Gustaf skrev:Jag anser även likt nuddle att om ett objektivt perspektiv existerar finns det bara ett, d v s kan inte objektiva entiteter leva i symbios. Jag förstår inte hur nuddle kan utifrån premissen att det endast finns enbart ett objektivt perspektiv anlända vid slutsatsen att detta skulle vara kärleken. I stället för att diskutera kring kärlekens essens karaktäriserar han den snabbt, därför finns inga starka skäl i att tro nuddles resonemang. Men jag ska dryfta kring det han sagt.
Under min tid som människa kan jag inte påvisa att ur kärleken kommer allt, jag kan inte se kärleken, och jag kan inte känna till kärleken, därför kan jag endast tro på kärleken. Om konfidensgraden i min tro på kärleken låg på 99.99 % skulle jag ändå inte kunna diskutera kärlek som en saklighet, fortfarande skulle jag endast kunna se den som känsla och således kan jag inte ge vettiga belägg för vad den är. Vi kan säga att ändligheten och oändligheten tillhör oändligheten och vi kan säga att om kärleken existerar måste denna vara ändlig eller oändlig, och således tillhöra oändligheten men samtidigt inte ge anspråk på allomfattande existens då ett faktum att sak tillhör oändlighet inte tyder på beviset att den kan styra oändligheten. Därav, vi kan inte veta om kärleken är oändlig men vi kan tro på det.
Om kärleken är oändlig, eller något annat, innebär inte att denna är enbart 1. Det är fel då oändligheten som mening implicerar ständigt flödande förnyande i underton, därför kan vi aldrig bestämma om denna oändlighet är en, därför vore argumentet att oändligheten är 1 fel.
För mig är det uppenbart att ändligheten föregår oändligheten, om vi utgår från "eftersom den är oändlig, omfattar den allt ändligt" blir det ett uppenbart fel i "eftersom den är oändlig, föregår den allt ändligt ". Om oändligheten omfattar ändligheten, och denna oändlighet är ständigt skiftande, måste ändligheten föregå oändligheten. Oändligheten är det som händer och ändligheten är det som är. I mindre abstrakta termer blir det ett streck _ med en avslutande lemniskata ∞, där strecket symboliserar skuggan av lemniskatan.
Med denna övertygelse kan jag säga att med stark tro att vi inte kan veta om kärleken har ett slut, om allting är skapat ur kärleken eller om allting tillhör kärleken. Vi lägger detta i prioritetsordning: jag är mer övertygad om min misstro mot kärleken än om min tro mot min misstro mot kärleken.
Välkommen till forumet.
Du gör vissa fel i ditt tänkande jag skall belysa, men du tänker bra på många ställen
och är seriös i ditt sätt.
Oändligheten måste alltid föregå ändlighet, varför? Om du tänker dig en start punkt, säg att denna start är 1, kanske Big Bang, innan det fanns 0, alltså ingenting, vilket är samma sak som oändlighet.
Varför måste en oändlighet alltid vara enbart 1, jo för om du tänker dig ingenting så kan man säga 100x0 = 0 eller
500x0 = 0 alltså obereonde av hur många oändligheter du har är de ändå en och samma oändlighet.
Att du inte kan avgöra om kärlek är oändlig är däremot helt okey, det kan man känna ju mer kärleksfull man bli, man känner att kärleken gör ens tankar oändlig, känslor och så vidare. Men man känner även att kärleken i sig är
oändlig om än subtilt.
Tack för ditt svar!