Smisk skrev:
Är det logiskt att kaos/ordning följer varandra?
Kaos är granne med Gud (Stagnelius)
Moderator: Moderatorgruppen
Smisk skrev:
Är det logiskt att kaos/ordning följer varandra?
Smisk skrev:
Är det logiskt att kaos/ordning följer varandra?
xion skrev:Smisk skrev:
Är det logiskt att kaos/ordning följer varandra?
Kaos är granne med Gud (Stagnelius)
Algotezza skrev:Smisk skrev:
Är det logiskt att kaos/ordning följer varandra?
Att det ena ger det andra? Att kaos har ett frö av ordning och vice versa?
Smisk skrev:Logiken kräver ordning, men kaos krävs för att ordningen skall existera. Utan ordning, ingen logik, utan kaos, ingen ordning. Visst är det logiskt?
Pilatus skrev:Som filosofisk disciplin (som behandlar ett riktigt tänkande) finns endast kravet att det sagda följer vissa regler. Att ex vis bete sig ologiskt betyder att man inte är konsekvent.
Pilatus skrev:Ordning följer inte av kaos. Världen är ett bevis på att oordning följer på ordning, alltså att entropin ökar konstant. Termodynamiken beskriver att ett isolerat systems entropi aldrig minskar.
Smisk skrev:Det jag talade om är alltså yin/yang som beskriver att för att saker skall kunna existera krävs att de existerar som en relativ enhet.
Ordning/kaos måste bägge existera för att någon av dem skall kunna existera.
Kaos och ordning existerar och en av dem kan inte existera utan den andra.
Pilatus skrev:Yin & yang är kinesiskt tänkande. En dualism som utgår från motsatser. Det är en metod för tänkandet som väl ingen svensk filosof använder sig av längre. Det goda i världen förutsätter inte det onda, vi kan tänka oss att värdera handlingar på fler sätt. Inte heller behöver ordning existera av den enda anledningen att oordning gör det. Det kanske går att tänka så inom metafysiken. Men talar vi om den verklighet vi lever i, behöver inte ordning existera av någon metafysisk nödvändighet.
Smisk skrev:Då har vi helt olika uppfattningar. För att vi skall kunna veta vad ordning är behöver ordningen en referens som definierar något som inte är ordning.
Vi vet vad logik är för att vi vet reglerna logiken följer och dessa är definierade relativt allt som inte följer de reglerna exempelvis.
Pilatus skrev:Naturligtvis tänker vi olika. Jag försöker undvika alltför mycket metafysik i tänkandet.
Ser vi exempelvis hur alfabetet är ordnat, a, b, c ... tycks ditt krav på referens till en motsats sakna mening. Färgerna följer också ett eget system på vilket de är ordnade. Dygnets timmar är ordnade i en konsekutiv följd.
Dessa exempel förutsätter inte ett motsatsförhållande.
Smisk skrev:David H skrev:Jag tror att en av de svårare utmaningarna kan vara att se dessa två aspekter som helt separata från varandra. Inte helt sällan görs det "säkra" antaganden om terrängen, och den logiska slutsatsen tolkas som bara spekulativ. När detta sker kan det bädda för förvirring och missförstånd.
Medvetenhet om Kants 12 olika förståndskategorier borde kunna medföra att dessa missförstånd inte ska behöva uppstå.
Logik är väldigt användbart men har tydliga begränsningar när vi talar om ontologi.
Har du kikat på A. N Whiteheads filosofi?
Man kan tänka att det finns olika typer av logik som sagt och att saker i världen följer några olika typer av ordning/logik och att en strikt tänkt logik som den jag antar att vi mest syftar på här är en funktion av beskrivningarnas regelbundna natur och endast det.
If we take in our hand any volume; of divinity or school metaphysics, for instance; let us ask, Does it contain any abstract reasoning concerning quantity or number? No. Does it contain any experimental reasoning concerning matter of fact and existence? No. Commit it then to the flames: for it can contain nothing but sophistry and illusion.
Smisk skrev:Pilatus skrev:Ser vi exempelvis hur alfabetet är ordnat, a, b, c ... tycks ditt krav på referens till en motsats sakna mening. Färgerna följer också ett eget system på vilket de är ordnade. Dygnets timmar är ordnade i en konsekutiv följd.
Dessa exempel förutsätter inte ett motsatsförhållande.
De förutsätter alla motsatta förhållanden.
David H skrev:Frågan om ontologi har jag alltid tyckt varit suspekt, men jag har mer börjat inse att det finns verklig och viktig kunskap att få inom det området. Hume skrev:
If we take in our hand any volume; of divinity or school metaphysics, for instance; let us ask, Does it contain any abstract reasoning concerning quantity or number? No. Does it contain any experimental reasoning concerning matter of fact and existence? No. Commit it then to the flames: for it can contain nothing but sophistry and illusion.
Sen kom Kant...som visserligen läste och tog Hume på allvar, men också vidareutvecklade, och hjälper oss att förstå varför texter med hög abstraktionsnivå ändå kan innehålla betydligt mer än bara "sophistry and illusion" (eller om det nu är fråga om "illusioner" kan då vissa illusioner ha intressanta "plusvärden").
David H skrev:Om just logik kan det ju tyckas vara så självklart enkelt. Inom digitaltekniken t ex som du nämner, är användningen av logik enkel och tydlig, tror jag de flesta som är insatta och sysslar med det är benägna att hålla med om.
Men så märker jag att plötsligt kan jag hamna i resonemang om logik som blir trassliga och svåra att reda ut. Till exempel detta om hur kartan och terrängen verkligen skiljer sig åt, och ändå på något sätt hör samman. Och tillvarons olika dimensioner så som rum och tid, hur ska detta passa ihop med allting? Kanske kan detta redas ut bättre genom att exempelvis uppmärksamma frågor om ontologisk status? Och att en som Whitehead kan hjälpa oss där?
David H skrev:Jag har inte läst nåt av Whitehead...läste lite på Wikipedia nu, men det sa mig inte så mycket. För att jag ska tycka en filosofibok är värd att engagera sig i är jag benägen att säga att det behöver vara både intellektuellt och moraliskt intressant. Och utifrån det jag läste känner jag mig tveksam till om det han skriver är moraliskt intressant? Just nu håller jag på läser en bok av Lea Ypi...som kanske inte är så intellektuell, men moraliskt intressant om dagsaktuella samhällsfrågor.
Pilatus skrev:Största missförståndet med dualismen uppstod med tanken på att kropp och själ är skilda verkligheter. Filosofer som Franz Brentano och Edmund Husserl (slutet av 1800-talet respektive början av 1900-talet) var noga med att poängtera att vi egentligen inte upplever något medvetande. Vad vi upplever (rent fenomenologiskt, som de uttryckte det) är medvetna intryck, känslor och tankar.
Den tudelade världsbild som Smisk försvarar är sedan länge övergiven. Filosofiskt leder den till problem, eller i vart fall inte framåt. Descartes uppdelning har aldrig fått någon medicinsk förklaring.
Ref. Läkartidningen 38-39/2020
Pilatus skrev:Smisk skrev:Det jag talade om är alltså yin/yang som beskriver att för att saker skall kunna existera krävs att de existerar som en relativ enhet.
Ordning/kaos måste bägge existera för att någon av dem skall kunna existera.
Kaos och ordning existerar och en av dem kan inte existera utan den andra.
Yin & yang är kinesiskt tänkande. En dualism som utgår från motsatser. Det är en metod för tänkandet som väl ingen svensk filosof använder sig av längre. Det goda i världen förutsätter inte det onda, vi kan tänka oss att värdera handlingar på fler sätt. Inte heller behöver ordning existera av den enda anledningen att oordning gör det. Det kanske går att tänka så inom metafysiken. Men talar vi om den verklighet vi lever i, behöver inte ordning existera av någon metafysisk nödvändighet.
Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster