Kallekula skrev:Enkelt, vi ska ha makt att bestämma över våra liv. Ingen ska styra och ställa i ens liv (om inte vi ger tillstånd till det) lika lite som jag har rätt att göra det med någon annan.
Var tycker du gränsen för "bestämmande" går? Det jag finner så naivt med liberalismen är att den i mina ögon tycks säga att individens integritet skulle räcka för att upprätthålla sig själv.
"Det finns ingen sexualiserande reklam. Om reklamen säljer så
vill tjejerna sexualisera sig själva!" tycks de säga. Jag tycker det är oerhört naivt.
En torsk vill betala en hora för att ha sex med henne. Om hon säger att hon går med på det; har hon då i dina ögon gett tillstånd till det? "Hon har ju inte blivit tvingad till det under pistolhot. Tillgång och efterfrågan; alla tjänar på konkurrens i en marknadsekonomi. Är det inte så det är? Horan måste väl vara fri att sälja sin kropp om hon
vill det, det ska inte vi bestämma!" Är några av dessa argument dina?
Men med fler företag ökad konkurrens har vi mer att välja på. Då kan vi val som stämmer överens med våra preferenser.
Ja. Kolla bara på vilket rikt utbud som våra reklamradiokanaler har bjudit på sen nittiotalet. Massor att välja på, eh... Är det verkligen någon som fortfarande tror på det här? Erfarenheten visar ju om och om igen att det inte fungerar på det här viset. Företag vill ju inte konkurrera, så när de ges friheter så använder de förstås dessa friheter för att
slippa konkurrera. Affärer som säljer sina egna varor, företag som betalar för att deras varor ska finnas på de bästa (och snart: enda) hyllorna i butiken. Och varför skall företagen försöka tjusa oss nyckfulla medborgare? Det är mycket smartare att förvandla oss till en
vara och sedan sälja denna till andra företag. Såsom fallet är med tidningar nu för tiden. Tidningen Darling (min älsklingstidning) hade många läsare. Men tidningar behöver inte läsare i sig, vad de behöver är
annonsörer. Darling lades ner. Istället har vi mofotidningar som företagen själva vill att vi skall läsa (Darlings ersättare hade betydligt färre läsare och var inte alls lika älskade).
Jag tycker inte man ska lura sig att tro att "vi" (=folket, de lägre klasserna) alltid tjänar på konkurrens och fri företagsamhet. Vi är inte ens nödvändigtvis
konsumenter i marknadsekonomisk mening. Jag förespråkar inte planekonomi, ty jag är emot all centralisering, men vad jag inte kan förstå med liberalismen som ideologi är varför den inte verkar kunna erkänna (eller förstå) att dess fria tyglar faktiskt
också leder till centralisering och maktstrukturer; med samma grundläggande fel som i kommunistsovjet.
Å så... borde kanske liberalismen skära bort en del horseshit om "frihet" också. Jag kan rösta bort Göran Persson, men jag kan inte rösta bort några chefer i näringslivet. ("Joho! Du kan påverka dem som konsument!") är inget bra argument. I marknadsekonomins ökade klassskillnader betyder det nämligen att mitt eventuella inflytande som konsument hela tiden minskar i jämförelse med de jag försöker påverka, medan min röst alltid fortsätter vara lika mycket värd som någon annans.
Nå, jag gillar liberalismen som ideologi, särskilt i utvecklingsländer, men jag skulle vilja ha en lite smartare liberalism med mer självdistans, som inte tror på sina egna utopiska idéer om att "alla tjänar på konkurrens" och liknande bogus. Eller är det jag som missförstår ideologin i grunden? Hur många diskussioner har ni egentligen om maktstrukturer?