Antic skrev:Din värld låter som en ganska hemsk beskrivning där ingenting betyder något mer än att möjligtvis "må bra", om ens det. Det blir nog lätt så i en föreställning om en värld (en fantasi) som bygger på solipsism där allt bara är "teorier".
Varför inte lika gärna ta livet av sig med en gång? Det spelar väl ingen större roll om man lever i en sån värld eller inte? Där logik bara är ett ord, liksom allt annat bara är "teorier" eller fantasier.
Tänk nu om världen faktiskt finns där utanför oss? Och att vi upplever den eftersom liv inte kan existera direkt i en objektiv värld. Tänk om det faktiskt finns en skapare på riktigt där ditt liv betyder något i det stora hela och där du även har en framtid som är allt annat än teorier?
Tänk om saker kanske är så enkla? Att det du ser faktiskt finns där utanför dig? Och orsaken till att du finns inte är någon oförklarlig "fantasi" utan att du placerades här av den som faktiskt skapade dig.
Jag säger inte att den värld du beskriver inte finns jag talar bara om sådant som "med säkerhet finns". varför skulle det vara dåligt att tex leva som bibeln säger själv?
Oavsett om "den finns i mitt medvetande" eller om den "finns därute" så är jag en "god människa efter bästa förmåga". Dock blir det lättare att "följa bibelns lagar" om man utgår från säkra antaganden/grunder. Det kan mycket väl finnas en människa jag "ser" därute men för att kunna på bästa sätt göra gott för denne så måste jag utvärdera med mina "ögon, öron, känslor" vad som mitt beteende mot denne leder till i mitt eget medvetande.
Gör jag inte så kommer jag inte se lyckliga människor som mår bra med mina ögon.
Vänd då på det hela. Tror du att det leder till lycka eller himmel om man har fel i sitt antagande att både dina och andras upplevelser är verkliga?
Jag hörde först solipsistiska tankar när jag vad 16 år, hade lite svårt att släppa detta. Tänkte mycket på det i några dagar och det var förenat med viss olust (som det ju gör hos dig). Sedan tänkte jag inte mer på det på ca 30 år. Nu tänker jag inte heller mycket på det. Det behövs inte utan det är vardagen, göra gott som jag tänker på och detta är förenat med glädje.(eller ännu bättre "amor dei intellektualis).
Även "determinism" var svårt att tänka på eller bejaka när jag var yngre. Nu är jag glad för att allt är deterministiskt. Därmed går det att "förutsäga" vad som ska ske i naturen. Annars skulle man snabbt lida och dö. exakt allt som går att förutsäga är deterministiskt, dvs vetande, kunskap bygger på detta. Så förstår tex läkaren människokroppen(som tur är) dvs "kunskap och beprövad erfarenhet" ligger till grund för läkarens handlande (i bästa fall).
Determinismen är väl förenlig med bibelns (budskap) med vad jesus säger. tex man kommer till himmelen om man är en god människa. Dvs orsaken blir en "belöning". Det som inte står i bibeln är "detta därute" tex hamnar inte någon annan människa i himlen för att du är god mot den. Dvs det är inte grundargumentet för godheten. Dock blir det ju så på riktigt för "den där ute". Den mår bättre. Är den goda en del i den andres miljö kommer miljön(dennes verklighet) bli mer "himmelsrik".
Det du känner illustrerar orsaken till varför vissa "läror" råder, som einstein sagt (det är känslomässig grund till "tro").
Min pappa är präst men jag var initialt (under mina första 35 levnadsår) väldigt negativt inställd till religion. Det var ingen som kunde förklara den på sådant sätt att jag kunde förstå. Utan det jag fick höra var sådant som stred mot mina erfarenheter av världen. Oförenligt med mina "upplevelser" med mitt "medvetande". Sedan nu när jag bejakar sådant som påstås kan jag förstå innebörden så att det stämmer med mina upplevelser(sinnen, och förnuft) på samma sätt som jag förstår allt annat i naturen.
Tyvärr visade det sig att "när man predikar" dvs ger sådant som jag behövde veta för att förstå "kristendomen" ja då kommer samma människor trotts att man talar för deras tro. Trotts att man tycker sig bevisa tex "vända andra kinden till" osv varför och hur man ska värdera det. Då uppstår "paradoxalt nog olust och ondska i den andre".
