Vad är filosofi?

[Anders]

Bättre sent än aldrig, tänker jag!

Åsa Wikforss är inte en författare som jag själv skulle rekommendera, men om det är någon som läser hennes böcker och tycker att det hon skriver är intressant och lärorikt, så vill jag absolut uppmuntra den att sprida vidare sina tankar om det här på forumet. Om det på nåt vis kan hjälpa oss att hitta beröringspunkter där vi kan mötas i dialog, så är jag helt klart för det. Min förhoppning om detta är inte särskilt stor, men blir gärna positivt överraskad.

Jag har läst Wikforss, hört henne flera gånger på filosofiska rummet, hört hennes sommarprogram och även haft viss kontakt med henne.
Hon är uppväxt i en akademisk familj i en icke-akademisk förort till Göterborg. Är ganska tydligt i en Willgensteinsk tradition av faktasökande, är väldigt rak både då hon skriver och då hon talar. Verkar ha en ganska traditionell akademisk vänstersyn, men med en öppenhet för de invändningar som vänds mot denna. En ganska så politisk Wittgensteinfilosof som går att lyssna på och läsa. Skall man säga två ord så fakta och demokrati. Skriver gärna mer.

Wikforss och Wittgenstein tillhör väl närmast två motsatta filosofiska inriktningar, menar jag. Testade fråga Chat GPT:

David: "Är Åsa Wikforss en Wittgensteiniansk filosof?"
ChatGPT svar:

Nej, Åsa Wikforss är inte en Wittgensteiniansk filosof i någon tydlig bemärkelse. Hennes filosofiska inriktning ligger snarare inom den analytiska filosofin med en tydlig koppling till den amerikanska traditionen, särskilt inom språkfilosofi, kunskapsteori och filosofi om kognitiva förmågor. Hon har en tydlig empiristisk och naturalistisk hållning och är influerad av den samtida anglo-amerikanska filosofin, snarare än av Wittgensteins mer språkkritiska eller terapeutiska filosofi.

Wittgenstein kan förstås i två faser – den tidige Wittgenstein (logisk positivism) och den sene Wittgenstein (språkspel och praxis). Wikforss visar ingen särskild dragning till den logiska positivismen och verkar inte heller ha något tydligt intresse för den senare Wittgensteins idéer om språkets roll i vår förståelse av världen. Snarare lutar hon åt en mer traditionell epistemologi och filosofi om sanning och kunskap, där hon försvarar en realistisk syn på fakta och sanning, snarare än en Wittgensteiniansk betoning på språkets spel och praxis.

Kort sagt: Hon kan ha påverkats av Wittgenstein på ett generellt plan, men hennes filosofi är inte Wittgensteiniansk i någon central mening.

Håller i stort sätt med om detta, men att associera Wittgenstein till logisk positivism är vilseledande tycker jag... även fast hans trevande första texter hade viss dragning i den riktningen. Centralt hos Wittgenstein är självkritik och självreflektion, medan Wikforss är mer benägen att kritisera andra...Wittgenstein riktar blicken inåt, och Wikforss riktar blicken utåt.

Hon själv angav honom som sin typ idol och hon har med honom i rubriken till flera av sina papers. Man blir misstänksam mot vad chatgpt har för referenser. Om den gått på internetkommentarer om hennes böcker och hennes offentliga persona så absolut, men det jag läst av hennes papers visar på något annat. Och det ChatGPT säger om den senare Wittgenstein och Wikforss, är det så långt från logik och språkspel å ena sidan och fakta och sanning å den andra? (Att läsa Filosofiska Undersökningar halkar allt högre upp på min bucket list)

[David H]

Jag har läst Wikforss, hört henne flera gånger på filosofiska rummet, hört hennes sommarprogram och även haft viss kontakt med henne.
Hon är uppväxt i en akademisk familj i en icke-akademisk förort till Göterborg. Är ganska tydligt i en Willgensteinsk tradition av faktasökande, är väldigt rak både då hon skriver och då hon talar. Verkar ha en ganska traditionell akademisk vänstersyn, men med en öppenhet för de invändningar som vänds mot denna. En ganska så politisk Wittgensteinfilosof som går att lyssna på och läsa. Skall man säga två ord så fakta och demokrati. Skriver gärna mer.

Wikforss och Wittgenstein tillhör väl närmast två motsatta filosofiska inriktningar, menar jag. Testade fråga Chat GPT:

David: "Är Åsa Wikforss en Wittgensteiniansk filosof?"
ChatGPT svar:

Nej, Åsa Wikforss är inte en Wittgensteiniansk filosof i någon tydlig bemärkelse. Hennes filosofiska inriktning ligger snarare inom den analytiska filosofin med en tydlig koppling till den amerikanska traditionen, särskilt inom språkfilosofi, kunskapsteori och filosofi om kognitiva förmågor. Hon har en tydlig empiristisk och naturalistisk hållning och är influerad av den samtida anglo-amerikanska filosofin, snarare än av Wittgensteins mer språkkritiska eller terapeutiska filosofi.

