Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 25 aug 2014 17:35

förstår mig själv skrev:ja vi "splittas ju upp i rummet och gör fler saker samtidigt".

Hur kan det vara logiskt möjligt att befinna sig på mer än en plats och göra fler än en sak åt gången?
Moderator

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 25 aug 2014 17:48

Illusionen skrev:
Algotezza skrev:
Illusionen skrev:HAR ”JAGET” EN ”EGENTID” ?

I tråden, Varför finns det något?, diskuteras bl a Big Bang. Med anledning av den diskussionen vill jag testa en tanke
genom att ställa en i sammanhanget principiellt viktig fråga.
Frågan berör ”jagets” interna struktur, och om den är statisk eller dynamisk.
Antag att ”jaget” (t ex via atomen) i sin interna ”uppbyggnad” innefattar negativ och/eller imaginär tid/egentid,
och att jaget ej kan förnimma sin ”egentid”.
Den tid som kännetecknar vår verklighet, behöver i så fall inte vara ”verklig” i vår mening, utan det är jagets eller atomens
dolda negativa eller imaginära ”egentid” som får oss att skenbart förnimma tid, p g a att jaget och/eller atomen ”backar” i tid.
Fenomenet tid skulle i så fall kunna liknas vid ett relativitetsförhållande.
Detta kan t ex förklaras som att jagets struktur förändras som funktion av negativ eller imaginär tid.

Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ?
Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?

/ Illusionen


Svaret på frågan är betingat av vad vi menar med "jaget" och med "tid" - upplevd eller uppmätt tid?


Det är svårt att svara kortfattat, så om jag får använda mig av en liknelse tänker vi oss två bussar som står parallellt
intill varandra i samma riktning.
Du sitter i den ena och ser att den andra sakta börjar köra iväg.
I verkligheten är det bussen du sitter i (= din ”egentid” och/eller ”egenstruktur”) som backar.
Balanskriteriet ∆Ø, bör erbjuda den här möjligheten till tolkning, via det jag benämner ”avig och rät”.
∆Ø är i sin tur sannolikt en spegling av universum. Big Bang blir i förlängningen då en illusion.

/ Illusionen


Du skisserar här ett slags "relativ" fast punkt, det man antar som "sin" fasta punkt, utifrån vilken man kan avgöra vad som är "verkligt" resp. "illusion". Men är inte båda lika illusoriska - eller kan man tala om en "mer absolut" fast punkt i stället?
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 25 aug 2014 18:25

Illusionen skrev:
Algotezza skrev:
Illusionen skrev:


Svaret på frågan är betingat av vad vi menar med "jaget" och med "tid" - upplevd eller uppmätt tid?


Det är svårt att svara kortfattat, så om jag får använda mig av en liknelse tänker vi oss två bussar som står parallellt
intill varandra i samma riktning.
Du sitter i den ena och ser att den andra sakta börjar köra iväg.
I verkligheten är det bussen du sitter i (= din ”egentid” och/eller ”egenstruktur”) som backar.
Balanskriteriet ∆Ø, bör erbjuda den här möjligheten till tolkning, via det jag benämner ”avig och rät”.
∆Ø är i sin tur sannolikt en spegling av universum. Big Bang blir i förlängningen då en illusion.

/ Illusionen


Du skisserar här ett slags "relativ" fast punkt, det man antar som "sin" fasta punkt, utifrån vilken man kan avgöra vad som är "verkligt" resp. "illusion".
Men är inte båda lika illusoriska - eller kan man tala om en "mer absolut" fast punkt i stället?[/quote]

Bra, du hänger med direkt, så testar med en liknelse till, som svar på din fråga.
Tänk dig universum som en sluten cirkel.
Cirkelns/universums struktur ”roterar” utefter cirkelns periferi (strukturen vrider sig som visaren på en urtavla).
Du befinner dig i en punkt på cirkeln, och ser då universum utifrån ”rotations-status” (= visarläge) i punkten/positionen du befinner dig.
Det är ”rotationsstatus” som är bestämmande för din observations-REFERENS.
Det är REFERENSEN som ligger till grund (= strukturellt bestämmande/styrande) för din verklighet/förnimmelse.
Om du sedan förflyttar dig till t ex en diametralt motsatt belägen punkt på cirkeln, så ser du cirkeln/universum strukturellt polvänt (= 180 grader roterat),
vilket innebär att den observerade tiden blir negativ eller imaginär. Big Bang är förmodligen en sådan imaginär (= dold) struktur.
Omvänt blir det så att om du befinner dig i det imaginära (men existerande) Big Bang, så skulle du uppleva att vår position var Big Bang.
Så hur du förnimmer cirkeln/universum är beroende av var du befinner dig i universum.

Cirkeln/universum har inte förändrats, det är din REFERENS som förändrats som funktion av din position !


http://www.youtube.com/watch?v=VtsBbx1Zfn4
http://www.youtube.com/watch?v=4RGB0v0abz0

/ Illusionen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 25 aug 2014 19:23

Hej ska förtydliga vad jag menar så att det blir så tydligt jag tror det går.
Anta att ni tittar på en TV sändning och vi märker att ljudet släpar efter. Vi tänker oss en TV sändning långt borta tex 50 ljussekunder.
En människa står vid reportern, en står 10 ljussekunder bort en 20 en 30 osv. Vi står bredvid reportern och tittar på den vi har då samma verklighet ungefär. Vi antar att någon har en överblick Gud tex. Han ser detta samtidigt ser han den på 10 sekunders avstånd att denne ser "samtidigt" reportern 10sek innan det som den bredvid reportern ser. Osv. Dvs ser vad den gjorde och sa 10 sekunder innan. Osv. Betraktarna ser reportern samtidigt (enligt Gud som vet vad som sker överallt, vi antar att Gud vet behöver inte vänta på ljuset).
Alla betraktarna kommer se reportern med fördröjning. Dvs de ser "samtidigt" men reportern ser inte lika dan ut. Säger något annat. Dock gör reportern samma sekvens men detta ser inte betraktarna samtidigt utan i "nuet" är reporten olika. Reportern kommer samtidigt att säga olika ord och ha olika miner för betraktarna.
Detta är principiellt enkelt och kanske inte så konstigt.
Men anta nu att alla betraktare stod bredvid reportern.
Och ändå såg denna "tidsfördröjning". Då är reportern flera olika reportrar samtidigt. Vem är den Sanne reportern vem tror han att han är ?
Han lär inte göra medvetet detta samtidigt. Det vet vi genom vår egen sanning att vi inte gör.
Om detta är gällande kan det inte finnas en "gemensam" yttre värld. Utan är detta sannt så måste psolipsism vara bevisad.
Känner mig inte säker utifrån esr men jag vill veta era åsikter!

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 25 aug 2014 19:41

förstår mig själv skrev:Hej ska förtydliga [...]

Vad är det du vill bevisa?
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 25 aug 2014 20:52

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Den tid som kännetecknar vår verklighet, behöver i så fall inte vara ”verklig” i vår mening, utan det är jagets eller atomens dolda negativa eller imaginära ”egentid” som får oss att skenbart förnimma tid, p g a att jaget och/eller atomen ”backar” i tid.

Att vi förnimmer tid borde väl handla om vår biologiska klocka, olika behov gör sig påminda med vissa intervall. Vi känner vårt hjärtats slag, pulsen, andningen. Vi ser hela tiden vad som händer runt omkring oss, ett moln som skymmer solen, regnet och vinden. Vi hör trädgårdens fåglar, trafikljud, grannens barn som leker. Det är påtagliga förnimmelser som vi är högst medvetna om. Tiden är mycket verklig, liksom vårt åldrande är verkligt.
Illusionen skrev:Fenomenet tid skulle i så fall kunna liknas vid ett relativitetsförhållande.
Detta kan t ex förklaras som att jagets struktur förändras som funktion av negativ eller imaginär tid.

