förväntar sig det scenariot är det ekonomiskt försvarbart för samhället att de flesta fortsätter skaffa minst 2,1 barn per par, eftersom då liksom i det förstnämnda scenariot samhället inte kommer att få tillräcklig utdelning för vad de investerat genom att fortsätta skaffa och utbilda barn.

Det där med sjukt samhälle var en historisk bild,
tex när vi söp ihjäl oss eller under första värdskrigets deprission då folk bodde trångbott och fattigt.
vi hade på tok för liten tillväxt, den avtog på grund av hällsofaktorer. (och ekonomi)

Att samhället på den tiden var fattigt och trångbott på grund av resursbrist efter kriget tror jag inte man ska se som sjukt. Det är det normala i naturen att en art har det våldigt svårt i perioder och att många blir sjuka och dör under sådana perioder. Det är inget sjukt med samhället att sådana samhällsperioder förekommer, även om de individer som drabbas av sjukdom under de perioderna naturligtvis ska kallas sjuka. Jag vet inte om heller själva supandet du pratar om var så mycket sjukare (i sammanhanget) än när t.ex. en svårt cancersjuk person idag tar starka smärtstillande mediciner (trots att de förkortar livet) när inga andra mediciner biter.

[Marko]

Justin case,

Jo existensen har en faststäld norm för att leva ett 'drägligt' liv.
Den är ställd och beräknas utifrån systemets helhetsyn och funktion.
Fogden ska tex inte komma och ta mer pengar än vad som är rimligt.
I detta rimliga antar jag att lyxvaroror som en BMW för en miljon inte ska kunna vara skälig för att man ska åka till jobbet.
Eller om man har konstsaker hemma för miljoner och sen vill ha ett socialbidrag för att man är utan inkomst.
Jag håller med dig om att existens och minimum är rimligt att ugtå ifrån svältgränsen till död.
Men samhället ser inte det på samma vis, man vill ha folket i beredskap och i så gott skick som möjligt för att
kunna komma ut i arbete igen. Där fungerar inte en person som svultit i ett år och är bostadslös.

Att ett system dör ut är väl kanske en bättre förklaring.
Sverige höll på att dö ut om inte åtgärder hade vidtagits. Iallafall fått en kraftigt försämrat läge.
så det där med sjuk, där ser jag ett sjukt system något som inte fungerar kreativt eller alls.
Att supa och vara alkoholist är en sjukdom på personlig nivå. Om ett helt folk super ihjäl sig så är det
ett sjukt samhälle tycker jag. Definitionen sjukdom är inte självklar, och jag frågade en läkare om hans syn.
han svarade något i stil med att det som är till besvär för en person eller om en person är till besvär för andra så kan man se det som sjukdom. Jag tycker fortfarande att det är en hygglig beskrivning även om man kan hitta många exempel på att det inte skulle vara så.

Vad ska vi kalla existensminimum för ?
samhälls sociala gynsamma åtgärder kanske är bra mening.

Det där med födelsetal har jag funnit intressant.
Om det sjunker så ökar snart pensionsutgifterna och de unga föds inte i takt för att klara av att betala pensionerna.
Vi får antingen låna pengar eller importera arbetskraft. Detta tror jag inte gynnar någon mer än en enskild individ som får jobb.
Fattigdomen utomlands minskar inte för att vi dör ut och importerar folk. Det jag ser som bäst är väl om unga som gamla får ha ett jobb och då fungerar ju ekonomin iallfall. Sen kan man ju diskutera vad som är lämpligt att producera och hur det ska hanteras.

Ai och Robbotar är en perfekt avlastning och förhindrar mycket lidande och slit,
Men det som sparas in går inte till arbetarna till godo. pengarna hamnar i de rikas sparbössor.
De som blev av med jobben får nu förlita sig på samhällets stöd. De rika lär inte ge något stöd.
så segregeringen av fattiga och rika blir allt breadare. De fattiga lånar pengar, de rika lånar ut pengar.
Nej, jag tror inte på människan i detta läge, Ai i all sin ära.
Det ekonomiska systemet kommer att totalhaverera, och stora förändringar kommer att ske.
De första årtionden märker vi hur lånen ökar, senare hur skulder inte betallas tillbaka.
än mer kommer att lånas ut, betalningsanmärkningar spelar ingen roll. systemet bygger på att försättas i skuld.
De rika får sin del och förlorar inte mycket, de fattiga får ett helvete. och hit kan ju medelsvennson räknas in.
jag ser allt utifrån en logaritmisk skala och svårare än så tror jag inte det är, trender håller i sig till förändringar sker.
men var sker genombrottet ? , Det är min egen lilla dystra prognos. De som inte har pengar kommer inte att bry sig
varken om samhället eller om andra. Ingen bryr sig juh, varför ska dom bry sig ?
och kriminaliteten kommer bli kraftigt förökad enligt samma ligaritmiska skala, och än mer brutal.
De rika bor inte längre kvar i sverige.
Pengar följer en naturlig kurva, eller är det kanske vi människor som är naturliga.
ovädret kommer att jämna ut trycket så småningom.

