Pilatus skrev:klorofyll skrev:Men var går egentligen gränsen mellan kropp och själ?
Kanske skall man först fråga sig om det finns sådan gräns innan man ställer fråga var den i så fall skall dras.
Kanske går gränsen mellan vad vi kan tänka oss fram till och vad vi inte kan tänka oss fram till?
Pilatus skrev:klorofyll skrev:Av psykiska problem kan man må riktigt fysiskt dåligt men om man äter rätt medicin så mår man bättre, eller?
Främst har psykofarmaka mildrande effekt på psykiatriska tillstånd. Läkemedel kan inte i sig bota sjukdomen.
Jag anser nog att läkemedel kan bota sjukdomen, men man kanske har ett fortsatt behov av medicin. Utan symptom har man väl ingen sjukdom?
Pilatus skrev:klorofyll skrev:Av dåligt hjärta blir konditionen svag men går det inte att anpassa sin livsföring efter det?
Det finns olika hjälpmedel, t ex pacemaker. Övervikt kan man relativt enkelt göra någonting åt. Även konditionen kan förbättras om man rör sig litet mer, t ex promenerar.
Ja, det finns mycket positiv man kan göra, sen ska man nog inte oroa sig för mycket.
Pilatus skrev:klorofyll skrev:Jag medger att man ofta har problem som man inte ser någon lösning på, men det måste väl finnas en?
De flesta problem kan analyseras. Det kan hjälpa att göra anteckningar, en slags dagbok. Kan man ringa in vad slags situationer man har svårt att klara, så har man kommit en bit på vägen. Hur man skall gå vidare kan man alltid diskutera med någon, få psykologisk rådgivning t ex.
Utveckling går långsamt!