- priset...för Din HEDER??

[Luipa]

Varifrån kommer då de tolv laxarna?

Kadmos såklart. Nej men föreställ dig att du lägger ut ditt anbud på tradera. Jag Rising torterar denna varelse för det ynka utropspriset av 12 tusen. Varsågod och bjud!

Det är inget offer som redan står på någon gangsters dödslista, det hela står och faller med dig, din heder och sist men inte minst - priset på din heder.

[Rising]

föreställ dig att du lägger ut ditt anbud på tradera. Jag Rising torterar denna varelse för det ynka utropspriset av 12 tusen. Varsågod och bjud!

Det är inget offer som redan står på någon gangsters dödslista, det hela står och faller med dig, din heder och sist men inte minst - priset på din heder.

Jag trodde jag var väg ett huvud av dig, men okej, nu när jag går tillbaka och återläser min prislista så ser jag att den var felformulerad. I fallet med våldtäkten skrev jag visserligen "en främmande flicka som redan blivit avklädd och fastbunden"; vilket alltså betyder att någon redan förberett dådet. Men i fallet med tortyren saknades sådan klausul.

Så okej; jag erkänner att min frasering i just detta fall var misslyckad. Om någon däremot har en oskyldig familjefar fastnaglad och klar; redo att torteras meddelst häftpistol, då gäller mitt angivna pris.

[Angelina]

Våldta en främmande flicka som redan blivit avklädd och fastbunden : 13.000 bagare.
.

Trevlig kvinnosyn där.

[Zartax]

Varifrån kommer då de tolv laxarna? Jag fattar inte ditt exempel. Vem är det som ger mig tolv papp i ditt exempel, och varför skulle han inte betala någon annan än mig för att utföra jobbet?

...Och jag undrar dessutom över din definition av heder. Jag själv går på definitionen att det har att göra med ens anseende och sociala status tillsammans med ens stolthet och samvete.

Historiskt brukar exempelvis bödlar och luder anses ha hederlösa arbeten. Inte för att de skulle skada sina medmänniskor, utan för att de tar ett jobb som många andra vägrar utföra pga sin heder. I bödelns fall är det exakt så som jag redogjort för: Jobbet skall utföras av någon, är det inte bra om jobbet utförs av någon som kan utföra det utan att själv må illa och som inte kommer missbruka sin ställning?

Jag har inget emot att du kanske inte vill sälja din kropp på gatan, vi har alla olika trösklar, det jag däremot tycker är sjukt är att du med ditt hedersbegrepp skuldbelägger bödeln (=mig). En lämplig bödel som tar ett jobb som kunde ha gått till någon stackare som skulle ha mått illa av att utföra avrättningar; honom spottar du alltså på; medan jag tycker att han är något av en hjälte.

Yeah, ju mer jag tänker på det, desto bättre tycker jag om de som tar sig an hederlösa uppgifter, och ju sämre tycker jag om er som principiellt låter bli.

Ok, ok, säg att vi kör på din linje. Om inte du gör det kommer någon annan att göra det, troligen på ett värre sätt. Är det då INTE hedervärt att ta en vidrig uppgift för att minska nåns lidande? En handling i sig är inte hedervärd eller icke hedervärd utan hänsyn till motiv och utförande. Som någon klok sa innan mig, "Det är tanken som räknas.". Alltså anser jag inte din heder ifrågasatt om du gör en "mercykill".

Du skriver: "Jag själv går på definitionen att det har att göra med ens anseende och sociala status tillsammans med ens stolthet och samvete."

Anseende och sociala status kanske påverkar andras syn på min heder, men inte min faktiska, sanna heder. Detta eftersom ens anseende påverkas mycket av rykten som inte är sanna. Om andra får veta om ditt våldtagande utan att veta bakgrunden (att det var en mercykill) så kommer din heder att sjunka i deras ögon. Men denna heder är inte din "sanna" heder, utan bara ett falskt rykte. För om de skulle få veta sanningen skulle de inte längre se ner på dig. Det är i din stolthet och ditt samvete som din riktiga heder kan sättas på prov. Om du nu utför dådet utav medlidande anser jag inte din heder ifrågasatt eftersom du inte påverkar din stolthet eller ditt samvete negativt. Du vet att du har gjort en god gärning, trots att uppgiften var vidrig.

Så, om du verkligen ska svara på Kadmos fråga, imo, så måste det vara nått som du kommer få dåligt samvete över, nått du inte kan vara stolt över. Du måste ändra status quo till det sämre. Jag menar, du kan ju knappast kalla en god gärning för icke hedervärd?

Så för att verkligen sätta din heder på prov frågar jag dig, hur mycket skulle du ta för att "Använda en häftpistol mot en oskyldig familjefars ögonglober, tunga, fotsulor och könsorgan?" Dessutom under vetskapen att denna familjefar, om du inte gör det, kommer att förbli orörd och att ingen någonsin kommer att få veta att det var du som gjorde det. Det sista är för att undvika rädslan att åka dit som inte har med heder att göra.

[Rising]

Trevlig kvinnosyn där.

Intressant att du inte orkat läsa den här diskussionen eller brytt dig om att ta till dig vad som sagts i den, utan föredragit den mest osympatiska bilden av mig som dina fördomar - utifrån dina egna förhastade och ogrundade åsikter - försett dig med, samt att du trott kunnat bidra med något genom att ventilera denna föreställning. Det skvallrar en del om dig; men säger dock ingenting om mig.

Jag har dock inte tagit illa upp, så du behöver inte be om ursäkt.

[Rising]

Så, om du verkligen ska svara på Kadmos fråga, imo, så måste det vara nått som du kommer få dåligt samvete över, nått du inte kan vara stolt över. Du måste ändra status quo till det sämre. Jag menar, du kan ju knappast kalla en god gärning för icke hedervärd?

Okej, då förstår jag din inställning. Det du pratar om kallar jag dock bara "samvete" rätt och slätt, "heder" är för mig något annat. Det går nämligen - som jag ser det - mycket väl att solka sin heder med gott samvete.

Men okej; med din inställning: Jag skulle kräva helt astronomiska summor för en sådan gärning. Att vara förmögen intresserar mig nämligen inte ett dugg. Jag är visserligen villig att sjunka rejält lågt för att ta mig ur ekonomisk nöd, men jag kan inte frestas till att begå hemska dåd för att få ekonomiskt överflöd.

Se där; kanske är vi rätt lika när allt kommer kring, då?

[J R Auk]

Två yttranden är absurda.

-Alla har ett pris!

-Det finns saker som inte har ett pris!

Självklart skulle jag mörda för priset av välsignelse till den mördade.

Men det var väl inte vad du frågade Kadmos?

[J R Auk]

Rising du skulle inte kunna tänka dig att tortera beställaren av tortyren till priset av glädjen hos den som slipper tortyren?

För det erbjuder jag dig! Här och nu!
Stå upp för något någon gång, cynism är bara brist på ansvarstagande.

[* KYREUS *]

Din tes om att du "självklart skulle mörda för välsignelsen till den mördade" - vad menar du EGENTLIGEN med det. Tacksam för en precisering; gärna med exempel - bifogat.


noggranne *KADMOZ

[J R Auk]

Ja liv i sig är inte värt något i mina ögon.
Hur kan det vara så? Allt dör och mycket dör "för tidigt" innan deras egna anda ger upp.
Det som gör livet värdefullt är subjektet, åskådandet och erfarandet i kroppen.
Någon som upplever.

Om jag kan mörda någon till priset av deras lycka och välmående så gör jag det.
Måste jag skada för deras välmående kan jag inte förneka dom min hjälp.

[Rising]

Rising du skulle inte kunna tänka dig att tortera beställaren av tortyren till priset av glädjen hos den som slipper tortyren?

Jo. Skulle det vara ett svårt val? Jag tycker inte om beställare av tortyr. Även om jag tvekar inför att själv vara domare, jury och bödel; så har jag inte många andra bekymmer med att åsamka skada mot någon sådan person.

Stå upp för något någon gång, cynism är bara brist på ansvarstagande.

Jag är inte nödvändigtvis en nihilist. Jag står upp för riktiga saker, men inte för sentimentala värden eller förljugna konventioner.

Nå. Det var synd att vi inte pratade om de här abstrakta "prisen" som du just tagit upp tidigare i diskussionen. Det gjorde allting mycket intressantare än - så som jag gjorde - värdera olika handlingar enbart i kronor.

[Angelina]

Trevlig kvinnosyn där.

Intressant att du inte orkat läsa den här diskussionen eller brytt dig om att ta till dig vad som sagts i den, utan föredragit den mest osympatiska bilden av mig som dina fördomar - utifrån dina egna förhastade och ogrundade åsikter - försett dig med, samt att du trott kunnat bidra med något genom att ventilera denna föreställning. Det skvallrar en del om dig; men säger dock ingenting om mig.

Jag har dock inte tagit illa upp, så du behöver inte be om ursäkt.

Du tog uppenbarligen åt dig aif.

