Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Tid är isåfall händelser och rörelser och vi är i samma tid som för miljarder år sedan just nu det är bara röelser och händelser som skett. Det är min teori.

Faktum är att jag tycker mig förstå vad tid är.
Problemet är att få till beskrivningen så det blir begripligt för andra.
I mitt inlägg i dag 13:00 beskriver jag tid ur ett mängd-perspektiv, refererande till egen-referensen.
De ex du tar upp får sin förklaring här.

I flera inlägg där fenomenet tid diskuteras använder man sig av "händelser" i definitionen av tid.
Vad är det för "händelser" som inte innefattar tid ? Händelse utan tid är för mig ingen händelse.
"Avstånd" mellan "händelser" blir även det en märklig definition, om inte avstånd definieras separat.

/ Illusionen

EXTERNT & INTERNT

Frågeställningen du tar upp och beskriver förklaras utförligt i mitt koncept.
Det krävs dock lite tankemöda för att få ordning på helhetsbilden.
Om jag tolkar dig rätt är du dock på rätt spår.

En enkel liknelse är följande.
Ställ dig framför en spegel.
Räck upp höger hand.
Spegelbilden håller då upp vänster hand.
Vi betraktar detta som en typ av BALANS, där höger och vänster balanserar varandra.
VERKLIG och SPEGLAD bild balanserar sammantaget varandra.

Frågan är då vad SPEGELN representerar ?
Svaret är, REFERENS-DIFFERENS !

För att förstå vad referens-differens är krävs att du först förstår skillnaden mellan
atomärt perspektiv och universellt perspektiv.
Figuren i mitt inlägg den 13 apr 09:52 ger här en fingervisning om vad det handlar om.
Detta i sin tur kräver att du förstår vad det är du förnimmer, och förnimmelsens perspektivberoende.

Mycket enkelt beskrivet får referens-differensen och därav beroende speglings-effekt till följd att vår
EXTERNA förnimbara verklighet har en balanserande INTERN ”spegling”.

Denna interna spegling medför konsekvenser för hur vi förnimmer vår verklighet inkl tid.
Fenomenet TID kan då förenklat ses som det substitut som överbryggar medvetandets begränsning
i relationen till EXTERNT och INTERNT.
Det som fascinerar här är sambandet mellan medvetandet och den interna strukturen.
Medvetandet förefaller alltså vara perspektivöverskridande.

/ Illusionen

[Illusionen]

I flera inlägg där fenomenet tid diskuteras använder man sig av "händelser" i definitionen av tid.
Vad är det för "händelser" som inte innefattar tid ? Händelse utan tid är för mig ingen händelse.
"Avstånd" mellan "händelser" blir även det en märklig definition, om inte avstånd definieras separat.

Märk väl att händelse inte är detsamma som händelseförlopp. En händelse behöver inte ha någon utsträckning, vi kan ange avståndet mellan två punkter på tidsaxeln, om det blir mer förklarligt. Avsikten var att skapa en enkel bild av vad tid är, en dimension jämte de rumsliga. Det är alltså en rörelse utmed den irreversibla axel, som vi hela tiden följer. Till skillnad från rummets dimension saknar vi den frihet vi har i rummet där vi kan förflytta oss i godtycklig riktning. Det är en fundamental irreduktiv dimension. Jag vet inte om man måste involvera relativitet i begreppet tid. Den klocka vi tar med oss kommer ju visa oss "rätt" tid.

Mitt senaste inlägg, där jag kommenterar Strålögas inlägg, kan även ses som en kommentar till det du skriver här.
Vi är vana att tänka utifrån vår atomära verklighet.
En verklighet som inläggen utgår ifrån, och använder sig av, via atomära storheter och egenskaper.
Problemet är att det jag beskriver inte går att beskriva enbart utifrån det atomära perspektivet.
Att t ex beskriva fenomenet TID som en dimension anser jag därför vara missvisande.

Relativitet beskriver jag ingående i konceptet, utan behov av några postulat till skillnad från Einstein.
Tyvärr så krävs det även här att man involverar de olika perspektiven, och då uppfattas det sannolikt som svårt igen.
Notera gärna att relativitet är kopplat till EXTERNT - INTERNT.

/ Illusionen

[Antic]

De flesta tänker sig tid på ett visst sätt, nämligen som vi mäter och uppfattar den. Något som tickar framåt och blir till något som har varit. Men tänk om tid inte alls fungerar så? Tid inom oss blir ännu märkligare och fungerar inte alls som man skulle kunna tro.

Speciellt inte om man ser hjärnan som någon slags processor likt processorn i en dator.

(där fick ni en ledtråd)

Jag skrev en gång i min blogg en rubrik som löd så här "Minnen, en slags tid?".

Tänk lite på det där och se om ni kommer fram till något så skall jag posta lite hur jag själv hade tänkt mig sen.

[Pilatus]

De flesta tänker sig tid på ett visst sätt, nämligen som vi mäter och uppfattar den. Något som tickar framåt och blir till något som har varit. Men tänk om tid inte alls fungerar så?

Det blir inte speciellt bra om vi skapar motsättningar mellan hur vi subjektivt upplever tid och vad tid är som naturfenomen. Kanske skall man klara ut vad vi är ute efter då vi talar om tid.

I det ena fallet handlar det om psykologi och gestaltning av hur vi upplever tiden. I det andra fallet vill vi beskriva tiden som en storhet som har storlek och dimension och även riktning.

[Antic]

Vad något är, och vad vi uppfattar att något är, är oftast två olika saker. Det är så vi bygger världen inom oss.

Men det jag tänkt mig här var något helt annat och långt från psykologi.

Du förstår nog bättre när jag skriver mitt inlägg senare.

[Illusionen]

De flesta tänker sig tid på ett visst sätt, nämligen som vi mäter och uppfattar den.
Något som tickar framåt och blir till något som har varit. Men tänk om tid inte alls fungerar så?

Det blir inte speciellt bra om vi skapar motsättningar mellan hur vi subjektivt upplever tid och vad tid är som naturfenomen.
Kanske skall man klara ut vad vi är ute efter då vi talar om tid.

I det ena fallet handlar det om psykologi och gestaltning av hur vi upplever tiden.
I det andra fallet vill vi beskriva tiden som en storhet som har storlek och dimension och även riktning.

Det tror jag är en klok ansats.
Då skulle troligen många ogenomtänkta "hugskott" stoppas i sin linda.
Om jag får föreslå en punkt, så kräv tydliga DEFINITIONER av de begrepp som används.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Hej alla.
Jag har ett sätt att beskriva en "struktur" som är bredare och mer generell än tidigare för mig är det så. Till illusion! Anser du att mitt sätt att beskriva (se nedan) är en utveckling till en djupare förståelse jag har mer "atomära" referenser. (Det är normalt min svaga halva. Jag ser inte det andra ser. Vi är olika. Däremot förstår ja det alla ser bra. Detta är två delar vi kan säga två krafter som balanserar. Den ena kraften är förnuftet(det som förstår), den andra kraften är den "psykotiska" den som registrerar.
Asperger/autism är ex på en stark intelligent kraft. Den scizofrene/psykotiske är exempel på en registrerande stark kraft. Genom att den intelligenta kan ta in registrera mer kommer dess förnuft att öka. Den den psykotiske kommer då tolereras och kunna ge mer registreringar och aspergermänniskan ger sitt sätt att tolka(naturlagar) till den psykotiske. Båda är lika viktigt för förnuftet. Aspergermänniskan går in i en psykos(som inte är en psykos då det ju blivit verkligt och användbart). På samma sätt kan nog den "troende"/"psykotiske" känna olust när den slutar tro och istället förstår.
Människan har använt "onda krafter" för att ta bort de som förstår "för mycket" och de som "registrerar" för mycket. Dvs olika straff som "lett till balans". Lett till tex kulturer, religioner osv.
Dvs vi NÄMAR OSS VARANDRA. Detta är viktigt men istället för att radera ut borde man förändra sig själv(dvs förstå att alla har sin egen sanning). Då sker informationsutbyte och båda närmar sig varandra genom att den får den motsatta kraften. Bådas FÖRNUFT ökar dvs det leder till något GOTT för båda människorna. Istället för till något ont som straff leder till. Målet dvs förändringen sker på rätt sätt och mot något oändligt gott. En etik/religion/kultur är till sin karrakteriseras diffus, och trycker undan och bevarar.
Ok till "fysiken".(atomär transformering?, något ord, eller språk struktur, enligt förnuftet)
Antag att du har ditt medvetande (som det är för dig och ingen "annan") dvs detta är axiom.
Tänk dig att vi har en sfär. Tänk er att vi har rummet som vanligt (3D, atomärt dvs din egen definition av rummet)axiom. Ytterligare ett axiom är KRAFT(det som är kraft för dig alltså inte vad andra säger, ofta blir det väl ungefär "Newton".
-vi är en punkt på en SFÄR. Alla andra "medvetanden är en punkt på denna sfär"
-den kraft vi strävar efter är vinkelrät mot ytan. Dvs punkten som är Vårat medvetande. Tangenten i den punkten. Kraften vi vill ha och ger är vinkelrät mot tangenten.
-sfären är "statisk" i rummet. Dvs varken växer eller krymper (dvs har samma "volym").
-den kraft vi vill uppnå balanseras av en motverkande kraft som är resultanten av "allt annat"/alla andra medvetanden.
-tänk er att alla "andra medvetanden" utgör punkter på svären. Alla är nödvändiga för att sfären ska hålla konstant volym.
-Alla andra "vill" hålla balansen och sfärens volym konstant(högre ordning), samtidig vill de utveckla sin positiva kraftvektor som skulle förändra volymen på svären om allt annat inte ställde in sig till allt annat.
-JU MER VI STÄLLER in RIKTNINGEN på vektorn dvs kraftriktningen. Destå starkare blir KRAFTEN( som man vill ha).
-Kraftvektorns styrka ökar när riktningen ändras mot väsendet.
-kraftriktningens längd (dvs numeriska värde). Är konstant. Dvs med avseende på alla punkter på dvärgen som ju representerar andra medvetanden."andra väsen" människor alltså.
-förnuftet ställer in riktningen på kraftvektorn så att den riktas mot vinkelrät "mot ytan tangenten alltså.
-denna kraft som alltså måste vara lika stor hos alla närmar sig dess Sanna värde. Det är ett gränsvärde. Och gränsen är =oändligheten.OÄNDLIGHETEN.
-vi kan säkert skriva den som funktion av vinkelavståndet. 90 grader blir då gränsvärdet (dvs går inte nå men närmar sig).
-vi kan tex tänka funktionen 1/x också. Ju mindre x (tex ett avstånd blir)ju större blir y. Y går mot oändlighet samtidigt som x går mot 0.
Hej igen illusion. Anser du att detta är något slags tecken på att jag påverkats något av ditt koncept? Dvs någon bidragande orsak till mina tankar är ditt koncept?
I så fall är det en "utvärdering"/facit/en "delresultat" av din teori och att du inte är 100% obegriplig längre (99%, steg i rätt riktning!).

[Pilatus]

Tänk dig att vi har en sfär. Tänk er att vi har rummet som vanligt (3D, atomärt dvs din egen definition av rummet)axiom. Ytterligare ett axiom är KRAFT(det som är kraft för dig alltså inte vad andra säger, ofta blir det väl ungefär "Newton".

Jodå det var Isaac Newton som beskrev de tre rörelselagarna. Enheten för kraft är näraliggande: newton (N).

Men vad är ett axiom, fms?

[förstår mig själv]

Tänk dig att vi har en sfär. Tänk er att vi har rummet som vanligt (3D, atomärt dvs din egen definition av rummet)axiom. Ytterligare ett axiom är KRAFT(det som är kraft för dig alltså inte vad andra säger, ofta blir det väl ungefär "Newton".

Jodå det var Isaac Newton som beskrev de tre rörelselagarna. Enheten för kraft är näraliggande: newton (N).

Men vad är ett axiom, fms?

Javisst pilatus. Men jag skriver att axiomet är vad den som läser och vill förstå mig. Då måste man ju utgå från sig själv, sitt eget förnuft.
Utgå från vad KRAFT är för dig alltså.(vi är ju ganska påverkade av Newtons läror och naturlagar och naturligtvis ska du använda Newton om du behöver(han började ju prata och försökte förstå naturen och hans verk och begrepp har ju spritt sig. Förklaringsmodellerna).

