531bts skrev: 1. Tankesinne: din förmåga att tänka.
2. Unikt "jag": de kropps- o minnesbaserade omdömen, kunskaper färdigheter som du i första hand identifierar dig med o som i andra hand dina medmänniskor identifierar dig med.
3. Det självklara: allt det som uttrycker sig av naturen innan människans kommentarer, tolkningar, berättelser o manipulation.
4. Mentalt förgyllt fängelse: när du identifierar dig som primärt tänkande varelse dvs unik i förhållande till dina medmänniskor, du är ensam om din identifikation med dina unika behag motviljor, personliga preferenser, tankar, kunskaper det är utgångsläget i samvaron med dina medmänniskor med samma fasta övertygelse. Det finns ingen gemensam uttalad grund för förståelse o samvaro, olikhet o differentiering o maktförhållande etableras. Det är ett mentalt fängelse ingen kan vara nöjd med. Vi fortsätter med projektet att förfina unikskapet för att bryta isoleringen, naturligtvis med motsatt resultat. Många konstnärer, artister, poeter, vetenskapsmän, religiösa är individer som inte orkar bära detta o uttrycker sin desperation i sitt värv. Sällan eller aldrig lyckas man bryta unikskapet utan det förstärks av en beundrande publik. Ett förgyllt fängelse.
Mina reflektioner
1. Ja, det som kan tänkas kan också verbaliseras, det gäller bara att öva upp förmågan att klä sina tankar i ord. Och allt som kan upplevas kan vi reflektera över, tänka över. Men det finns ocl kså sådant som man vid en viss tidpunkt kan tänka men so i förstone inte är helt lätt att klä i ord. Att utveckla sitt tänkande och verbaliserande är då att kunna klä allt mer av det tidgare ordlösa upplevandet i ord.
2. Jag ser mitt perspektiv på tillvaron som det som konstituerar min upplevelse av att vara ett unikt jag. Jaget är inte detsamma som perspektivet men jag-känslan emanerar ur perpektivet. Som iofs är en följd bl.a. av det du kallar "kropps- o minnesbaserade omdömen, kunskaper färdigheter" om i dessa ingår perspektivet på dem. "Jaget" som idé innebär alltså därmed en oändlig regress. Kanske Kants begrepp det transcendentala jaget ligger närmast till hands om vi vill undvika en sådan regress. Egot är väl närmast en social rustning eller roll till skydd för det vi verkligen är. Det är bara att lyfta bort rustningen så ser vi detta. Tänk bort andras rutsning så ser du dem som de är. Ibland bara frånvaro.
3. Det är nog oåtkomligt. Det finns alltid en narrativ kontext och en förförståelse som "smutsar ner" det du beskriver här. Inget sker eller upplevs i ett tomrum. Möjligtvis kan du dekonstruera dig fram till detta naturliga och självklara.
4. Människan är väl en både tänkande och kännande varelse. Vi får ju i vår kultur itutat sedan barnsben att vi är unika individer. "Det finns bara en av mig." VÄr vi alla i realiteten utbytbara?
Mentalt fängelse i sociala medier är väl jakten på likes och kommentarer.
Kärleken inte till sig själv och sin indidivudalitet utan till omvärlden kanske kan vara nyckeln att bryta sig ur det mentala fängelset.
Har du några tips annars hur man finner nyckeln ut ur de mentala fängelser du beskriver?
Att inse att det inte finns...
