MASKERINGSPRINCIP, MPTanken var att ta en paus, men det regnar här, så skriver detta inlägg som förberedelse inför kommande inlägg,
i vilka jag avser att förtydliga principerna för gravitation, rödförskjutning, längdkontraktion & tidsdilatation,
som f(MP). För att förstå dessa planerade inlägg är det ant nödvändigt att först ha begrundat detta inlägg.
Allt i Delta konceptet utgår och härleds från ett abstrakt/fiktivt grundtillstånd, G.Troligen är G i viss mening fiktivt till sin karaktär, då det är det atomära perspektivet som motiverar G.
Maskerings-principen, MP, utgör tillsammans med strukturen för Medvetandets Referens, MR, viktiga
hörnstenar i Delta-konceptet. G, MP och MR utgör tillsammans basen för den ömsesidiga normerade växelverkan
som ligger till grund för vår förnimbara verklighet.
Principen för MP beskrivs kortfattat och något förenklat i konceptet, kapitel 5, v g se
http://www.maticweb.com .
Föreliggande inlägg bygger vidare på tidigare inlägg, och beskriver maskeringsprincipen mer
principiellt,
i förtydligande syfte, som förberedelse inför planerade kommande inlägg, om principen för bl a gravitation.
Maskeringsprincipen utgår från att medvetandets egenstruktur, MR (= maskerande struktur = jagets förankring),
ej förmår ”se” sin egen struktur.
Maskering, enligt MP, innebär att G-strukturen skenbart blir passiv/neutraliserad, av den maskerade strukturen.
Detta kan liknas vid att ett ”maskeringshål” bildas i G-strukturen i anslutning till maskeringen.
G-strukturen ”saknar” därigenom skenbart struktur p g a maskeringen.
Den saknade strukturen ger då, sett från egenstrukturen, upphov till
NEGATIV (= saknad) polarisation av G.
Detta är dock en
SKENBAR effekt,
förorsakad av egenstrukturen, vilket förtydligas ytterligare i följande text.
Vid ömsesidig normerad växelverkan mellan partiklarna A och B, så förhåller sig både A och B därigenom
till denna skenbara NEGATIVA speglings-struktur/maskeringseffekt i G, av nämnda skäl.
A och B kan då sägas vara skenbart ”sidställda” i förhållande till sina respektive negativa maskeringseffekter.
Ömsesidig normerad växelverkan mellan, som i detta fall, A och B, sker således via dessa respektive negativa
sidställda maskeringseffekter/strukturer.
Sidställningen som begrepp kan då betraktas, som en av A resp B förorsakad
OBALANS i G.
A ser således inte sin egen maskerade struktur, och uppfattar därigenom B som negativ.
B ser av samma orsak inte sin egen maskerade struktur, och uppfattar A som negativ.
Inom växelverkan mellan A och B uppfattar således både A och B motparten som NEGATIV.
Den negativa motparten har därigenom karaktären av en skenbar
SPEGLING.
A resp. B maskerar sin egen struktur, och sätter därigenom sin egen referens-pkt.
De maskerar m a o sin egen respektive del/projektion av G.
Koordinatmässigt innebär detta att A respektive B, ur sina respektive referens-perspektiv,
växelverkar via de sidställda negativa speglingarna, m a o det atomära medelvärdet, √−1 = ±j.
Man kan se detta som att maskeringen resulterar i negativ motpart som inom vxv fördelningsmässigt
skenbart får medelvärdet ±j, men vilket är viktigt, det gäller ur respektive maskeringsperspektiv.
Det innebär att +j och −j refererar till A respektive B.
Observera därför att ±j refererar till respektive referens-perspektiv, och därigenom förekommer
i olika/skilda skepnader ur både A:s och B:s referens-perspektiv (±jA & ±jB).
Ett sätt, om vi önskar markera hela bilden, är att t ex skriva ±j som +/−j respektive −/+j.
När +/−j gäller för A, gäller −/+j för B, och vice versa.
Växelverkan mellan A och B inkluderar därigenom ett av MP perspektivberoende skift/växling.
Balanskriteriet Ư har sin grund i detta.
Den för A och B individuella ”negativa” obalansen är av intern ”inåtvänd” karaktär, ur det egna,
på maskering baserade, perspektivet.
Den av MP förorsakade obalansen representerar m a o den p g a MP neutraliserade struktur,
som ur det
EGNA maskerande perspektivet är av intern ”inåtvänd” karaktär.
Denna inåtvända ”interna” obalans/spänning (≈ kraft) eftersträvar att eliminera (= balansera)
av A resp B genererad obalans i G.
I förlängningen leder detta till vår rum-tid med dess förnimmelser inkl gravitation.
MASKERINGEN återkopplar alltså till egenstrukturen, men då A och B inte känner av sin egenstruktur
uppfattas det som att det är G-strukturen som ändras. Det rör sig m a o om en
SKENEFFEKT.
Det är denna skeneffekt som ligger till grund för vår s k verklighet.
Man kan uttrycka detta som att A och B anpassar egenstrukturen till G.
Denna anpassning till G, kan tolkas som att ”medvetandet” ej representerar något isolerat, utan har ett
beroende (= koppling), i form av relation, till ett överordnat universum./ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=sE1WoMocTlwhttps://www.youtube.com/watch?v=qsB-A04vfAo