[Wintran]

Om vi pratar om heder i bemärkelsen samvete så har jag ett mycket starkt sådant. Jag har faktiskt insett att dåligt samvete är det värsta jag vet. Av ren "egoism" skulle jag alltså aldrig begå vissa handlingar hur mycket pengar jag än fick, för jag pallar inte konsekvenserna. Jag tror däremot det handlar mycket om sammanhang, och om jag för tillfället är tillräckligt bedövad av någon annan smärta eller depression kanske jag skulle kunna handla emot mina principer i rent självdestruktivt ändamål (vilket jag aldrig skulle kunna förlåta mig själv för efteråt).

Om vi vänder lite på det och definierar heder som att aldrig förlora, eller aldrig ha eller göra fel, speciellt inte offentligt, så kan jag glatt säga att jag har ett ytterst litet behov av en sådan heder. Jag kan gärna lägga mig och kräla lite på golvet om det kan undvika en oönskad konflikt. Dessutom tycker jag det är utvecklande att ha fel och kunna erkänna det, om än lite pinsamt i vissa lägen. Annars skiter jag fullständigt i den sortens heder - den låser bara fast mig.

Apropå rättfärdiganden och liknande:
Jag håller helt med om att positivism är något bra, och man bör vända situationer man hamnat i till något positivt. Däremot tror jag inte att alla handlingar går att rättfärdiga med logiken att "om inte jag gör det så gör någon annan det", speciellt inte när det gäller handlingar man normalt anser är moraliskt felaktiga och egentligen vill motverka. Om jag är med i ett gäng som står och slår på nån stackare på gatan så är det illa nog att jag är passiv i det läget - jag uppmuntrar redan då till handlingen, om än indirekt. Om jag dessutom skulle gå fram och själv börja slå honom i någon annans ställe - vad skulle det egentligen uppnå? Jag uppmuntrar handlingen minst lika mycket fortfarande och visar egentligen bara att fler är villiga att slå honom, vilket bara förstärker initiativtagarnas föreställning om att de gör rätt. Visst kanske jag skulle känna mig cool, men det skulle personligen inte väga upp obehaget och samvetskvalen jag skulle känna. Enda anledningen till att jag skulle göra något sådant är om jag rent utsagt låtsats att jag slog honom och trott att han och jag kunnat komma undan med det, varpå man kan säga att jag har begått en god gärning. Tyvärr får man sällan sådana hjältechanser, och de funkar sällan i praktiken, så det bästa är att köra på ett säkert ess och dra sig ur och ringa anonymt till polisen. I värsta fall är man för feg för att ens göra det, och förblir passiv med dåligt samvete.

[Rising]

Du tog uppenbarligen åt dig aif.

Nejdå, jag är ledsen om du tyckte jag lät upprörd. Jag är bara fascinerad, men var rädd att vi skulle få en ny diskussion där jag tvangs repetera vad jag redan skrivit, och önskade således avsluta den nya deltråden hastigt i respekt för mina medforumiter.

[Benjie]

Sirving skulle kunna bli Statens handgångne bödel om han precis som han säger är duktig på att utföra själva dödandet.

Inget konstigt i det han säger, han vill precis som den skicklige kirurgen inte blanda in sina känslor i arbetet. Han har alltså heder av sitt arbete.. dock i en mycket reducerad grad ... ty vad är dödsstraffet för typ av straff generellt sett?

En lagomt intressant fråga i detta sammanhang uppställer sig i frågan om han (Sirving) beter sig som en god kristen eller som en herrelös hund, som villigt lånar ut sin tjänst till den som kan betala?

Den absolut intressantaste frågan av dem alla dock, är, av vem av dessa två typer kan vi människor förvänta oss ett erbjudande om att ge sitt eget liv för att skydda oss mot ett statligt orättvist domslut, dvs vad är rättvisa domar?

Om vi tar den kristna orden "Dominicaines" latin för "Guds hundar" (aprospos cyniker) vilka i en Paulus och Luthers trogna efterföljd resonerar att överheten "inte äger svärdet förgäves" utan är värda åtlydnad och följsamhet av alla dygdiga kristna... kan de kvala in för en sådan uppgift eller skall vi sätta en peng på Sirving?

Alltså hur skiljer sig den kristne och Sirving åt i sitt tjänande för statsmakten?

I praktiken inte alls!... men i den andligt styrda världen kan de skilja sig åt som Gud o Djävul.

Så fan vet om jag inte sätter en peng på att Sirving har mer ryggrad o hjärta än en mjuk principfast lydig kristen livrädd för sin Guds eviga straff?

Rättelse : Inte Sirving utan Rising skall det vara förstås.


BENJIE