[Marko]

Efter att ha sovit på saken så fick jag en metafor för ekonomin och fattigdom mot rikedom.

Se det som krafter. En positiv kraft och en negativ kraft.
Dessa krafter samarbetar och skapar rörelerna och funktionen.
Detta rum expanderar med en accelererande fart.
Kommer krafterna att kunna inducera med varandra under alla omständigheter ?
eller kommer det att bli kvar ett svart ekonomiskt tomrum av ingenting när massan inte är synlig längre.
Eller kommer ett och annat  ekonomiskt svart håll finnas kvar.

vet inte hur bra den metaforen funkar, men så var det jag drömde.

[Skogsälvan]

Visst finns det problem. När jag fick socialbidrag för ungefär 20 år sedan fick jag ungefär lika mycket (nån hundring mindre) än de som får socialbidrag nu. Saker har blivit märkbart dyrare under dessa år dessutom. Jag tycker att det är utmärkt att en del av dessa problem tas upp i Barnfattigbloggen i Aftonbladet. http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen

[Marko]

Det hela är jävligt enkelt.
De som har pengar ser dom fattiga som svin som inte ska ha ett jävla dyft.
Är man så djävla dum i huvvet att man har jobbat 30 år med underbetald lön så
får man väl för fan fatta att man ska leva utan pengar till mat eller hyra när man blir pensionär.
Det är ju självförvållat av dom där djävla fattiga utsugarna som tar mina pengar, nej ge dom inte ett dyft !
Vi som har pengar har ju rätt att ha dom för att vi är så förbannat bra. Vi har rätt att ha det bra för att vi sliter som djur för att få en peng till öl. Det ska fan inte behöva ta 3.14 minuer för mig att jobba in en bersa !


Skogsälvan, det är enkelt.
Folk fattar inte. Dom vill inte fatta och kommer aldrig att fatta.

Jag kan ta upp mängder av exempel på hur sviniga människor beter sig med pengar.
Och det kan nog du göra lika bra som jag,.

[Skogsälvan]

Skogsälvan, det är enkelt.
Folk fattar inte. Dom vill inte fatta och kommer aldrig att fatta.

Nej, det är många som inte fattar - det stämmer. Däremot tror jag att de kommer att fatta någon gång. Men jag tror ju på fler liv och det kanske behövs. Själv har jag en pinsam, medfödd ovana att spreta med lillfingret när jag tar i saker. Kan lätt tänka mig att förundrat fråga som Marie Antionette varför folket inte äter kakor om brödet är slut.

[Marko]

Skogsälvan, det är enkelt.
Folk fattar inte. Dom vill inte fatta och kommer aldrig att fatta.

Nej, det är många som inte fattar - det stämmer. Däremot tror jag att de kommer att fatta någon gång. Men jag tror ju på fler liv och det kanske behövs. Själv har jag en pinsam, medfödd ovana att spreta med lillfingret när jag tar i saker. Kan lätt tänka mig att förundrat fråga som Marie Antionette varför folket inte äter kakor om brödet är slut.

Om det funnits tidigare liv så är vår nuvarande nivå inte en direkt framgång från allas tidigare liv ; )

Nej, dom kommer aldrig att förstå. Det är lek med filosofi för att bekräfta ett eget ego och legalisera sisna tankar.
Det är rätt och det är fel, det är hit och det är dit. Verkligheten för andra syns inte och ska inte synas. Orden ska vara vackra och söta. Det är sött med kakor och jag gillar inte sötsaker. Ett bra bröd är bättre.

Man kan skylla sin brist på empati med, man kan inte förstå för att man själv inte är fattig.
Det är ren bullshit. Alla vet vad som händer om man inte har pengar. skulder, vräkningar, mat och medcinbrist, stress, mentala sjukdomar, missbruk och så vidare. Inte ens politikerna bryr sig med sin dubbelmoral. Dom är helt enkelt inte mogna som människor. Dom är mogna som kapital vara.

[Lill-Leif]

Visst finns det problem. När jag fick socialbidrag för ungefär 20 år sedan fick jag ungefär lika mycket (nån hundring mindre) än de som får socialbidrag nu. Saker har blivit märkbart dyrare under dessa år dessutom. Jag tycker att det är utmärkt att en del av dessa problem tas upp i Barnfattigbloggen i Aftonbladet. http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen

Skumt, enligt denna: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Art ... 0-6-11.pdf verkar ju riksnormen för försörjningsstöd snarare ha ökat från 1990-2009. Dessutom ser ju normen lite annorlunda ut beroende på vilken familjesituation man har. Det är inte så att du överdriver en smula?

