.
Avslutar diskussionen ang tid, för mitt vidkommande, med detta inlägg, som senare skall visa sig ha
beröringspunkter med fälten. Fälten, liksom tillhörande naturkonstanter ε
ο och μ
ο förutsätter
definitionsmässigt förekomst av tid.
I tidigare inlägg (28 nov 2019 17:50) konstateras att Maxwell med sina ekvationer visade att elektriska
och magnetiska fält utgör teoretiska konstruktioner, baserade på det vi direkt eller indirekt förnimmer.
Det är matematiken som här möjliggör att bilda oss en uppfattning om egenskaper hos något vi ej kan
förnimma direkt. Resonemanget förefaller alltså nu till viss del befinna sig ”bortom” verkligheten !
Den fysikaliska egenskap (via elektrisk laddning), som materia uppvisar när den placeras i ett
elektromagnetiskt fält benämner vi kraft. Kraft är m a o något som ”förmedlas” av de ”teoretiska”
fält vi ej kan direkt förnimma. Den modell som tillämpas visar dock att kraft är en konsekvens av obalans
i balanskriteriets, ∆Ø:s, reproduktion. Vi kan däremot detektera fälten som funktion av tid i rummet,
och då konstatera att de är orienterade 90 grader relativt varandra. Mediet som ”förmedlar” kan alltså
ej direkt förnimmas, men förklaras med hjälp av en komplex modell som utvecklats via ett begränsat
antal matematiska ekvationer/samband.
De viktigaste sambanden är tagna från,
• Matematikens regelverk
• Eulers ekvationer
• Maxwells ekvationer
Konceptet använder sig vid växelverkan, (ingående i ett normeringsförfarande) av kombination av
PRODUKT och KVOT, via Eulers formel.
Ett flertal gånger har påpekats att diskussioner rörande universum, och vår verklighet, utgår från
att RUM och TID, redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas alltid, liksom svaret på frågorna,
• Vad är TID?
• Vad är RUM?
• Vad utgör medvetandets referens?
• Vad representerar förnimmelsen ?
Svepande påståenden i stil med, ”Tid finns endast i upplevelsen, inte annars”
saknar grund/förankring, om inte samtidigt aktuella begrepp definieras och förklaras.
Inga begrepp har förklarats !
Som exempel,
•
Verkligheten, vi förnimmer, beskrivs, som funktion av tid och rum.
Vår verklighet, rum-tid, utgör i mitt fall en konsekvens av de olika referensperspektiv,
som ingår i 2∆Ø. Alternativ till detta bör redovisas.
•
Tid är ett internt rumtid-begrepp format av hur jaget förnimmer verkligheten.
I mitt koncept ges en förklaring till fenomenet TID via modell på fältnivå.
•
Finns, syftar på, och refererar till, närvaro i vår verklighet, dock ej i förnimmelsen.
Som exempel, att något ”finns” (”existerar”) syftar alltså på närvaro av något reellt som är,
direkt eller indirekt, urskiljbart i den av ”jaget” förnimbara/avkodade atomära verkligheten.
För att förstå innebörden av begreppet ”finns/existerar”, krävs att vi även förstår, och kan förklara,
vad ”jaget” representerar och refererar till. Då räcker inte våra atomära begrepp till.
•
Förnimmelsen/upplevelsen saknar helt förklaring/förankring i påståendet.
Påståendet, ”Tid finns endast i upplevelsen, inte annars”, saknar m a o förankring,
och är därigenom, ännu ett exempel på "ej förankrat godtyckligt tyckande”.
Tiden innefattas vanligtvis som en del av universums grundläggande struktur, en dimension i vilken
händelser sker i sekvens. Liksom en sträcka anger avståndet mellan två platser i rummet, anger
ett tidsintervall "avståndet" mellan två händelser i tiden, alternativt ett händelseförlopps varaktighet.
Den moderna fysiken sammanför rummets dimensioner och tiden till ett gemensamt begrepp
- rumtiden - och slår med detta undan intuitiva begrepp som samtidighet och objektiv absolut tid.
Kyrkofadern Augustinus menade att Gud, som är den högsta verkligheten, är ett enda tidlöst evigt nu.
Tidsflödet är något som enbart kännetecknar människans erfarenheter.
De tre tiderna, nutid, framtid, och förfluten tid är endast subjektiva begrepp som hos människan
kopplas ihop med hennes själsliga funktioner: varseblivning, förväntan och minne.
Kant diskuterade detta i sin Kritik der reinen Vernuft . Där kommer han till slutsatsen att tiden
och dess gång (och även rummet!) är subjektiva "a priori" begrepp som ger oss möjlighet att
begripa omvärlden, men som egentligen inte existerar utanför vår inre tankevärld.
Hur överensstämmer detta med ovanstående beskrivning av tid,
”Tiden innefattas vanligtvis som en del av universums grundläggande struktur, en dimension…..” ?
För att försöka utröna om detta är korrekt behöver vi studera principerna MP och DRP.
Det är när dessa principer tillämpas, som nödvändiga förutsättningar för balanskriteriet ∆Ø
med tillhörande TID infinner sig. DRP (utanför vår inre tankevärld) är referensneutralt,
medan MP (vår inre tankevärld) är referensberoende.
Konsekvensen blir att balanskriteriet ∆Ø med tillhörande TID är referensberoende och
individuell till sin natur.
Referensberoendet kan lite förenklat betraktas som att en obalans introduceras, och att det
är denna av oss själva förorsakade obalans som via MP-polarisering hjälper oss att tolka ”verkligheten”.
Observera att DRP oberoende av detta överordnat ger för vxv nödvändiga skalfaktordifferenser.
Det innebär att tidens överordnade förutsättningar ”tickar på” oavsett om vi finns eller ej.
Tidens förutsättningar finns i vxv, och kan som individuell selektiv MP-projektion förnimmas.
Påståendet, ”Tid finns endast i upplevelsen, inte annars”, är således inte korrekt.
Tid är ett fundamentalt begrepp i vår tillvaro, som är svårt att definiera, och frågan om dess
natur är något som har engagerat vetenskapsmän och filosofer i alla tider.
TID är även det mest intressanta och fundamentala fenomenet i föreliggande koncept.
Det är mot denna bakgrund förvånande att dagens fysiker, trots avsaknad av förklaring av
medvetandet inkl fenomen som tid, likväl försöker förmedla en bild av hur universum ”ser ut”.
Elektromagnetiska fält och hjärnans aktivitet.Tidigare skrev jag citat,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår
verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur,
och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
Det är innehållet i, och beskrivning av, det fascinerande ”transformerings-språnget” mellan ”jaget”
och hjärnans fältaktivitet/funktion som här efterfrågas.Hjärnans aktivitet beskrivs i litteraturen som inbördes kommunicerande nervceller, där kommunikationen
sker via elektriska impulser. De kommunicerande nervcellerna bildar sammantaget ett gigantisk nätverk.
Hjärnaktiviteten kan med vissa begränsningar detekteras och mätas via de av nervimpulserna genererade
elektromagnetiska fälten.
Notera att hjärnaktiviteten, så som ”jaget” indirekt uppfattar/förnimmer den, inom ramen för rumtid,
är ett resultat av att ”transformerings-språnget” är involverat.
EEG innebär att man med hjälp av elektroder mäter/detekterar den elektriska potentialskillnaden
mellan olika positioner på huvudet,
MEG är ett sätt att via magnetfältssensorer runt huvudet, mäta variationer i det magnetiska fältet.
Avsikten var att utveckla några tankar om/kring detta i senare inlägg, men det förefaller meningslöst.
/ Illusionen
Pax vobiscumhttps://www.youtube.com/watch?v=P0YCWZnpoO0
