Men jag undrar, om Koranen nu är ett (arabiskt) språkligt mirakel, hur kommer det sig då att när man (enligt muslimsk tradition) kanoniserade Koranen under kalif Uthman, inte helt enkelt gick på språket? Man gick ju på hur många som hört Muhammed recitera suran i fråga och nånting mer tror jag. Varför gick man helt enkelt inte på språket? Borde ju ha varit lätt att se "aha, det där är Allahs språkliga stil" och "aha det där är inte från Allah" genom den språkliga uppbyggnaden?
Det finns en massa anledningar. Noggranhet. Jag menar, det är väldigt viktigt att alla följeslagare är överrens om att Koranen är autentiskt insamlad, för säkerhets skull och för att undvika framtida konflikter och anklagelser. Dessutom är Koranens verser inte uppedelade efter kronologi, och därför är det viktigt att konsultera med andra som memoriserat Koranen för att se till att Koranens verser o kapitel är i rätt ordning.
Och, varför trodde ibn Masud att al-Fatiha och de sista två surorna inte ingick i Koranen? Han borde väl ha sett att deras språkliga utformning var gudomlig? Samma sak gäller Ubayy ibn Kab, som hade två suror i sin egna Koran som inte ingår i dagens! Han borde väl sett att dessa inte var från Allah?
Jag känner inte till detta i detalj, så du får fråga IslamToday.
Men, det lilla jag känner till om detta (från ibn Kathirs tafsir tror jag) är att dessa följeslagare inte ansåg att al-Fatiha och/eller al-Muawidhatayn (dom två sista kapitlen ur Koranen) var en del av Koranen som ska reciteras i dom dagliga bönerna, utan att dom var böner som muslimer ska läsa, som uppenbarades av Gud. Därmed faller argumentet att dom inte kunde skilja mellan vanligt tal och Guds ord, för dom trodde ju att det var från Gud, men att det inte har samma status som Koranen, alltså att det ska vara med i en mushaf.
ibn Masud ändrade ju sig också, då han insett sitt misstag.
Angående Ubayy ibn Kab, så känner jag inte till dom två suror han hade i sin mushaf, men det jag vet är att flera följeslagare skrev ner böner och annat som inte hade med Koranen att göra i sina personliga masahif (pl. av mushaf) som dom visste inte var från Koranen, men eftersom det var deras personliga mushaf som dom använde personligen, trodde dom att ingen annan skulle ta del av den och tro att det är Koranen.
Om du verkligen är intresserad av detta ämne rekommenderar jag denna bok:
http://www.islamworlduk.com/index.html? ... t=d84.htmlOch hur kunde en blind man rätta Allah och Koranen?
Om du syftar på sura 80, så var det inte en blind man som rättade Koranen, det var Allah som rättade Profeten då han inte tog sig tid att hjälpa en blind man.
Sen så undrar jag lite hur en ortodox muslim (som du) idag ser på Muhammeds gärningar. T.ex avrättningarna av alla män från Banu Qurayza, lönnmord på poeter i Medina, giftemål och petting med minderårig, giftemål med adoptivsonens fru etc? Jag är säker på att du hört dessa invändningar förut, men hur försvarar man sådana handlingar, särskilt av en som ska vara Guds profet?
Angående Qurayza:
1. Det var dom som bröt överrenskommelsen med muslimerna och istället för att försvara sin stad (Medina) vände dom sig emot sina egna grannar och hjälpte polyteisterna då dom försökte döda muslimerna.
Muhammed förlät dom för detta en gång. Att överse detta en andra gång hade varit att ta självmord, då man måste skydda sin stad och att inte ta itu med ens fiender är inte bara en risk pga dessa fiender, det sänder även en signal till dom andra stammarna om att muslimerna inte är tillräckligt starka för att ta itu med sina fiender, vilket leder till andra attacker. Mer om detta finns i Karen Armstrongs biografi av Muhammed.
