I många av mina tidigare inlägg och kommentarer om medvetande, tänkande, kausalitet och kanske framför allt frågan om tiden som ett konstant flöde, så kan jag för enkelhetens, och även trovärdighetens skull, referera till vad som sägs här.
Är det någon som vill argumentera emot, så gör det gärna med författaren.
http://www.ur.se/Produkter/177582-En-bok-en-forfattare-Tankar-som-andrar-alltÄr det något som går att vidareutveckla till nya hypoteser och tankeexperiment, så är det alltid roligt.
Och gärna i lite brainstorm-anda - d.v.s. utan kritik.
Tänkandet bör utvecklas inte låsas fast av varken formelsamlingar eller argumentation lånad av andra.
Annat är att både matematik och logiska operatorer kan vara vilseledande eftersom det däri ligger en stor mängd begränsande axiom som undertryckerr den 'fria' tanken. Axiom är satser som är inlagda som grundpelare för hypoteser, men de kan i sig inte bevisas eller verifieras på något sätt. De används för att en hypotes överhuvudtaget skall kunna bildas. Därför finns det anledning att ifrågasätta mycket av den empiriska vetenskapen, men när man inför de begränsningarna i sitt tänkande, så blir det ofta fel.
Något som man kan tänka på, är att i samma ögonblick man börjar tänka, så har man gjort en systemavgränsning. Vad man är medveten om i det ögonblicket omfattar bara det man tänker på. Så bara tanken i sig är ett begränsande verktyg i vårt sökande efter 'de absoluta sanningarna'.
Lyckligtvis är tankeprocessen dynamisk, och med hjälp av det vi kallar intuition, så kan vi gå vidare och hitta nya obearbetade marker.
Förr eller senare bryts vår tankekedja av en barriär eller en punkt där vi inte kommer vidare. När, var och hur den dyker upp, är nog högst individuellt, men då gäller det att analysera stoppet och se om det finns andra vägar, eller om man gjort ett misstag. Det är där, en kreativ omgivning har en stor betydelse. Och då gäller det i första hand att hitta nya vägar, alternativ, näraliggande eller helt vansinniga tankeexperiment.