Marko skrev:Skatt är ett gemensamt beslut där invånare som väljer att ta del av samhället får bidra med sin del,
skatt är ett sätt.
På vilket sätt är skatt ett
gemensamt beslut för en person som, utan att ha valt det, har fötts och växt upp i Sverige och som i vuxen ålder inte väljer att "ta del av" (hela) samhället utan försörjer sig genom att byta varor och tjänster med exempelvis bara en handfull personer i sin omgivning? Även en sådan person är i Sverige skyldig att betala skatt på sina inkomster från denna handfull personer i sin omgivning, vare sig han vill det eller inte, och vare sig han gått med på något "gemensamt" beslut om att betala skatt i Sverige eller inte. Kom ihåg att han aldrig valt att "ta del av samhället", bara valt att samarbeta med några få utvalda personer. Hur bra Sveriges skattelagstiftning än må vara - den kanske är jättebra - så blir faktiskt många svenskar
tvingade att betala skatt, nämligen de många svenskar som inte gått med på något "gemensamt" beslut om att betala skatt men som ändå straffas om de vägrar rätta sig efter vad bland annat du felaktigt beskriver som ett "gemensamt" beslut som inte är gemensamt eftersom det fattats av andra, mot dessa skatteovilliga svenskars vilja.
Enbart faktumet, att man befinner sig i ett land där andra - observera andra - än man själv kommit överens om en skattelagstiftning som man själv tvingas följa, innebär inte att man valt eller väljer att "ta del av" det samhället. Man rår ju inte för var man råkade födas, och man rår inte för var man råkade växa upp. Som barn har man inte mycket att säga till om när det gäller det; föräldrarna bestämmer sådant över en, tills man blir myndig. När man väl blivit myndig (eller kanske något tidigare) kan man kanske flytta utomlands om man inte vill lyda under sitt lands skattelagstiftning, men för det första: varför ska man behöva flytta, eller överhuvudtaget behöva göra någon ansträngning, för att slippa bli tvingad att betala skatt som man inte gått med på att vara tvungen att betala? Och för det andra: man kanske inte har råd att flytta. Och för det tredje: det kanske inte ens finns någon plats utanför Sverige där man skulle kunna både överleva och slippa bli tvingad att betala skatt. Men framför allt: en skattelagstiftning, som man inte gått med på och som det enda sättet att slippa ifrån är att flytta ifrån, det är en påtvingad, ofrivillig skattelagstiftning, och en stat som driver in skatt från en del medborgare mot dessas vilja begår stöld. Därför håller det inte att beskriva exempelvis Sveriges skattelagstiftning som ett "gemensamt beslut där invånare som väljer att ta del av samhället får bidra med sin del". Det är att förneka att individer tvingas betala skatt vare sig de vill eller inte.
Ekonomin är det som håller samhället igång och vi värderar saker ekonomiskt.
Alla kan inte baka bröd i ett samhälle, utan vi får olika uppgifter eller tar olika roller.
Ja, men så är det ju i vilket fall som helst; människor skulle byta varor och tjänster med varandra och utföra olika arbetsuppgifter oavsett om deras inkomster beskattades eller inte.
Vissa personer ses som belastning, speciellt när ekonomin faller,
Vissa människor är faktiskt en belastning - och inte bara när ekonomin faller, utan i alla lägen. Visst kan många av de som utgör en belastning även i viss mån ha något de kan bidra till samhället med, men det är ju inte
därför man (från vänsterns sida) anser att de ska ha rätt till skattefinansierad hjälp (t.ex. vård och omsorg) från samhällets sida när de behöver det. Skatteplikt till förmån för (i hög grad) statligt bekostad vård och omsorg är väl till för att människor som behöver vård och omsorg ska få vård och omsorg
oavsett om de kan bidra till samhället tillbaka eller inte? Det framstår för mig därför som ohederligt att säga "vissa personer
ses som en belastning" - som om det inte fanns personer som verkligen
utgör en belastning.
men då har vi glömt bort att vi är ett samhälle
Det är ingen som glömt bort att vi är ett samhälle, I vart fall är det inte det som är förklaringen till det du framställer det som varande förklaringen till. Andra har bara andra uppfattningar än du om vad det innebär att "vi är ett samhälle". Libertarianer, till exempel, anser inte att en medborgare ska tvingas betala skatt bara för att han råkar ha fötts in i och växt upp i ett samhälle, om han aldrig skrivit under på något samhällskontrakt om vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla för honom i samhället.
och vill gynna oss själva lite mer,
Vem är det som i första hand "gynnar sig själv" (på andras bekostnad) - den som arbetar och tvingas betala skatt för andras vård och omsorg, eller den som utnyttjar den vården och omsorgen utan att betala vad den kostar (och istället utnyttjar att skattebetalarna betalar större delen av den)?
för att vi anser att vår roll ska ge mer pengar i kassan än tex en hemma mamma eller bara en person som sprider god trivsel.
Om det gav lika mycket pengar att vara hemmamamma eller bara sprida god trivsel som att ha vilket jobb som helst, skulle nog så många fler välja att vara hemmamammor och bara sprida god trivsel och inte göra något annat, att vård, skola, omsorg, rättsväsende och en massa andra viktiga funktioner i samhället havererade på grund av personalbrist. Ett sådant samhälle vill du nog inte ha.
skatt ser jag som positivt i ett läge där egoism råder,
Det må så vara, men vad jag vänder mig emot är (din och vänsterns) vägran att erkänna vad skatt faktiskt är: stöld.
när människan tar sitt ansvar och börjar donera pengar frivilligt, så behövs inte skatt. Detta tror jag kan ske när alla i ett samhälle känner sig trygga. Sannolikheten ökar då för att folk ska donera mer.
Många rika egoister känner sig trygga, men donerar inte frivilligt för det. Trygghet är inte tillräckligt. Men ständig superlycka skulle kanske kunna lösa problemet. Om vetenskapen tog fram något superbilligt sätt för alla människor att utan biverkningar vara ständigt superlyckliga hela livet igenom, skulle kanske även de idag mest egoistiska rika människorna känna en sådan tacksamhet för att få vara superlycklig hela tiden, att de skulle bli generösa och börja ge frivilligt. (Men då skulle man å andra sidan kunna undra vem som skulle ha någon nytta av att få något av dem - om alla i vilket fall som helst vore superlyckliga.)