Tomas Brolins målgest skrev:Det är föraktfullt och arrogant att påstå att det inte finns en "genuin" stress inom det offentliga och att man där heller aldrig behöver ta personligt ansvar. Punkt.
Du kan ju, om du har lust, spendera några minuter av ditt dyrbara liv åt att skaffa dig en verklighetskoll - och återkom gärna efter det.
Läs om läs rätt. Kolla gärna länkar ovan till Corinne Maier visdomsord.
Det handlar inte om att inte ta personligt ansvar utan att se till att skapa en arbetssituation bär du tar så lite personligt ansvar det bara går. Idealet är givetvis att det ska se ut som att du tar mycket personligt ansvar men sedan när det väl kommer till kritan så kan du inte bli utkrävd på detsamma. Kolla tusunamiförhören i KU. De har fattat vad det handlar om och hur man ska agera. Och de har ju ganska så bra tjänster
Skäll inte på politikerna och deras löner, att de inte tar ansvar eller vad det än kan tänkas vara. Var inte avundsjuk. Bli politiker istället isf. Tänk positivt.
Jag spetsar givetvis till det. Men visst kan vi nyansera. Vad menar du med genuin stress för det första?
Ska säga att mitt perspektiv är först och främst som statlig tjänsteman.
Stress orsakad av vad? Jag vet att många känner sig stressade, speciellt inom det offentliga. Känner man sig stressad så gör man. Det är väl just det som kännetecknar stress. Att känna sig. Att uppleva.
Hur många skulle slippa att uppleva och känna stress om de hade en annan inställning? Med visshet skulle jag kunna säga de flesta kommunala och eller statliga tjänstemän. Detta beror lite på tjänstens utformning. Kolla som sagt vad Corinne Maier (med humor förvisso) säger.
Arbetare inom det offentliga. Varierar givetvis. Men låter man sig ta skit, är man känslig så visst kan man må dåligt. Vikarier och timanställda. Klart det är en stress att inte veta vad som kommer ske nästa månad eller om ett halvår, så då får man i sin ovisshet kämpa på. Men utgången (fast jobb eller ej) är oviss.
Men jag har allt haft knegarjobb som lokalvårdare (inom det kommunala) och musieguide (kommunalt). Lokalvårderi. 7,5 timmar om dagen. Men kunde lätt klara av jobbet på 3,5 timmar. Så 3,5 timmar jobb, en 0,5 timme varje dag för att försäkra sig att personalen var nöjd, och att vara social. Sedan en hel del fika och läsa och gå hem tidigare. Gick hur bra som helst.
På museet var vi två grabbar som skötte det hela. Unga killar. Var skönt att ta en siesta på några timmar varje dag.
Stressigt, nix.
Men som sagt de flesta tjänstemannayrken inom det offentliga där jag har jobbat med en del och sett bra många andra. Självklart handlar det om inställning. Och detta sker i verkligheten.
Hypotetiskt (ja det är inte hypotetiskt utan vanligt förekommande). Vad skulle du ge för råd till en person som känner sig stressad p.g.a. sitt jobb? Och betänk då att det finns många som inte upplever stress inom samma organisation/förtag. Stressen är inte relaterad till något utanför företaget/organisationen.
Hur kan det komma sig att jag och många med mig tyckte vår statliga tjänst var ett glidarjobb, medan det fanns ett antal (ganska många) som var helt slutkörda och tyckte jobbet var så stressigt. Trots det fick jag två år i rad den högsta löneökningen (14 anställda inom avdelningen). Trots att jag gjorde minst. Så funkar det också i verkligheten. En vikig förutsättning är att man inte ska kunna fördela arbetsuppgifter sinsemellan. Det är ett av en chefs bästa vapen. Den sociala piskan kan driva på och ska trista (stressiga) stämmningar inom gruppen. Det underlättar för chefen att öka arbetsbördan. Så sky som pesten alla typer av jobb där man ska arbeta i team.
Nåväl har du ett som du säger ett "genuint" stressig jobb. Där chefen är på dig hela tiden. Alla stressar. Du kanske jobbar på ackord. Vad göra? Ja för det första med en fast anställning kan du komma långt med att slappa. Dina kollegor kanske blir förbannade. Ja går det inte och du inte trivs. Jobba då hårt på att byta jobb. Omskola dig. Lär dig att förstå vilka förutsättningarna ska vara. Kan du inte byta jobb. Tja då har du mitt medlidande.
Si så lite nyanserat. Blev du gladare nu?