Finns Gud?

[Anders]

Som sagt, ganska få klarar nog den kravspecen.

[klorofyll]

Men berätta då - hur är det? Vad är det som är så fint och gott och underbart med just ateismen - vad ger den dig, hur tillför en icketro på Gud något till ditt liv och varande - din person, allt du är, dina relationer, ditt inre välmående?

Ja, det gör jag gärna även om jag vet att jag talar för döva öron.
Människan föds som ateist men egentligen inte eftersom "vidskepligheten" är en naturlig del av människans natur.
Det är naturligt och viktigt för oss att vara rädda för det vi känner osäkerhet inför.
För att kompensera för denna "rädsla" bygger vi murar av "tro" som ger oss en känsla av trygghet.
Ju mer rädsla och osäkerhet vi känner dess mer behov har vi av vår "tro".
Att vara "ateist" tror jag är få förunnat. En ateist känner ingen rädsla och osäkerhet inför det okända, bara nyfikenhet och förundran.
En ateist vet hur det är att vara människa och inser sin plats i tillvaron.
En ateist vet sig samtidigt vara född till människa med allt vad det innebär av fel och brister.
En ateist inser att jag kan aldrig göra mer än mitt bästa och lyckas jag med detta så är det gott nog. om inte så, "bättre lycka nästa gång".
En ateist vet att livet är en gåva att förvalta så bra man kan, Livet är till för att levas.
Mycket av det som händer dig i livet råder du inte över men du får ta det som det kommer och göra bästa möjliga av det.
En ateist vet att livet är kort och ändligt, men det gäller bara ditt personliga liv, livet som sådant fortsätter dig förutan.
En ateist vet att himmel och helvete är fantasifoster. Vi bestämmer själva om vi vill leva vårt nuvarande liv i Himlen eller i Helvetet. Det är hur vi behandlar varandra som bestämmer vilket det blir.
En ateist känner inget större behov av att övertyga andra men förklarar gärna sin ståndpunkt utan förhoppning om accepterande.

Allt det där stämmer in på mig, jag tror dessutom på Gud...

[klorofyll]

Men berätta då - hur är det? Vad är det som är så fint och gott och underbart med just ateismen - vad ger den dig, hur tillför en icketro på Gud något till ditt liv och varande - din person, allt du är, dina relationer, ditt inre välmående?

Ja, det gör jag gärna även om jag vet att jag talar för döva öron.
Människan föds som ateist men egentligen inte eftersom "vidskepligheten" är en naturlig del av människans natur.
Det är naturligt och viktigt för oss att vara rädda för det vi känner osäkerhet inför. För att kompensera för denna "rädsla" bygger vi murar av "tro" som ger oss en känsla av trygghet.
Ju mer rädsla och osäkerhet vi känner dess mer behov har vi av vår "tro".
Att vara "ateist" tror jag är få förunnat. En ateist känner ingen rädsla och osäkerhet inför det okända, bara nyfikenhet och förundran.
En ateist vet hur det är att vara människa och inser sin plats i tillvaron.
En ateist vet sig samtidigt vara född till människa med allt vad det innebär av fel och brister.
En ateist inser att jag kan aldrig göra mer än mitt bästa och lyckas jag med detta så är det gott nog. om inte så, "bättre lycka nästa gång".
En ateist vet att livet är en gåva att förvalta så bra man kan, Livet är till för att levas.
Mycket av det som händer dig i livet råder du inte över men du får ta det som det kommer och göra bästa möjliga av det.
En ateist vet att livet är kort och ändligt, men det gäller bara ditt personliga liv, livet som sådant fortsätter dig förutan.
En ateist vet att himmel och helvete är fantasifoster. Vi bestämmer själva om vi vill leva vårt nuvarande liv i Himlen eller i Helvetet. Det är hur vi behandlar varandra som bestämmer vilket det blir.
En ateist känner inget större behov av att övertyga andra men förklarar gärna sin ståndpunkt utan förhoppning om accepterande.

Allt det där stämmer in på mig, jag tror dessutom på Gud...

Notera att de två markerade meningarna inte motsätter varandra..

[Esther]

Men berätta då - hur är det? Vad är det som är så fint och gott och underbart med just ateismen - vad ger den dig, hur tillför en icketro på Gud något till ditt liv och varande - din person, allt du är, dina relationer, ditt inre välmående?

Ja, det gör jag gärna även om jag vet att jag talar för döva öron.
Människan föds som ateist men egentligen inte eftersom "vidskepligheten" är en naturlig del av människans natur.
Det är naturligt och viktigt för oss att vara rädda för det vi känner osäkerhet inför.
För att kompensera för denna "rädsla" bygger vi murar av "tro" som ger oss en känsla av trygghet.
Ju mer rädsla och osäkerhet vi känner dess mer behov har vi av vår "tro".
Att vara "ateist" tror jag är få förunnat. En ateist känner ingen rädsla och osäkerhet inför det okända, bara nyfikenhet och förundran.
En ateist vet hur det är att vara människa och inser sin plats i tillvaron.
En ateist vet sig samtidigt vara född till människa med allt vad det innebär av fel och brister.
En ateist inser att jag kan aldrig göra mer än mitt bästa och lyckas jag med detta så är det gott nog. om inte så, "bättre lycka nästa gång".
En ateist vet att livet är en gåva att förvalta så bra man kan, Livet är till för att levas.
Mycket av det som händer dig i livet råder du inte över men du får ta det som det kommer och göra bästa möjliga av det.
En ateist vet att livet är kort och ändligt, men det gäller bara ditt personliga liv, livet som sådant fortsätter dig förutan.
En ateist vet att himmel och helvete är fantasifoster. Vi bestämmer själva om vi vill leva vårt nuvarande liv i Himlen eller i Helvetet. Det är hur vi behandlar varandra som bestämmer vilket det blir.
En ateist känner inget större behov av att övertyga andra men förklarar gärna sin ståndpunkt utan förhoppning om accepterande.

Tack för detta - nej du talar inte för döva öron - jag var ateist längre tid i mitt liv än jag varit troende - och min tro kom VERKLIGEN INTE för att jag var rädd - snarare hade jag som människor brukar säga "allt". Och jag menar allt.
Både i socialstatus, inkomst, var och hur jag levde samt vad jag kunde göra, mina studier samt mitt liv i mitt eget hem och familj var av samma sort - jag behövde INTE Gud.
Hade ingen som helst social eller annan ångest, var inte i nöd, var inte sjuk, hade inget alls - utan som sagt hade vad man brukar beteckna allt.

Det jag kände var ofattbar tomhet - allas prat om vem de kände, hur mycket de tjänade vad de tänkte köpa, vem som gjort vad, vad de drack och åt, vilka middagar och så vidare och vilket de ville köpa och tänkte köpa och vart de skulle på semestern samt hur den varit och vad de gjort.
Jag kände mig totalt trött... utmattad av alla Cartier klockor och allt annat.
Jag kände existentiell trötthet av alla prylar och allt snack om prylar och intressen...
Jag trodde inte på något Gud eller bad någon Gud om hjälp - ändå fick jag det.

Det min tro gett mig är en inre djup stark kärna. Förtröstan och tillit oavsett.

[Esther]

Som sagt, ganska få klarar nog den kravspecen.

- kan inte annat - också av erfarenhet när jag var ateist - hålla med dig.
Den förskönade bilden av ateism - när den levs kollektivt --- krackelerar totalt i ljuset av Sovjet, Kina, Kuba, Nord Korea samt andra totalt ateistiska stater där Gud inte finns - eller socialismen i Tyskland under Hitler eller någon annan stans. Den krakelerar i eländet som den skapar och skapat... för alla inblandade parter.

[Algotezza]

Naturens skönhet och det kulturen har att erbjuda på det estetiska området livets mirakel, stjärnorna på himlavalvet, kan man väl uppskatta oberoende av livsåskådning. Vad är det för märkliga resonemang ni för här? Att man skulle en själlös zombie om man inte är religiös på det sätt ni menar ni är, utan kallar sig ateist eller agnostiker? Har någon av er läst till exempel något av Richard Dawkins, Illusionen om Gud, eller något Sturmark skrivit?

Men det är bra, vädra era fördomar bara, det är intressant att ta del av vad ni står för.

[Anders]

Naturens skönhet och det kulturen har att erbjuda på det estetiska området livets mirakel, stjärnorna på himlavalvet, kan man väl uppskatta oberoende av livsåskådning. Vad är det för märkliga resonemang ni för här? Att man skulle en själlös zombie om man inte är religiös på det sätt ni menar ni är, utan kallar sig ateist eller agnostiker? Har någon av er läst till exempel något av Richard Dawkins, Illusionen om Gud, eller något Sturmark skrivit?

Men det är bra, vädra era fördomar bara, det är intressant att ta del av vad ni står för.

Det är väl snarast en agnostisk inställning. Som liknar min. Finns gud så finns han, men även om han inte finns så finns det en hel del flummigt här nere på jämmerdalen.

[Pilatus]

Den förskönade bilden av ateism - när den levs kollektivt --- krackelerar totalt i ljuset av Sovjet, Kina, Kuba, Nord Korea samt andra totalt ateistiska stater där Gud inte finns - eller socialismen i Tyskland under Hitler eller någon annan stans. Den krakelerar i eländet som den skapar och skapat... för alla inblandade parter.

Det är olika företeelser att tala om stater utan statskyrka och individer utan gudsbegrepp.

Det framstår inte som en rationell tanke att i sammanhanget tala om "socialismen i Tyskland under Hitler". Att folk var kristna gick självklart inte att utrota trots Martin Bormanns: "nationalsocialism och kristendom är oförenliga". Så strävan blev en politiskt kontrollerad rikskyrka.

[Algotezza]

Idéer om Gud eller det gudomliga finns och människor som på olika sätt tror på och dyrkar Gud. Ibland används gudsidén för att öka den egna makten över andra människor eller för att rättfärdiga den. Vissa blir inspirerade av idén och hjälper och lever för sin nästa. Som med alla idéer har den en baksida och en framsida.

Innan vi svarar på frågan om denna idé motsvaras av något i verkligheten, bör vi precisera vår idé, svara på frågan vilken gudsidé vi tror på. Det finns lika många gudar som gudstroende, då var och en skapar sin gudsbild, sitt beläte. Ofta skapar man en bild av Gud som är en boostad och uppförstorad variant av en själv, ens ego med mer makt och förevigat. Ett slags gudomlig superhjältevariant av en själv.

Sedan kan ens tro bygga på vad man erfarit via bön och meditation, och mystika upplevelser, uppenbarelser och syner. Men de som gjort det senare skriver nog sällan vare sig på detta forum eller andra ställen på nätet. Här handlar det mest om att vädra åsikter, och det går ju också för sig. Spännande att ta del av oftast men ibland blir man mätt därpå.

[Esther]

Den förskönade bilden av ateism - när den levs kollektivt --- krackelerar totalt i ljuset av Sovjet, Kina, Kuba, Nord Korea samt andra totalt ateistiska stater där Gud inte finns - eller socialismen i Tyskland under Hitler eller någon annan stans. Den krakelerar i eländet som den skapar och skapat... för alla inblandade parter.

Det är olika företeelser att tala om stater utan statskyrka och individer utan gudsbegrepp.

Det framstår inte som en rationell tanke att i sammanhanget tala om "socialismen i Tyskland under Hitler". Att folk var kristna gick självklart inte att utrota trots Martin Bormanns: "nationalsocialism och kristendom är oförenliga". Så strävan blev en politiskt kontrollerad rikskyrka.

Det är en intressant tanke du för fram - den är intressant för att detta att man anpassade kyrkan till att bli politiskt korrekt - skulle (så uppfattar jag din tanke) ta med sig människor i detta. Ja - de som aldrig varit kristna ja... de som var kristna - med andra ord de som hade en etablerad levande relation till Kristus - nej.
Det är samma förhållande idag överallt - i alla samfund - och har varit.
De som kommer till samfunden för att de vill ha något (ofta titel, makt, inflytande, eller är rädda eller vill ha något annat) - och de som kommer för att de söker Gud. Den som söker Gud med uppriktigt hjärta finner Honom alltid - och dessa är totalt immuna mot ideologier och känner igen dessa - för ... som det står Skrivet: de känner inte igen vargens röst - men följer vår Herre.
Det är saken även idag.
Jag har personligen (kanske inte så drastiskt att jag gått ut mitt i en "predikan") stängt av inför vissa prästers utlåtande av sina egna idéer eller blandat vår tro med politik. Det är inte Herrens Röst.
Det är de som får betalt och flyr när fienden kommer... eller som i det Tyska fallet - gör kyrkan till en del av makten så de själva får sitta kvar i sina stolar.

[Esther]

Naturens skönhet och det kulturen har att erbjuda på det estetiska området livets mirakel, stjärnorna på himlavalvet, kan man väl uppskatta oberoende av livsåskådning. Vad är det för märkliga resonemang ni för här? Att man skulle en själlös zombie om man inte är religiös på det sätt ni menar ni är, utan kallar sig ateist eller agnostiker? Har någon av er läst till exempel något av Richard Dawkins, Illusionen om Gud, eller något Sturmark skrivit?

Men det är bra, vädra era fördomar bara, det är intressant att ta del av vad ni står för.

Ja jag har läst de sista (inte illusionen av Gud - men däremot När tron blir ond)

[Algotezza]

Som sagt, ganska få klarar nog den kravspecen.

- kan inte annat - också av erfarenhet när jag var ateist - hålla med dig.
Den förskönade bilden av ateism - när den levs kollektivt --- krackelerar totalt i ljuset av Sovjet, Kina, Kuba, Nord Korea samt andra totalt ateistiska stater där Gud inte finns - eller socialismen i Tyskland under Hitler eller någon annan stans. Den krakelerar i eländet som den skapar och skapat... för alla inblandade parter.

För att inte tala om allt människor gjort mot andra människor i religionens namn. Knak och krack.

Det snarare om handlar om hur vi är som människor mot varandra, inte om tro eller ateism, för de är bara våra verktyg, för maktspråk eller medkänsla och nästankärlek...

[Esther]

Idéer om Gud eller det gudomliga finns och människor som på olika sätt tror på och dyrkar Gud. Ibland används gudsidén för att öka den egna makten över andra människor eller för att rättfärdiga den. Vissa blir inspirerade av idén och hjälper och lever för sin nästa. Som med alla idéer har den en baksida och en framsida.

Innan vi svarar på frågan om denna idé motsvaras av något i verkligheten, bör vi precisera vår idé, svara på frågan vilken gudsidé vi tror på. Det finns lika många gudar som gudstroende, då var och en skapar sin gudsbild, sitt beläte. Ofta skapar man en bild av Gud som är en boostad och uppförstorad variant av en själv, ens ego med mer makt och förevigat. Ett slags gudomlig superhjältevariant av en själv.

Sedan kan ens tro bygga på vad man erfarit via bön och meditation, och mystika upplevelser, uppenbarelser och syner. Men de som gjort det senare skriver nog sällan vare sig på detta forum eller andra ställen på nätet. Här handlar det mest om att vädra åsikter, och det går ju också för sig. Spännande att ta del av oftast men ibland blir man mätt därpå.

Ja för mig är det som jag upprepade gånger sagt - inte en idé - Gud är en individ, en person och jag har upplevt och upplever Honom som en HAN. EN MANLIG gestalt och en man. Det är så jag har upplevt Gud redan från början - manlig, närvarande och totalt äkta vara (visserligen osynlig men ändå) denne Gud som jag fick så mycket KÄRLEK JAG ALDRIG KÄNT av - under över 5 års tid visade sig senare vara Kristus Jesus. Då jag inte var kristen eller hade läst Bibeln eller var med andra kristna - kom detta som en chock - i den katolska kyrkans första mässa jag sett i mitt liv. Där den osynlige presenterade sig som - Jesus.
Det var MAKALÖST chockerande för mig - men jag fattade mig, tog mig samman och gick till kyrkan för att bli medlem.
När modern på Klostret jag gick till frågade mig varför - sa jag som det var: jag vill hit för att jag vet att Gud är här.
VET.
Av egen icke läst, inte förväntad erfarenhet.
Omöjligt att ta bort... det är som någon skulle säga att jag inte existerar ... omöjligt.

[Esther]

Som sagt, ganska få klarar nog den kravspecen.

- kan inte annat - också av erfarenhet när jag var ateist - hålla med dig.
Den förskönade bilden av ateism - när den levs kollektivt --- krackelerar totalt i ljuset av Sovjet, Kina, Kuba, Nord Korea samt andra totalt ateistiska stater där Gud inte finns - eller socialismen i Tyskland under Hitler eller någon annan stans. Den krakelerar i eländet som den skapar och skapat... för alla inblandade parter.

För att inte tala om allt människor gjort mot andra människor i religionens namn. Knak och krack.

Det snarare om handlar om hur vi är som människor mot varandra, inte om tro eller ateism, för de är bara våra verktyg, för maktspråk eller medkänsla och nästankärlek...

Ja den onda människan använder allt - absolut allt - för sin makt och därmed att förtrycka skända andra - de rättfärdigar detta med allt - oavsett.
Det som är saken - är att de är onda och inte vill bli annat. Vara annat.
NU
Ateismen tar bort till och med rädslan för straff för det onda - vem ska straffa en när inte ens Gud finns ?
Man kan göra vad man vill ---

[Esther]

- kan inte annat - också av erfarenhet när jag var ateist - hålla med dig.
Den förskönade bilden av ateism - när den levs kollektivt --- krackelerar totalt i ljuset av Sovjet, Kina, Kuba, Nord Korea samt andra totalt ateistiska stater där Gud inte finns - eller socialismen i Tyskland under Hitler eller någon annan stans. Den krakelerar i eländet som den skapar och skapat... för alla inblandade parter.

För att inte tala om allt människor gjort mot andra människor i religionens namn. Knak och krack.

Det snarare om handlar om hur vi är som människor mot varandra, inte om tro eller ateism, för de är bara våra verktyg, för maktspråk eller medkänsla och nästankärlek...

Ja den onda människan använder allt - absolut allt - för sin makt och därmed att förtrycka skända andra - de rättfärdigar detta med allt - oavsett.
Det som är saken - är att de är onda och inte vill bli annat. Vara annat.
NU
Ateismen tar bort till och med rädslan för straff för det onda - vem ska straffa en när inte ens Gud finns ?
Man kan göra vad man vill ---

Det jag ofta tänker på är prästen i Ringaren av Notre Dame - som blir så upptänd av den unga vackra zigenerskans skönhet - och då han är "gudsman" dödar henne för att hon - HON är en häxa.
Detta --- förfarande i människans egen ondska när de projicerar ut den på andra, anklagar dem för sina egna oändliga lustar och annat - är det som skapar mer ondska... och dessa människor - oavsett de är troende eller inte kommer ändå ställas inför Gud.
Det spelar ingen roll vilken titel de haft här - utan vad de gjort.