Illusionen skrev:I ett inlägg på denna tråd, 14 september 2013, skriver jag följande.
Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det, UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.
UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.
AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.
Ovanstående ger bl a definitionerna,
NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.
-.-
Det som här är av intresse för begreppet KAOS är att FENOMEN och FÖRNIMMELSE båda refererar till
det atomära perspektivet, AP.
När KAOS ska definieras är det underförstått att det är ur det atomära perspektivet, AP (= vår verklighet).
Det innebär att KAOS är att betrakta som en typ av balanserad ”oordning” i vårt atomära rum, där liten
initial förändring resulterar i ett oförutsägbart resultat i slutänden.
Så långt stämmer alltså Pilatus definition.
Det nya, och förmodligen unika, jag inför i resonemanget är att jag transformerar över KAOS från AP till UP.
Det innebär att REFERENS-DIFFERENSEN mellan AP och UP involveras.
Jag benämner detta "egenskaps-skift" i konceptet.
Därutöver tas hänsyn till att såväl FENOMEN som FÖRNIMMELSE har en från AP avvikande struktur i UP.
Förenklat blir konsekvensen av detta att KAOS i det universella perspektivet, UP, ur det
atomära perspektivet, AP, blir ORDNAT.
Det är den ORDNADE ”strukturen” som möjliggör balanskriteriet DELTA.
/ Illusionen
Hej. Jag har definerat på det sätt jag uppfattar "begreppet" kaos ur det "atomära perspektivet". Du har inte gjort det!
Eftersom vi inte är medvetna om/har tillgång(medvetet) till våra referenser så är det inte uppenbart för de flesta att kaos inte finns. Snarare är det ett ord/begrepp man vill ska finnas då det låter våra fantasier/vanföreställningar vara intakta.
Se den "atomära" världen som en "dimension" när man blir medveten om andra dimensioner finner man att rummet KODAS i de andra dimensionerna som ett "chiffer". Inser man detta är det uppenbart att kaos är något som inte existerar.
När man ser helheten bättre (fler "delar" av "subsstansen"/naturen) så förhåller sig dessa aspekter sig till varandra på ett ordnat sätt. Det som sker i substansen kan förstås genom andra aspekter av substansen.
Det är som att "koda". Denna förmåga är "inbyggda" i oss.
För att förstå en del av substansen tex det atomära hur denna "avgränsade del" fungerar "isolerat" behöver man oändligt förnuft som spinoza sa.
När det gäller "delarna" av substansen/olika dimensioner (tex känslor) så gäller att det går att koda åt båda hållen. Det går även att "plocka" fram samband hur man vill. Tex gammal kunskap eller det som någon här skrev det som sker på "ytan".
Ytan är det som liknar vårat "medvetande" och utifrån denna kan man se ordnade strukturer både neråt och "uppåt" sannolikt i all oändlighet i det lilla och i det stora alltså.
Vi tittar ned i det lilla och försöker förstå hur ytan uppstår men inte på samma sätt utåt och letar efter högre ordningar strukturer som vi bildar.
Vore vi en atom skulle vi alltså fundera på elementarpartiklar osv inte på den "mollekyl" vi bildar och dess roll i helheten.
På samma sätt som "atomen" skulle se meningen med det som den består av och avgränsa sig mot resten på samma sätt avgränsar vi oss som människor (tex genom "huden").
när en atom inser att den ingår i något större tex en mollekyl så förstår den en "högre ordning" sin egen "roll" och även andra atomers roll och även "önskan".