Wittgenstein kan förstås i två faser – den tidige Wittgenstein (logisk positivism) och den sene Wittgenstein (språkspel och praxis). Wikforss visar ingen särskild dragning till den logiska positivismen och verkar inte heller ha något tydligt intresse för den senare Wittgensteins idéer om språkets roll i vår förståelse av världen. Snarare lutar hon åt en mer traditionell epistemologi och filosofi om sanning och kunskap, där hon försvarar en realistisk syn på fakta och sanning, snarare än en Wittgensteiniansk betoning på språkets spel och praxis.

Kort sagt: Hon kan ha påverkats av Wittgenstein på ett generellt plan, men hennes filosofi är inte Wittgensteiniansk i någon central mening.

Håller i stort sätt med om detta, men att associera Wittgenstein till logisk positivism är vilseledande tycker jag... även fast hans trevande första texter hade viss dragning i den riktningen. Centralt hos Wittgenstein är självkritik och självreflektion, medan Wikforss är mer benägen att kritisera andra...Wittgenstein riktar blicken inåt, och Wikforss riktar blicken utåt.

Hon själv angav honom som sin typ idol och hon har med honom i rubriken till flera av sina papers. Man blir misstänksam mot vad chatgpt har för referenser. Om den gått på internetkommentarer om hennes böcker och hennes offentliga persona så absolut, men det jag läst av hennes papers visar på något annat. Och det ChatGPT säger om den senare Wittgenstein och Wikforss, är det så långt från logik och språkspel å ena sidan och fakta och sanning å den andra? (Att läsa Filosofiska Undersökningar halkar allt högre upp på min bucket list)

Jag har bara läst en av hennes böcker...den om Alternativa fakta, och den tycker jag skiljer sig radikalt från Wittgensteins texter. Det är lite som att jämföra Pilatus och Illusionen, två personer med helt olika framtoning. Wittgenstein skulle väl kunna sägas tillhöra den postmodernistiska fåra, som relativiserar snarare än tar ställning om fakta, en grupp som Wikforss attackerar i sin bok... om hon ändå har intresse för Wittgenstein, vet jag inte riktigt vad det intresset grundar sig i. Men spontant kan man tycka att det finns anledning att värdesätta bådas perspektiv. Inom filosofin behöver vi blicka både inåt och utåt.

[Algotezza]

Filosof är ingen skyddad titel så vem som helst kan kalla sig så och kan syssla med vad som helst och därför kan filosofi ha vilket innehåll som helst.

Så länge man gillar ordet filosofi kan man kalla det man sysslar med så och kalla sig själv filosof.

Vad med filosof-influencer? En bra titel?

I stort handlar filosofi om åsikter baserade på lite lagom vridna eller originella tolkningar av fakta. Kanske ett sätt att ge färg åt en tillvaro i grå nyanser men idag med allt fler väldigt mörka inslag.

[Pilatus]

Filosof är ingen skyddad titel så vem som helst kan kalla sig så och kan syssla med vad som helst och därför kan filosofi ha vilket innehåll som helst.

Kanske, men är inte det litet väl kravlöst? Något måste ju filosofi-begreppet betyda. Vi vill ju kunna ställa frågor om världen och vi vill ju kunna besvara åtminstone några frågor som vi funderar på.

Så länge man gillar ordet filosofi kan man kalla det man sysslar med så och kalla sig själv filosof.

Är det till någon glädje för någon? Vill vi inte med filosofin lära oss hur vi skall formulera våra frågor och ta del av hur andra besvarar frågor om världen?

I stort handlar filosofi om åsikter baserade på lite lagom vridna eller originella tolkningar av fakta. Kanske ett sätt att ge färg åt en tillvaro i grå nyanser men idag med allt fler väldigt mörka inslag.

Det handlar inte om att bara tycka till, allmänt svammel om meningen med livet är inte filosofi. Det handlar mer om att ställa och besvara frågor som är meningsfulla.

[Algotezza]

Filosof är ingen skyddad titel så vem som helst kan kalla sig så och kan syssla med vad som helst och därför kan filosofi ha vilket innehåll som helst.

Kanske, men är inte det litet väl kravlöst? Något måste ju filosofi-begreppet betyda. Vi vill ju kunna ställa frågor om världen och vi vill ju kunna besvara åtminstone några frågor som vi funderar på.

Så länge man gillar ordet filosofi kan man kalla det man sysslar med så och kalla sig själv filosof.

Är det till någon glädje för någon? Vill vi inte med filosofin lära oss hur vi skall formulera våra frågor och ta del av hur andra besvarar frågor om världen?

I stort handlar filosofi om åsikter baserade på lite lagom vridna eller originella tolkningar av fakta. Kanske ett sätt att ge färg åt en tillvaro i grå nyanser men idag med allt fler väldigt mörka inslag.

Det handlar inte om att bara tycka till, allmänt svammel om meningen med livet är inte filosofi. Det handlar mer om att ställa och besvara frågor som är meningsfulla.

Man kan om man vill och finner det meningsfullt, ställa krav på vad som skall kallas filosofi, men dessa krav vilar på ens eget synsätt ens egen värdering eller en värdering man delar med många andra. Men det är en värdering.

Vad jag beskrev är hur det ofta ser ut idag. Sedan kan man mena att min beskrivning är falsk.

Men handen på hjärtat är det inte en hel del svammel om livets mening som idag kallas filosofi?

Varken begreppet filosofi eller titeln filosof är på något sätt kvalitetssäkrade.

Det är upp till en själv att göra och verka för det.

[Pilatus]

Man kan om man vill och finner det meningsfullt, ställa krav på vad som skall kallas filosofi, men dessa krav vilar på ens eget synsätt ens egen värdering eller en värdering man delar med många andra. Men det är en värdering.

Jag skulle snarare säga att det är en konvention att definiera filosofi som litet mer kvalificerat än ett allmänt svamlande och tyckande. Det behöver inte vara subjektivt att ha en definition om vad filosofi är. Man kan t ex definiera filosofi som studiet av vad som är verkligt, om kunskap, moral, medvetande och mening.

[Algotezza]

Man kan om man vill och finner det meningsfullt, ställa krav på vad som skall kallas filosofi, men dessa krav vilar på ens eget synsätt ens egen värdering eller en värdering man delar med många andra. Men det är en värdering.

Jag skulle snarare säga att det är en konvention att definiera filosofi som litet mer kvalificerat än ett allmänt svamlande och tyckande. Det behöver inte vara subjektivt att ha en definition om vad filosofi är. Man kan t ex definiera filosofi som studiet av vad som är verkligt, om kunskap, moral, medvetande och mening.

Nu gör du både-och, gör en kvalitativ värdering och en definition utifrån gängse språkbruk vad gäller termen filosofi. Jag ser inget fel i att göra så. Så gör de flesta. Men som sagt, termen är inte på något sätt skyddad, annat än av och via nyttjarna av termen.

Samma sak gäller resonemang om och tankar kring musik, konst och litteratur och vad som skall få kallas så. I synnerhet i dessa AI-tider...

[Pilatus]

Jag skulle snarare säga att det är en konvention att definiera filosofi som litet mer kvalificerat än ett allmänt svamlande och tyckande. Det behöver inte vara subjektivt att ha en definition om vad filosofi är. Man kan t ex definiera filosofi som studiet av vad som är verkligt, om kunskap, moral, medvetande och mening.

Nu gör du både-och, gör en kvalitativ värdering och en definition utifrån gängse språkbruk vad gäller termen filosofi. Jag ser inget fel i att göra så. Så gör de flesta. Men som sagt, termen är inte på något sätt skyddad, annat än av och via nyttjarna av termen.

Samma sak gäller resonemang om och tankar kring musik, konst och litteratur och vad som skall få kallas så. I synnerhet i dessa AI-tider...

När det gäller konst desavuerades begreppet tidigt (1917) av Marcel Duchamps Fountain. Hoppas att det inte går lika illa med filosofin. Kanske är den seriella musiken ett slags sabotage mot musikbegreppet. Lämnar vi begreppens idé så hamnar vi i en allmän dadaism, ett på sin höjd lustfyllt pjoller. Dadaismens respektlösa uppror har komiska poänger och kan vara roande på ett begåvat sätt.

"I ett av sina efterkrigsmanifest från 1920 i Paris skriver Tristan Tzara om hur man gör en dadaistisk dikt: "Tag en tidning. / Tag en sax. / Välj ut en artikel lagom lång för er dikt. / Klipp ut den. / Klipp omsorgsfullt ut varje ord i artikeln. / Lägg alla orden i en påse. / Skaka den försiktigt. / Tag sedan upp urklippen ett efter ett. / Skriv av dem noga precis som de kommer. / Dikten blir lik er själv. / Och nu är ni författare, oändligt originell och förtrollande sensibel men ingenting för vanligt sunt förnuft."

Ja jo visst, men ...

[Algotezza]

Jag skulle snarare säga att det är en konvention att definiera filosofi som litet mer kvalificerat än ett allmänt svamlande och tyckande. Det behöver inte vara subjektivt att ha en definition om vad filosofi är. Man kan t ex definiera filosofi som studiet av vad som är verkligt, om kunskap, moral, medvetande och mening.

