Pilatus skrev:förstår mig själv skrev:Snälla kan du inte försöka lägga dig på en vettig nivå och försöka förstå naturen själv och kom med något nytt.
Låt oss då gå in på ett område som tangerar ditt eget. Huruvida vi kan anta att slump är inblandad i de mutationer som påverkar vår arvsmassas utveckling.
Om man tänker på i vilken riktning arterna utvecklas så skulle man kunna anta att evolutionen är determinerad att ta en viss riktning. Evolutionen styrs ju av naturlagar i en viss riktning. Det finns filosofer som antagit att så kan vara fallet. Människans DNA är ju numera kartlagd och det skulle antagligen gå att förutspå vilken slags art som skall ta över efter människan om man beräknar de utvecklingslinjer de högre primaterna utvecklats efter. Villkoret är naturligtvis att vi inte har någon slumpfaktor som kan driva utvecklingen i en riktning som ingen har tänkt sig. Reservationen har naturligtvis en enkel orsak, mutationer sker slumpmässigt, och vilken slags mutation som har framgång är inte på förhand given, även om vi har tillgång till all information som vi kan önska oss.
Men det finns de som hänger sig åt en antropocentrisk illusion, bl a Friedrich Engels som antog att om evolutionen skulle börja om igen från samma punkt den startade, skulle människan åter utvecklas till slut. Den franske genetikern och nobelpristagaren Jacques Monod har kritiskt granskat denna tes och menade att finns ingen förutbestämd utvecklingslinje för framtiden. Hur ställer du dig till detta fms? Skulle människan på nytt uppstå ur evolutionen i din värld om allt började om på nytt?
Visst kan det ske mutationer. Naturligtvis kan det vara svårt att förutsäga en tex "DNA" skada och om "reperatinssystemet" inte hinner laga. En tex gammastråle kan ha träffat på ett "oturligt" ställe. Kanske leder det till en mutation eller tex ohämmad celldelning/cancer.
Vi kan "tolka" detta välja att använda teorin om slumpen.
Går det kanske att förstå bättre om några hundra år tror du?
När jag rör kroppen mot näröppet är det inte "slump".
Inte för tjejen heller. Orsakerna kan beskrivas som tankar. Dock måste man i efterhand genom sina "upplevelser" så att säga med facit i hand försöka utvärdera vad som skedde, med alla sinnen. Sedan kan man se fler samband mellan det man känner och det som sker i det "atomära". Är inte detta sätt att förstå självklart.
Är man öppen till att släppa fram förnuftet kan vi bli oändligt mycket klokare.
Dock kräver det att man inte känslomässigt är för låst vid tex religion, gudar, slumpen, våra regler och kulturer och lagar. Inte heller vid den fria viljan.
Enligt Einstein är vi religiösa(fantiserar/har vanföreställningar) av känslomässiga skäl.
För IQ/förnuftet är det barnenkelt att förstå. Dock är det barnenkelt att inte vara rädd för hundar eller mörker eller spöken.
Det är alltså känslorna som sänker verkningsgraden hos förnuftet oändligt mycket!
Självklart, naturen tillämpar inte några speciella regler för evolutionen. Jag uttryckte mig säkert slarvigt, eller kanske halvt avsiktligt tvetydigt. Om vi backar historien till en exakt punkt tio miljoner år bakåt, och frågar oss: är världen så strängt determinerad att Homo sapiens skulle utvecklas ännu en gång? Skulle historien upprepas? Vad talar för det? Mutationer i en lång kedja åstadkommer inte något på förhand givet, vilka mutationer som är evolutionärt lyckade kan endast studeras i efterhand, mutationer ingår inte i en plan, de har inte ett mål. Vilka arter som kommer att utvecklas om allt upprepas är inte givet. Naturlagarna styr endast ett mycket löst ramverk inom vilket evolutionen pågår. De arter som utvecklas skall ju överleva och vara framgångsrika. Vilka egenskaper som är bäst lämpade för detta ändamål finns inte på förhand givna. Hoppas uppriktigt att det var mer begripligt.