[förstår mig själv]

Meningen är ju att naturlagar ska kunna användas och förstås av alla. Naturligtvis måste man utgå från sitt eget vetande/förnuft och bygga vidare. Annars är det meningslöst och något vetande kan inte uppstå.
Du hänvisar till historiska ord som vi alla har förstått på Vårat eget sätt (dvs att upprepa definitioner gång på gång leder till frustration. Viktigt att bygga från grunden och ge nytt material till den andre)

[Illusionen]

Hej alla.

Asperger/autism är ex på en stark intelligent kraft.
Den scizofrene/psykotiske är exempel på en registrerande stark kraft.
Genom att den intelligenta kan ta in registrera mer kommer dess förnuft att öka.
Den den psykotiske kommer då tolereras och kunna ge mer registreringar och aspergermänniskan ger sitt sätt
att tolka(naturlagar) till den psykotiske. Båda är lika viktigt för förnuftet.

Hej igen illusion. Anser du att detta är något slags tecken på att jag påverkats något av ditt koncept?
Dvs någon bidragande orsak till mina tankar är ditt koncept? I så fall är det en "utvärdering"/facit/en "delresultat"
av din teori och att du inte är 100% obegriplig längre (99%, steg i rätt riktning!).

Tanken att kombinera människors positiva särdrag och därigenom uppnå ett mer optimalt resultat
är intressant, men den måste nog tyvärr betraktas som ett sidospår i relation till mitt koncept.
Men sörj inte över det Fms, jag är fortfarande övertygad om att ingen annan heller till fullo förstår det jag skriver.
Jag brukar säga att det gör detsamma vad du gör, huvudsaken är att du gör det ordentligt.
Med den inställningen kommer det alltid ut något positivt i slutänden, men kanske inte det man först tänkt sig.
Som exempel misstänker jag att jag fått flera att fundera kring vad tid egentligen är, vilket är en positiv effekt av skrivandet.

/ Illusionen

[Pilatus]

Men vad är ett axiom, fms?

Javisst pilatus. Men jag skriver att axiomet är vad den som läser och vill förstå mig.

Så läsaren får själv bestämma vad som är ett axiom och vilka grundsatser som kan tänkas ingå i ett system om naturen?

Nej, det har jag svårt att tro att du menar. Frågan är vad du menar?

[förstår mig själv]

Men vad är ett axiom, fms?

Javisst pilatus. Men jag skriver att axiomet är vad den som läser och vill förstå mig.

Så läsaren får själv bestämma vad som är ett axiom och vilka grundsatser som kan tänkas ingå i ett system om naturen?

Nej, det har jag svårt att tro att du menar. Frågan är vad du menar?

Jo just så du "bör" genom förnuftet förstå att det är naturens lagar.
Tänk på att vi vet tex att förnuftet säger att "andas" är rätt. När vi låser oss vid något ser vi inte det som är möjligt att förstå.
Om en konstnär ritar en tavla tex ritar av Gud. Eller änglar tex. Hjälper det dig att förstå "vad är Gud?" " vad är en ängel?". Ja kanske förändrar det något. Men allt vi ser hör och känner är det som är viktigt och är därför det "hjärnan jobbar med". Det rätta sättet för dig. Om man då försöker förstå vad som är "allmängiltigt" enligt ditt förnuft ja då kan du ge detta. Det som gäller den specifika kroppen dvs det annorlunda är något man kan få. Visst så är det inte men använder man "sin specifika särart/väsen och bejakar sitt förnuft" så utvecklas man liv och förändring uppstår

[Antic]

Jobbar lite till innan jag är klar eftersom jag haft fullt upp hela dagen med annat.

Jag tror att vi ofta talar om tid när vi egentligen talar om "verkningarna av tid", dvs vi talar inte om tiden själv utan verkningarna av den i det fysiska rummet. Jag skall förklara mer djupgående sen.

[Pilatus]

Tänk på att vi vet tex att förnuftet säger att "andas" är rätt.

Ibland uttrycker du dig utomordentligt besynnerligt. Andningen har knappast någonting alls med ditt förnuft att göra. Att vi andas sköter det autonoma nervsystemet om. Det innebär att en medvetslös person andas, trots att de delar av hjärnan som har med vårt omdöme att göra är bortkopplat.

Entia non sunt multiplicanda praeter necessitatem