Smisk skrev:Pilatus skrev:Värde, dess grund kan uttryckas som återanskaffningsvärde. Om du slarvar bort en diamantring så kan vi tala om ett objektivt värde (förlust av ett värde). Vad du eller någon annan tycker spelar i sammanhanget ingen roll. Även om du anser att diamanter är skräp så krävs det mer än skräp för att återbörda en likvärdig diamantring.
Eller om du lånar en ny Tesla model Y och kraschar den mot ett träd och ägaren kräver att du ersätter den, så spelar det ingen roll att du anser att bilens vägegenskaper är dåliga och bilen värdelös. En ny Tesla kostar mer än en halv miljon. Det är inte ett subjektivt värde, det är vad du behöver i valuta för att ersätta det totalt demolerade bilen.
Det är likadant med skönhetsvärden. Om du går in på ett galleri och sprejar röd färg över en tavla av David Hockney så bestäms inte värdet på något enkelt sätt av människor, utan av ett förväntans-värde, vad motsvarande tavlor gett på auktioner, tiotals miljoner kronor.
Var kommer förväntningar från i detta förväntans-värde tänker du?
Om alla skulle uppfatta att diamanter är värdelösa, påverkar inte detta menar du?
Är det inte uppfattningarna som styr värdet?
Var kommer dem ifrån?
Hur vet du vad sakers värde är?
Var är källan till värdet?
Ja, kort sagt, värde kräver att NÅGON värderar eller SÄTTER VÄRDE på något. Värde kräver ett subjekt som finner det som värderas högt värdefullt. Alla värden har sin grund "i betraktarens öga". Allt annat är retorik för att övertyga andra om att de egna värdena är de enda rätta. Om flera personer värderar samma företeelser likartat kan vi självfallet tala om intersubjektiva värden.
Vad skulle "objektiva värden" vara som skulle vara oberoende av att den som värderar dem värderar dem?