Moderator: Moderatorgruppen
Esther skrev:Tiden i att följa tankarna på deltagarna - från tiden och frågan till tanken om rimligheten i den egocentriska kärleken...- bättre sagt orimligheten!
underbart!
Frågan är kanske avseende tid om : varför vill vi definiera den som en egenskap i något?
xion skrev:Esther skrev:Tiden i att följa tankarna på deltagarna - från tiden och frågan till tanken om rimligheten i den egocentriska kärleken...- bättre sagt orimligheten!
underbart!
Frågan är kanske avseende tid om : varför vill vi definiera den som en egenskap i något?
Därför att vi vet att tid existerar i olika former. Vår nyfikenhet får oss att vilja förstå. Därför måste vi göra klart för oss tidens egenskaper (på samma sätt som när det gäller en fil i datorn). Klarar vi det vet vi.
--- ja alla vill veta. Helst utan att behöva tänka själva. De vill ha det de inte har förtjänat genom hårt arbete och egen tankeverksamhet. Därmed tror de felaktigt att de vet något - har förstått något. Många förväxlar tiden med psykologiska rörelser (Antic) eller som vore det det aggregativa tänkandet (Illusionen) eller en egenskap i tingen (Pilatus) etc etc... men se - det är ju inte något av allt detta men samtidigt är det också - allt detta.Esther skrev:... varför förlägger inte vi tiden där den hör hemma?
Pilatus skrev:Esther skrev:... varför förlägger inte vi tiden där den hör hemma?
En åskådningsform, vi är människor med sinnen (ett erfarande subjekt), det styr vår kunskaps gränser, kanske. Men vi får medge att våra sinnen har förstärkts sedan Kants dagar. Vi kan veta en hel del som inte var möjligt under Kants tid. Tid och rum ses som självklara, allt som sker i världen, sker i tid och rum. Kant tänkte sig att rum och tid kunde betraktas a priori, vi kan endast uppleva verkligheten som rumslig och tidslig oavsett vilken form den eventuellt kan ha (som tinget i sig).
Det är alltid enklast att vara pragmatisk, att inte bråka sin hjärna med Kants undersökningar. För dock är det ju så att vi är rätt nöjda med att vi vet något om vad tiden i sig åstadkommer, hur vi använder oss av begreppsbildningar som hastighet och till och med konstanter som c för att förstå vår värld.
Kant är intressant, kanske kan förstå någonting så småningom.
Pilatus skrev:Esther skrev:... varför förlägger inte vi tiden där den hör hemma?
En åskådningsform, vi är människor med sinnen (ett erfarande subjekt), det styr vår kunskaps gränser, kanske. Men vi får medge att våra sinnen har förstärkts sedan Kants dagar. Vi kan veta en hel del som inte var möjligt under Kants tid. Tid och rum ses som självklara, allt som sker i världen, sker i tid och rum. Kant tänkte sig att rum och tid kunde betraktas a priori, vi kan endast uppleva verkligheten som rumslig och tidslig oavsett vilken form den eventuellt kan ha (som tinget i sig).
Det är alltid enklast att vara pragmatisk, att inte bråka sin hjärna med Kants undersökningar. För dock är det ju så att vi är rätt nöjda med att vi vet något om vad tiden i sig åstadkommer, hur vi använder oss av begreppsbildningar som hastighet och till och med konstanter som c för att förstå vår värld.
Kant är intressant, kanske kan förstå någonting så småningom.
--- man ska inte vara pragmatisk utan bråka sin hjärna för man får ut ganska mycket av sådant. Det faktum att människan idag använder storheter som de inte kan redogöra för ens - anser jag är ett säkert tecken på att kunskapen är i sitt totala fria fall. Fritt fall av kunskap kommer inte alls att vara gott i längden för att människor då alltid faller offer för charlataner.Esther skrev:Har vi nått något här?
Finns det någon klarare bild av vad tid är?
Hur kommer det sig att man inte kan separera den från rummet?
Vad är då rummet?
Någon?
xion skrev:Esther skrev:Har vi nått något här?
Finns det någon klarare bild av vad tid är?
Hur kommer det sig att man inte kan separera den från rummet?
Vad är då rummet?
Någon?
För mig är bilden hur klar som helst
Tiden kan inte separeras från rummet därför att den enda tid som finns är upplevd tid. För att uppleva tid måste vi ha en förändring av något slag. Denna förändring måste äga rum någonstans. Alltså behövs ett rum.
xion skrev:För mig är bilden hur klar som helst
Tiden kan inte separeras från rummet därför att den enda tid som finns är upplevd tid. För att uppleva tid måste vi ha en förändring av något slag. Denna förändring måste äga rum någonstans. Alltså behövs ett rum.
Pilatus skrev:xion skrev:För mig är bilden hur klar som helst
Tiden kan inte separeras från rummet därför att den enda tid som finns är upplevd tid. För att uppleva tid måste vi ha en förändring av något slag. Denna förändring måste äga rum någonstans. Alltså behövs ett rum.
Materia finns i rummet, all förändring, händelser, sker i tiden. Om tid endast var något som vi upplever, hur vore t ex konstruktion av cesiumur, (typ av atomur) möjlig? Tid och rum har funnits länge, 13,8 miljarder år.
Esther skrev:Pilatus skrev:xion skrev:För mig är bilden hur klar som helst
Tiden kan inte separeras från rummet därför att den enda tid som finns är upplevd tid. För att uppleva tid måste vi ha en förändring av något slag. Denna förändring måste äga rum någonstans. Alltså behövs ett rum.
Materia finns i rummet, all förändring, händelser, sker i tiden. Om tid endast var något som vi upplever, hur vore t ex konstruktion av cesiumur, (typ av atomur) möjlig? Tid och rum har funnits länge, 13,8 miljarder år.
OK - definiera rum...
jag förstår att du menar universum --- dddaaaahhhh --- du behöver inte sparka in den öppna dörren...Esther skrev:xion skrev:Esther skrev:Har vi nått något här?
Finns det någon klarare bild av vad tid är?
Hur kommer det sig att man inte kan separera den från rummet?
Vad är då rummet?
Någon?
För mig är bilden hur klar som helst
Tiden kan inte separeras från rummet därför att den enda tid som finns är upplevd tid. För att uppleva tid måste vi ha en förändring av något slag. Denna förändring måste äga rum någonstans. Alltså behövs ett rum.
Så - få se som jag har förstått dig rätt.
Tid = förändring
Rum = platsen för förändring
Rätt?
Esther skrev:OK - definiera rum...
Pilatus skrev:Esther skrev:OK - definiera rum...
Ett utrymme med tre dimensioner kallas rum. Det har egenskapen att objekt i rummet inte samtidigt kan inta samma position. Undantag finns, t ex ljus. Rummet kan beskrivas som ett koordinatsystem där objekt kan lokaliseras.
Vår upplevelse är formad av tid och rum. Vi skulle möjligen kunna tänka oss att allt händer på en yta, konstnärer har bråkat med denna yta sedan den tid vi levde i grottor. Olika metoder har funnits för att föreställa sig en tredje dimension. Tid har gestaltats i planet. Filmdukens plan, vi följer olika tidsskift (t ex Catch-22).
xion skrev:Esther skrev:xion skrev:För mig är bilden hur klar som helst
Tiden kan inte separeras från rummet därför att den enda tid som finns är upplevd tid. För att uppleva tid måste vi ha en förändring av något slag. Denna förändring måste äga rum någonstans. Alltså behövs ett rum.
Så - få se som jag har förstått dig rätt.
Tid = förändring
Rum = platsen för förändring
Rätt?
Njaa... Tid är inte samma sak som förändring men förändring gör att du kan uppleva tid.
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster
