förstår mig själv skrev:ja vi "splittas ju upp i rummet och gör fler saker samtidigt".
Hur kan det vara logiskt möjligt att befinna sig på mer än en plats och göra fler än en sak åt gången?
Moderator: Moderatorgruppen
förstår mig själv skrev:ja vi "splittas ju upp i rummet och gör fler saker samtidigt".
Illusionen skrev:Algotezza skrev:Illusionen skrev:HAR ”JAGET” EN ”EGENTID” ?
I tråden, Varför finns det något?, diskuteras bl a Big Bang. Med anledning av den diskussionen vill jag testa en tanke
genom att ställa en i sammanhanget principiellt viktig fråga.
Frågan berör ”jagets” interna struktur, och om den är statisk eller dynamisk.
Antag att ”jaget” (t ex via atomen) i sin interna ”uppbyggnad” innefattar negativ och/eller imaginär tid/egentid,
och att jaget ej kan förnimma sin ”egentid”.
Den tid som kännetecknar vår verklighet, behöver i så fall inte vara ”verklig” i vår mening, utan det är jagets eller atomens
dolda negativa eller imaginära ”egentid” som får oss att skenbart förnimma tid, p g a att jaget och/eller atomen ”backar” i tid.
Fenomenet tid skulle i så fall kunna liknas vid ett relativitetsförhållande.
Detta kan t ex förklaras som att jagets struktur förändras som funktion av negativ eller imaginär tid.
Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ?
Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?
/ Illusionen
Svaret på frågan är betingat av vad vi menar med "jaget" och med "tid" - upplevd eller uppmätt tid?
Det är svårt att svara kortfattat, så om jag får använda mig av en liknelse tänker vi oss två bussar som står parallellt
intill varandra i samma riktning.
Du sitter i den ena och ser att den andra sakta börjar köra iväg.
I verkligheten är det bussen du sitter i (= din ”egentid” och/eller ”egenstruktur”) som backar.
Balanskriteriet ∆Ø, bör erbjuda den här möjligheten till tolkning, via det jag benämner ”avig och rät”.
∆Ø är i sin tur sannolikt en spegling av universum. Big Bang blir i förlängningen då en illusion.
/ Illusionen
Illusionen skrev:Algotezza skrev:Illusionen skrev:
Svaret på frågan är betingat av vad vi menar med "jaget" och med "tid" - upplevd eller uppmätt tid?
Det är svårt att svara kortfattat, så om jag får använda mig av en liknelse tänker vi oss två bussar som står parallellt
intill varandra i samma riktning.
Du sitter i den ena och ser att den andra sakta börjar köra iväg.
I verkligheten är det bussen du sitter i (= din ”egentid” och/eller ”egenstruktur”) som backar.
Balanskriteriet ∆Ø, bör erbjuda den här möjligheten till tolkning, via det jag benämner ”avig och rät”.
∆Ø är i sin tur sannolikt en spegling av universum. Big Bang blir i förlängningen då en illusion.
/ Illusionen
förstår mig själv skrev:Hej ska förtydliga [...]
Pilatus skrev:Illusionen skrev:Den tid som kännetecknar vår verklighet, behöver i så fall inte vara ”verklig” i vår mening, utan det är jagets eller atomens dolda negativa eller imaginära ”egentid” som får oss att skenbart förnimma tid, p g a att jaget och/eller atomen ”backar” i tid.
Att vi förnimmer tid borde väl handla om vår biologiska klocka, olika behov gör sig påminda med vissa intervall. Vi känner vårt hjärtats slag, pulsen, andningen. Vi ser hela tiden vad som händer runt omkring oss, ett moln som skymmer solen, regnet och vinden. Vi hör trädgårdens fåglar, trafikljud, grannens barn som leker. Det är påtagliga förnimmelser som vi är högst medvetna om. Tiden är mycket verklig, liksom vårt åldrande är verkligt.Illusionen skrev:Fenomenet tid skulle i så fall kunna liknas vid ett relativitetsförhållande.
Detta kan t ex förklaras som att jagets struktur förändras som funktion av negativ eller imaginär tid.
Vilket fenomen skulle förklaras av en sådan funktion?Illusionen skrev:Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ? Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?
Jag tror att jag hellre skulle säga att det är vår kroppsliga jag som är delaktigt i materiens tidsflöde, att jaget uppfattar detta är inte så konstigt, vi är ju utrustade med förträffliga sinnesorgan.
Pilatus skrev:förstår mig själv skrev:Hej ska förtydliga [...]
Vad är det du vill bevisa?
Pilatus skrev:förstår mig själv skrev:Pilatus skrev:Hur kan ett motsatspar, det subjektiva och "den egna sanningen" samtidigt vara logiskt sanna? Kanske menar med subjektivt att det är intrasubjektivt och motsvarar din egen sanning?
Du ställer många frågor det är ju bra på sätt och vis. [...] Tycker du normalt sett att du får de svar du önskar?
Det händer att du svarar på en ställd fråga. Men som i fallet här, så svarar du inte. Jag tror därför ofta att du inte förstår de frågor som ställs till dig. Det är även därför jag ställt i tvivelsmål att du är i det offentligas tjänst. Det kanske inte spelar någon roll och är säkert inte en fråga som jag behöver lägga mig i. Men du råkar vara en av få som talar om att du tjänstgör som läkare, träffar patienter och ibland berättar om någon patient. Det brukar vara klara, fullt begripliga redogörelser. Jag har inte något att anmärka på det du skriver i dessa fall.
Svårare att förstå är ditt visade ointresse för språklig precision, ordens innebörd, rättstavning och kanske överdrivna självfokusering, egocentrism. -Det var inte min avsikt att såra dig. Jag tyckte bara att det du skrev krävde en kommentar om hur jag uppfattar det jag möter som "förstår mig själv".
förstår mig själv skrev:Tänkte radera detta då det kanske inte leder till något gott. Men skickar då det tog mig halva kvällen att skriva på mobilen.
Illusionen skrev:Ur vårt atomära verklighetsperspektiv, sker kommunikation partiklar emellan, på basal fältnivå,
via ömsesidig normerad växelverkan i G.
Vår verklighets rum och tid inkl egenskaper, är en effekt av att den skenbara ömsesidiga växelverkan
uppträder som komplexa ”G-densitets- variationer” i det rum som växelverkan själv ger upphov till.
Vår verklighets rum och tid kräver för sin existens m a o minst två växelverkande ”atomer”.
Det innebär att det krävs minst två vxv-objekt för att universum ska förnimmas.
Antar vi att sinnets "atom" är den ena, är det observerades "atom" den andra.
Finns det inget för sinnet att observera, saknas förutsättningar för aktuell växelverkan, och då finns det
inte heller något universum i den form/gestaltning vi normalt föreställer oss universum.
/ Illusionen
Illusionen skrev:Illusionen skrev:Algotezza skrev:
Du skisserar här ett slags "relativ" fast punkt, det man antar som "sin" fasta punkt, utifrån vilken man kan avgöra vad som är "verkligt" resp. "illusion".
Men är inte båda lika illusoriska - eller kan man tala om en "mer absolut" fast punkt i stället?
Bra, du hänger med direkt, så testar med en liknelse till, som svar på din fråga.
Tänk dig universum som en sluten cirkel.
Cirkelns/universums struktur ”roterar” utefter cirkelns periferi (strukturen vrider sig som visaren på en urtavla).
Du befinner dig i en punkt på cirkeln, och ser då universum utifrån ”rotations-status” (= visarläge) i punkten/positionen du befinner dig.
Det är ”rotationsstatus” som är bestämmande för din observations-REFERENS.
Det är REFERENSEN som ligger till grund (= strukturellt bestämmande/styrande) för din verklighet/förnimmelse.
Om du sedan förflyttar dig till t ex en diametralt motsatt belägen punkt på cirkeln, så ser du cirkeln/universum strukturellt polvänt (= 180 grader roterat),
vilket innebär att den observerade tiden blir negativ eller imaginär. Big Bang är förmodligen en sådan imaginär (= dold) struktur.
Omvänt blir det så att om du befinner dig i det imaginära (men existerande) Big Bang, så skulle du uppleva att vår position var Big Bang.
Så hur du förnimmer cirkeln/universum är beroende av var du befinner dig i universum.
Cirkeln/universum har inte förändrats, det är din REFERENS som förändrats som funktion av din position !
http://www.youtube.com/watch?v=VtsBbx1Zfn4
http://www.youtube.com/watch?v=4RGB0v0abz0
/ Illusionen
Illusionen skrev:Ur vårt atomära verklighetsperspektiv, sker kommunikation partiklar emellan, på basal fältnivå,
via ömsesidig normerad växelverkan i G.
Illusionen skrev:Det innebär att det krävs minst två vxv-objekt för att universum ska förnimmas. Antar vi att sinnets "atom" är den ena, är det observerades "atom" den andra.
Finns det inget för sinnet att observera, saknas förutsättningar för aktuell växelverkan, och då finns det inte heller något universum i den form/gestaltning vi normalt föreställer oss universum.
/ Illusionen
Pilatus skrev:Illusionen skrev:Ur vårt atomära verklighetsperspektiv, sker kommunikation partiklar emellan, på basal fältnivå,
via ömsesidig normerad växelverkan i G.
Känner du till EPR-paradoxen?
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster