Så här skriver Johan i en annan tråd:
Som jag ser det måste allt som existerar bestå av något, men detta något behöver inte bestå av någonting i sin tur. Detta något som i sig inte består av något i sin tur kan sedan anta former som får en annan karaktär än den ursprungliga formen - och på så sätt ge ett sken av en dualism. Det något som i sig inte består av något annat ser jag vara det vi människor kallar erfarenhet. Erfarenheten är i grund och botten odelad men antar sedan en mångfald av olika karaktärer i sin gestaltning.
Detta citat passar fint in på dina tankegångar nedan, tycker jag. Citat Hovnarr:
Skänker det andliga och materiella mening åt varandra, är det i själva verket olika aspekter av samma urvärld eller är det fråga om något helt annat? Vi har varit inne och nosat på liknande grejer inom kristologin när vi spånade kring om Jesu grej var en företrädesvis andlig eller materiell händelse.
Kanske ligger en del av gåtans lösning just i materiens tillblivelse. I fallet arkitekt/byggnad är det ju lätt att se hur en andlig impuls får fysisk manifestation. Vi är ju väl bekanta med idéella skapelser som vi kan gestalta i olika material, men inte materiella skapelser som så att säga är vad de heter.
Jag har ingen bra förklaring på hur det går till och känner mig fast i ett språk som bygger på att världen kan delas upp i allt mindre beståndsdelar. Tanken på att det skulle finnas nån slags "andlig etersoppa" kvar när den "sista beståndsdelen" verkligen lösts upp (i vadå?) känns främmande. Ändå tänker jag mig att det måste vara fråga om någon slags förtätning, ur vilken materia liksom faller ut.
Kanske skulle jag föredra termen "erfaring" istället för "erfarenhet". När totalen (det upplevbara) är "erfaring" bör det innebära att det är manifesterat på något sätt. Det omanifesterade (anden?) är dock nödvändig som "upplevaren", den som har erfaringar. Jag vet att Johan är inte överens med mig om denna "dualism" men språket (logiken?) kräver denna distinktionen, tycker jag, även om erfaring av en "separat" upplevare inte är möjligt - då denne ju är omanifesterad och måste vara det - för erfaringens skull.
mvh/cogito
