Okej, jag hade egentligen skrivit ett inlägg för att svara på Kalles (Kallekula) inlägg i tråden http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... highlight=
;
Men pånågot sätt så tyckte jag att jag lagt ner FÖR mycket tid på inlägget för att det ska ligga och skräpa lite osynligt i mitten av någon annan tråd.
Jag tycker ärligt talat att ämnet är så viktigt och att jag skrivit för mycket i detta inlägg för att bara vara en kommentar till en annan tråd.
Vill du ha mer insikt i bakgrunden till detta inlägg, föreslår jag att du går in på tråden (En intressant artikel. Global kapitalism kan omöjligt fun..) som jag i början av inlägget, länkat till.
Men för att göra en kortfattad resume av tråden, så att jag postade en länkt till en blogartikel där skribenten kritiserade kapitalism. Kalle kom efter det och sa att artikeln var tråkig i förhållande till alla andra bloginlägg han läst, men kunde efter det inte ge exempel på mer intressanta inlägg.
Vidare ville Kalle att jag skulle komma med "mätbara bevis" på hur samhällsutvecklingen sett ut. Jag är noga med att poängtera att jag inte vill härleda kvalitet genom kvantiet, som Kalle alltså försöker, utan jag vill utgå ifrån kvalitet, och arbeta mot större kvalitet, bl.a. genom att förändra kvalitativa variabler. Men, och jag är väldigt hård på denna punkt, det GÅR INTE att härleda kvalitet från kvantitet, som Kalle så gärna vill tro.
Diskussionen i ovan nämda tråd urartade i poster där jag skrev att "cirkusen åkt förbi" och att jag aldrig "gillat lotto". Med detta menade jag att jag ställer mig utanför kapitalismen och att jag födds in i en dålig sits. Kalle tolkade dock detta som att "jag inte har några bra argument kvar". Jag tänkte alltså genom detta inlägg belysa mina argument och visa att jag faktiskt har överflöd på bra argument, men att jag ofta känner att jag inte kan lägga fram dessa argument, eftersom de går mot den direkta ROTEN av samhällsproblematiken. Kalle är alltså i "cirkusen" och försöker lösa problematiken genom att spela "innifrån", vilket de flesta enligt mig mer seriösa samhällskritiker ALDRIG gör. Man kan inte spela "innifrån cirkusen" eftersom då accepterar man PRECIS de regler som är den DIREKTA orsaken till problematieken. Mina poster i den förra tråden urartade alltså i till synes meningslösa inlägg som detta (nu citerar jag hela mina inlägg:
Kalle. Vet du vad?
Jag såg en cirkus som åka förbi mig igår.
och
Jag har personligen aldrig gillat lotto.
Jag försöker alltså vara kritisk mot kapitalismen och samtidigt ställa mig utanför de fundament som växt fram i.o.m den moderna revolutionen. Men att andra skribenter ska "hänga med" och kunna ta ett perspektiv "utan för hela cirkusen" är ofta för mycket begärt, eftersom de flesta är fast i de accepterade fundamenten - just dessa som jag försöker angripa. För att nå ömsesigid förståelse i en diskussion behöver alltså båda parter kunna distansera sig från sina fundament, och detta kräver ofta en extremt skepticistisk hållning, som jag, utifrån de intryck av Kalle, upplever att han inte är kapabel att ta (skepticism är alltså inte samma sak som att vara "skeptisk". Att vara skeptisk är att utgå från ett eget fundament och genom detta skeptisk kritisera andra fundament. Skepticism och Ett skepticistiskt förhållningsätt är alltså ett förhållningsätt som kritiskt kritiserar ALLA fundament och som inte själv utgår i från ett funament. Detta är NÖDVÄNDIGT när man ska hitta fundament att stå på.) Detta är alltså inte en Kritik mot Kalle, utan jag försöker bara uttrycka min frustration i att många människor är fast i sina fundament. Jag vill alltså ha en intersubjektiv diskussion, där båda parter når ömesidig förståelse. Men detta kräver alltså ett GENUINT undersökande, en nyfikenhet som är beredd att förkasta ALLA acceperade fundament, något de flesta inte är kapabla till. Detta skapar alltså en enorm frustration hos mig, eftersom jag då upplever att "ingen förstår mig", och det är precis hur det är. För att förstå "mig" så MÅSTE man ta några steg tillbaka, och släppa på sina fundament, bara spela efter nyfikenheten och viljan att verkligen förstå andra människor. Jag är verkligen säker på att människor som Kalle VILL förstå mig, men samtidigt märker jag att människor är LÅSTA i deras fundament, vilket förhindrar undersökningen.