Genom att förstå hur du själv reagerar (som du ju beskriver ovan) och dess grund (olust) förstår du varför jesus dog. Du förstår varför kyrkan straffade tex gallileio osv. Varför spinoza blev "förbannad" utsattes för mordförsök och var illa omtyckt av sin omvärld.
Men jorden är ändå rund hur gjärna man än ville och hur mycket olust som än uppstod av denna föreställning av våra "förfäder". Nu är detta förenat med en god känsla inte en dålig. Bejakas naturen genom förnuft som bygger på grunder som är verkliga så kan det användas som kunskap till utveckling och överlevnad och ett bra mående för mänskligheten.
Spinoza skriver tex ungefär "när man förstår determinismen kommer denna tanke bejakas och ge glädje och energi". Determinism är ett antagande att allt följer naturlagar(är "logiskt","sakförhållanden""växelverkan""samband") då blir det möjligt att förstå oändligt mycket mer än om man "hämmas" av olust. Då tar man inte till sig "fakta" och bygger inte upp teorier om naturen på tillgänglig data utan sitter fast i "sin bubbla/världsuppfattning".
Naturen blir inte som "man vill" utan den är som den är. Nyckeln blir att förstå hur den är.
Sedan kan man "bejaka", "njuta av dess skönhet" och vilja att den är som den är. Då inser man att bättre än det naturen är finns inte alltså vill man att den ska vara som den är och att den följer förnuftet och förnuftet följer naturen.
Då uppstår "friheten", i verkligheten, praktiken innebär det att man (genom att förstå naturen) kommer förändras och möta naturen(situationer) på annorlunda sätt. Dvs det dyker upp möjligheter till förbättring/alternering av de händelser/situationer som hela tiden är.
Du kan gå in och stoppa ett knivslagsmål tex. Någon rädsla för naturen har man inte och genom att förstå den så "kan inget ont hända".
Säg att du hade en radiobil när du var liten som bara kunde svänga åt ett holl. Varken du eller "bilen" visste annat. Sedan (när man började sälja bilar som kunde svänga åt båda håll) så kunde bilen fortsätta att bara svänga åt ett håll (om den "ville") den visste vad det var och hur "naturen blev", hur den skulle ta sig runt bland möblerna i hemmet på det sättet. Sedan när den även kunde svänga åt andra hållet så skulle (ägaren) bilen börja märka att det uppstod nya möjligheter att komma mellan punkt a och b. De gamla valen(dvs dess sätt att vara, dess potential, dess sätt att "lösa problemet", dess sätt att uppnå det den ville) finns fortfarande kvar och används tills de ersätts av andra "varianter".
På samma sätt är det med "fria viljan". Man vet hur det är och vad man tänker, gör när man "tror" på denna fria vilja. Men man kommer vara "ond" då den "förklarar" tex varför man ska straffa varför man ska hämnas. Ja den är ett argument till att varför just jag (i denna specifika situation) ska bryta mot "guds lagar", "mot bibelns rekommendationer", "om inte så kommer det bli ännu värre osv".
När man inser att det är tvärt om dvs viljan är ett "ord" en fantasi så uppstår förändring och nya "varianter", man förstår tex bibeln (även einstein, spinoza, jesus, hippokrates, muhammed, och religioner) på ett annat sätt och de "levnadsrekommendationer" som anges kommer följas. Det blir möjligt att göra så och därmed "må bättre""bli god osv".
Dessa teorier tankar (tex determinism, psolipsism) dessa tänker man ju inte på till vardags. "tvärt om" man fortsätter med sitt arbete (dock blir det förenat med mer glädje), man fortsätter att umgås och älska sina barn (men upplever kärleken och det goda mer), man åker på semester, åker ut med båten, vistas bland människor, dricker vin, äter god mat osv.
Dock när man "filosofiererar" eller förstår på djupet verkligheten/sig själv så kan man tänka på detta men då vid behov och tanken är inte förenad med olust utan med goda känslor.
Om vi tex kunde röra oss fritt(enligt "teorin om fri vilja") då blir det svårare och ologiskt att finna atomer som är miljarder år gamla i hjärnan. Det blir ologiskt med farmakologi (som ju påverkar vad vi upplever), det blir ologiskt att vi påverkas av dragningskraften osv osv.... Vi kommer bli blinda för naturen för att vi "vill inte att naturen ska vara si eller så". Förnekar naturens skönhet och stänger av sinnen och förnuft för att bevara denna "bubbla" som vi lever i.
