Inläggav Sceptisk » 26 jun 2011 14:07
Sublimering är aldrig att rekommendera för aggressiviteten försvinner inte utan blir kvar och finner andra vägar att uttrycka sig. Problemet är att vi har en kultur som å ena sidan uppmuntrar till aggressivitet medan den å andra sidan förhindrar att denna aggressivitet kan få uttryckas på ett naturligt sätt. Det som händer när man sublimerar eller försöker att tränga bort sin ilska är att man å ena sidan blir känslomässigt bedövad och aggressiviteten finner andra uttryck på ett sätt som förhindrar att man ska kunna resonera intelligent om sina känslor - man är bara arg men man förstår inte varför. Det psykologiska begreppet för detta beteende beteende kallas för "passivt aggressiv personlighetsstörning".
Ordet "störning" innebär som jag förstår det att ens känslor blir satta ur balans på grund av att man försöker förtränga bort dom, men det är inget absolut tillstånd, det är bara en helt nödvändig konsekvens av att måsta tvinga sig själv till att trycka ner aggressiva känslor.
Vår kultur som jag skrev uppmuntrar aggressivitet, på det sätt att alla sätts i en situation där de måste tävla mot varandra, ständigt. Det leder oftast till att människor känner att dom inte kan lita på varandra, vem som helst kan ju vara "fienden" som tar ifrån dig det du vill ha. Vi människor behöver kunna känna tillit till varandra, annars har vi inget samhälle, men den ständiga tävlan och konkurrensen som systemet skapar gör att vi tappar tron på varandra, vi blir systematiskt manipulerade till att se varandra som potentiella hot. Om man då känner att den tillit man kände till någon annan knäcks då blir man såklart upprörd, för man har kanske trott att man var eller skulle kunna bli goda vänner. Men detta system som vi har gör att god vänskap, äkta vänskap, hela tiden motarbetas. Var och en måste ju leva upp till de krav som ställs på dom av någon annan yttre "auktoritet" och var och en får ju också småningom sina egna familjer och sin egen hyra att måsta betala.
Jag har gjort liknelsen förr, vi lever i ett system som fungerar i princip som ett kasino. Barn uppfostras till att bli spelare i detta kasino och de får lära sig att spela och tävla mot varandra. Den som såklart vinner på detta är förståss ägaren till kasinot - inte spelarna. Arbetare blir aldrig rika. Spelarna får tillräckligt för att kunna klara sig, en viss mängd blri belönade med lite mer andra blir bestraffade på så vis att dom knappt får tillräckligt för att kunna klara sig utan måste be om hjälp och pengarna som behövs för att kunna hjälpa dom som det går illa för tas inte från ägaren utan ifrån spelarna själva. Vilket leder till att varje spelare av nödvändighet kommer att se ner på dom som söker hjälp, och dom flesta som söker hjälp ser med stor avsky på sig själva för att dom måste be om hjälp för dom vet att den hjälp dom får är från dom andra spelarna och de känner inte att de har någon rätt att få dessa pengar.
Kasinot är väldigt lik den sociala teorin bakom civilisationen. Håll arbetarna upptagna, ge dom något att sträva mot, få dom att tävla, ta tid på hur fort det går att arbeta, få dom att tänka att livet går ut på att "vinna", etc.
I detta system så byggs det upp en tro precis som in alla samhällssystem, en generell bild av människan, hur andra människor är. Denna bild blir såklart att människan är självisk och otillförlitlig, kärlekslös och hatisk. Denna bild blir bestående förklaring på varför allting är som det är, varför ingenting kan vara annolunda, varför vi inte kan vara vänner, varför världen ser ut som den gör - för människan är ond. Att det skulle handla om ett systematiskt förtryck är något media aldrig skulle drömma om att ta upp. Tänk om media skulle förklara för alla att dom ingår i ett spel för att göra sina spelherrar rika, och gå in på djupet och förklara hur detta system fungerar och hur det påverkar människor. Nej, människor får istället nöja sig med att roas av allsång och diverse shower som "Vem är smartare än en 5:e klassare" och liknande.
All den vrede som detta system bygger upp tvingas till att bli sublimerad, för vi måste ju förhålla oss "professionellt" gentemot varandra. Vi måste ju visa att vi inte är några "djur" som "bara lever ut sina lustar och passioner" osv. Dessa påståenden riktas tillbaka mot spelarna för att de inte ska riva sönder varandra. Men aggressiviteten finns ju fortfarande kvar så det man gör är att man leder bort den till andra förströelser för arbetarna där de får leva ut sina aggressioner, inom sporten och fotbollen.
Den teori om sublimering som Freud talade om, att man vänder en "destruktiv" känsla till något positivt, är precis vad civilisationen gör hela tiden. Den skapar först en massa känslomässiga problem hos sin befolkning och leder sedan ut dessa känslor till anra ovidkommande förströelser; tävlingar, sex, alkohol, festande. Under alkoholens påverkan kommer dock många av aggressionerna fram och folk slåss och "gör upp". Under alkoholen så kan man plötsligt gå igenom den mur av instängdhet och isolation som man alltid annars måste tvinga på sig själv. Men efteråt så finns det bara skamkänslor kvar av vad man ställt till med, men den arge arbetaren förstår inte varför han är arg, han förstår inte varför han vill slåss, han förstår ingenting och han vet inte heller var han ska börja för att försöka förstå sin situation. Många är dessutom så fast övertygade om att utbildning är onödigt eller ett slitgöra utan någon som helst belöning. Efter 12 till 15 till 20 år i skolorna där de aldrig fått sina egna frågor besvarade utan ständigt måste leva i konkurrens med andra elever och akta sig för att inte blir kallad för en idiot och framstå som en "loser" så har de tappat tron på att utbildning faktiskt är värdefullt.
Sedan kommer religionen och säger precis samma sak som folk själva tror sig kommit fram till, att människan är en obotlig syndare och är dömd till helvetet, man måste bara tro på en ny världsdiktator som ska komma och reda ut allting.
Men om man inser att problemet är själva systemet, då är det omöjligt att tro att en ny diktator skulle kunna göra saker på ett annorlunda sätt. Problemet är systemiskt, inte mänskligt. Om man lever i ett kasino då kommer man att bli en spelare och man kommer att måsta spela mot andra för att kunna överleva. Ägarna har inga som helst skrupler att sätta olika kasinon i krig mot varandra, för att systemet ska kunna fungera så behövs framförallt olja. Utan oljan så skulle vi vara tillbaka i medeltidens kasino - och dit vill ju ingen. Så vi bombar Arabländerna för att komma åt deras olja för att få systemet att flyta på som vanligt, vi odlar marken med människolik överallt.
Givetvis så säger vår kultur att detta är ett mycket upplyst sätt att leva på, ett mycket framgångsrikt sätt, ett förfinat och ädelt sätt att leva på.