(En notis, detta inlägg, eller andra inlägg, är PÅ INGA SÄTT, ett personangrepp mot Kalle, eller någon annan som argumenterar för kapitalism, min kritik riktar sig BARA och ENDAST mot det sätt han resonerar på.... Ibland tycker jag att det är roligt att argumentera, men sällan gör jag det, jag vill förstå ROTEN av problemet, inte bråka om ytliga symptom)
Jag säger inte att det jag i detta inlägg "objektivt" (så fint som detta ofta helt meningslösa begrepp kallas) belyser ROTEN till de nuvarande samhällsproblemen, utan jag tror inlägget belyser mina uppfattningar om ROTEN. Det är alltså inte bara kapitalismen jag är kritisk mot, utan jag är i första hand kritiskt mot den världsbild, ur vilket, kapitalismen växt fram genom. Jag tänkte inom en ringa tidsrymd även posta ett inlägg där jag kritiserar dagens scientism och hur den historiskt växt fram, genom att citera en bunt intressanta källor. Men detta inlägg är alltså mer fokuserat på samhället idag.
Det jag tidigare skrivit i detta inlägg är alltså en "förord" till resten av inlägget som egentligen skulle vara ett svar i den ovan nämda tråden. Men hur som helst, här kommer det egentliga inlägget:
Jag är kritisk mot hur kapilismen fungerar idag, inte i kapitalismen i sig själv (vilket är ett jävligt meningslöst begrepp. Kapitalism, precis som kommunism, är inget "i sig själv". Det är bara en teoretisk "ram". Kapitalism, precis som kommunism är egentligen bara "något" när den sätts i rullning i samhället. Om som vi nu ser så funkar varken kommunism eller kapitalism, när de väl sats i rullning, eftersom systemen försöker, genom yttre medel försöka påverka människan. Det enda, enligt mig, rimliga systemet, är ett system som tar vara på människans inre egenskaper och kanaliserar dessa inre egenskaper på ett sätt som är "yttre konstruktivt")
Varför är kapitalismen inte tillräcklig? Många säger att tillgång/efterfrågan är tillräckligt, att vi genom detta blir "fria". Och att man genom kvantitativa medel kan mäta hur "bra ett samhälle mår". Nepp, det funkar inte så.
Hur har utvecklingen varit i världen under de senaste 150 åren? Hur står det till med levnadsförhållandena totalt sett? Vad ska vi mäta? Barnadödlighet? Livslängd? Hur är det med de fattigaste i världen? Har de ökat eller minskat? (även om klyfterna ökar måste man väga in fattigdom som ett absolut tal, så det gäller att finna vettiga kriterier). Finner vi sådana så kanske vi har lite fakta att gå efter. Fast Pop jag har gjort detta förut och vips så sägs det då att om saker blir bättre så beror det på att världen blir mindere kapitalistik. Därför bör man nog först finna konkreta operationella begrepp för vad kapitalism är.
Här pratar du om "utveckling" ja, det är den första indikatorn att du tänker i kvantitativa termer. Du pratar om MÄTNING. Du pratar även i termer av "absoluta tal".
Du förstår inte att anledningen att jag kände att jag inte hade tid/ork och snacka med dig, är inte för att jag inte "har bra argument". Anledningen att jag drar mig för diskutera med dig är för att det är uppenbart att du har fastnat i ett sätt och resonera, som är den DIREKTA orsaken till problemet.
Ska jag komma med ett inlägg där jag säger vad jag tycker så blir det automatiskt ett inlägg som sätter sig emot hela ditt sätt att resonera. Problemet är att du behöver ta ett steg tillbaka och få lite perspektiv på saker och ting. Men du förstår inte vad jag pratar om över huvud taget eftersom du är fast i cirkusen och vill relativisera allt jag säger utifrån den sociala indoktrinering du matats med. Om man ska utveckla ett samhälle, så måste man kunna distansera sig från samhället. Du pratar om utveckling innifrån de regler vi satt upp i samhället. Men jag går utanför, kollar på de faktrorer som format samhället i dagens läge och förstår roten och historian till problemet.
Jag räknar inte att du genom detta inlägg ska tycka att inlägget är "vettigt" eller "träffar rätt", allt du antagligen kommer göra är att relativisera ALLT jag säger genom de samhällsregler du indoktrinerats med. Jag förväntar mig inte att du vill ta ett steg ut ur samhällscirkusen och analysera orsakerna, men så länge du inte gör det kommer vi inte kunna nå en ömsesidig förståelse.
