Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

Fornax
Inlägg: 167
Blev medlem: 02 jun 2015 21:44

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Fornax » 15 nov 2015 21:28

Illusionen skrev:Denna kommentar är hämtad från tråden, Vad tänker du på?, men passar även in här.

Fornax skrev:
Dagens WTF. "The electron decided to act differently because it was aware it was being watched".

Vänd på resonemanget, och betrakta partikeln som en individuell interferensillusion
i växelverkan med det jag benämner ”medvetandets referens”.


Den allmänt accepterade lösningen på elektronens dubbelnatur erhålles, enligt litteraturen,
genom införandet av den s k våg-partikel-dualismen.
Enligt denna krävs att man tillskriver atomära partiklar både våg- och partikelegenskaper.
Den av Niels Bohr formulerade komplementaritetsprincipen, kräver både våg- och partikel-beskrivning
för att beskriva atomära partiklars egenskaper. Det innebär att en atomär partikel inte samtidigt kan ha
både definierat läge och hastighet, vilket på ett UTMÄRKT SÄTT ÖVERENSSTÄMMER MED DELTA-KONCEPTET.

Atomära partiklars speciella egenskaper beskrivs bl a av Heisenbergs s k osäkerhetsrelationer.
Dessa beskrivningar överensstämmer alltså förbluffande väl med i uppsatsen beskrivna teorier.
Våg-partikel-dualism inkl Heisenbergs osäkerhetsrelationer, förklaras alltså enkelt via den
individuella interferensillusionen.
Notera att varken Einstein eller Heisenberg gav någon bra förklaring till våg-partikel-dualismen.

/ Illusionen


Jag har lite svårt att hänga med i de här svängarna. Förväntas vi ta till oss att en partikel får andra fysiska egenskaper i omgivningen pga att den blir observerad?
Hur kan det bli så? Interagerar den med sig själv i nån form av annan dimension eller parallellt universum, eller ska vi bara ta rakt av det vi ser i klippet, att den delar sig och interagerar med sig själv i vår fysiska verklighet?
Är det så vår verklighet fungerar.. vissa partiklar är bara sannolikheter och uppstår enbart i ögonblicket vi observerar dem?

Här är klippet igen:
https://www.youtube.com/watch?v=DfPeprQ7oGc

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 19 nov 2015 20:04

Illusionen skrev:
Pilatus skrev:Tid är för mig en fundamental egenskap och kan inte härledas vidare till några mer grundläggande begrepp, inte heller rummets dimensioner som vi känner dem.

Vi har diskuterat standardmodellen i tidigare inlägg, och jag har förklarat att jag inte har några problem att acceptera modellen.

Jag hade bringats till uppfattningen att t ex tid inte fanns definierad i standardmodellen. Att ljusets hastighet (c) var något som standardmodellen inte klarlagt, men som kunde ges en förklaring enligt delta-hypotesen.
Illusionen skrev:Bristerna du talar om är en tolkning du nog själv bidragit med. Det jag beskriver är nivån under vår verklighet.

Nej då, jag har en enkel och rättfram syn på verkligheten som kan kallas kritisk realism. Du inför en nivå "under vår verklighet" som förefaller transcendent? Eller hur vill du förklara att det finns egenskaper i naturen som sträcker sig bortom de välbekanta tingens kategorier?
Illusionen skrev:Einstein kunde inte förklara varför ljusets hastighet var absolut konstant, utan tvingades använda sig av postulat.

En viktig princip i alla förklaringsmodeller är postulatet. Det existerar inte någon enda uppfattning. oavsett hur enkel den förefaller, som inte utgår från ett postulat.
Illusionen skrev:Logiken bakom ΔØ förklarar entydigt varför ljushastigheten, c, är konstant, utan behov av postulat.

Din mening ovan utgår från ett flertal antaganden som just är definitioner som är mer eller mindre självklara satser, postulat som inte kan härledas till enklare begrepp. Allt vi kan tänka om naturen bygger på verkliga iakttagelser och hypotetiskt-deduktiva slutsatser om naturen.
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 21 nov 2015 17:24

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:
Pilatus skrev:Tid är för mig en fundamental egenskap och kan inte härledas vidare till några mer grundläggande begrepp, inte heller rummets dimensioner som vi känner dem.

Vi har diskuterat standardmodellen i tidigare inlägg, och jag har förklarat att jag inte har några problem att acceptera modellen.

Jag hade bringats till uppfattningen att t ex tid inte fanns definierad i standardmodellen. Att ljusets hastighet (c) var något som standardmodellen inte klarlagt, men som kunde ges en förklaring enligt delta-hypotesen.
Illusionen skrev:Bristerna du talar om är en tolkning du nog själv bidragit med. Det jag beskriver är nivån under vår verklighet.

Nej då, jag har en enkel och rättfram syn på verkligheten som kan kallas kritisk realism. Du inför en nivå "under vår verklighet" som förefaller transcendent? Eller hur vill du förklara att det finns egenskaper i naturen som sträcker sig bortom de välbekanta tingens kategorier?
Illusionen skrev:Einstein kunde inte förklara varför ljusets hastighet var absolut konstant, utan tvingades använda sig av postulat.

En viktig princip i alla förklaringsmodeller är postulatet. Det existerar inte någon enda uppfattning. oavsett hur enkel den förefaller, som inte utgår från ett postulat.
Illusionen skrev:Logiken bakom ΔØ förklarar entydigt varför ljushastigheten, c, är konstant, utan behov av postulat.

Din mening ovan utgår från ett flertal antaganden som just är definitioner som är mer eller mindre självklara satser, postulat som inte kan härledas till enklare begrepp. Allt vi kan tänka om naturen bygger på verkliga iakttagelser och hypotetiskt-deduktiva slutsatser om naturen.


Som jag redan skrivit uppskattar jag dina inlägg, som är välskrivna, variationsrika och sakliga.
På den här kanten tryter dock motivationen att skriva då jag tycker mig ha beskrivit och förklarat
allt som mitt koncept har att erbjuda. Det tenderar att bli för mycket upprepningar.

Jag har övervägt att begränsa mig och enbart skriva om det fundamentala fenomenet TID.
Det stupar ant på att det blir för omfångsrikt och svårbegripligt med min hemsnickrade terminologi.

Har du kanske något förslag ?

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=z0I2G9xi4DY

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 22 nov 2015 14:18

Illusionen skrev:Som jag redan skrivit uppskattar jag dina inlägg, som är välskrivna, variationsrika och sakliga.

Tack för dina vänliga ord, Illusionen.
Illusionen skrev:På den här kanten tryter dock motivationen att skriva då jag tycker mig ha beskrivit och förklarat allt som mitt koncept har att erbjuda. Det tenderar att bli för mycket upprepningar.

Jag tror jag skrivit om det tidigare, men jag tror det är ett bra råd som kan gälla oss alla. Läs någon bok om vetenskapsteori! Hur kan vi bevisa att ett påstående är sant och riktigt? Hur skeptiska skall vi vara mot den etablerade vetenskapen? Behöver den kompletteras, förnyas, eller förkastas? Hade Einstein fel?

Varför är inte kvantmekaniken förenlig med vår vanliga modell, den allmänna relativitetsteorin?
Illusionen skrev:Jag har övervägt att begränsa mig och enbart skriva om det fundamentala fenomenet TID. Det stupar ant på att det blir för omfångsrikt och svårbegripligt med min hemsnickrade terminologi.
Har du kanske något förslag ?

Det är som med att äta en elefant, börja med en liten tugga. Tillräckligt enkel. Referenser behövs från något allmänt känt, accepterat, skolans lärobok, något som inte omedelbart ifrågasätts. Bryt inte med vedertagna begrepp om det inte är nödvändigt.
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 22 nov 2015 16:23

Vi har en trevlig granne som jag ibland växlar några ord med ang mitt koncept.
Han tror nog inte så mycket på det jag säger, :) men det må vara hur som helst med det,
nu har jag svarat på ett mail från honom ang tid, som kanske kan vara av intresse ?
Mitt svar lyder,

Du skriver citat,
”Vidare har en foton ingen vilomassa vilket förutsätter rörelse enligt relativitetsteorin.
Är detta ett bevis eller motbevis på att ingen kan bevisa tid?”

Missade att frågan berör begreppet TID, varför jag svarar här.
Det går tyvärr inte att besvara frågan kortfattat, men svaret ger dig förhoppningsvis en fingervisning
om vad det rör sig om, enligt min uppfattning.

Något förenklat beskriver balanskriteriet ΔØ fotonens ”mekanism”.
I tidigare inlägg, och i konceptet, redovisar jag hur balanskriteriet ΔØ är en effekt av olika samverkande
referensalternativ, REFERENSBEROENDE MaskeringsPrincip, MP, och REFERENSNEUTRAL
DubbelReferensPrincip, DRP. I konceptet beskriver jag detta mer detaljerat.
Vid ”kommunikation” mellan t ex A och B, "ser" därigenom A respektive B, skilda vxv-projektioner.
Du kan likna detta vid att A och B ser ΔØ ”fasförskjutna” relativt varandra, p g a olika MP-förankring i G.
Går man djupare här, v g se konceptet, så är ”fasförskjutningen” att likna vid 90 grader (= j).
De här skilda projektionerna symboliseras i konceptet genom att jag skriver 2ΔØ.
Fenomenet TID är det substitut som binder/länkar samman de två, i 2ΔØ ingående, ΔØ.
Det är substituten som ger RUM-TIDEN, varför fotonen saknar vilomassa.

Det går m a o att förenklat förklara ursprunget till fenomenet TID, men en korrekt definition är
sannolikt omöjlig inom rum-tidens ram. Så vitt jag känner till är min förklaring unik.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=CBJRt68K4Q8

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 23 nov 2015 17:10

Pilatus skrev:
Jag tror jag skrivit om det tidigare, men jag tror det är ett bra råd som kan gälla oss alla. Läs någon bok om vetenskapsteori! Hur kan vi bevisa att ett påstående är sant och riktigt? Hur skeptiska skall vi vara mot den etablerade vetenskapen? Behöver den kompletteras, förnyas, eller förkastas? Hade Einstein fel?


Vi skiljer oss nog åt i synen på den etablerade vetenskapen.
Medan du helst vill ha fast mark under fötterna, ser jag en tjusning i att få testa nytt, och på köpet
upptäcka hur osäkra många sakkunniga blir när de ställs inför besvärliga frågor.
I konceptets inledning ger jag exempel på ett flertal frågor som väntar på att bli besvarade.
Jag tror den här nyfikenheten på nya teorier är orsaken till att ”Illusionens tråd” nu har haft 84.944 visningar.
För mig är behovet av nya infallsvinklar då uppenbart och väl motiverat.
Om jag nu läser en bok om vetenskapsteori, så förändrar ant inte det min förmåga att begripligt
beskriva de ”mekanismer” jag redan, utan större framgång, beskrivit och förklarat ett antal gånger.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=LTrUnwILuu0

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 23 nov 2015 18:27

Illusionen skrev:Om jag nu läser en bok om vetenskapsteori, så förändrar ant inte det min förmåga att begripligt beskriva de ”mekanismer” jag redan beskrivit och förklarat ett antal gånger.

Frågan är hur man prövar en hypotes. Det är ju det som allt handlar om. Jag kan också ställa upp en hypotes, men om jag inte har någon idé om hur den, åtminstone teoretiskt, skall kunna bevisas så kommer vi inte längre än till en förmodan, en i bästa fall god gissning.

Det är så med både relativitetsteorin och kvantmekaniken att inte någon har lyckats lägga fram ett enda gott skäl varför de var för sig skulle vara fel. Likväl vet vi att båda inte kan vara sanna. Där har du gåtan!

Kan du på något sätt visa var din hypotes kan leda in på något fruktbart, så är din lycka gjord. Men det kräver en metodik som endast vetenskapsteorin redovisar t ex Den vetenskapliga filosofin : dess uppkomst och utveckling av Hans Reichenbach, Stockholm : Natur och kultur, 1957

Det finns med all säkerhet nyare böcker. Men denna finns säkert att låna från ditt bibliotek, eller snarare från något biblioteks magasin som ditt biblioteket kan låna in. Den är läsvärd!

Jag kan garantera dig att en genomläsning kommer att ge dig klarhet i ett antal angelägna frågor som du säkert brottats med.
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 23 nov 2015 19:42

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Om jag nu läser en bok om vetenskapsteori, så förändrar ant inte det min förmåga att begripligt beskriva de ”mekanismer” jag redan beskrivit och förklarat ett antal gånger.

Frågan är hur man prövar en hypotes. Det är ju det som allt handlar om. Jag kan också ställa upp en hypotes, men om jag inte har någon idé om hur den, åtminstone teoretiskt, skall kunna bevisas så kommer vi inte längre än till en förmodan, en i bästa fall god gissning.

Det är så med både relativitetsteorin och kvantmekaniken att inte någon har lyckats lägga fram ett enda gott skäl varför de var för sig
skulle vara fel. Likväl vet vi att båda inte kan vara sanna. Där har du gåtan!


Kan du på något sätt visa var din hypotes kan leda in på något fruktbart, så är din lycka gjord. Men det kräver en metodik som endast vetenskapsteorin redovisar t ex Den vetenskapliga filosofin : dess uppkomst och utveckling av Hans Reichenbach, Stockholm : Natur och kultur, 1957

Det finns med all säkerhet nyare böcker. Men denna finns säkert att låna från ditt bibliotek, eller snarare från något biblioteks magasin som ditt biblioteket kan låna in. Den är läsvärd!

Jag kan garantera dig att en genomläsning kommer att ge dig klarhet i ett antal angelägna frågor som du säkert brottats med.


Tack Pilatus, jag ska ta mig tid och begrunda det du skriver.
Det verkar givetvis förmätet, men jag anser mig ha svaret på gåtan, men det visste du redan :) .

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=rrk-zuuc77U

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9353
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Anders » 24 nov 2015 10:17

Tror jag skall visa dina teorier för sonen. Han är nu inne en bra bit på teknisk fysik och verkar ha en större kärlek till fysikens ekvationer än jag, som mest blev civilare för att jag trodde att man skulle få bra datajobb.

Men helt borta är jag inte, även lm jag inte förstår så bra att jag kan argumentera så förstår jag, tror jag, lite av andemeningen i det imaginära och relativistiska. Och jag gillar vetenskapsteori.

Kort sagt. - är dina teoier falsifierbara? Skulle man kunna testa dem och eventuellt hitta fel?
"Alla svanar är vita"...
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026


Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 29 nov 2015 11:53

.
GRAVITATION, som f(MP)

Den allmänna relativitetsteorin är en gravitationsteori, som publicerades för 100 år sedan av Albert Einstein.
Från litteraturen känner vi till att teorin förenar den speciella relativitetsteorin och Isaac Newtons universella gravitation
genom idén att gravitationen inte är en kraft i klassisk fysikalisk mening, utan är en manifestation av rumtidens geometri.
Rumtiden anses inte vara plan, utan krökt, och krökningen påverkar hur kroppar färdas genom rumtiden.
Denna krökning bestäms av energins/materiens fördelning i rummet.
Den allmänna relativitetsteorin kan då sägas vila på tre principer:

• Gravitationen är inte en kraft utan en effekt av att rumtiden är krökt, där tiden är en gradient.
• Alla fria objekt rör sig efter de kortaste möjliga banorna i detta krökta rum.
• Krökningen av rummet är en effekt av massa och energi, där tidsgradienten påverkas av acceleration, retardation och rotation.

Det faktum att Einsteins teori för gravitation står i motsättning till kvantmekaniska partikelmodeller är inte bara otillfredställande
utan också ett direkt problem om man vill förstå det tidiga universums fysik.
För att lösa motsättningen behövs en kvantmekanisk teori för gravitation.
Ett förslag till en sådan är den så kallade strängteorin.