2. Det var inte Muhammed själv som utlyste straffet, det var en allierad till Banu Qurayza.
3. Straffet var i enlighet med judarnas egen lag:
They did battle against Midian, as the LORD had commanded Moses, and killed every male... The Israelites took the women of Midian and their little ones captive; and they took all their cattle, their flocks, and all their goods as booty. All their towns where they had settled, and all their encampments, they burned, but they took all the spoil and all the booty, both people and animals. (Numbers 31: 7 - 11)
4. Angående din sista invändning:
men hur försvarar man sådana handlingar, särskilt av en som ska vara Guds profetOm du kollar på Bibelcitatet fanns det tydligen fler profeter som gjorde liknande saker.
Angående "lönnmordet" på poeten i Medina, så var det så att personen åkte ner till Mecka och krävde, genom sin poesi, att dom skulle anfalla muslimerna. Även enligt dagens mått är det en krigsförklaring, det var därför han dödades (pga att han hetsade Quraysh till krig).
Angående giftermålet med en minderårig, så vet jag två invändningar till detta:
1. Det skulle gjort honom till en pedofil
Det stämmer inte, en pedofil är en person som tänder sexuellt på barn som inte nått puberteten ännu. Hans fru var i puberteten, och därmed kan han per definition inte varit pedofil.
Invändning nummer skulle kunna vara:
2. Vem bryr sig om att han tekniskt sett inte var pedofil. Hans fru var ung och kan ha tagit skada av äktenskapet.
Men om man tittar på hans frus egna åsikter om äktenskapet och Profeten, märker man att hon var lycklig. Hon var t.o.m. avundsjuk när det gäller honom och ville ha honom för sig själv, vilket inte låter som en person som tagit skada. Dessutom blev hon en av islams största lärda, som inte var rädd för att stå för det hon tror på.
Angående giftermålet med sin adoptivson, så uppmanade Profeten själv sin adoptivson (som var adoptivson i benämningen att han tog hand om honom helt enkelt) att leva kvar med sin fru. Det var adoptivsonen själv som skilde sig. Mer om det finns här:
http://www.islamtoday.com/show_detail_s ... n_cat_id=2En annan grej, ses Zoroaster som en av Islams profeter?
Inte vad jag vet.
Och sen en lite mer personlig fråga... Vad gör dig övertygad om att Islam är den sanna religionen?
Jag skulle kunna skriva en bok om detta, men det är ganska sent nu och jag är trött, så vi får ta korta versionen:
Det finns en återberättelse:
Profeten Muhammed blev underrättad om att barn hade strukit med i en svår strid.
Så han sade: ”Vad är det med dessa människor som går så långt i striden att dom dödar barn?”
En man sade då: ”O Guds profet! Det var ju bara hedningarnas barn.”
Då svarade Profeten: ”Sannerligen är hedningarnas barn dom bästa bland er. Döda inte barn! Döda inte barn! Varje själ föds på al-fitrah fram tills tungan talar å dess vägnar och föräldrarna gör det till en jude eller kristen.”
(Klassad som autentisk av al-Albani)
Det är precis denna återberättelse som sammanfattar varför jag anser Islam är sanningen.
Profeten sade att alla föds på al-Fitrah, och det är det naturliga mänskliga tillståndet. Vi vet alla inombords att Gud finns, att endast Han är värdig att lydas, dyrkas, älskas totalt osv. Och trots att jag växte upp i en sekulär miljö, visste jag om detta i mitt hjärta. När jag såg muslimer be och falla med pannan mot marken, visste jag att detta var rätt.
Jag kände till och med att det bästa man kan göra är att underkasta sig ens allsmäktiga Skapare. Gissa om jag blev överraskad då jag fick veta att Islam betyder just underkastelse på arabiska.
Sen läste jag Koranen och kände att författaren till Koranen kände mig bättre än vad jag själv gör, då det var som att allt jag kände i mitt hjärta uttrycktes i Koranen på ett sätt jag själv inte kunde uttrycka det.
Dessutom, då jag studerade Profetens liv, märkte jag att hela hans mission byggde på att få människorna att underkasta sig deras Herre. Det handlade inte om att få makt eller status, hans livs mål var att göra sin Herre nöjd. Om du är intresserad kan jag ta lite exempel på detta.