Du kan göra precis vad du vill med detta inlägg, relativisera det till vad som helst, jag bryr mig ärligt talat inte. Om du dock inte är intresserad av den mer grundläggande problematiken som är roten till det aktuella samhällsklimatatet, ja då är jag rädd att jag inte vill diskutera med dig, hur än provocerande du försöker vara. I alla samhälls diskussioner du har så går du bakom det accepterade och dominerade systemet, du står högst upp på pedistalen och yttrar spydiga och provocerande saker till människor som försöker vara samhällskritiska. Det är klart det är lätt för dig att hitta argument, det enda du behöver göra är att dekonstruera alla andras argument. Du behöver själv aldrig komma med konstruktiva argument som verkligen försvarar kapitalismens bas, eftersom så fort du dekonstruerar alla argument i diskussionen så har du vunnit - eftersom vi då är kvar på samma punkt där vi började, dvs det nuvarande klimatet, som du försvarar.
Du är ibland så uppenbart naiv i dina resonemang så jag har helt enkelt ingen lust att snacka med dig. Det enda du vill är att provocera andra till påståenden där du kräver att de ska komma med mätbara bevis. Men du fattar aldrig riktigt att jag inte kör det spelet. Jag mäter inte kvalite genom kvantitet. Fast det gör du, eftersom du är fast i den världsbild scientismen fört med sig. I USA mäter man kvalite såhär: störst = bäst. Man utgår ifrån den materiella/vetenskapliga scientistiska världsbilden som behandlar kvantitet, och genom detta härleder kvalitet.
Alltså du resonerar fortfarande i ett västerländskt-mäta-allting-utifrån-så-blir-det-bra perspektiv. Det är på "insidan" alla mänskliga inentioner har sitt spelrum. Samhället betingar människan med propaganda. Alla samhällen gör detta, det finns inget samhälle som inte propagerar för sig själv, eftersom samhället är precis som en individ ett självupphållande system. Problemet är att makten i vårat system blir mer och mer abstrakt och vi känner att vi inte behöver ta ansar på något på ett personlilgt plan längre, det är politikernas anvsar, så resonerar vi, det viktiga för oss är istället att säkerställa våran position i ett allt mer abstrakt system. Samhället blir mer och mer instutionaliserat. Man interagerar inte med människor längre, utan med komplexa system med regler och förordningar, eftersom detta är "effektivare". Människor som inte har hög utbildning hamnar mer och mer i kläm när samhällets datoriseras, eftersom maskingeran blir mer effektiva än människan.
Anledningen att samhället fokuserar på "effektivitet" är för att "effektivitet" är en kvantitativ mängd. Det handlar om siffror. 3 sekunder är snabbare är 4 - ja då får du kicken.
Whitehead säger: "Vetenskapen är primärt kvantitativ"
Vidare: "Nature is att dull affair; soundless; scentless; colourless; merley the hurrying of material, endlessly, meaningslessly"
Och Bernant Russel, som är den, om någon som vet vad han pratar om, håller med: "The sphere of values lies outside science".
Lewis Mumford kallar det ett "disqualified universe"
Jag tänkte snart i ett långt inlägg behandla hur vetenskapen växt fram, från att vara en extremt effektiv metod att från hypoteser gå till teorier och vidare till lagar om hur universum fungerar. Men detta förvandlade sig genom tiden till scientism (som jag här tar för givet att du inte vet vad det är, eftersom du själv genom dina yttranden, ger tydliga utslag på min scientism-radar)
Behöver jag förklara för dig vad man i psykologiska termer kallar en människa som i alla sammanhang i livet resonerar enligt de termer som vetenskapen lägger fram? Psykiatrikern Karl Stern förklarar det: "Such a view is crazy. And i do not at all mean crazy in the sense of a slangy invective but rather in the technical meaning of psychotic. Indeed such a view has much in common with certain aspects of schizophrenic thinking".
Jag sparar resten av min kritik till scientismen till nästa inlägg, och du, jag kan lova dig att jag har många godbitar kvar, så du behöver inte vara orolig att jag börjar "få slut på argument" (som du så ofta tjatar om)
En annan rolig sak är att det var några människor som gjorde en dokumentär som de döpte till "The corporation" (dvs företaget). Där de lite roligt gick igenom företagets historia. Från början kunde man DÖMA människorna som ägde förtaget, men genom en historisk jurudisk process, så bestämdes det i en domstol i USA att företaget gick att definiera som "en person". Dvs man abstraherade allt ansvar av det människorna i företaget höll på med, och lyfte över detta till denna "person" (dvs företaget). Testen i filmen "the corporation" var då: Om nu företag räknas som "en person", hur skulle man enligt psykologiska termer beskriva personens beteende? Jo, det finns en diagnos som har 6 väldigt distinktiva symptom, och alla, ALLA SEX av symptomen överrestämde på denna "person". Vet du vad diagnosen blev här? Jo, psykopat. Det som gjort att företag kunnit växa sig starka att vi juridiskt förklarat det okej med psykopater i samhället.