[Skogsälvan]

Ursäkta min oförskämdhet, Leif, men jag orkar inte läsa allt det där nu. Jag fick ungefär 3500 (kommer inte ihåg det exakta beloppet) + hyra och ersättning för diverse kostnader som läkarbesök.

Men jag kommer ihåg en sommar - och det här är ju helt galet - jag fick kvarskatt. Skatteverket ville alltså ha några tusen av mig (och det är mycket i den sitsen). Under hela det föregående året hade jag haft socialbidrag och soc hade alltså följt mina inkomster efter regeln om existensminimum. De ville inte betala några pengar till skatteverket. Det var ju bara att låna sig fram, men lån ska ju betalas tillbaka också. Det var en eländig situation.

Trots allt är jag glad över att ha varit riktigt fattig. Det har stärkt min empati.

En annan gång bröt jag upp med min pojkvän, hade egentligen ingenstans att ta vägen, men fick bo hos en kompis. Det var en kille. Soc räknade då oss som sambos och jag fick inga bidrag eftersom han hade hyfsad inkomst, han fick helt enkelt försörja mig under en tid, trots att vi bara var vänner och egentligen bara hade tänkt ge mig tak över huvudet typ. Jag trodde aldrig att det skulle kunna bli så heller och undrar fortfarande om det hade blivit likadant om jag hade flyttat in hos en tjejkompis.

[Marko]

jag kan bekräfta skogsälvans påstående utifrån mina egna bidrag.
runt 2003 - 2005 fick jag mitt första bidrag vid min första arbetslöshet.
Fick runt 7800 kr totalt. idag får jag 7100 med ökad hyra och ökad el och ökad matkostnad

Jag upplever det som att jag inte har råd till mat ens en gång. Mitt ex brukar bidra med pengar var gång barnen kommer hit.
Det är inte hennes ansvar att ta hand om mitt liv. Men hon är tvungen och hon gör det för att barnen ska kunna få mat iallafall. Jag kan inte ha barnen om jag inte får pengar av henne. Thats the real world today.
Jag har inte råd att klippa mig, inte råd med tandläkare, inte råd med internet och inte råd med något.
så nog fasen kan man kalla det för existensminimum. /internet delar en turk ut till mig som jag känner.
och nog fan är det mer mänsklighet i invandrare än det är i svenskars tänk. Jag hjälper han med hans datorer.
han ger mig kaffe och bjuder på mat. och när det varit som värst har jag fått en kasse med lite att äta.

cigg får jag när jag lagar andras datorer. det blir ett paket som räcker i tre dagar.
Tillochmed i krig finns tillgång till cigg, det är väldigt intressant.

mitt matkonto ligger nog på runt 600kr (inkluderar exets bidrag) per månad. detta ska räcka till barnen med.
Alla kläder jag har är över 15 år gammla. Det nya som jag fått har kommit från min syster och hennes man.
Det finns inte utrymme för den lyxvaran. Jag dricker inte alkohol och har inga utgifter mer än rökning.
Kaffe är billigaste sorten. man tar kaffe istället för mat. Det blir billigare så.

när vi pratar om ekonomi har jag sett att många inte har en aning om vad dom snackar om.
Dom lever i sin fantasi och drömvärld.

Detta skriver jag inte för att jag tycker synd om mig själv, eller för att ni ska tycka synd.
Jag skriver hur det verkligen kan förhålla sig för dom som inga pengar har.

[Marko]

Inatt drömde jag att jag hade ett val. tå barn stod framför mig. den ena var  mentalt efterbliven och den andra var 'normal'
Jag stod för valet att få dom att må bra. Det var inte pengar jag gav dom utan att jag brydde mig. Det gjorde bägge glada.

[Marko]

Inatt drömde jag att jag hade ett val. tå barn stod framför mig. den ena var  mentalt efterbliven och den andra var 'normal'
Jag stod för valet att få dom att må bra. Det var inte pengar som fick dom att må bra utan bägge mådde bra av att jag brydde mig.
Att bry sig är viktigare än pengar, det löser många problem..

Idag kommer vi att fiska, fick tag i 500 meter nylon för 39 kronor.
Det skapar minnen för livet med att vara nära naturen.
En fisketur och naturen ger livslånga minnen av bra slag, och vi diskuterar än gamla turer med gott minne.

<iframe width="425" height="349" src="http://www.youtube.com/embed/8AWv0VY3lv8" frameborder="0"></iframe>


Nu drar vi ut : )), gyllene tider kan få tjäna pengar på sin låt, men budskapet är lite bra. (budskap kostar pengar idag att ta in om du ljudar ut dom rytmiskt...).. .. .. En rappala kostar flis, men är en bra wobbler. Den tror jag på idag.. eller en bomber med rasselkulor och färgen e borta sen femtionde gäddan.. tror jag tatt upp ett par hundra gäddor med den.. fast krokarna behöver slipas... Eller så tar jag bara och metar.