Zokrates
alternativet är givet, en allmän skräck inför lagen utifrån en fördömande och förhärskande samhällstyranni
där ingen egentligen lär sig något annat än mygel och falskspel.
Ja den risken finns definitivt. Lagen är ju ett försök att skapa integritet i ett samhälle. Många menar att lagen är det enda som kan försvara ett civilicerat samhälle. Men problemet är ju att lagen också objektifierar och därmed kränker. Vilket leder till frågan ifall vi har rätt att kränka någon bara för att denne kränker. Vi förlorar ju vår egen oskuld och därmed vår rätt då vi själva hämnas.
Objektifiering av oss själva och varandra är något som är så vedertaget att väldigt få ifrågasätter det. Till exempel genom att bara säga att "han är en polis" eller "jag är rörmokare" är ju en objektifiering. Detta objektifierande ämnar att förvandla människor till artiklar eller varor i ett mekaniskt system. Ondskan omvandlar samhället till en mekanisk stat, ett samhälle byggt på skamlösa kränkningar och därför saknar förmågan att försvara sig. När jag tänkte på vad som är fel på den moderna kulturen så stannade min tanke vid hur oerhört mycket hånfullhet som finns idag. Det är så många som deltar i hånfullheten, den finns på alla nivåer, inte minst inom nöjesindustrin och media men också på andra arbetsplatser eller familjer och jag är såklart inte heller på något sätt oskyldig till det. Det är oursäktligt, att det är så vanligt gör det bara värre.
Jag skulle vilja byta ämne för en stund, jag har länge funderat över vad meningen med berättelsen om syndafallet egentligen handlar om. Under lång tid har jag läst många olika teorier om vad det egentligen var som de första människorna gjorde sig skyldiga till. Den Kristna förklaringen har jag aldrig riktigt kunnat se ge någon ordentlig förklaring på det dilemma som det skrivs om i genesis. För jag har insett att det är ett dilemma eller en moralisk paradox. Det är också en allegori och som jag tolkar det en allegori om hur oskuld förloras. Men dilemmat är att människorna inte visste vad som var rätt och fel innan de tog del av kunskapen så hur kunde de ha något försvar mot Ormens lockelser? Varken Adam eller Eva sa att det var "fel" att äta av kunskapens frukt och inte heller hade Gud sagt det, han hade bara sagt att de skulle dö. Tvärtom så verkar det märkligt att Gud ville hindra människorna från att ta del av kunskap och samtidigt placera källan till all kunskap mitt ibland dem. Dilemmat ser alltså ut såhär: Gud planterar kunskapens träd mitt i världen, skapar människorna och varnar dem för detta träd. Trädet ger kunskap om gott och ont vilket tycks vara något man behöver för att kunna ha någon slags visdom och bland annat kunna se konsekvenserna av sina handlingar. Så människorna blir lockade av Ormen och kan då alltså inte inse att det är moraliskt fel att ta del av kunskapen, det är något de inser först efteråt. Det är först då när de inser att de gjort något ont som Gud fördömer dem. De blir ansvariga först när de förstår, men det kunde de ju inte förstått innan... det handlar alltså om ett till synes olösligt dilemma.
Den Kristna förklaringen är primitiv och en direkt idiotförklaring mot Gud och kränkande mot människorna: Att Gud kunde ha förbjudit dem vad som helst, det var bara att de var olydiga som gjorde att de fördömdes, vilket ju bara är ett annat sätt att säga att Gud är en tyrann och att människorna är kriminella. Den Judiska förklaringen är bättre men ändå inte helt tillfredställande; I den Judiska förklaringen så ser man inte fördömelsen som något "hemskt", utan är endast det att människorna fick fysiskt liv i denna värld. Det är alltså en ny situation av att å ena sidan vara dödlig men å andra sidan fick vi ett nytt slags liv, inte ett liv i perfektion men ett liv i den här världen med alla möjligheter framför oss, vilket ju inte är helt och hållet dåligt även om vi blivit dödliga. Sedan hittade jag till sist en förklaring av någon på ett annat forum som jag tycker är den helt klart bästa förklaringen hittils och har också hittat andra som skriver om samma sak. Denna förklaring är att Gud skapade kunskapens träd åt människorna. Varför skulle han annars plantera det mitt i världen? Men han förbjöd dem att ta från detta träd innan Gud själv givit dem tillåtelse till att göra det. Gud sa ju inte att de aldrig skulle få äta av denna frukt, bara att om de skulle göra det under dagen så skulle de påbörja processen av sin egen undergång, eller död. Människorna skapades på den sjätte dagen, om de bara hade väntat några få timmar till kvällen, till Sabbaten, så hade Gud givit dem tillåtelse att äta från kunskapens frukt och därigenom hade de fått uppleva evig frid hos Gud, som Guds jämlikar i trädgården. Deras synd var helt enkelt att de inte hade tålamodet att vänta på Gud.
Och fungerar inte kränkningar på samma sätt? Att vi saknar tålamod med varandra. Vi tror oss veta i förväg allt om en annan människa och därigenom så tar vi oss rätten att döma denne. Vi har inte tålamod att vänta på Gud och låta Gud uppenbara för oss sanningen. Om vi väntar på Gud så kommer sanningen att komma fram även om det kan komma att ta lång tid. Gud är ju bortom all tid och rum och äger, bokstavligen, all tid i världen. Men vi människor vi är otåliga, vi är allt för medvetna om allt vi tror vi har att förlora genom att vänta. Vi tänker bara på att vi kommer att dö om vi inte skyndar oss och tycker därför oss inte ha råd att vänta på Gud. Som en skribent skrev så handlar alla arketypiska synder i Bibeln om att människorna inte orkade vänta på Gud och de människor som är rättfärdiga i Guds ögon är de som väntar på Gud. De som syndade och formade Guldkalven orkade inte vänta, Job däremot väntade och därigenom så behöll han sin rättfärdighet och fick tillbaka sina rikedomar.
Vår kultur idag, särskilt inom media och nöjesindustrin men också inom affärer, industri och egentligen alla yrken, bygger alla på att försöka hinna med så mycket på så lite tid som möjligt. Vi vill ha allt, nu på en gång. Allt vi vill ha, ordning, lycka, rikedomar, osv är saker vi försöker att själva producera och på så vis försöka "tvinga" Guds hand. Konsekvensen av att vilja ha allt på en gång är att vi upprättar mekaniska stater och tyranni. Vi lever inte som "primitiva folk" som lever av vad de hittar i skog och mark, vi lever helt av det vi producerar på egen hand. Vi är otåliga, en kultur i avsaknad av tålamod och vi kränker varandra dagligen. Vi orkar inte vänta på att grödor ska slå upp i skogen eller leta efter villebråd som kanske kommer eller kanske inte, istället odlar vi all mat själva för att på så vis ha "garantier". Vi låter inte saker tala för sig själva, istället talar vi om andra. Vi orkar inte vänta på lyckan, så vi använder oss av och utnyttjar varandra för att uppnå den.
Jag hoppas ni därför kan uppskatta ironin i att psykologin som vi ju ofta tillgriper då vår tillvaro rämnar av stressneuroser i sig själv bygger på samma otålighet som den resterande kulturen. Vi jobbar hela tiden för vi vill ha allt på en gång och vi vill slippa stress - nu! Det är intressant att man kan ta tag i en enstaka fiber och dra i den och plötsligt så nystar hela den kulturella väven upp sig.