Nu gör du både-och, gör en kvalitativ värdering och en definition utifrån gängse språkbruk vad gäller termen filosofi. Jag ser inget fel i att göra så. Så gör de flesta. Men som sagt, termen är inte på något sätt skyddad, annat än av och via nyttjarna av termen.

Samma sak gäller resonemang om och tankar kring musik, konst och litteratur och vad som skall få kallas så. I synnerhet i dessa AI-tider...

När det gäller konst desavuerades begreppet tidigt (1917) av Marcel Duchamps Fountain. Hoppas att det inte går lika illa med filosofin. Kanske är den seriella musiken ett slags sabotage mot musikbegreppet. Lämnar vi begreppens idé så hamnar vi i en allmän dadaism, ett på sin höjd lustfyllt pjoller. Dadaismens respektlösa uppror har komiska poänger och kan vara roande på ett begåvat sätt.

"I ett av sina efterkrigsmanifest från 1920 i Paris skriver Tristan Tzara om hur man gör en dadaistisk dikt: "Tag en tidning. / Tag en sax. / Välj ut en artikel lagom lång för er dikt. / Klipp ut den. / Klipp omsorgsfullt ut varje ord i artikeln. / Lägg alla orden i en påse. / Skaka den försiktigt. / Tag sedan upp urklippen ett efter ett. / Skriv av dem noga precis som de kommer. / Dikten blir lik er själv. / Och nu är ni författare, oändligt originell och förtrollande sensibel men ingenting för vanligt sunt förnuft."

Ja jo visst, men ...

Vi är vä där nu på ett vis, i pjollrets och svamlandets tid. Men varför skrattar jag inte?

Dadaistisk politik? På fullaste allvar?

[Hubert]

Är Algotezza aka Algotezza doktor Faustroll?

Nu gör du både-och, gör en kvalitativ värdering och en definition utifrån gängse språkbruk vad gäller termen filosofi. Jag ser inget fel i att göra så. Så gör de flesta. Men som sagt, termen är inte på något sätt skyddad, annat än av och via nyttjarna av termen.

Samma sak gäller resonemang om och tankar kring musik, konst och litteratur och vad som skall få kallas så. I synnerhet i dessa AI-tider...

När det gäller konst desavuerades begreppet tidigt (1917) av Marcel Duchamps Fountain. Hoppas att det inte går lika illa med filosofin. Kanske är den seriella musiken ett slags sabotage mot musikbegreppet. Lämnar vi begreppens idé så hamnar vi i en allmän dadaism, ett på sin höjd lustfyllt pjoller. Dadaismens respektlösa uppror har komiska poänger och kan vara roande på ett begåvat sätt.

"I ett av sina efterkrigsmanifest från 1920 i Paris skriver Tristan Tzara om hur man gör en dadaistisk dikt: "Tag en tidning. / Tag en sax. / Välj ut en artikel lagom lång för er dikt. / Klipp ut den. / Klipp omsorgsfullt ut varje ord i artikeln. / Lägg alla orden i en påse. / Skaka den försiktigt. / Tag sedan upp urklippen ett efter ett. / Skriv av dem noga precis som de kommer. / Dikten blir lik er själv. / Och nu är ni författare, oändligt originell och förtrollande sensibel men ingenting för vanligt sunt förnuft."

Ja jo visst, men ...

Vi är vä där nu på ett vis, i pjollrets och svamlandets tid. Men varför skrattar jag inte?

Dadaistisk politik? På fullaste allvar?

[Algotezza]

Hubert

Tack för komplimangen, men Algotezza är kanske snarare Bosse-de-Nage.

[xion]

En uppgift som jag anser att filosofin bör ha, är att ifrågasätta det konventionella och vedertagna.

[Algotezza]

En uppgift som jag anser att filosofin bör ha, är att ifrågasätta det konventionella och vedertagna.

Ja, ifrågasätta det skenbart självklara.

[Anders]

En uppgift som jag anser att filosofin bör ha, är att ifrågasätta det konventionella och vedertagna.

Ja, ifrågasätta det skenbart självklara.

Och då rör vi oss väl nästan uteslutande inom det som brukar klassas som humaniora, humanvetenskaper? (sorterar in sånt som juridik och ekonomi där också)

[Algotezza]

En uppgift som jag anser att filosofin bör ha, är att ifrågasätta det konventionella och vedertagna.

Ja, ifrågasätta det skenbart självklara.

Och då rör vi oss väl nästan uteslutande inom det som brukar klassas som humaniora, humanvetenskaper? (sorterar in sånt som juridik och ekonomi där också)

Där det finns ett semantiskt svängrum...