Vi noterar här att den speciella relativitetsteorin vilar på postulatet att ljusets hastighet är absolut konstant.
Den allmänna relativitetsteorin baseras på den krökta rumtiden, som även den saknar tillfredsställande definition.
Tillspetsat saknar båda teorierna därigenom egentlig fast grund att stå på.
Teorierna ifråga refererar enbart till det atomära perspektivet och definierar inte trovärdigt,
• Vad är tid ?
• Vad är rum ?
• Varför är c konstant ?

Delta-konceptet ger förslag till svar, och utgår enbart från ett abstrakt grundtillstånd, G, och avvikelser i detta, samt Eulers formel.

Maskeringsprincipen anknyter/härrör till de fascinerande balans-sambanden,
1/μο·εο = ∂x²/∂t² (~C^2) & μο·εο = ∂t²/∂x² (~1/C^2) och konceptets syn på Eulers formel som ett individuellt
transformationssamband mellan rummets reella ”linjära” koordinater och imaginära ”cirkulära” koordinater,
som återspeglar medelvärdet av universums strukturella dynamik.

För att existera krävs enligt konceptet avvikelse. Underskott hos observerande struktur innebär att relativt överskott
hos den observerade strukturen är det som observeras, och vice versa.
Observatören sätter m a o sin egen referens. Två växelverkande strukturer t ex atomerna A och B, ”ser” därigenom
olika faser/strukturförskjutningar av varandra. Atom A ser –B och Atom B ser –A.
Relativitetsbegreppet har sin grund i detta teckenskift, +/-. Observera att ”medelvärdet” av dessa olika olika
faser/strukturförskjutningar inte är noll utan representeras av det geometriska medelvärdet.
Det innebär att relativitetsbegreppet har ett medelvärde som är proportionellt med ±√+1∙ −1 = ±√−1 = ±j1.

I konceptet, http://www.maticweb.com , kapitel 16, beskrivs TID & GRAVITATION kortfattat.
Föreliggande inlägg beskriver gravitationen PRINCIPIELLT, utifrån maskerings-principen, MP.

Från tidigare inlägg minns vi även den viktiga skillnaden mellan NORMERAT och EJ NORMERAT.

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(EJ NORMERAD ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

Den ömsesidiga växelverkan beskrivs enklast via NORMERADE storheter. De begrepp som nu avhandlas
är hemmahörande inom ömsesidiga växelverkan, vxv, så som beskrivs i tidigare inlägg.
Ömsesidig växelverkan framgår förenklat av figur,
http://s30.postimg.org/utskdpl81/Page_1_IMG_0021.jpg

Inom vxv kommunicerande A och B refererar till vänster resp höger position i denna figur/länk.
Det som skiljer dessa positioner relativt varandra är enligt tidigare teckenskift och INVERTERING.
I båda fallen är det de av MP föranledda förankringarna i G som utgör bas/grund.
Utifrån dessa förankringar "ser" A och B den ömsesidiga normerade växelverkan ur andra perspektiv.
Förankringarna bryter symmetrin i vxv varigenom ömsesidigheten upphävs.

Det som A resp B ”ser” skiljer (= differens) sig alltså åt p g a deras olika förankring i G.
Denna differens i förankring symboliseras av ∆Ø.

Refererande till patentansökans patentkrav 1, kan växelverkanmekanismerna då beskrivas som
REFERENSNEUTRAL DubbelReferensPrincip, DRP, och REFERENSBEROENDE MaskeringsPrincip, MP

Kommunikationen mellan A och B sker via ömsesidig växelverkan som ger balanskriteriet, ∆Ø.
Då kommunikationen är ömsesidig har vi att ta hänsyn till ovan nämnda teckenskift och polvändning.
För att visa att balanskriteriet ∆Ø förekommer i två versioner, beroende av aktuell position, kompletteras
därför ∆Ø genom att vi symboliskt skriver 2∆Ø, så som figuren/länken redovisar.
DIFFERENSEN mellan dessa "skalära" versioner av ∆Ø representerar relationen mellan NORMERAD och
EJ NORMERAD ”G-densitet”.