Vilket fenomen skulle förklaras av en sådan funktion?
Illusionen skrev:Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ? Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?

Jag tror att jag hellre skulle säga att det är vår kroppsliga jag som är delaktigt i materiens tidsflöde, att jaget uppfattar detta är inte så konstigt, vi är ju utrustade med förträffliga sinnesorgan.


Hoppas och tror att mina svar på Algotezzas inlägg/frågor även besvarar dina frågor.
Ett svar på din rödmarkerade fråga är Big Bang.

https://www.youtube.com/watch?v=bN9P3YyX-Co

/ Illusionen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 25 aug 2014 22:39

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Hej ska förtydliga [...]

Vad är det du vill bevisa?

Hej!
Jag vill inte bevisa. Jag kanske vill kunna bevisa, men det kan jag inte "ännu?". Det är för "fysiskt" för mig. Skulle vilja höra en filosofiinteresserad fysikers ideer. Eller vem som hellst som har ideer. Jag vill ha en teori som är annorlunda genom sin kraft i sig kommer det styra människor så att de får vara fria och vara i himmelen.
Om någon annan som enbart vill vederlägga mina påståenden framträder är jag (tro det eller ej) denna gång. "Glad". Har jag en bättre teori (enligt mig själv) som förklarar så vill jag endast visa den. Här har jag inte detta. Det är en "tolkning" av ESR. Jag har inte kommit på den och därför kan jag inte förstå den helt utan utsagorna.
Illusionen arbetar ju med tex ESR och det han säger är ju att det finns ett "G", ungefär samma som en objektiv verklighet. Denna "princip" använder vi alla tex när vi får för oss att tex mamma eller någon annan existerar (dels i vår egen sanning vilket ju är grunden. Dvs vår verklighet då vi förutsätter "G" men på Vårat eget sätt. Alla gör det brukar man märka. Det kan förvisso vara en kulturell skapelse men även kan den följa logiskt. Barn är ju mer av sitt väsen initialt och mer fria att förstå själva de första åren. Detta är menar jag är orsaken till tanken om det "objektiva verkligheten" dvs det som är "gemensamt". Dvs alla skulle kunna komma fram till en "kod","struktur" eller ett gemensamt "språk".
Det mesta talar menar jag för "psolipsism" (kan redogöra lite om intresse finns).
Om man med psolipsism menar "utesluter,motbevisar den objektiva G/verkligheten". Om jag tex skulle förstå illusionens koncept så är det möjligt att min fråga löses av "kärlek" till naturen. Jag tolkar illusionens utsagor så att han vill visa sin egen teori. I så fall behöver han inte kritisera eller ange"felen" dvs det mindre bra. Istället borde (och verkar han göra) redogöra för sitt alternativ.
Detta att lägga fram ge sin egen teori leder till att det mindre bra, förintas, motbevisas som bifynd. Det var inte den egna avsikten(att motbevisa), när man gör detta. Tex att man motbevisar Gud kommer ju innebära att dessa(som tror, religiösa) står utan en religion(sin tro). Det som sker är att den sceptikske vill förinta tron hos någon. Men denna var ju den bästa möjliga då för dem.
Genom att "negligera" tron och endast kommentera sin egen teori, denna är också ett alternativ kunskap/tro/världsbild som ges och då detta är starkare och ger mer värde. Ja då behövs inte visa på fel, motbevisa "standardmodellen". Tänk på att standardmodellen är väldigt använd och kan skapa/uppnå något gott.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 26 aug 2014 00:00

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:
Pilatus skrev:Hur kan ett motsatspar, det subjektiva och "den egna sanningen" samtidigt vara logiskt sanna? Kanske menar med subjektivt att det är intrasubjektivt och motsvarar din egen sanning?

