förstår mig själv skrev:Till illusion. Det är en känsla som är grundreferens. Den känns hela tiden så att säga oförändrad. När man tex känner sin existens. Och den kände jag när jag var utanför kroppen. Resten kan vi kalla obalans enligt mitt sätt att se på det.
Därmed har jag i så fall något att bygga på.
Det är viktigt att vi inte tar något "slumpvist" som referens och bygger vidare på. Visst kan det leda till teorier/ideer som kan tyckas bra men man får svårt att finna nya och bättre.
Till att börja med är känslorna vår värdering, det enda som är viktigt och antagligen det vi förstår bäst vad det är.
Kommentar till strålöga. Ja naturligtvis kan vi känna olika i situationer som ter sig lika. Någon kanske blir rädd för en hund och någon annan osv. Detta beror på vårt förnuft. (vi har inte undersökt, upplevt det tidigare, förstått). En del är knappt medvetna om vad de känner. Kan alltså inte bekräfta/utvärdera sitt förnuft på ett djupare plan.
Fms, du skriver tidigare citat,
”Det är väl möjligt att känslorna är underordnat något annat. Vi kan kalla det obalans.”.
Så ser jag det, och obalansen är en följd av det atomära perspektivet.
Det atomära perspektivet i sin tur, är en konsekvens av att medvetandet ej ser sin egen struktur (= maskeringsprincipen).
Det är här du finner bakgrunden till matematikens IMAGINÄRA tal.
Algotezza beskriver detta mycket slående och poetiskt/filosofiskt som "bortom en betraktare"
(Jag blir på bra humör när jag läser det, Algot är den ende som förstår det jag skriver, och han gör det
utifrån ett eget filosofiskt resonemang !).
Det är dock inte slut med detta utan vi har även att ta hänsyn till att ”obalansen”
(= det som saknas p g a maskeringen) förorsakar en ”balans-förskjutning” i relation till sin omgivning.
Detta gäller ÖMSESIDIGT mellan kommunicerande atomer, vilket bl a utgör grund för det vi
förnimmer som vårt rum.
Resultatet av den ”ömsesidiga” växelverkan kan betraktas som ett ”MEDELVÄRDE” (= ”vxv-navet”).
Det är till detta ”vxv-medelvärde / vxv-nav” vi har att förhålla oss till när det förekommer relativrörelse
inom växelverkan. Detta har ingen tidigare förstått, utan Lorentz, Einstein m fl tar enbart hänsyn till den
reella effekten, och inser inte att det även sker en imaginär påverkan.
Du kan se detta som att ”medvetandet” (= sinnets atom) ÄNDRAR KARAKTÄR internt.
I tidigare inlägg i föreliggande tråd, beskriver jag detta kortfattat.
SigurdV har tidigare uttryckt sig som att han insett att något saknas, och jag misstänker att det är den här
beskrivna imaginära påverkan han har haft i tankarna.
Felet Antic troligen begår, enligt min uppfattning, är att han inte accepterat den imaginära delen av resonemanget,
utan blir kvar i ”verkligheten”. Då är det lätt att dra förhastade slutsatser.
Att förstå medvetandet enbart utifrån vår reella verklighet, är jag övertygad om är en omöjlighet.
Jag delar alltså inte Antics åsikt, utan anser att det går att komma längre i förståelsen av medvetandet.
Det förutsätter dock att det imaginära inkluderas, inkl det interna perspektivet.
Jag skulle även kunna förklara den biten, men ant kommer ingen att förstå, så jag nöjer mig med detta för tillfället.
Notera att frågorna jag ställt till Antic fortfarande är obesvarade. Då blir det mer en ensidig ”predikan” än en diskussion.
Det diskuteras här även var matematiken hör hemma i sammanhanget.
Matematik är för mig ett ”verktyg” för att beskriva något, och att då hävda att universum ”består av” matematik,
verkar vara ett omvänt betraktelsesätt, som tillhör de mer säregna.
Jag delar alltså Pilatus uppfattning och kommentar.
För mer detaljer v g se
http://www.maticweb.com Hälsar
Illusionen