Som konsekvens av att ∆Ø (inkl tid och gravitation), enligt konceptet, innefattar både A:s respektive
B:s maskeringsförankring, via sina respektive MP, kan GRAVITATIONEN beskrivas som effekten av
av i 2∆Ø ingående ∆Ø (= refererar till både A och B).
Tid och Gravitation är m a o en konsekvens av både A:s resp. B:s olika respektive rum-tider.
Gravitationen avviker PRINCIPIELLT från rum-tiden, genom att både A och B är symmetriskt involverade
via sina respektive MP. Gravitationen skiljer sig därigenom fasmässigt i ∆Ø från A:s respektive B:s rumtid.


Ovanstående utgör enligt konceptet, den principiella, och sannolikt unika, förklaringen till gravitation.
Gravitation kan således beskrivas som en konsekvens av Maskerings-Principen, MP, och utgör
därigenom ytterligare en "pusselbit" som indirekt verifierar konceptet.

I tidigare inlägg beskrivs hur grundtillståndet, G, innefattar/återspeglar universums skalära dynamik i dold form.
Som en följd av den dubbla förankringen (via MP) resulterar aktuella förankringar (A resp. B) i att universums
dolda dynamik uppträder som en DIFFERENS mellan förankringspunkterna, A och B.
Denna differens uppträder även som ”inåtvänd” struktur (det som ger upphov till det jag valt att benämna
AVIG & RÄT). Det är denna ”inåtvända” (”själv-balanserande” = dolda) struktur som är orsaken till att
gravitationen kan betraktas som ett RANDFENOMEN, enligt figur 8 i konceptet.

Gravitationskraften kan formuleras som,

F1 = F2 = G · m1/r · m2/r = G · m1·m2 / r^2 där,
m = massa
r = avståndet mellan kropparnas masscentra
G = universell proportionalitetskonstant

vilket överensstämmer med Delta konceptet.

Som exempel är Big Bang en illusion p g a att AVIG & RÄT- strukturomvandlingen EJ beaktas.

Symmetrin (som följd av att det rör sig om ett ”medelvärde”) får till följd att den "statiska" gravitationen
är imaginär till sin natur, vilket bidrar till att ∆Ø får sfärisk form.

Utifrån detta resonemang, och den inledande ”Euler-tabellen” i konceptet, kan balanskriteriet, ∆Ø,
metaforiskt, betraktas som en ”skruv-sträng” bestående av seriekopplade ∆Ø, v g se figur 8 i konceptet.
Det innebär att seriekopplade samverkande ∆Ø-länkar, refererande till (= förankrade vid) vänster (= A)
respektive höger (= B) position i ovanstående hänvisad figur/länk, utgör "ömsesidig" kommunikationslänk
mellan A och B. I båda fallen är det den av MP föranledda ömsesidiga växelverkan som utgör bas/grund.
Länkarnas interna/inåtvända balanserade struktur (~spänning/kraft) ger den för länken nödvändiga
skalfaktorn, och är därigenom bestämmande för "strängspänningen".

Den ömsesidig växelverkan mellan A och B, får till konsekvens att A och B dras mot varandra, via det
strukturella underskott (G-sug/flöde), som p g a ”fasdifferens” (= p g a olika MP) skiljer de
seriekopplade samverkande, men olika, via MP, förankrade, ∆Ø-länkarna åt.


/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=RkriPebgemM
https://www.youtube.com/watch?v=5U9gIr5aIyU

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 01 dec 2015 08:40

Två frågor som anknyter till trådens rubrik, och som jag ställt tidigare men ej fått något svar på, lyder som följer.
Tänk er en tumstock, som t ex är en meter lång.

• Är det rätt att utgå från att universums storlek är konstant relativt tumstocken ?
• Om inte, hur vet ni att det är universum som ändrar sig och inte tumstocken ?

/ Illusionen

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 01 dec 2015 13:47

Minns ni att jag skrev att ett objektivt universum bara skulle kunna vara på ett enda sätt?

Som det är.

Upplevelsen skapar all rörelse och föränderlighet i universum, utan den skulle ingenting kunna förändras eller ens röra sig. Universum skulle bara bestå av oändliga värden utanför upplevelsen.

Zenons rörelseparadox är väldigt intressant av flera skäl för den ger oss en bra uppfattning om universum utanför upplevelsen.

Minns ni att jag skrev att vi inte kan uppleva matematiska oändligheter? Upplevelsen kan helt enkelt inte uppleva någonting som är matematiskt bestämt.

I Zenons rörelseparadox sätter vi själva ut något som universum helt enkelt inte har, ett start och ett stopp.

Det är lätt att konstatera att matematiken faktiskt stämmer, alla avstånd är "matematiskt delbara" i oändlighet. Ingenting kan färdas över en oändlighet, inte ens ljuset, hur snabbt det än rör sig.

Bild

Matematiskt sett skulle ingenting i universum kunna röra sig och det är bara upplevelsen som gör att någon överhuvudtaget kan färdas över matematiska oändligheter. Upplevelsen tar ingen som helst hänsyn till varken objektivitet eller matematik utan skapar det som vi upplever inom oss.

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 01 dec 2015 17:24

Antic skrev:Minns ni att jag skrev att ett objektivt universum bara skulle kunna vara på ett enda sätt?

Som det är.

Upplevelsen skapar all rörelse och föränderlighet i universum, utan den skulle ingenting kunna förändras eller ens röra sig. Universum skulle bara bestå av oändliga värden utanför upplevelsen.

Zenons rörelseparadox är väldigt intressant av flera skäl för den ger oss en bra uppfattning om universum utanför upplevelsen.

Minns ni att jag skrev att vi inte kan uppleva matematiska oändligheter? Upplevelsen kan helt enkelt inte uppleva någonting som är matematiskt bestämt.

I Zenons rörelseparadox sätter vi själva ut något som universum helt enkelt inte har, ett start och ett stopp.

Det är lätt att konstatera att matematiken faktiskt stämmer, alla avstånd är "matematiskt delbara" i oändlighet. Ingenting kan färdas över en oändlighet, inte ens ljuset, hur snabbt det än rör sig.

Bild

Matematiskt sett skulle ingenting i universum kunna röra sig och det är bara upplevelsen som gör att någon överhuvudtaget kan färdas över matematiska oändligheter. Upplevelsen tar ingen som helst hänsyn till varken objektivitet eller matematik utan skapar det som vi upplever inom oss.


Är ditt inlägg tänkt som svar på mina frågor ?
I så fall några frågor med anledning av det du hävdar,

Minns ni att jag skrev att ett objektivt universum bara skulle kunna vara på ett enda sätt?
• Vad är ett ”objektivt universum” ?
• Vad avses med ”vara” och hur definieras vara ?
• Vad avses med ”sätt” ?
Som det är.
• Vad avses med ”är”, existera atomärt ? Relativt vad i så fall ?
Upplevelsen skapar all rörelse och föränderlighet i universum, utan den skulle ingenting kunna förändras eller ens röra sig.
Universum skulle bara bestå av oändliga värden utanför upplevelsen.
• Vad är en ”upplevelse”, och vad krävs för den ?
• Hur och med vad ”skapar” upplevelsen rörelse ?
• Hur definierar du ”rörelse” ?
Zenons rörelseparadox är väldigt intressant av flera skäl för den ger oss en bra uppfattning om universum utanför upplevelsen.
• Vad avses med ”utanför upplevelsen”, och hur definierar du detta ?

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=NwMBe6-A6dM

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 01 dec 2015 18:40

Antic skrev:... alla avstånd är "matematiskt delbara" i oändlighet.

Hur ser beviset för detta påstående ut? Vilket är det minsta avstånd du känner till?
Kan du dela upp en kvark i mindre delar?

Tid och avstånd kan ha en diskret natur och är i så fall inte oändligt delbara.
Moderator


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 38 och 0 gäster