Du ställer många frågor det är ju bra på sätt och vis. [...] Tycker du normalt sett att du får de svar du önskar?

Det händer att du svarar på en ställd fråga. Men som i fallet här, så svarar du inte. Jag tror därför ofta att du inte förstår de frågor som ställs till dig. Det är även därför jag ställt i tvivelsmål att du är i det offentligas tjänst. Det kanske inte spelar någon roll och är säkert inte en fråga som jag behöver lägga mig i. Men du råkar vara en av få som talar om att du tjänstgör som läkare, träffar patienter och ibland berättar om någon patient. Det brukar vara klara, fullt begripliga redogörelser. Jag har inte något att anmärka på det du skriver i dessa fall.

Svårare att förstå är ditt visade ointresse för språklig precision, ordens innebörd, rättstavning och kanske överdrivna självfokusering, egocentrism. -Det var inte min avsikt att såra dig. Jag tyckte bara att det du skrev krävde en kommentar om hur jag uppfattar det jag möter som "förstår mig själv".

Jodå jag tycker mig förstå frågorna, ofta besvarar jag dem. Ibland känns det fel när jag skriver svaret. Jag delstat inte för att jag inte kan ge svaret, utan för att jag inte vill skriva det jag hade gjort. Själva svaret har jag(på samma sätt som alla frågor jag har som jag svarar på och är alltså helt säker på svaren på allafrågor. (Möjligen 1-3 frågor har fått mig att tänka på om detta jag antagit/utgått från var rätt. Gott det det uppskattar jag. De flesta obesvarade frågor var av sådan art att jag blev förvånad av att du inte redan hade förstått då det jag skriver talar starkt för/bevisar något jag trodde du visste och då känns det frustrerande när det basala och självklaraste(enligt mig och mitt förnuft sätt att förstå) som jag trodde var "utrett och förstått" måste repeteras.
Sedan saknar du någon vilja att förstå, (enligt då står du utan teori alls) utan hävdar det vi alla redan vet (vesäntligen) men trotts detta/med hänsyn till/med beaktande av "standardmodellen" ändå hävdar det som redan tagits i beaktande. Och det är tröttsamt och inte så förenat med energi att repitera, antar att illusionen förstår vad jag menar. Att skriva om formlerna gång på gång ger inte så mycket.
Sedan är en orsak att du tvingar mig från det jag vill berätta/skriva till att förklara om (förtydliga ytterligare det jag i min vildaste fantasi inte kunde räkna med att du inte skulle förstå.
Sedan är detta ett samband som jag vet. Det som iprincip är gemensamt med alla "frågor""kritik""invändningar" är 0 vilja att förstå min teori och en absolut vilja att konservera de gamla teorierna"skolböckerna".
Sedan märker jag också att du inte kan argumentera för din standardmodell på något djupare plan enligt egna grunder utan att du vill bevara det andra sagt är sant år dig. Dvs en ovilja att bejaka sig själv och sina sinnen och förnuft och använda sig av dessa (det är inte ditt väsen utan andra ska bestämma vad du ska förstå och vad som är sanning och grunder för dig. Alla är inte så att de lyder, räknar eller köper andras sanningar automatiskt. För vissa är det kanske bäst. Alla ska inte förstå naturen. Och dessa vet ju inte vad förstå är utan endast att köpa och lyda andras grunder. Sedan är det inte så konstigt att de försvarar de som hjärntvättat dem (vilket ju var rätt för denne) men de tror att alla är lika och de försöker förklara på samma sätt som de själva förstått. Det blir då ett mycket svårt ansträngande och även felaktigt att förklara på djupet. Vissa ska ha ytliga grunder och kunna rabbla och minnas sådant som andra har sagt. Alla har samma värde för människan. Genom att förstå sitt eget i den roll man har i ordningarna vet man andras men de har andra ordningar delvis. Det innebär även att om man ökar den Andres värde ökas det egna.
Jag skriver här om egenskaper hos dig som kräver energi och leder mig på fel spår.
Jag uppskattar mycket av dig också och du är tex extremt högpresterande på vissa områden och värdefull. Det vet du bättre än jag.
På det stora hela uppskattar jag dig och ditt bidrag här är lika värdefullt som det vi andra ger. Sedan märker jag att du kommer med invändningar som är lite mer färgad av dina erfarenheter och förnuft och det är en utveckling av ditt väsens kraft och betydelse.
Jag vet att jag inte formulerar mig och använder inte orden på det sätt du gör "enligt standard, ordlista, Wikipedia". Detta ligger i ditt väsens natur att tex ett "lexikon anger hur du ska förstå andra". Mitt väsen är att förstå orden utifrån hur jag förstått dem. Detta genom att ordet defineras genom sitt användande och genom meningens betydelse där ordet är med. De andra orden definerar på så sätt ordets betydelse.
Om man inte gör så kommer man klaga inte förstå och säga åt andra vad de "menar" och hur de ska förstå, definera orden. Detta utgör ett enormt hinder för att själv förstå naturen genom sig själv. Antar man inte dessa extremt fixa sätt till ordförståelse och uttrycker sig i dessa definitioner ja då blir det omöjligt för dig att förstå när det krävs egen tolkning av den andre.
När sedan den andre(med fix tolkning av orden utifrån ordlista uppslagsbok inte kan uttrycka något eget men inte heller andras då förstår den inte vad den själv säger och saknar argument.
Tänkte radera detta då det kanske inte leder till något gott. Men skickar då det tog mig halva kvällen att skriva på mobilen.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 26 aug 2014 00:22

förstår mig själv skrev:Tänkte radera detta då det kanske inte leder till något gott. Men skickar då det tog mig halva kvällen att skriva på mobilen.

Jag tycker du gjorde rätt som postade detta svar. Det var samlat och uppehöll sig vid en fråga.
Kanske dags att återvända till "medvetandets referens". :)
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 26 aug 2014 17:03

Ur vårt atomära verklighetsperspektiv, sker kommunikation partiklar emellan, på basal fältnivå,
via ömsesidig normerad växelverkan i G.
Vår verklighets rum och tid inkl egenskaper, är en effekt av att den skenbara ömsesidiga växelverkan
uppträder som komplexa ”G-densitets- variationer” i det rum som växelverkan själv ger upphov till.
Vår verklighets rum och tid kräver för sin existens m a o minst två växelverkande ”atomer”.
Det innebär att det krävs minst två vxv-objekt för att universum ska förnimmas.
Antar vi att sinnets "atom" är den ena, är det observerades "atom" den andra.
Finns det inget för sinnet att observera, saknas förutsättningar för aktuell växelverkan, och då finns det
inte heller något universum i den form/gestaltning vi normalt föreställer oss universum.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 26 aug 2014 17:17

Illusionen skrev:Ur vårt atomära verklighetsperspektiv, sker kommunikation partiklar emellan, på basal fältnivå,
via ömsesidig normerad växelverkan i G.
Vår verklighets rum och tid inkl egenskaper, är en effekt av att den skenbara ömsesidiga växelverkan
uppträder som komplexa ”G-densitets- variationer” i det rum som växelverkan själv ger upphov till.
Vår verklighets rum och tid kräver för sin existens m a o minst två växelverkande ”atomer”.
Det innebär att det krävs minst två vxv-objekt för att universum ska förnimmas.
Antar vi att sinnets "atom" är den ena, är det observerades "atom" den andra.
Finns det inget för sinnet att observera, saknas förutsättningar för aktuell växelverkan, och då finns det
inte heller något universum i den form/gestaltning vi normalt föreställer oss universum.

/ Illusionen


Jag hade tidigare som text nedanför mina inlägg: "Vi kommunicerar, alltså finns vi. Vi är här nu." Solipsism - nix!
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 26 aug 2014 17:22

Illusionen skrev:
Illusionen skrev:
Algotezza skrev:
Du skisserar här ett slags "relativ" fast punkt, det man antar som "sin" fasta punkt, utifrån vilken man kan avgöra vad som är "verkligt" resp. "illusion".
Men är inte båda lika illusoriska - eller kan man tala om en "mer absolut" fast punkt i stället?




Bra, du hänger med direkt, så testar med en liknelse till, som svar på din fråga.
Tänk dig universum som en sluten cirkel.
Cirkelns/universums struktur ”roterar” utefter cirkelns periferi (strukturen vrider sig som visaren på en urtavla).
Du befinner dig i en punkt på cirkeln, och ser då universum utifrån ”rotations-status” (= visarläge) i punkten/positionen du befinner dig.
Det är ”rotationsstatus” som är bestämmande för din observations-REFERENS.
Det är REFERENSEN som ligger till grund (= strukturellt bestämmande/styrande) för din verklighet/förnimmelse.
Om du sedan förflyttar dig till t ex en diametralt motsatt belägen punkt på cirkeln, så ser du cirkeln/universum strukturellt polvänt (= 180 grader roterat),
vilket innebär att den observerade tiden blir negativ eller imaginär. Big Bang är förmodligen en sådan imaginär (= dold) struktur.
Omvänt blir det så att om du befinner dig i det imaginära (men existerande) Big Bang, så skulle du uppleva att vår position var Big Bang.
Så hur du förnimmer cirkeln/universum är beroende av var du befinner dig i universum.

Cirkeln/universum har inte förändrats, det är din REFERENS som förändrats som funktion av din position !


http://www.youtube.com/watch?v=VtsBbx1Zfn4
http://www.youtube.com/watch?v=4RGB0v0abz0

/ Illusionen


Vad som inte förändras är ett slags immateriell struktur i form av en att-sats: "Att jag öht upplever något". Man kan ju tänka sig en referenspunkt så funtad att upplevelsen skulle upphöra. Den kan man då inte vara medvetet upplevande i. Men skulle man kunna vara medveten om när man närmade sig den positionen? Och hur "dras volymen ner" på upplevelsen och därmed medvetandet?
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 26 aug 2014 17:44

Illusionen skrev:Ur vårt atomära verklighetsperspektiv, sker kommunikation partiklar emellan, på basal fältnivå,
via ömsesidig normerad växelverkan i G.

Känner du till EPR-paradoxen?
Moderator

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 26 aug 2014 18:28

Illusionen skrev:Det innebär att det krävs minst två vxv-objekt för att universum ska förnimmas. Antar vi att sinnets "atom" är den ena, är det observerades "atom" den andra.
Finns det inget för sinnet att observera, saknas förutsättningar för aktuell växelverkan, och då finns det inte heller något universum i den form/gestaltning vi normalt föreställer oss universum.

/ Illusionen


Håller med dig Illusionen. Dessutom är jag ganska övertygad om att allt vi upplever görs från minnet, det är det som gör oss intersubjektiva till stor del eftersom vi färgar allt beroende på allt vi upplevet tidigare och kopplar ihop tidigare händelser med det som vi upplever just nu. Skulle vi uppleva allt i realtid istället för minnet skulle ingenting se ut eller fungera som vi är vana vid att det gör.

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 26 aug 2014 18:41

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Ur vårt atomära verklighetsperspektiv, sker kommunikation partiklar emellan, på basal fältnivå,
via ömsesidig normerad växelverkan i G.

Känner du till EPR-paradoxen?


Du ska ha tack för tipset, jag har hört talas om den, men inte direkt funderat över orsaken.
Det förefaller mycket intressant, så återkommer med kommentar när jag begrundat vad det rör sig om.

/ Illusionen


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster