Pilatus skrev:"Enligt Kant kommer alltså våra föreställningar om rum och tid inte från sinnena, utan de är något som vårt eget medvetande tillfogar; vi kan inte låta bli att göra det, "
Jag ser inte hur detta strider mot Kants åskådningsformer.
Ok - vi backar tillbaka när jag citerar Kant ur Prolegomena... och han skriver:
...hur är det möjligt att a priori åskåda något? Åskådningen är den föreställningen som omedelbart är
avhängig av föremålets närvaro. (egen svart markering)
Detta innebär att det faktiskt inte alls är så att Kant menar att tid/rum inte indirekt kommer från sinnena - och att därmed
vårt medvetande tillfogar detta....
Man måste - jag upprepar ---
läsa Kant! Läs inte svenska sk "experters" tolkningar av Kant för de är nästintill alltid fel.... och orsaken till att de alltid är fel beror på att de ofta inte själva begripit vad han skrev och har läst översättningarna.
Läser man Kant på tyska begriper man vad han skriver!
Som vi kan se ovan så har Samuelsson som du citerar inte alls begripit vad Kant menar med åskådningsform - där tid/rum är
rena åskådningsformer. De rena åskådningsformerna är enligt Kant det som legitimerar kunskap överhuvudtaget. (se kapitel 9-10 i Prolegomena)
Kort sagt kan man säga så här ... att Kant i den transcendentala estetiken (i det Rena förnuftet) säger att kunskapen inte tillkommer via psyket (eller då medvetandet som Samuelsson felaktigt påstår) utan kunskap beror på en samverkan mellan sinnen och förnuft (se mitt citat ovan från Prolegomena och det svartmarkerade) - där båda förmågor (sinnen och förnuft) är hänvisade till varandra och beroende av varandra.
Åskådningen - är den relation som kunskapen har till föremålen (den omedelbara) - den är
GIVEN, och det är den receptiva sinnligheten hos människan som möjliggör för människan att ha åskådningar. Kant kallar detta givande vi tar emot för att "sinnena afficieras" - och han säger att vi inte har ett "skapande betraktande" utan att det är
förnimmelser vi har av föremål.
Vidare påstår Kant att vi människor inte kan hämta föremål för förståndet ur oss själva (det kan bara Gud säger han) utan vi är hänvisade till sinnligheten.
I detta sista jag skriver är det solklart att det du citerade av Samuelsson är FEL. Att människans medvetandet skulle kunna lägga till tid/rum är förbehållet Gud - och därmed är människan hänvisad till sinnenas afficiering och förnimmelser.
Det som kan vara svårt att begripa är vad han menar - men om man har läst Jung begriper man bättre --- vad Kant pekar på egentligen är att vi - uttryckt på ett annat sätt rent psykologiskt - registrera omedvetet tid/rum som yttre nödvändiga former för vårt vara.
...