Kalle, du vill alltså att jag ska resonera utifrån mätbar kvantitativ statistik, precis som en psykopat gör? Utan att ta tillvara på några som helst kvalitativa faktorer i beräkningen? Jag förstår att det är lätt för dig att göra beräkningar eller för andra människor som resonerar i psykopatiska banor. Jag förstår det Kalle. Men vet du vad? Jag är ingen psykopat. Jag vet inte hur det är med dig, kanske är du psykopat, eller så är du inte psykopat, du kanske får ut extremt mycket KVALITATIV NJUTNING av ditt beteende, men vet du vad? Då är du inte längre psykopat, du är SADIST. För skillnaden mellan en sadist och en psykopat är att sadisten njuter av det.
Ju mer effektiv tekniken blir, desto mer ersätter den människan. Kombinera detta med en extremt konsverativ syn på arbetet (dvs alla måste arbeta 8 timmar om dagen) så har du mer och mer arbetslöshet ju mer effektiv tekniken blir. Detta gör att modernaterna vill skapa meningslösa skitjobb som ingen vill ha. De kallar detta "arbetstillfällen", men det de vill är att andra ska jobba som städare i deras lyxvillor.
Samhället blir inte bättre av tekniken, eftersom det finns ingen nödvändighet som säger att teknik är det vi vill ha eller att teknik löser alla problem, nej faktum är att tekniken är HELT neutral, det är vad vi GÖR med tekniken som är avgörande. Eftersom den viktigaste faktorn (för människor som mig som resonerar i KVALITATIVA termer är) att människor mår bra är de grundläggande behoven (som vi kan tillfredställda hos alla) i kombination med en meningsfull tillvaro. Detta är KVALITE.
Människan känner dock att tillvaron blir mer och mer meningslös (så länge hon inte är fast i ett socialt status spel om att "äga mest", dvs hon går efter mantrat: kvalite = kvantiet). I vårt samhälle blir man indoktrinerad med kulturella uppfattningar om att "äga dyra saker" är det som är måttstocken för om en människa har "lyckats". Idealen trissas upp mer och mer för att få människor att springa snabbare och snabbare. Naturligtvis tjänar vissa människor ofantliga mängder pengar på att människan aldrig är nöjd i sin situation. Så fort människan blir nöjd, så slutar hon köpa saker. Därför måste vi indoktrineras med allt mer extrema ideal för att hålla den kommersiella cirkusen igång.
Men faktum är det är bara en kulturell uppfattning att man måste äga saker för att vara en lycklig människa. Jag bryr mig ärligt talat inte om att jag är fattig, jag har tillräckligt. Jag tar inte del av spelet. Däremot känner jag att min tillvaro inte är meningsfull, jag skulle vilja ha en mer meningsfull tillvaro, men de alternativ som erbjuds är bara skitjobb.
Vi tror att vi få mer "frihet" med ett kapitalistiskt system, men det enda som händer är att vi fokuserar på individen (när vi är så pass icke autonoma och styrda av reklam) så är idealet att vara den mest "lyckade inviden" i förhållande till andra individer. Med våran ekonomiska frihet köper vi ändå den dyrast villan, bilen och semestern vi har råd med. Det är ingen frihet i detta - vi vill alltid ha det dyraste, eftersom då upplever vi att vi kommer närmare de ideal vi matas med och känner oss därför som "lyckade människor".
Men vet du vad? Det finns bara en riktig frihet och det är friheten från att behöva någonting. Friheten att ha eller göra saker är är bara den näst bästa av alla friheter. Den största friheten är den totala frånvaron av att bli någonting annat än det vi redan är. Och vi är alltså inte fria, vi är förslavade av ideal som vi aldrig når upp till och därför alltid känner oss miserabla och otillräckliga, förutom i få tillfällen då vi glömmer oss själva genom att supa, knulla eller andra aktiviteter som får oss att vara "ett" med aktiviteten.
Den västerländska människan är inte fri, hon är förslavad och indokrinerad i ideal utanför sig själv, hon är inte fri att skapa sitt egna sätt att leva. hon är psykiskt svag, vek och ger upp så fort hon inte får som hon vill för hon blivit för bekväm. hon är beroende av ett system som hela tiden matar henne med indiktrinering om att hon måste "äga" snarare än att "vara", för att känna sig lycklig. Detta inte frihet.
Varför inte låta alla studera mer? Varför satsar vi inte mer på meningsfull utbildning? Varför satsar vi inte på kulturella meningskapande aktiviter och konst? Människan är inte viktig. Människan blir mer och mer ett medel för systemet. Det är bara kortsiktiga intressen som styr. Och kortsiktiga njutningar.
Effektiviteten är det viktiga, inte människan. Samhället är överrationaliserat. Vi förtränger de emotionella delarna av oss. De kvalitativa delarna är inte lika viktiga som de kvantitativa, mätbara. Rationaliteten är ett vertyg, ett medel människan utvecklade evolutionärt för att kunna adaptera mer effektivt till miljön, en effektiv säkerhetsmekanism. Problemet är att medlet, rationaliteten, effektiviteten i att forma oss efter miljön har tagit över. Vi anpassar nu miljön istället för att anpassa oss efter den. Vi anpassar den efter rationalitet, efter en säkerhetsmekanism som hela tiden gör samhället, miljön, mer och mer effektiv i att vara säker. Tillslut kommer vi inte ha någon luft att andas.
Ett annat roligt exempel från filmen "The Corporation": Visste du att ett företag ägde regnvattnet i ett land (jag tror det var i afrika). Befolkningen fick inte ens dricka vattnet utan att betala företaget. De blev alltså tvungen att arbeta flera timmar om dagen för att få vatten. Detta har hänt på riktigt.
Sen är det rimligt att det mest effektiva i samhället är att skapa behov och beroenden som inte tidigare fanns? som tobaksindustrin. Att läkemedelsföretagen tjänar mer pengar på att skapa bromsmediciner än mediciner som botar människan? Eftersom bromsmediciner skapar ett långsiktigt, kontinueligt behov/efterfrågan. Du ska i systemet aldrig fixa något så det blir helt, bara ge människan ett långt spår med små belöningar. "Gotta catch em´ all". Sen kommer nästa trend.
Det är inte fakta vi behöver, vi har gott om fakta hur illa ställt det är i 3:e världen. Hur människor känner sig mer och mer stressade hur de känner att kraven höjs.Finner vi sådana så kanske vi har lite fakta att gå efter.
Jag skiter egentligen i systemet. Kapitalism funkar bra för mig, när människan på en kulturellnivå är redo för det. Dock så gör den inte det nu. Jag föreslår inte att vi ska byta system, möjligtvis satsa mer på ett socialistiskt system, med en bra grundtrygghet för alla, en offentlig sektor i form av husrum, mat, utbildning, sjukvård, kommunikation, konst, grundläggande praktisk teknik. Detta är något alla borde ha. Överflödiga saker som våldsporr, semester på kanarieöarna, köpa böghoror, det kan man göra med privata pengar.Fast Pop jag har gjort detta förut och vips så sägs det då att om saker blir bättre så beror det på att världen blir mindere kapitalistik. Därför bör man nog först finna konkreta operationella begrepp för vad kapitalism är.
Alltså poängen är att vi har en skev bild på utveckling. Det är inte de yttre förhållanderna som måste förändras, om vi går ihop och äger produktionsmedlerna tillsammans så kommer alla tjäna på det. Naturligtvis ska vi ha inslag av konkurens, men de ska ske på ett helt annat sätt, då kompetensen sätts i fokus.
Alltså allt jag säger här är oviktigt. Det enda som är viktigt är att människan utvecklar sin kognitiva och intersubjektiva/moraliska förmågor att sätta sig in i andras perspektiv, sen löser sig allt annat. Det är tänkandet vi måste förändra, inte saker utanför oss.
Vi har redan nått upp till den materiella friheten i väst. Vi ska fortsätta att utveckla den, men samtidigt ska vi börja arbeta på den inre friheten på allvar, inte låta oss falla offer för kommersialiseringen och förslavningen av våran frihet att skapa och vara.
Jag säger JA till ett kapitalistiskt system, när vi är mogna för det. Då alla människor är tillräckligt vuxna för att ta vara på sig själva och då vi inte har andra individer som äger företag som matar oss med hjärntvättning. Som förminskar våran emotionella frihet och våran frihet att skapa.
Jag säger ja till kapitalism, att behovet ska styra. Men inte när företag sätter i system att hjärntvätta massor att köpa deras coca cola eller äckliga hamburgare man blir sjuk av att äta, oavsett om det råkar vara "mätbart" effektivt. Den emotionella lyckan är inte mätbar på samma sätt, eftersom den är kvalitativ.

